Nekromanti Indianer och vita

[Nightowl]

Jag har en teori (eller snarare en icke underbyggd åsikt) om rollspels släktskap med andra sysselsättningar. Jag anser att det inte är teater eller krigsspel, egentligen, utan rollekar - indiander och vita, tjuv och polis, mamma-pappa-barn, eller mindre klichéartade varianter.

När jag var liten var det här min favoritlek, och ungarna jag lekte med hade dessutom tendensen att leka det som man senast sett på TV, oavsett om det var Magnum eller Bamse. Kunde man inte enas fick man göra så konstiga crossovers att de inte finns i den märkligaste fan fiction (Bamse hjälper Magnum att fånga marsianer på Hawaii?).

1, Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?

2, Vilken sorts rollekar, om några, leker ungar nuförtiden? Är dom Ash i Pokémon, eller vaddå?

3, Märkliga rolleksminnen: en gång lekte jag med en granntjej på en badstrand. Vi lekte vi var söderhavsvildar och att hennes Barbie-kopior var skeppsbrutna som vi hade fångat - och sedan tände vi en brasa (olovandes, förstås), snodde en gryta och kokade dockorna... Det är naturligtvis inte så hälsosamt att hetta upp plastleksaker, så hennes mamma blev arg på mig ... jag fick oftast skulden när vi gjorde dumheter, och de vuxna hade knappast helt fel.

Erik, spill the beans

 

[Quan'talis]

Jo, jag ägnade största delen av min barndom åt sådana lekar, men började spela rollspel först flera år senare och såg inget samband förrän ganska länge efteråt. Det var väl någon sån där tonårsneuros som gjorde att jag omedvetet tog avstånd från min barndom, eller något sånt. Synd var det hur som helst, för lekarna var mycket bättre än mina rollspelskampanjer någonsin var.

Vi lekte mycket sällan tv-baserade saker*, men däremot var vi ofta inspirerade av böcker (ha ha, jag var ett mycket bättre barn än du! ). Och en gång lekte min bror och jag att vi var ett par av mina klasskamrater. Jag minns inte riktigt varför; det var inte ens klaskamrater som jag gillade särkilt mycket. De hade i alla fall en hemlig underjordisk bas i närheten av skolan, och en massa högteknologisk spionutrustning (var det bara som vi lekte, eller hade de det i verkligheten också? Jag minns inte).

<font size="1"> *Efteråt har jag dock insett att några av grannbarnen, som tittade mycket mer på tv än jag, ofta baserade sin del av leken på tv-program (och på dataspel; jag minns delar av de första Ultima-spelen trots att jag aldrig spelat dem). </font size>

2, Vilken sorts rollekar, om några, leker ungar nuförtiden? Är dom Ash i Pokémon, eller vaddå?

Eftersom jag inte ser på tv nu heller vet jag inte precis vilka tv-program som ligger bakom, men jag har till min förvåning noterat att min kusin (som jag har för mig är i fyraårsåldern, så han är säkert sex eller sju. Jag har aldrig haft någon tidsuppfattning) leker i halvtimmeslånga avsnitt.

 

[Rising]

1, Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?

Vi lekte främst superhjältar på det typiska cowboy- och indianersättet. Alla hittade på sina egna superhjältar ibland, och då blev det rätt mycket powergejming, till och med när vi bestämde att alla skulle ha en nackdel. Stoffe (som fortsatte att vara grymt überpowergejming även i rollspelen) sade "jag kan bara använda mina krafter när jag blir arg" och det tyckte vi alla lät bra, men sedan typ så sprang han omkring och stötte in i oss och ba' "du knuffade mig! Nu blir jag arg!!!!"

En skum grej är att jag mest lekte som Spiral; en tjej med sex armar. Jag rollspelar helst som tjejer också...

Nå, problemet med mina anekdoter på ämnet är att de flesta lekar jag pratar om är mellanstadielekar, och jag började spela rollspel redan i lågstadiet, så det är möjligt att lekarna färgades av rollspelandet och inte tvärtom.

