Ingenting händer! Juh! Eller?

[entomophobiac]

Jag orkar i alla fall inte rollspela attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack efter attack

Huvud på spik. Du kan få ett plåster!

 

[Mogger]

...gamla Mutant...

Ett spel som alltså är 35 år. Nog har vi väl lärt oss något efter det?

 

[Nässe]

Ett spel som alltså är 35 år. Nog har vi väl lärt oss något efter det?

Ja, det får man hoppas Väldigt länge sedan jag hade en sån pingpong-strid. Så nej, det kanske inte finns i spel längre. En fördom är att DnD har strider som pågår en evighet, men det är just en fördom eftersom som jag knappt spelat DnD.

 

[Mogger]

Ja, det får man hoppas Väldigt länge sedan jag hade en sån pingpong-strid. Så nej, det kanske inte finns i spel längre. En fördom är att DnD har strider som pågår en evighet, men det är just en fördom eftersom som jag knappt spelat DnD.

Dock, huruvida det är kul eller inte att striden tar lång tid handlar ju mer om preferenser. Något händer ju iaf. Får man hoppas

Det jag menar är att en strid behöver inte handla om att döda X. Jag älskar när RP försöker undvika strid eller ta sig ur den oskadd snarare än att hacka, hacka, hacka tills alla är döda.

 

[Dr_Dängrot]

Där jag upplevt att detta blivit ett problem utanför strid är när det inte finns någon fail forward mekanik eller nån plan b mekanik.

Ett väldigt simpelt exempel gruppen skall fly ur greve von styggs fängelsehålor och tjuv-torsten lyckas inte dyrka upp låset till fängelsecellen och sexiga-sune klarar inte av att charma vakten till att ge som nycklarna och magiska-mats har inte rätt magier för att övertala vakten eller teleportera ut dom ut ur cellen och barbar-börje är inte stark nog att slå sönder dörren .

Här har äventyret kommit till en halt på grund av att gruppen inte har rätt resurser för att ta sig ur cellen och det finns ingen plan b för att låta dom göra det och det finns heller ingen fail forward mekanik som låter dom lyckas fast med en konsekvens .

Iofs i dom flesta trad brp-spel så är det bara att try and try again untill sucess . Tjuv-torsten kan bara slå fingerfärdighet tills hen lyckas dyrka upp låset så länge hen inte fummlar och påkallar vakternas uppmärksamhet så finns det ingen egentlig risk med att försöka igen .

 

[Mogger]

Oftast inte hela striderna som är tråkiga. Utan en del av dem.

Ex rp 1, 2 och tre har en intressant strid men rp4 slåss själv mot ngt där "inget händer"

Eller där SL tänkt att striden skall se läskig ut men mynna ut i att vi vinner lätt (vilket var striden mot rövare som skulle inleda ett äventyr....men där slumpen ville något annorlunda...striden var tänkt som spänning.

Dvs oftast har vi skitkul. Men som familjefäder har vi lite tid och vill gärna ta bort onödiga tidstjuvar.

Vi brukar prata om vad vi tycker är roligt och vad vi inte tycker är kul. Alla tycker strid är kul....men inte för mycket av det.


Så din fråga är relevant ....varför gör vi tråkiga saker.?
.Oftast är svaret: det var inte meningen att det skulle vara tråkigt....men det blev så.


En sak som dessa samtal resulterade i var att striderna ofta "klipptes" när det började närma sig slutet. I stället för att jaga ner den sista goblinen och slå ihjäl den så avslutas striden med :
SL : Ni vinner. Beskriv hur och vad ni gör.
Spelare: De ger upp och ner om nåd, eller knuffar ner zombierna i spikfällan där de fortsätter att sprattla...

Men vi lär oss något nytt vid varje speltillfälle. Sedan är det ju svårt med ett nytt system.

Sitter felet i systemet? De som använder det? Eller bara en miss-match mellan vad vi och designen tycker är kul.

Vi brukar diskutera. Ibland ändra direkt sådant som "alla hatar"
Sätta upp på bevakning "om flera ogillar"
Eller "vi får se om det dyker upp igen" om en person haft funderingar.
Man kommer långt med grundregeln: DbaD!
Don't be a D....ja ni fattar.

Poängen är att alla skall ha kul. Om det inte är det...varför då spela som du säger .

Men vi har kul....men vi lär oss fortfarande....vi har ju bara spelat i 30-40 år ännu....

Medhåll. Klart potentiellt roliga saker blir tråkiga ibland. Speciellt så socialt fokuserade aktiviteter som rollspel.

 

[Mogger]

Ok, jag skulle säga att det är klarlagt att det finns spel vars stridssystem inte garanterar kul. Det var kanske inte så förvånande. Jag inledde tråden med att beskriva att jag själv upplevt det. Trots det blev fokus på detta. Det var olyckligt och inte det jag ville diskutera. Att något är tråkigt innebär inte att det är meningslöst eller att inget gott kan komma ur det.

