Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,278
Nästa år (2024) är det fyrtio år sedan jag lärde känna rollspelet Advanced Dungeons and Dragons! 1984 var en magisk höst i flera bemärkelser – högstadiet började med en ny skola som låg så långt borta (nåja) att jag fick skolkort för att ta buss dit, nya stränga lärare, spännande nya ämnen som teknik, kemi och fysik! Nya kompisar i klassen: bland dem Jakob som kom från USA på den tiden var USA ett främmande drömland som stod för det mesta som var spännande, fräckt och fantasieggande! Marietta och jag som blev ihop på en skolresa. <3 Jag hittade till ”Tradition” på Storgatan, plöjde solospelböcker av Ian Livingstone, spelade pixliga dataspel och slukade skogaholmslimpor med ost. På bio gjorde Conan slarvsylta av sina motståndare och i Sagan om ringen lyckades små hober besegra den värsta av motståndare. Det var som att alla cirklar av spännande intressen möttes och mitten var rollspelen. Drakar och Demoner med läskiga (men coola!) skelett, spindelkonungars pyramider och mystiska dimöar. Ändå skulle ett annat spel göra ännu större avtryck.
Jakob var verkligen en speciell bekantskap – min nya klasskamrat introducerade oss andra nördar för ett amerikanskt rollspel: Advanced Dungeons and Dragons! På den tiden behövdes inget ”first edition” för vi (och alla andra) var helt ovetandes om att det skulle komma flera editioner efter denna makalösa upplaga. Vi spelade moduler som ”Slave Pits of the Undercity” och äventyr ur tidningen White Dwarf. Advanced Dungeons and Dragons hade allt som det svenska Drakar och Demoner bara snuddade vid -- det fanns regler för allt möjligt: hur man gjorde karaktärer, titlar för olika levels, vilka vapen som var bra (och när!), vilka magiska ingredienser som behövdes när man skulle kasta besvärjelser, hur man byggde borgar och slogs i stora kampanjer och mycket mer. Och alla monster sedan! Utöver de självskrivna drakarna fanns fantasieggande beholders, mind flayers och det mest onda jag kunde föreställa mig: satan själv (Asmodeus)! AD&D 1st ed. var speciellt och jag läste regelböckerna som om de vore rollspelens heliga sakrament. Och lika okritiskt som en troende absorberade jag allt det nya. Gary Gygax var gud.
Det var långt senare som jag insåg vilken enorm textmassa av ofullkomliga otydligheter reglerna utgjorde. Hur ospelbara de var. Obalanserat och omodernt. En galen nörds inbillade fantasier: Gary Gygax knuffades brutalt ned från sin piedestal med ett hånfullt flabb. Nu var det Kult, Vampire och möjligtvis AD&D second edition som gällde: THAC0, väl disponerade och tydliga regler, genomtänkta kampanjvärldar som Forgotten Realms. Snygga illustrationer snarare än de svart-vita skisserna i Monster Manual. Rollspel på riktigt.
Men känslan som de första böckerna gav gick liksom inte ur mig. Det var en särskild sorts rollspel vi ägnade oss åt där i mitten av 1980-talet som andra typer av rollspel aldrig riktigt kom i närheten av. Det var hårt. Våra rollpersoner gick åt som smör i solsken. Spelvärlden verkade lika skrämmande som löftesrik. Vi blev glada för varje enskilt lite kopparmynt vi hittade och när vi så kom över vårt första +1-svärd var lyckan obeskrivlig! Ett magiskt svärd! Och bara i AD&D 1st ed. kunde våra rollpersoner möta fasansfulla beholders, rot grubs, rust monsters och gelatinous cubes
Här på forumet vimlar det av duktiga spelmakare och inspirerande förebilder. I tiden ligger att börja det nya året med en mäktig utmaning: ”Gör ett rum om dagen”, ”En hex per månad”, ”’Undertecknad’ vill veta vem du är!”; Gurgeh som kanske ger ut en bok med sitt jätteprojekt. Det vore kul att åtminstone försöka något liknande.