2, Vilken sorts rollekar, om några, leker ungar nuförtiden?

En ball sak är att ungar fortfarande leker med gubbar. Ett typ åttaårigt barn till en av mina kusiner tog iaf och lekte med mina gamla He-mangubbar som numera finns hos min mamma i ett skåp där hon förvarar grejer åt typ barnabarn och liknande när de kommer på besök. Liksom, de som inte har vett att förstå hur häftiga alla mina Battle Beasts är, de kan ju inte vara släkt med mig.

Han var dessutom rätt inne på Yu-Gi-Oh, men läste inte Shonen Jump (där ju YGO går som serie) och han kunde inte riktigt förklara vad poängen med spelet var för mig, i fråga om spelmässighet. Han gillade mest gubbar med höga anfallsvärden. Han hade spelat lite Pokemon, men kände typ inte alls till gameboyspelet (synd, för det hade jag ju kunnat snacka med honom hur mycket som helst om) och han hade absolut ingen aning om Magic. Bordsrollspel visste han inte vad det var överhuvudtaget.

I övrigt lät det som att det var spel på internet som var det viktigaste. Han verkade helt besatt i något RPG på nätet och håll en lång utläggning om vad som var bäst av Damascus, Mithril, Adamantium och Dragon, osv. Jag försökte förklara var allt egentligen kom ifrån, men typ, han hade rätt dålig koll.

3, Märkliga rolleksminnen

Min syrra och jag lekte en rätt konstig lek med en blandning av barbiedockor och starwarsgubbar; det var typ klassfest och alla gubbar dansade och så. Min syrra hade fått en docka i barbiefamiljen som present från vår farmor, och den dockan hatade hon. Hon var rödhårig och såg lite bitchig ut, och min syrra hade målat värsta horiga makeupen på henne med färgpennor. Sedan skulle det bli "kysstävling" och hordockan var värsta slynan som bara grovhånglade med alla utan restriktioner, och då "sminket" geggade av sig på Kendockornas ansikten och bringor så kom alla övverens om att hon var en pissfitta och det slutade med att några stormtroopers började sparka på henne.

Jag spelade med ewokledaren; och jag kallade honom för "knullgubben", men han gjorde liksom ingenting oanständigt för det.

Vi skaffade senare en råtta som hette Carl Bildt, från en familj med råttor som alla hade namn från könssjukdomar (tjejen som födde upp och döpte de råttorna är typ min idol!) och då byggde jag och mina polare upp värsta staden med alla gubbar och böcker och hela skiten. I staden skulle Carl Bildt få bo. Han var helt galen, så fort man släppte lös honom så sprang han in i ett toarör eller något och började bita på någon stackars gubbe. "Knullgubben" var borgmästare i staden och han fick örat avbitet. I Carl Bildts hus fanns det en hundkoja där en gummikrokodil låg vid en skål med råttmat, och den krokodilen fick hela underkäken avbiten. Man ska inte fucka med råttans mat, alltså.

Öh, tja.

 

[The_Gorger]

Mytomaner och bajsdagar

1. Jag brukade mest leka rollekarna i huvudet, men kunde ändå leka i någon timma.

2. Alltså jag har sommarjobbat med barn i massa år, men det jag kan dra mig till minnes är att de flesta pratade om segling och båtar. Det var iofs på en seglarskola. Förutom ett barn pratade dock om stsc eller något liknande, typ någon motorsport, så minns jag bara ett barns histroier, och det var för att han var en 10-åring manisk mytoman. Han påstod att landslaget hade vart och besökt hans camping, strax före fotbolls-vm, som då pågick och en massa andra uppenbart felaktiga saker. Oförglömlig! Hans lilla gummibåt hade dessutom kört i 50 knop (~90km/h), bara så ni vet

3. I en av mina fantasivärldar där alla var superhjältar, fanns en speciell bajsdag. Då satt alla skurkar och hjältar på toa och bajsade, sedan behövde man inte bajsa på ett helt år. I denna underbara drömvärld kretsade mycket av intrigerna runt den här bajsdagen, en gång hade tex alla utom jag glömt den, så de fick ta den dagen efter, och då var jag fri och ensam i hela världen!

