Nekromanti Informationsmissbruk

[Radioaktiv]

Efter att ha suttit i småpraten med Elmrig och pratat Mord-a-palozza så kom jag att tänka på en sak i rollspel som stör mig.

Informationen som karaktärerna i spel besitter vs. den som spelarna själva besitter.

Jag vet inte hur det funkar för er, men jag har varit med om problem med det några gånger. Kanske man sagt något till en spelare, som en annan sedan utnyttjar, fast de inte ens var i rummet när scenen utspelades.

Kanske en spelare ser något under en strid, som man gör tydligt att det bara är just den personen som ser, men sedan agerar alla andra spelare utifrån det. Det klart, man vill väl inte att ens karaktär skall dö heller. Men ändå.

Jag skulle tycka det var väldigt tråkigt om man var tvungen att ta med spelaren som en slp pratade med varenda gång som man misstänkte att det var något som folk skulle fula sig med. Så vad gör man?

Jag vet inte om det är ett vanligt problem, eller om det är något folk gör omedvetet. Men det är i alla fall ett problem jag gärna får lite hjälp med.

 

[God45]

Jag gillar att köra det där alla får veta allt utanför karaktären men man inte vet in-character. Men det kräver förstås bra spelare

Men de gånger spelarna missköte sig har jag kört lapp skrivande melan spelare och spelare och spelare och gm. Det hade nog funkat bra i Mord-a-palozza men det hade blivit jobbigt i en längre kampanj.

 

[krank]

Efter att ha suttit i småpraten med Elmrig och pratat Mord-a-palozza så kom jag att tänka på en sak i rollspel som stör mig.

Informationen som karaktärerna i spel besitter vs. den som spelarna själva besitter.

Jag vet inte hur det funkar för er, men jag har varit med om problem med det några gånger. Kanske man sagt något till en spelare, som en annan sedan utnyttjar, fast de inte ens var i rummet när scenen utspelades.

Kanske en spelare ser något under en strid, som man gör tydligt att det bara är just den personen som ser, men sedan agerar alla andra spelare utifrån det. Det klart, man vill väl inte att ens karaktär skall dö heller. Men ändå.

Jag skulle tycka det var väldigt tråkigt om man var tvungen att ta med spelaren som en slp pratade med varenda gång som man misstänkte att det var något som folk skulle fula sig med. Så vad gör man?

Jag vet inte om det är ett vanligt problem, eller om det är något folk gör omedvetet. Men det är i alla fall ett problem jag gärna får lite hjälp med.

I mina spelgrupper har det varit kutym med vad vi kallat "pluppande". Pluppande är helt enkelt att man stoppar in fingrarna i öronen och juckar med dem in och ut. Eller, jag brukar föredra att bara öppna och stänga käkarna eller så. Jag ser säkert jättedum ut, men jag har känsliga öron...

Eller, om det är en längre scen, så går SL ut ur rummet med aktuell spelare och övriga lyssnar på stämningsmusik eller klottrar bilder på sina rollpersoner/kartor/utrustning/könsorgan.

Det är inte en speciellt innovativ lösning, men den jag hittat som kombinerar inlevelse i rollpersonen (jämkning mellan rollpersonens och spelarens kunskap) och möjligheten att kunna göra en del saker själva (och undanhålla varandra kunskap).

Det här kräver spelare som är villiga att "play ball" och inte t.ex. sätta sig med Angry Birds när de inte är med.

EDIT: Ännu kortare grejer sköts såklart med lappskickning, digital eller icke.

 

[Storuggla]

När jag var ung och inte visste bättre skickade vi lappar till spelledaren eller tog sådan information utanför spelrummet, så det skulle bli mer spännande.
Det fungerade rätt okej (speciellt om man använder sig av taktiken att om folk skickar lappar så ska man skicka en lapp med nonsens på ibland, för att folk inte ska veta vilka lappar som är viktiga och har vettig info).

Men sen växte vi upp och nu för tiden har jag åsikten att jag inte orkar med en massa lappskrivande eller springa runt i en lägenhet bara för att ingen ska höra vad jag säger. Det tog bara för mycket tid och gav ärligt talat inte så mycket. Vi satt kvar vid bordet och pratade och om någon använde sig av information som dennes karaktär inte visste om så stannade vi upp och påpekade detta. Om personen inte gav med sig utan hävdade att "Min karaktär bara råkar gå till plats A, rent av en slump!" eller något dylikt så ryckte vi antingen på axlarna och sa okej då, eller så hånade vi spelaren tills denna skärpte sig.