Så nu tänkte jag (vi får väl se hur det går, jag lovar inget) försöka skriva en berättelse och kampanj till AD&D 1st ed. Jag har några punkter jag vill följa: en text per vecka (52 texter), varje text ska vara en A4 och inte mer, texterna ska varva miljöbeskrivningar med äventyrsmaterial. Jag ska försöka göra det spännande att följa för en läsare och kommentera hur jag tänker mig att man skulle kunna spela första editionen av Advanced Dungeons and Dragons – också fyrtio år senare.
Hoppas att någon blir glad av att följa med på resan! Vi får se hur långt vi kommer!
Jakob var verkligen en speciell bekantskap – min nya klasskamrat introducerade oss andra nördar för ett amerikanskt rollspel: Advanced Dungeons and Dragons! På den tiden behövdes inget ”first edition” för vi (och alla andra) var helt ovetandes om att det skulle komma flera editioner efter denna makalösa upplaga. Vi spelade moduler som ”Slave Pits of the Undercity” och äventyr ur tidningen White Dwarf. Advanced Dungeons and Dragons hade allt som det svenska Drakar och Demoner bara snuddade vid -- det fanns regler för allt möjligt: hur man gjorde karaktärer, titlar för olika levels, vilka vapen som var bra (och när!), vilka magiska ingredienser som behövdes när man skulle kasta besvärjelser, hur man byggde borgar och slogs i stora kampanjer och mycket mer. Och alla monster sedan! Utöver de självskrivna drakarna fanns fantasieggande beholders, mind flayers och det mest onda jag kunde föreställa mig: satan själv (Asmodeus)! AD&D 1st ed. var speciellt och jag läste regelböckerna som om de vore rollspelens heliga sakrament. Och lika okritiskt som en troende absorberade jag allt det nya. Gary Gygax var gud.
Det var långt senare som jag insåg vilken enorm textmassa av ofullkomliga otydligheter reglerna utgjorde. Hur ospelbara de var. Obalanserat och omodernt. En galen nörds inbillade fantasier: Gary Gygax knuffades brutalt ned från sin piedestal med ett hånfullt flabb. Nu var det Kult, Vampire och möjligtvis AD&D second edition som gällde: THAC0, väl disponerade och tydliga regler, genomtänkta kampanjvärldar som Forgotten Realms. Snygga illustrationer snarare än de svart-vita skisserna i Monster Manual. Rollspel på riktigt.
Men känslan som de första böckerna gav gick liksom inte ur mig. Det var en särskild sorts rollspel vi ägnade oss åt där i mitten av 1980-talet som andra typer av rollspel aldrig riktigt kom i närheten av. Det var hårt. Våra rollpersoner gick åt som smör i solsken. Spelvärlden verkade lika skrämmande som löftesrik. Vi blev glada för varje enskilt lite kopparmynt vi hittade och när vi så kom över vårt första +1-svärd var lyckan obeskrivlig! Ett magiskt svärd! Och bara i AD&D 1st ed. kunde våra rollpersoner möta fasansfulla beholders, rot grubs, rust monsters och gelatinous cubes
Här på forumet vimlar det av duktiga spelmakare och inspirerande förebilder. I tiden ligger att börja det nya året med en mäktig utmaning: ”Gör ett rum om dagen”, ”En hex per månad”, ”’Undertecknad’ vill veta vem du är!”; Gurgeh som kanske ger ut en bok med sitt jätteprojekt. Det vore kul att åtminstone försöka något liknande.
Så nu tänkte jag (vi får väl se hur det går, jag lovar inget) försöka skriva en berättelse och kampanj till AD&D 1st ed. Jag har några punkter jag vill följa: en text per vecka (52 texter), varje text ska vara en A4 och inte mer, texterna ska varva miljöbeskrivningar med äventyrsmaterial. Jag ska försöka göra det spännande att följa för en läsare och kommentera hur jag tänker mig att man skulle kunna spela första editionen av Advanced Dungeons and Dragons – också fyrtio år senare.
Hoppas att någon blir glad av att följa med på resan! Vi får se hur långt vi kommer!
Tusan! Svårt att skriva koncist!