/Gorger
drömmer mig faktiskt fortfarande bort till den ljuva världen där man slapp gå på toa på ett helt år <- Utopiskt drömmande

 

[magoo]

1, Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?

Jag var ett väldigt ensamt barn som liten så det var enpersoners-rollekar oftast (jag bodde i en mycket liten by). Min favorit var "stenålder" där jag gick omkring och samlade fröer och annat ute och gjorde stenyxor. Jag kunde hålla på med detta i timmar.

En favorit vid regnigt väder var nån slags variant av the Sims där jag klippte ut prylar och dockor ur postorderkataloger och byggde upp hus med en begränsad budget. Det var faktiskt en riktigt kul lek!

På skolan lekte vi ofta superhjältar, men de kunde vara allt från Asterix och Bamse till Pippi Långstrump och Spindelmannen. Alla ville vara Bamse vill jag minnas...

2, Vilken sorts rollekar, om några, leker ungar nuförtiden? Är dom Ash i Pokémon, eller vaddå?

Bamse är fortfarande het. Min son leker ofta rollekar, doktor som bandagerar mamma eller trollkarl. Han är bara 3 år så han har inte upptäckt TV-hjältarna än, annat än Bamse förstås.

3, Märkliga rolleksminnen:

Min kusin och jag lekte den klassiska doktorsleken. Vi tog av oss kläderna, tittade på varandra och petade ganska oskyldigt på valda delar. Sen skämdes jag grymt och trodde att det bara var vi i hela världen som hade sett varandra näck. Jag var övertygad om att skolsyster skulle förstå att vi lekt doktor och skälla ut mig, så jag skolkade varannan fredag när hon besökte vår skola, i en hel termin! Helt bisarrt vilken ångest jag hade över detta - helt i onödan!

 

[Rising]

Min kusin och jag lekte den klassiska doktorsleken. Vi tog av oss kläderna, tittade på varandra och petade ganska oskyldigt på valda delar. Sen skämdes jag grymt och trodde att det bara var vi i hela världen som hade sett varandra näck. Jag var övertygad om att skolsyster skulle förstå att vi lekt doktor och skälla ut mig, så jag skolkade varannan fredag när hon besökte vår skola, i en hel termin! Helt bisarrt vilken ångest jag hade över detta - helt i onödan!

Haa haa haa!

Okej, fram till nu har jag varit rätt tvekande över OT-forumets varande, men det här var så kul att från och med nu tvivlar jag inte längre. Jag älskar sådana där irrationella rädslor; när man tror att alla vet någonting om en. Hur kul som helst.

/Rising
som aldrig lekt doktor med någon. Det var dock nära ett par gånger att vi skulle leka själva makandet av barnen innan vi skulle leka Mamma, Pappa, Barn, men jag var så naiv som barn så jag fattade inte det. Tjejerna instruerade mig att ligga på en bädd och sedan skulle de typ rösta om vem som skulle vara Mamman, men jag fattade ingenting utan trodde att de ansåg jag såg trött ut och behövde vila lite innan vi började leka... Men sen, året därpå, då jag började gymnasiet, då fattade jag vad jag missförstått tidigare.

 

[Nightowl]

Ensamlekar

Jag lekte ensam jag ocksa, i synnerhet nar jag blev typ aldre och det inte fanns nagra smaungar som ville leka med mig (jag var typ varstpoppis bland kvarterets dagisbarn nar jag var 9 och faktiskt ville leka med dom).

Jag minns att mina lekar anvande samma logik som Stalmannen kontra Lagen Vaktare; nar jag var ensam kunde jag besegra hela armeer ensam, men i en grupp maste jag ha hjalp av dom andra.

