Inget komedi rollspel är roligt. Change my mind!

[PhilArt]

Jag vet inte om M:UA är ett komedirollspel, men jag har haft jätteroligt med M:UA – dvs. det har haft ett stort humoristiskt värde i spel (då har jag aldrig spelat någon skriven kampanj eller äventyr, vilket såklart lämnar ordvitsandet till gruppen i högre grad). Samma sak med Fiasco.

 

[ceruleanfive]

Men ett mer seriöst svar: Thespian! Vi har haft det väldigt kul de två gånger vi spelat det. Men också gud, så akwardli pinsamt, men kul!

Vad roligt att höra!

Thespian är ju egentligen inte ett dugg roligt skrivet rollspel. Finns inga lustiga färdigheter och inga skämt i texten eller så.

Humorn uppstår av att spelet har en rätt absurd premiss som oundvikligen spårar ur ännu mer. Det är alltså spelarna som skapar komedin, snarare än att speltexten försöker vara rolig.

(Sen är det ju lite av en oavsiktlig ripoff på Daughters of Verona, som jag dessvärre aldrig har spelat själv men som jag har märkt att folk har haft hysteriskt roligt med på konvent.)

 

[Genesis]

Ja, Thespian är ett typexempel på hur ett komedispel görs på rätt sätt. Försök inte att skriva ett spel som är roligt i text, utan skriv ett spel som ger skratt runt bordet.

 

[Tant Ragnar]

Nu har jag förvisso bara spelat Fiasco en gång - men den gången skrattades det en hel del.

Sen har jag inte spelat Highlander 2 the rpg men det verkar sjukt roligt!

 

[ChrilleT]

Inget rent komedispel men som många varit inne på så tycker jag många av Mutantspelen har rätt mycket komiska inslag. Spelen är skrivna så att det uppmuntras med misstolkningar och det blir oftast komiska varianter på vårt språk, kultur, sport, händelser mm i spel.

Heller inget komedispel men både jag som sl och de två spelgrupperna tyckte vissa av de slumpmässiga inslagen i Kumleklint / Svärdets Sång var riktigt roligt skrivna och förblev roliga i spel. Speciellt

Spoiler

gasten som frågar om kungen har skickat dem och gasten på värdshuset

.

Ett annat spel som jag tycker lyckades bli väldigt roligt under spel är Gudasaga. Även om det inte är huvudpoängen i spelet så finns det dock en viss tävlan mellan spelarna men så länge det inte finns någon med rejäl vinnarskalle så är det ett lättsamt och roligt spel.

 

[Übereil]

Min upplevelse med Tales from the Floating Vagabond är att det kan vara mycket roligt. Men det beror så klart på ens sinne för humor. I fallet TftFV blev det i vårt fall lite looney toons, typ. Tycker man inte sånt är roligt, tja...

Jag tänkte precis ta upp att jag minsann spelat Tales of the Floating Vagabond och att det var jätteroligt (och då hann vi inte ens komma till biten när vi fick slå rymdnazister på käften). Mycket tack vare gruppen (där bl a Rymdhamster ingick).

Men ja, det hänger ju på att man har den sortens humor. Viktigare ändå, det hänger på att man har rätt rollspelsgrupp. Och då inte bara att deltagarna måste ha humor så att de kan leverera komik, det måste också känna sig trygga med varandra så att de vågar spela ut den komiken. Nog för att hur bra spel det blir i allmämnhet hänger på gruppen men jag kan tänka att det är extra viktigt för just komedispel. För humor kräver övertygande leverans för att fungera.

Übereil

 

[Theo]

Det är länge sen nu men jag har haft roligt med både Ghostbusters International och Tales From the Floating Vagabond. Min ungdoms försök med Toon föll däremot lite platt och Paranoia har jag aldrig spelat.

 

[Troberg]

Det hänger på deltagarna. På samma sätt som man kan "meh..." genom en berg-och-dalbana bara genom att slappna av och ignorera åkturen, så kan man ha tråkigt i ett komedispel. Å andra sidan, med rätt spelare och rätt stämning, så hjälper ett komedispel att skapa komedi.

Jag har spelat Paranoia så att jag haft träningsvärk i magen av skrattandet dagen efter, men det kräver att alla är på ett muntert humör och bara kan göra en "skit i att vara seriösa, nu har vi roligt!".

 

[Rickard]

Bästa bok för att förbereda, leda och spela komedispel är väl Keith Johnstones bok Impro ...
Keith Johnstone

På vilket sätt?

 

[Rickard]

Förstå mig rätt nu, rollspel kan vara roliga och komiska. Men inte om spelet man spelar är till för komedi. Jag har skrattat hårdare åt den mörka komedin i Call of Cthulhu än något jämförbart i Paranoia. Man behöver inte böcker med skämt som inte förmedlas väll i spel!

Daughters of Verona är ett humorspel där man får en lista på vad som är roligt - "förklä sig som andra könet är roligt" - och det blir faktiskt roligt när det kommer ut i spel. Spelet handlar om att man är en skådespelargrupp som måste improvisera fram en historia. Bara spelat det en gång, men det blev roligt för spelet skapade situationerna att skratta kring. Förvisso på ett "haha, nu blev det tokigt för du lyckades få in det här kravet".

 

[DanielSchenström]

Inget av dem.

Förstå mig rätt nu, rollspel kan vara roliga och komiska. Men inte om spelet man spelar är till för komedi. Jag har skrattat hårdare åt den mörka komedin i Call of Cthulhu än något jämförbart i Paranoia. Man behöver inte böcker med skämt som inte förmedlas väll i spel!

