Nekromanti Indoktrineringar ni lämnat bakom er

[Ram]

Visst är det skönt när man bara kommer på hindret men inte hur det ska lösas. Liksom, någonting ska väl spelarna göra också? Det som gjorde att jag övergav mitt planerande över vilka vägar som rollpersonerna ska ta var för att jag märkte hur jag blev mindre flexibel som spelledaren och oftare tvingade spelarna att ta de vägar som redan var planerade.

Har du funderat något över varför du gjorde det?

//Ram - Som har problem med att förstå hur Han funkar, men är ändå helt övertygad om att han är briljant.

 

[Rickard]

Här är du otydlig, vilket skymmer sikten med ditt egentliga syfte med tråden.

Om du menar tradspel utgår från att du misslyckas om inget annat gäller, så håller jag med.

Ja, du har rätt i vad jag egentligen menar.

/Han som tycker den indoktrineringen är intressant, för den medför en massa saker, som exempelvis att ett tärningsslag är spännande, vilket kan innebära att spelledaren alltid minskar ett värde för att det ska vara en chans att misslyckas (aka "Det blir spännande om man lyckas eller inte")

 

[Rickard]

Visst är det skönt när man bara kommer på hindret men inte hur det ska lösas. Liksom, någonting ska väl spelarna göra också? Det som gjorde att jag övergav mitt planerande över vilka vägar som rollpersonerna ska ta var för att jag märkte hur jag blev mindre flexibel som spelledaren och oftare tvingade spelarna att ta de vägar som redan var planerade.

Har du funderat något över varför du gjorde det?

Blev mindre flexibel? Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan ha svårt att tänka i nya banor om jag redan fått en presenterad lösning. Jag kom på hur inflexibel jag var när jag analyserade spelmötet efteråt och jämförde med de gånger då jag inte kommit på någon lösning samt den gång då jag kommit på nio olika lösningar och spelarna hittade på ett tionde. Det gjorde att jag insåg att hitta på lösningen var rätt meningslöst.

/Han som tänkte ge exempel från vardagen där han låst sig i sitt tankesätt över hur saker och ting ska fungera (typ att en såg ska användas som en såg) men kom inte på några bra, så han skippar det

 

[Christoffer]

Att som SL alltid tänka situation och lösningar, hell det är nog det absolut bästa som hänt mig. Tack Vincent Baker för det! Numera: Alltid situation, aldrig lösningar eller utfall.

 

[Ram]

Blev mindre flexibel? Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan ha svårt att tänka i nya banor om jag redan fått en presenterad lösning. Jag kom på hur inflexibel jag var när jag analyserade spelmötet efteråt och jämförde med de gånger då jag inte kommit på någon lösning samt den gång då jag kommit på nio olika lösningar och spelarna hittade på ett tionde. Det gjorde att jag insåg att hitta på lösningen var rätt meningslöst.

Meningslöst är det absolut inte. En lösning är något som kan upptäckas. Det passar för spelare som gillar att upptäcka och som inte har som huvudfokus att skapa historien.

Det som förvirrar mig med det skruvade sätt som jag är funtad är varför man upplever en existerande lösning som en låsning. Jag använder lösningen som fall-back om inget annat bättre kommer upp. Det är olika beroende på spel och scenario, men jag är generellt sett inte intresserad av att styra historien när jag spelleder utan fokuserar på konsekvenser etc.