Stenalderslekar lekte vi ofta i grupp; vi agnade flera ar at att leka att det intraffat nan sorts katastrof och vi maste bygga prylar av gammal skrot och sa. Och det var darfor jag tyckte Mutants gamla grundbox var sa haftig nar jag hittade den som tonaring...

Erik, the memories are coming back

 

[Nightowl]

Mitt liv som sidekick och bokor

En skum grej är att jag mest lekte som Spiral; en tjej med sex armar. Jag rollspelar helst som tjejer också...

Hahaha, det var javligt sallan vi lekte med tjejerna alls... fattar inte riktigt varfor.

(Till och med nar jag var den som hittade pa vad vi skulle leka var jag for ovrigt aldrig nan huvudhjalte eller sa, snarare hans sidekick.)

Vi skaffade senare en råtta som hette Carl Bildt...

Sjalv har jag utsatt Olof Palme for voodoo; en sommarlek borjade med en storig granne, sa en av de aldre ungarna grundade ett voodoosallskap dar man gjorde voodoodockor av kottar, slog pa dem med Forbannelsepinnen och dopte dom, och sedan ploppade man runt med den dockan och lat den do for att ett berg (=byggt stenrose) foll over den, typ.

Efter grannen fortsatte vi med allehanda celebriteter. Jag kan inte direkt minnas att vi just skot Palme, men man undrar ju sa dar i efterskott.

Erik

 

[Rising]

Re: Mitt liv som sidekick och bokor

Jag kan inte direkt minnas att vi just skot Palme, men man undrar ju sa dar i efterskott.

Jag tyckte det var konstigt att ingen misstänkte Ingvar Carlsson för mordet, för han var ju den som verkligen tjänade på mordet, tyckte jag. Det hade varit så grymt om det hade varit så...

Jag kommer förresten ihåg att när vi skulle ha tyst minut i skolan för Olof Palme (förresten, jag och min familj tänkte gå och se samma film som de, men väl framme så ändrade vi oss och såg något annat istället. Så har jag för mig, iaf) nå, då började jag plötsligt tänka på vilket roligt namn "Olof Palme" var, eftersom det nästan lät som "Cocos palme" (men det gör det ju inte...), och jag var jätterädd för att jag skulle börja skratta mitt i allt allvar. Jag hade skrattat åt en kille som hette Gustaf bara för att jag kom att tänka på katten Gustaf innan, och då hade fröken blivit jättesur.

En konstig grej, förresten; när jag gick i tvåan så pratade vi bara snusk med varandra. Liksom, vem vi skulle vilja bli ihopparade med om det blev "knulltävling" på skolan, och typ det var bara pippa, runka hela tiden. Hade man hört några barn prata så idag så skulle man ju bli helt mörkrädd; vi var ju ändå ytterst välartade barn i Upplands Väsby (det finns områden där som ser ut som värsta söta småbyarna med snuttiga dockhus sida vid sida med varandra) och inte några ligister. (en annan kul grej var att när jag bodde i Upplands Väsby så fick ingen chans på någon annan, det fanns helt enkelt inte, men när jag flyttade till Strängnäs så fick jag direkt chans på alla tjejer i klassen (jag och en annan kille; Anders Bergström, vi var snyggast och kunde därför ha alla bitches, båda två) och där lektes det bara lekar där tjejerna skulle jaga fatt på killarna och kyssa dem och liknande. Och där var det inget snuskprat alls.)

En annan kul grej jag kom att tänka på var en gång då jag hade byggt en snöfästning som jag satt i, helt själv, utan någon att kriga mot eller leka med. Folk gick förbi utanför, och jag ville på något sätt att de skulle lägga märke till mig och helst bli avundsjuka på mig, så jag tänkte att jag skulle lura dem att tro att jag minsann var jätterik, och att jag skulle äta något jätteflott när jag kom hem. Det dyraste jag kunde tänka mig var oxfilé, så jag satt och pratade för mig själv om hur gott det skulle bli med oxfilé, jättehögt, så att alla skulle höra mig utanför.

Förstå hur sjukt att gå förbi en snöfästning och få höra "åååh, vad gott det ska bli med oxfilé!"

