I det här exemplet så blir inget händer intressant på grund av sammanhanget. Så det faller som jag ser det tillbaka på att det finns en risk någonstans. Ingenting händer blir intressant för att det finns en risk som skapar dramatik.
För att detta ska funka behöver ju svaret på "inget händer" vara något annat än "jag försöker igen", dock. Det måste förändra situationen. Vilket det ofta inte gör i strid. Då blir resultatet mest "Jag anfaller väl igen".
Så vad du är upprörd över är att vi säger "inget händer" när vi menar "inget viktigt händer"?Uppenbarligen bokstavligen att inget händer
Kan tycka det känns som en lite ogenerös tolkning dock. Men sedan vet jag inte om jag tycker det stämmer heller. Återvändsgränden har inget värde. Monstret eller omständigheterna som jagade in oss i den har det. Ännu mer valet att gå in i återvändsgränden. Eller förväntningarna på att det som skulle finnas här var en stor skatt och en bar med fria drinkar, men det visade sig vara en fucking återvändsgränd.
Jag kan dock förstå om Måns argumenterar för att vi gärna skyller på systemet när vi egentligen borde rannsaka oss själva i hur vi lägger upp situationen för att slå.
Vet inte om jag tycker att kommentarer om att stridsslag utan mekaniska resultat kan bli antiklimaktiska är samma sak som att skylla på systemet. Men det finns ju absolut en vidare frågeställning om vad systemets “jobb” egentligen är.
Jag är inte alls upprörd
Jag undrar däremot varför man slår tärningar och har sig om inget viktigt står på spel.
Exakt! Detta är poängen! Låt spelet vara intressant! Använd systemet när saker står på spel!
Har någon egentligen sagt något annat?
Ja, det håller jag med om. Det här är ju inget som sker automatiskt. Vi måste ha teknikerna.
Ja, alla som säger att när inget händer så händer inget verkar antyda det
Jag säger att om inget händer så händer det massor av saker. Som i min trådstart
Jag tror vi bara, som så ofta, pratar runt varandra.
Det är möjligt. Men då undrar jag vad man menar med att inget händer och att det bara är destruktivt. @Genesis gav ett bra exempel som jag höll med om. Men jag skulle gärna se andra perspektiv på när "inget händer" blir tråkigt, och varför. Jag förstår att det blir tråkigt när man tycker systemet och situationen är tråkig.
Min poäng är ju dock precis den du själv lyfter senare. Att om vi saknar ett scenario där saker måste ske, då är ett misslyckande som vi inte slår om igen efter ett misslyckande (vilket känns som en självklarhet att det inte görs hur som helst) inte en återgång till punkt A, det ändrar istället omständigheterna och tvingar dig i rörelse åt något annat håll. Kungens intellekt var för vasst för dig, han går inte på dina lögner och vägrar samarbeta med dig, vad gör du nu? Orcherna för skickliga, ni har ingen chans och de närmar sig er hemby, vad gör du? Bergsväggen alldeles för brant och där uppe på klippkanten finns ingången till gripens grotta och din möjlighet att smyga på dig den sovande och stoppa dess härjningar i området är nu noll, vad gör du? Osv.
Nu bottnade väl diskussionen i just stridssituationer, som dessutom ofta är turordningsbaserade. I alla fall om jag tolkar ursprunget rätt (resurstråden bland annat).
Fast nej. Det är precis samma. Striden måste vinnas. Hur många scenarion finns det inte som har texter som "När äventyrarna besegrat banditerna..." osv. Även i strid gäller precis samma sak. Är du kass och missar? Byt strategi. Är du fortfarande kass och missar? Stanna kanske då inte kvar och strid? Eller så är det din sista strid.
Varför händer inget alls dock?
Inget av detta kommer ha hänt av att någon missar. Faktum är att alla exempel är motsatsen till “ingenting”.