Så roliga komedi scenarion? Kan vara kul att läsa men inte spela. Spelare/spelledare? Kan vara jätteroliga! Men själva rollspelen? Inte roliga och leder inte till skratt vid bordet.

(Ja, den här tråden kommer från att alla och deras mamma gjort ett shitty Fishblade spel.)

Alltså om du vill få ditt sinne ändrat så föreslår jag selektiv lobotomi, alternativt valfri rekreationsdrog.

Rent sådär så är rollspel roliga och ger upphov till roliga situationer lite av sig själva, men om man går in för att man ska ha kul så kan humorrollspel funka, precis som skräckrollspel kan göra det om folk är inriktade på det. Lite extra ansträngning åt ett håll.

Human Occupied Landfill är ju ett kul-att-läsaspel (om man är i humorns målgrupp, vilket jag inte är) medan Tales from The Floating Vagabond är positivitetsinducerande läsning och har en bunt äventyr som vi har haft kul med med absurda idéer i äventyren och rollpersonsförmågor som kan hjälpa upplevelsen.

Roligast, som att faktiskt få mig att skratta är det bara Vampire och AD&D som lyckats med dock, men dra på smilbanden har jag nog gjort i de flesta spel jag spelat. Lite svår på det sättet.

 

[Khan]

Jag har spelat Svenil och haft roligt, men det är ingenting i systemet som stödjer humorn. Det är DoD i en inympad version, och det funkar bäst när man struntar i regler och bara optar in i den rätt egna stämningen. Jag hade mycket skoj med det på konvent i min ungdom. Vet inte om jag skulle tycka det var så bra om jag spelade det idag, dock.

Jag instämmer i glädjen andra hittat i Baron Münchhausen, Thespian och Highlander 2 the RPG. Jag har spelat alla tre och haft riktigt, riktigt kul. Lite sugen på att köra ett varv till av Highlander 2 i Vrålan någon gång. Jag vill hemskt gärna testa Daughters of Verona innan jag säger något definitivt, men även vid bara läsning kan jag se hur det funkar med att skapa sånt jag gillar inom humor.

Men det spel jag haft roligast med är nog Fallen Reich. De långa upptakterna i deras äventyr innan skräcken slår ut och man bara befinner sig i någon sorts PG Woodhouse-England parat med pilsnerfilmsmilitärer. Fantastiskt roligt vid bordet när rollpersonerna försöker manövrera runt sociala regler och normer och förolämpa varandra utan att vara oartiga. Jag är också övertygad om att börja med humor på det sättet gör fallet ner i skräck mycket längre och skänker mer tyngd åt den.

 

[Quadrante]

På vilket sätt?

Verktyg att improvisera. Men nu kom ett annat exempel upp också, spelet som nämns efter mitt inlägg har tagit upp den tråden i form av ett spel.

 

[zonk]

Bästa bok för att förbereda, leda och spela komedispel är väl Keith Johnstones bok Impro ...
Keith Johnstone

Började läsa, gillar skarpt!

 

[Rickard]

Verktyg att improvisera. Men nu kom ett annat exempel upp också, spelet som nämns efter mitt inlägg har tagit upp den tråden i form av ett spel.

Men inte direkt någonting för humor, så det var därför jag undrade, även om just teatersport brukar ha en himla massa humor i sig för att det är lätt att engagera folk på det sättet.

 

[Quadrante]

Jo, humor är svårt. Det är väl därför man kan behöva verktyg för att öva upp spontanitet eller ha strikta ramar som berättar vad som skall uppnås. Är det spel om humor eller ett spel där man ska skapa humor. Det senare har man nog användning av imporvisationsteatertekniker. Vad gruppen som spelar upplever humoristiskt är nog svårare att lära ut/skriva något om ... men jag kan ha fel.

 

[JohanL]

En intressant sak är de olika sorternas humor och hur olika spel gör det. Paranoia blir roligt på grund av den absurdistiska settingen med sin svarta humor. The Dying Earth är pikaresk-humor där rollpersonerna hamnar i dråpliga situationer på grund av sina egna personlighetsdefekter, och där humorn backas upp av de förberedda fraserna (i Vance-stil) i äventyret som man belönas för när man kan klämma in i rollspelandet.

 

[Zeedox]

@God45 vilka komedi-rollspel har du testat och varit besviken på?

 

[Zeedox]

Jag ser det som att ett rollspel kan vara roligt på många vis:

1. Spelgruppen tolkar och kommenterar på det som händer med humor.
2. Spelet ger upphov till ovanligt många humoristiska situationer och skratt.
3. Spelet är skrivet på ett lustigt sätt och att läsa texten gör att du drar på smilbanden.
4. Rena premissen, pitchen och konceptet av spelet får dig att skratta.

Några spel som inte nämnts tidigare i tråden är allehanda mini-spel, som Everyone is John, Honey Heist, Crash Pandas, All outta bubblegum, Big Motherfucking Crab Truckers, Og, Be Not Afraid, och Fuck! It's Dracula.

 

[Skarpskytten]

Jag har spellett Paranoia ett par gånger. Spelet tycker jag är roligt på @Zeedox nivå 2-4, och det genererade också mycket kul vid bordet. Men saken är att jag kände mig rätt mätt efter två spelmöten. Tanken på mer av samma har inte motiverat mig att plocka upp spelet igen. Tycker också det är för stort, hade det varit några sidor istället för ett par hundra hade det ju funkat som ett öl och chips rollspel.

(Dessutom hittar jag inte mina böcker, tror jag har lånat ut till nån och sedan glömt).