Men jag ska, när jag har tid, följa upp den här tråden med tekniker man kan använda, och som spel använder, för att slippa upplevelsen av att inget händer.

Men min poäng var, när du upplever att inget händer, zooma ut. Visst hände nått? Det kanske är semantik. Man kanske menar "det hände inget pga av exakt just detta tärningsslag eller denna serie av tärningslag". Och så kan det absolut vara. Och det kan upplevas som tråkigt.

Men, om man nu spelar spel som ger upphov till detta, och det sker regelbundet, så kan en tråd om hur man löser det vara vettig.

Slutligen vill jag hävda att man förväntas rollspela när man spelar rollspel. Även om det inte står i reglerna. Precis som man förväntas springa när man spelar fotboll. Det står inte heller i reglerna. Men det blir väldigt mycket roligare då

 

[ceruleanfive]

En tendens jag har märkt är att när spelare investerar engagemang i beskrivningar, och sen får höra ”Nej, det händer inte alls” (av systemet, av spelledaren, eller av spelgruppen), då investerar de successivt mindre och mindre engagemang i sina beskrivningar framöver.

”Ja, men” kan hjälpa en hel del. Du missar inte din attack – motståndaren parerar den skickligt. Du missar inte din parering – motståndaren följer upp med en till attack, som träffar. Motståndaren missar inte sin attack – du undviker attacken.

 

[Genesis]

Men, om man nu spelar spel som ger upphov till detta, och det sker regelbundet, så kan en tråd om hur man löser det vara vettig.

Och även vilka spel som har löst problemet. Jag upplever det här som ganska relaterat till BRP, där det är ett vanligt klagomål från många spelare, och där jag själv upplevt det. Jag har ju dålig koll på resten av tradspelsvärlden, dock? Har Fria ligan löst detta, eller dras de med samma problem? AW och PbtA-motorn har ju nämnts, och den har inte samma problem. Är du i en fajt och slår tärningar så kommer något alltid att hända.

 

[kaptendral]

Och även vilka spel som har löst problemet. Jag upplever det här som ganska relaterat till BRP, där det är ett vanligt klagomål från många spelare, och där jag själv upplevt det. Jag har ju dålig koll på resten av tradspelsvärlden, dock? Har Fria ligan löst detta, eller dras de med samma problem? AW och PbtA-motorn har ju nämnts, och den har inte samma problem. Är du i en fajt och slår tärningar så kommer något alltid att hända.

Tänkte precis samma. Tycker också det är intressant att DnD aldrig haft det här problemet i strid tack vare AC. Hur är det med moderna varianter av BRP som CoC 7 eller nån av alla svenska BRP-liknande spelen som finns? Finns det nån elegant lösning bland dom?

 

[Mogger]

Och även vilka spel som har löst problemet. Jag upplever det här som ganska relaterat till BRP, där det är ett vanligt klagomål från många spelare, och där jag själv upplevt det. Jag har ju dålig koll på resten av tradspelsvärlden, dock? Har Fria ligan löst detta, eller dras de med samma problem? AW och PbtA-motorn har ju nämnts, och den har inte samma problem. Är du i en fajt och slår tärningar så kommer något alltid att hända.

Ja, jag har inte som sagt inte upplevt det själv sedan vi spelade M:UA, vilket är 15 år sedan, men det löste vi med husregler. Vårt Kopparhavets hjältar (som bygger på Hjältarnas Tid som i sin tur bygger på BRP) har kanske teoretiskt problemet men på runt 30 spelmöten har det inte inträffat än. Det krävs väldigt specifika situationer och utfall för att det ska uppstå, och det bör vara helt omöjligt att uppleva det vid upprepade tillfällen.

Medan jag skrev detta frågade @kaptendral om hur moderna BRP-spel löst det.

I HT/KH använder man Pendragonslag, vilket drastiskt minskar risken för miss/miss. Dessutom är skalan snyggt placerad inom 1-100 och man börjar på nivåer runt 70-80 i primära färdigheter (men RP-progression är ändå intressant). Så någon 35%-pingis blir det inte. Dessutom är strid farligare än vad man kan tro och det finns en del regler som kan avgöra den på ett slag. Inte minst att reglerna tydligt är viktade så att de meningslösa strider som vissa upplever är snabbt överspelade. Det är närmast en formalitet. Varför finns de alls? Vissa spelare älskar att vara badass! Jag upplever balansen som väldigt välavvägd. Ingen RP har dött (jo, förresten, en men det var inte i strid) under 30 spelmöten, men alla spelmöten har inte innehållit strid. Men de har fått pisk och flytt, och de har vunnit mot alla odds. Det har alltid känts farligt.

Vi spelar även CoC som är mer renodlad BRP och där vet jag ärligt inte hur strid går till, för vi har bara desperat avlossat några skott vid ett tillfälle, sedan sprang vi.

 

[Dr_Dängrot]

Att undvika pingpong är ju ganska lätt avhjälpt med differens. Slår Olle 10 och har 15 i svärd så blir differensen 5 och slår Kalle 5 i undvika och har 7 så blir differensen 2 sålunda träffar Olle även om Kalle lyckades undvika iom att Olles differens var högre .