/Rising
var ett knäppt barn

 

[Man Mountainman]

Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?

Well, sure, jag lekte rollekar i massor. Jag hade skapat ett antal fantasivärldar som jag kallade "fantasier" och i dessa världar upplevde jag äventyr tillsammans med vem som helst som hade oturen att vara i närheten (mestadels min bror eller min goda vän Edvin).

Den mest välutvecklade av dessa fantasivärldar var den som kretsade kring "NollNoll". NollNoll var en utomjording från Halvmånen. Han var grön och hade två antenner på huvudet. På Halvmånen var alla jättestarka. NollNoll själv var, om jag inte minns helt fel, prins över Halvmånen och second in command över måntrupperna (näst sin far, Kung TrePe) och han var även den starkaste av Halvmånens invånare. Suffice to say att det alltid var jag som spelade rollen av NollNoll...

NollNolls universum var ganska väl beskrivet. På Fullmånen, varifrån Halvmånvarelserna ursprungligen stammade, härskade en gigantisk Tyrannosaurus Rex. han hette, för förvirringens skull, också NollNoll, och han härskade över ett hov av allsköns rymdmonster som någon gång i begynnelsen jagat bort NollNolls folk och tvingat dem att bosätta sig på Halvmånen. Andra skurkar omfattade ett enormt eldklot vars namn jag inte kan erinra mig, samt en ras av stridslystna tigermän. Nollnoll och hans vänner slogs regelbundet mot dessa hot. Då och då fick de även ett meddelande av sin man på jorden, en mänsklig trädgårdsmästare som kommunicerade med månen medelst en vanlig pilbåge. När månfolket var på jorden var de tvungna att ha stora glasskålar över huvudet, för att kunna andas. På månen finns det ju dock som känt ingen atmosfär, så i glasskålarnas inre rådde vacuum, vilket löste problemet med luft som tar slut.

När jag blev äldre (började lågstadiet) övergick jag från att agera ut dessa fantasivärldar till att omtala dem i andra former, främst som serier.

Nämnas bör också en av de mer bisarra fantasifigurer jag skapade: den utvecklingsstörda myran. Jag hade nyligen blivit bekant med konceptet utvecklingsstörning och det chockade mig något; man kan gissa att jag skapade figuren för att hantera upplevelsen. En bättre gissning vore dock att jag bara tyckte att ordet "utvecklingsstörd" lät häftigt, för myran låg intelligensmässigt inte märkbart efter sina vänner. Myran upplevde äventyr tillsammans med sin läromästare, en gammal råtta (att ha råttor som läromästare är förstås nallat direkt ur "Turtles") och Miniman, som var en vanlig människa som råkade vara mycket liten.

 

[The_Gorger]

Ang: Oxfiléns dyrhet

När jag var liten och bodde i Zambia, så var kött i allmänhet, men oxfilé i syynerhet väldigt billigt. Potatis däremot, var något väldigt dyrt, som lokalbefolkningen inte åt över huvud taget, så när vi gjorde pytt i panna där, så var det typ 2 delar oxfilé och en del potatis, plus lök osv. Crazy!

 

[Johan K]

1, Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?

Vad jag kommer ihåg så lekte vi äventyrare när jag var mindre. Vi vart ett järngäng på fritdids som alltid höll ihop & lekte. Speciellt på sommaren då vi drog iväg med ett gäng kanoter & drog in i vassen för att koal vd som fanns där..
Jäkligt spännande var det iaf..

2, Vilken sorts rollekar, om några, leker ungar nuförtiden? Är dom Ash i Pokémon, eller vaddå?

Jaru, bra fråga..
De ungar som jag har är just nu välldigt inne på att leka tjuv & polis, sedan så gillar de att spela de taxichafförer som de åker med, synnerlgien poppulärt är det iaf !!