Storuggla, vuxna människor löser problem

 

[krank]

Jag gillar att köra det där alla får veta allt utanför karaktären men man inte vet in-character. Men det kräver förstås bra spelare

Bra spelare som inte fokuserar på rollpersonsinlevelse utan på berättelseinlevelse antar jag =)

 

[God45]

Jag gillar att köra det där alla får veta allt utanför karaktären men man inte vet in-character. Men det kräver förstås bra spelare

Bra spelare som inte fokuserar på rollpersonsinlevelse utan på berättelseinlevelse antar jag =)

Jag är en sådan där typ som tycker berättelseinlevelse är den ända inlevelsen värd att ha Ok, lite
rollpersonsinlevelse också men mindre än berättelse

 

[Radioaktiv]

Men sen växte vi upp och nu för tiden har jag åsikten att jag inte orkar med en massa lappskrivande eller springa runt i en lägenhet bara för att ingen ska höra vad jag säger. Det tog bara för mycket tid och gav ärligt talat inte så mycket. Vi satt kvar vid bordet och pratade och om någon använde sig av information som dennes karaktär inte visste om så stannade vi upp och påpekade detta. Om personen inte gav med sig utan hävdade att "Min karaktär bara råkar gå till plats A, rent av en slump!" eller något dylikt så ryckte vi antingen på axlarna och sa okej då, eller så hånade vi spelaren tills denna skärpte sig.

Det var väl lite mer detta jag menade. Jag använder fortfarande lappar, det händer nog väldigt sällan att man får dra med någon i ett annat rum.

Det blir liksom inget flyt om man skall behöva pausa hela spelet för varenda liten grej. Mitt i en eldstrid så ser en spelare något i en halv sekund till exempel. Då blir det skitjobbigt att hela resten av gruppen agerar utifrån att de också sett skiten. Även om de hävdar att de minsann inte alls gör det utan att det är en slump. Så sitter man där som SL och känner att man har världens jobbigaste grupp.

Hota med xp-minus, kanske?

 

[Anchorman]

´
EN karaktär ska inte veta X

Om X är något som är svårt att få reda på så och något som krävde mycket möda av andra karaktärer så brukar vi påpeka detta och helt enkelt säga det där vet du inte.

Om X är lätt att få reda på, tex genom att fråga vem som helst i staden så är det inget att bry sig om utan bara att köra vidare.

Värt att tänka på dock är att vi alltid spelar så att alla spelare är på samma sida och mycket sällan jobbar mot varandra.

 

[Storuggla]

"Mitt i en eldstrid så ser en spelare något i en halv sekund till exempel. Då blir det skitjobbigt att hela resten av gruppen agerar utifrån att de också sett skiten. Även om de hävdar att de minsann inte alls gör det utan att det är en slump. Så sitter man där som SL och känner att man har världens jobbigaste grupp."

Slå dem med en hoprullad tidning. Inte? Okej.
Det där är faktiskt jättesvårt, säger man ifrån tar spelet stopp när det ska diskuteras om det och om man låter det passera så fortsätter det bara.
Det är också en, vad jag skulle säga... distansfråga. Har man en lite mer slaåå hållning till spelandet och ser det mer som en social grej man gör för att det är kul och inte för något konstnärligt ideal eller ett tävlingsmoment kanske det är enklare att slippa sådana saker (för er som undrar är Kingmakerkampanjen som Vitulv spelleder sådär konstnärlig och pretto).


Storuggla, tänker på hackmaster nu

 

[Anarchclown]

Jag har på senaste tiden, inspirerad av OSR, experimenterat med interaktivitet. DVS att spelarna märker saker när de interagerar med dem. Detta leder till att de som beskriver att de är vända mot dörren när någon öppnar den är de som ser att någon står i dörren.

Eftersom de andra RP beskrivs som att de håller på med något annat redan innan blir det inte så förvirrande för spelare som inte medvetet missbrukar informationen att hålla reda på vad de vet och inte vet.

Jag använder ytterst lite dold information när jag spelleder just nu. Jag har dock också RP som delar med sig av den mesta information de får tag på i de kampanjer jag spelar.

Om man har spelare som medvetet agerar på information om vad som beskrivs som att det händer bakom deras rygg etc. Då tar man fram tidningen och slår dem på näsan.

 

[gizmo]

Kanske man sagt något till en spelare, som en annan sedan utnyttjar, fast de inte ens var i rummet när scenen utspelades.

Sedan finns det ju också motsatsen, att det tas för allvarligt. Jag menar, om t ex rollpersonen berättar, aktivt, för sina medspelare det den har sett/hört. Varje gång. Det är ju realistiskt från rollpersonernas perspektiv, men ganska jobbigt from spelarnas perspektiv, om det typ alltid blir echo på vad sl just sagt. Även den korta versionen "jag berättar för de andra" kan bli för mycket beroende på situation. I en hel del situationer tänker man sig helt enkelt att informationen nog spridits i gruppen utan att spela ut det. Sedan kan man ju t ex snabbt skrika "bakom trädet!" om man sett någon där före de andra. Eller om de andra reagerar på det fast spelaren inte skrikit, kan man se det hela avslappnat och antar att rollpersonen själv säkert har gjort så.

Men i somliga situationer är det såklart ett problem, jag förstår det. I dessa håller jag med de andra: ihoprullad tidning. Alltid en bra lösning.