 

[Mogger]

Att undvika pingpong är ju ganska lätt avhjälpt med differens. Slår Olle 10 och har 15 i svärd så blir differensen 5 och slår Kalle 5 i undvika och har 7 så blir differensen 2 sålunda träffar Olle även om Kalle lyckades undvika iom att Olles differens var högre .

Ja, eller ännu lättare utan differens och bara jämföra högst lyckade slag

 

[kaptendral]

Hmm nu undrar jag hur det kommer sig att folk fortfarande upplever det som ett problem isåfall?

 

[Dr_Dängrot]

Ja, eller ännu lättare utan differens och bara jämföra högst lyckade slag

Sant men hur löser man det då om båda slår lika ? Iofs kan man ju ha en regel som säger att vid lika lyckas alltid anfallaren eller försvararen vad man nu tycker känns bäst .

 

[Dr_Dängrot]

Hmm nu undrar jag hur det kommer sig att folk fortfarande upplever det som ett problem isåfall?

Kanske för att folk spelar raw alltså så som systemen är skrivna utan att ha massa husregler för att lösa olika situationer och då uppstår än det ena än det andra problemet . Det är bara en tanke att det kan vara så

 

[entomophobiac]

Men jag ska, när jag har tid, följa upp den här tråden med tekniker man kan använda, och som spel använder, för att slippa upplevelsen av att inget händer.

Det här är ju betydligt intressantare, på alla tänkbara plan! Ser fram emot den tråden.

 

[Mogger]

Kanske för att folk spelar raw alltså så som systemen är skrivna utan att ha massa husregler för att lösa olika situationer och då uppstår än det ena än det andra problemet . Det är bara en tanke att det kan vara så

Det hade också varit intressant att se vad gamla spel säger om misslyckade slag. Säger de verkligen explicit att man får slå hur många gånger som helst tills man lyckas? Eller är det något spelgruppen själva har tagit med sig in i spelet?

Min rätt bestämda åsikt är att rollspel inte ska spelas RAW och det verkar inte finnas så många som vill ha regler för alla upptänkliga situationer. Snarare verkar man vilja nå konsensus i gruppen om något uppstår som inte täcks av reglerna. Vilket också känns som det rimligaste.

 

[Dr_Dängrot]

Det hade också varit intressant att se vad gamla spel säger om misslyckade slag. Säger de verkligen explicit att man får slå hur många gånger som helst tills man lyckas? Eller är det något spelgruppen själva har tagit med sig in i spelet?

Min rätt bestämda åsikt är att rollspel inte ska spelas RAW och det verkar inte finnas så många som vill ha regler för alla upptänkliga situationer. Snarare verkar man vilja nå konsensus i gruppen om något uppstår som inte täcks av reglerna. Vilket också känns som det rimligaste.

Dom grupper jag har spelat i på den gamla goda tiden där det spelades trad brp så minns jag icke om spelet uttryckligen sa att man fick försöka hur många ggr som helst utanför strid men det verkade vara en konsensus att så var fallet .

Dängrot(SL) ok ni kommer fram till en mur , Pelle jag klättrar över , dängrot ok slå för klättra . Olle slår och misslyckas , Olle jag försöker igen Olle misslyckas jag försöker igen och så kunde det hålla på antingen tills Olle antingen lyckades eller fummlade och ramlade ner och bröt benet eller vakterna upptäckte Olle eller tills dängrot tröttnade och gav nån form av konsekvens av Olles oändliga försökande att ta sig över muren som tex du kan höra morrande på andra sidan muren dina försök att ta dig över har påkallat uppmärksamhet ifrån 3 vakthundar och Olle fick hitta en annan lösning (framtvingat av dängrot)

 

[Svarte Faraonen]

Dom grupper jag har spelat i på den gamla goda tiden där det spelades trad brp så minns jag icke om spelet uttryckligen sa att man fick försöka hur många ggr som helst utanför strid men det verkade vara en konsensus att så var fallet .

Dängrot(SL) ok ni kommer fram till en mur , Pelle jag klättrar över , dängrot ok slå för klättra . Olle slår och misslyckas , Olle jag försöker igen Olle misslyckas jag försöker igen och så kunde det hålla på antingen tills Olle antingen lyckades eller fummlade och ramlade ner och bröt benet eller vakterna upptäckte Olle eller tills dängrot tröttnade och gav nån form av konsekvens av Olles oändliga försökande att ta sig över muren som tex du kan höra morrande på andra sidan muren dina försök att ta dig över har påkallat uppmärksamhet ifrån 3 vakthundar och Olle fick hitta en annan lösning (framtvingat av dängrot)

Kommer det att spela roll för äventyret om man har spenderat en timme med att försöka ta sig över en mur? Om inte, varför går man inte bara och hämtar en stege istället? Vissa saker ligger ju mer hos scenariot och spelvärlden än reglerna i sig.