 

[Guest]

3, Märkliga rolleksminnen:

Min kusin och jag lekte den klassiska doktorsleken. Vi tog av oss kläderna, tittade på varandra och petade ganska oskyldigt på valda delar. Sen skämdes jag grymt och trodde att det bara var vi i hela världen som hade sett varandra näck. Jag var övertygad om att skolsyster skulle förstå att vi lekt doktor och skälla ut mig, så jag skolkade varannan fredag när hon besökte vår skola, i en hel termin! Helt bisarrt vilken ångest jag hade över detta - helt i onödan!

Detta innebär att jag borde haft ångest för det jag gjorde i åttaårsåldern då jag hade min sexuella debut (det stämmer ute på landet sker sådana saker tidigare fast jag skulle nog säga att det verkligen gäller stadsbor på landet i synnerhet), tyckte inte det var direkt pinsamt men numer tycker jag att det hade kunnat vänta i åtminstone 6 år till så man kunnat uppskatta det bättre.

Iövrigt håller jag med rising

 

[walium]

"1, Är jag den enda, eller finns det mer anekdotiska bevis på att nuvarande rollspelare var dåvarande rollekare?"

Jag var ett rent löjligt välartat barn när jag var liten som inte precis lekte särskilt mycket eller spännande lekar. Jag vet att jag och min bror lekte Reagan och Gorbatjov med varsin leksakstelefon och skrev viktiga låtsasanteckningar i våra skrivhäften (mitt var vitt och hans var rött och båda hade en liten svart terrier på framsidan) Mina våldtendenser fick jag främst utlopp för i mitt stora epos om de svarta streckgubbarnas ständiga kamp mot de vita (det fanns även psykopatiska röda streckgubbar och mer laglydiga blåa men de var mindre betydelsefulla fraktioner). De dödade varandra på olika kreativa sätt sida efter sida. Jag och min bror ritade även en serie baserad på våra mjukisdjur och med en handling direkt rippad ifrån Kalle Anka. Vi var rätt ambitiösa och gjorde även samlarbilder och planscher. Tidningen hette "Djurmagasinet" och vi tecknade säkert uppåt 20 nummer innan intresset falnade. Annars lekte jag mycket med Lego och byggde upp en mäktig robotarmé som dock aldrig slogs även om de planerade en himla massa strider.

I skolan minns jag att vi lekte wrestling på rasterna även om jag idag inte minns vilka regler som fanns. Med glasögon, överbett och ett allmänt nördigt yttre var det kanske inte så konstigt att mitt alias blev Einstein och min karriär kort men intensiv. En annan lek kallades Nord & Syd av någon okänd anledning och gick ut på att man skulle kasta kastknivar i form av ihoprullade pappersrullar på varandra i en sandlåda. En djupsinnig lek som säkert ligger bakom mitt stora intresse för det amerikanske inbördeskriget.

 

[Svarte Faraonen]

Jo, rollekare var även jag. Inspirationen kom så vitt jag minns främst från Fantomen och A-Team. Jag grämer mig än idag för att jag ansågs för liten, tanig och blond för att få vara Mr T, i stället fick jag vara han den där som var bra på att förklä sig.

Därtill bedrev jag och en bekant en omfattande spaningsverksamhet kring vår lilla hemorts utkanter, då vi med en kombination av skräck och hopp letade efter spöken, luffare och andra produkter av den kaotiska yttervärlden.

Jag vet dock inte om rollekande har någon koppling till rollspelandet, de flesta av de jag lekte med blev ju inte rollspelare senare i livet.

 

[Krille]

Rollspelsskapare leker med lego!

Mina rollekar utfördes mest med lego. Det byggdes alla möjliga konstiga farkoster, från X-vingar till rymdskeppen i Det var en gång... rymden. Sländan var kul att bygga, men Kolibri var desto krångligare. Och i princip allt som kunde fixas med minifiggar med lite fantasi och våld var tillåtet. Om man tog ena pinnen från en handtagsbit och satte på en smal antenn på den så fick man till exempel en jättebra ljusvärja, speciellt om antennen var genomskinlig.