När det gäller spelarna mot varandra - helt annan fråga. Men där är mitt intryck att om folk gillar spela mot varandra, då VILL de av sig själv ta det på allvar/inte sabba realismen. En stor del av poängen försvinner om man inte separerar spelare- och rollpersonskunskap i sådant spel. Det är därför från början mindre sannolikt att man kommer behöva sträcka sig efter tidningen.

 

[Brynolf]

Köp en hörlursmixer (eller bara några grenkontakter) och proppa på de andra spelarna lurar i vilka du spelar Shaggys greatest hits. Tadaa! Instant informationsbegränsning!

Bortsett från Shaggy-biten har jag faktiskt kört på den här modellen till och från och det funkar bra. Det känns så fånigt att skicka ut folk, och lappar är inte så praktiskt att få någon interaktivitet i.

 

[Bassejr]

Det jag sagt till mina spelare är att Om du har Player knowledge som du vill använda In game, men som din karaktär inte besitter, Lyft det off game och se om det finns någon annan karaktär som har den kunskapen och påminn den spelaren om att dennes karaktär ska använda kunskapen, eller diskutera med bordet hur annars den här faktorn eller den här kunskapen kan användas.

 

[chrull]

Spelar ni glad-Hack'n'Slash i fantasyvärld där trollen har svampar på näsan? I så fall, vem fan bryr sig? Och om det är något kritiskt läge där det faktiskt spelar roll, så är det väl bara att säga det.
Spelar ni immersionistiskt mysteriedrama med massor med interna intriger så blir det såklart viktigare. Försök att använda den metod som passar bäst just då. Är det en längre dialog som är viktig att känna till just nu? Gå ut och ta en cigg med spelaren det gäller, eller skicka ut de andra. Ta en paus ett tag och agera ut det. Kort info? Skicka lapp. Är det längre information som egentligen inte spelar någon roll just nu? Vänta tills efter mötet och ta det då.
Om man inte orkar med det så antar jag att man spelar fel sorts spel.
Spelar man, som de flesta antagligen gör, något mellanting, så är det väl bara att ta upp ämnet och diskutera hur man gör och hur viktigt det är.

Själv har jag haft mer problem med spelare som inte har kunskap deras rollperson borde ha än tvärt om.

heh. himmler-sionistiskt.

 

[Vitulv]

(för er som undrar är Kingmakerkampanjen som Vitulv spelleder sådär konstnärlig och pretto).

All annan typ av rollspel är dålig.

 

[chrull]

(för er som undrar är Kingmakerkampanjen som Vitulv spelleder sådär konstnärlig och pretto).

All annan typ av rollspel är dålig.

 

[anth]

Alla människor är olika.
Det betyder att vissa spelare är bra på att hantera metainformation, andra spelare är dåliga.
Om en person inte är bra på att hantera metainformation får man helt enkelt se till att den personen inte hör vad som sägs.
"Öronploppande" som krank beskriver fungerar utmärkt.

 

[RasmusL]

Alla människor är olika.
Det betyder att vissa spelare är bra på att hantera metainformation, andra spelare är dåliga.
Om en person inte är bra på att hantera metainformation får man helt enkelt se till att den personen inte hör vad som sägs.
"Öronploppande" som krank beskriver fungerar utmärkt.

"Tycker det är kul att..." och "beroende på spelstil..."

Om de jag spelar med inte över huvud taget spelar på metainformation för att skapa intressanta historier i de spel vi spelar skulle jag bli rikligt irriterad.

 

[krank]

Alla människor är olika.
Det betyder att vissa spelare är bra på att hantera metainformation, andra spelare är dåliga.
Om en person inte är bra på att hantera metainformation får man helt enkelt se till att den personen inte hör vad som sägs.
"Öronploppande" som krank beskriver fungerar utmärkt.

"Tycker det är kul att..." och "beroende på spelstil..."

Om de jag spelar med inte över huvud taget spelar på metainformation för att skapa intressanta historier i de spel vi spelar skulle jag bli rikligt irriterad.

+1

Vad som är "bra" eller "dåligt" i sammanhanget är oerhört spelstilsspecifikt. Om en SL krävde att jag skulle börja skapa "intressanta situationer" skulle jag bli osugen på att fortsätta spela i den gruppen - det är inte den sortens prestation jag föredrar eller är bekväm med, liksom. Jag vill bara klara äventyret... Så i min spelgrupp betyder "bra på att hantera metainformation" en helt annat sak än i till exempel din.

 

[sakara]

Jag har gjort det ganska enkelt för mig. Före varje pas så påminner jagspelarna om att ifall att de agerar på något som deras karaktärer inte vet eller lägger sig i något när deras karaktärerinte är är där automatiskt hindrar den/dem berörda karaktärerna från att göra exakt det.

Kräver en del passning visserligen men har bra spelare i grund så det har flytitpå fint för det mesta.