Än idag kan det hända att jag får ett ryck och gräver i stora lego-lådan. Och nu med alla specialbitar som finns så kanske det går att bygga en Kolibri. Fan att det ska vara premiär inatt. Då kan jag ju inte försöka förrän imorgon.

Så, teori: rollspelsskapare lekte med lego som barn!

 

[Nightowl]

Dockskåpare i vardande...

Så, teori: rollspelsskapare lekte med lego som barn!

Jag tillbringade flera år med att konstruera värsta mördarroboten med Mekano... jag hade en modern sats och en skitläcker gammal som var farsans, och inte var det RIKTIGA Mekano utan någon epa-kopia som han köpt eftersom hans fickpengar inte räckte när han var liten, men den var mycket ballare än det riktiga.

Jag konstruerade också märkliga pseudodokument som barn.

Bland annat ritade jag upp Nalle Puhs stamträd som innehöll alla fiktiva björnar (Bamse, Paddington, etc). Något äldre, efter att ha halvläst Sagan om Ringen, konstruerade jag ett stamträd över vad som bäst kan beskrivas som fiktiva humanoider, alltså om smurferna var närmare släkt med dvärgar än med tomtar.

Som tonåring konstruerade jag en sekundärvärld med illustrationer, kartor, förklarande skisser över olika raser, etc. Den inkluderade en mängd fiktiva raser och platser, och var typ skriven i sådant där förklarande pseudvetenskaplig stil som fanns i Marvel-serier, men innehållet var dels hämtat från folklore - huvudrasen var "vittror" och var en sorts svansförsedda Elfquest-alver - dels från diverse SF-litteratur.

Det fanns t.ex. en sorts enter som kallades dryader, och de var vandrande växter som hade en kompost i magen.

Mytologin innefattade diverse asar, vaner och dylikt, men de förklarades som en särskild ras av mutanter typ Highlander möter X-men, och Oden som kallades just det hade medvetet sökt upp kvinnor av olika raser som hade typ superkrafter och parat sig med dem för att han skulle få ungar som var lika mäktiga som han själv.

Det här var precis åren när kalla kriget gick mot sitt slut, så det var samma situation i spelvärlden, och Sauron-skurken var hämtad från en Povel Ramel-visa som heter Visa i Kråknedan och var en före detta ty underrättelseagent åt Oden.

Steget till D&D är ganska kort, när jag tänker efter...

Erik

 

[Rosen]

Re: Dockskåpare i vardande...

Som tonåring konstruerade jag en sekundärvärld med illustrationer, kartor, förklarande skisser över olika raser, etc.

Tror jag har kvar dem nånstans på min hårddisk... Jag tycker fortfarande att du borde göra nåt av det där någon dag.

Sauron-skurken var hämtad från en Povel Ramel-visa som heter Visa i Kråknedan och var en före detta ty underrättelseagent åt Oden.

Kung Kråka rular!

--
Åke, som för sin egen del höll på med för mycket i det här ämnet, från barnaår och långt upp i tonåren, för att kunna ta upp alltihop. Vid sidan av det gjorde jag dessutom serier och enstaka noveller från märkligt ung ålder - ofta ihopglidande med lekandet, så att jag lekte om samma återkommande figurer som jag ritade.

 

[Marcus J]

Re: Indianer och vita (lite ot)

Kasta papper på varandra i en sandlåda? Varför inte sand?

Själv så kan jag nog kalla mig för rolllekare. Jag och min bror och hans och min kompis hittade på en egen lek som vi lekte i flera år. Jag kommer inte ihåg riktigt men man var någonsorts djur/superhjälte. Vi var nog inspirerade av spindelmannen och naturfilmerna på tv4. Man hade olika superkrafter beroende på vilket djur man var. Om man var geopard så var man jättesnabb och ifall man var lejon så kunde man ryta så att fienden blev rädda. Sedan så hittade vi på en historia tillsammans. Oftast så har jag för mig att det var, tillfånga tagna av ond snubbe. Ta oss ut eller döda honom.

/Marcus som blev lite nostalgist av detta inlägget.