Nekromanti Inkvisationen i Drunok

Joined
26 Mar 2014
Messages
153
Min spelgrupp tar rollen som söner till en av drunoks furstar och är mitt uppe i konflikten mellan Jargien och Drunok och allt vad den innebär. En Furst och en Jargisk Diplomat har precis blivit mördade och rollpersonerna fick äran att utreda händelsen och det kommer leda dem till en mörk kult och massa annat häftigt som inte än är bestämmt.
Men till min fråga. Jag har tänkt att Inkvisationen ska ta en roll och på pappret undersöka den Jargiska delegationen i Arlons ledare men egentligen är deras mål att öka sin makt över Kyrkan i Drunok. Jag undrar dock vad ni anser om hur mycket firhet invisationen kan ta i Drunok då de tillhör samma religon men Drunok är ju ett annat land men andra lagar. Om problem skulle uppstå mellan adeln och invisationen vilka skulle då vika sig. Kan Inkvisationen använda "vi skickar jargien på er om ni inte lyder" kortet eller använda en egen domstol för att döma personer och då undgå Drunoks lagar.

så ja. vad är eran bild av Inkvisationens roll i Drunok?
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Det råder nästintill religionsfrihet i Drunok så inkvisitionen har det nog svårt, särskilt i städerna. Ute i landet finns det säkert ställen där befolkningen är så homogent Daaktroende och av den gamla skolan att inkvisitionen kan fängsla och tortera en och annan kättare. Jag tänker att det är lite som med Klu klux klan i amerikanska södern en gång, att det sker en och annan lynchning medan lagens väktare ser åt andra hållet. Att hota med krig hjälper nog inte. Länderna är redan formellt sett i krig och att Jargien inte anfaller beror helt enkelt på att Jargiens arméer har nog att göra med att hålla ihop det territorium det redan har.
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Förekomsten av andra religioner i landet kan förstås användas som ett argument för att vara extra vaksam så att kyrkan inte smittas av hädiska idéer. Det gäller först och främst att hålla ordning i de egna leden. En metod för inkvisitionen att öka sin makt kan vara att rikta misstankar mot toleranta religiösa ledare för att få dem avsatta. Eftersom inkvisitionen av diplomatiska skäl måste gå försiktigt fram i Drunok är det nog bäst att anklagelserna inte kan spåras tillbaka till inkvisitionen. Anklagelserna kan gälla att en prelat i smyg hänger sig åt samorisk soldyrkan eller tillhör den bannlysta Drunokiska visdomskyrkan (är dock osäker på om den är illa sedd i Drunok), men det kanske är bättre om anklagelserna gäller profana brott som sexualbrott mot noviser och skändande av nunnor, korruption, stöld ur kollekten med mera. Man kan också välja att på olika sätt försöka öka på motsättningarna mellan Daaktroende och övriga befolkningen med illvillig ryktesspridning. "De förgiftar brunnar och rövar bort spädbarn som de steker som vore de spädgrisar till förtäring under deras oheliga mässor" Varför inte författa och plantera ut en motsvarighet till Sions vises protokoll också när man ändå håller på?
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Tror inte det finns någon inkvisition i Drunok. Nog bara Jargien som har en sådan, även om religiös förföljese sker i Soldarn & Damarien förfogar över liknande organisationer.
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
"Inkvisitionen går försiktigt fram i Drunok av diplomatiska skäl" heter det i "Religioner - Gudarnas kamp" I den bästa Mundanaromanen "Korset och Tronen" är huvudpersonen en jargisk inkvisitör som helt öppet är på uppdrag i Drunok, men jag tror att den utspelades i förfluten tid" Sedan tror jag som sagt inte att inkvisitionen tjänar på att framhålla sina band till det jargiska kejsardömet utan att de tvärtom bör framhålla Daakkyrkan som ett heligt världsomspännande rike som inte bryr sig om nationer och nationsgränser, utan bara om våra själar.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Iskaral;n48269 said:
"Inkvisitionen går försiktigt fram i Drunok av diplomatiska skäl" heter det i "Religioner - Gudarnas kamp" I den bästa Mundanaromanen "Korset och Tronen" är huvudpersonen en jargisk inkvisitör som helt öppet är på uppdrag i Drunok, men jag tror att den utspelades i förfluten tid" Sedan tror jag som sagt inte att inkvisitionen tjänar på att framhålla sina band till det jargiska kejsardömet utan att de tvärtom bör framhålla Daakkyrkan som ett heligt världsomspännande rike som inte bryr sig om nationer och nationsgränser, utan bara om våra själar.
Precis, det är den jargiska inkvisitionen som har en representation i landet, dock tveksam om det finns en inhemsk sådan.
 

Iskaral

Swordsman
Joined
15 Nov 2012
Messages
641
Location
Norrland
Enligt Gudarnas kamp var det en schism mellan den Jargiska moderkyrkan och den Drunokiska visdomskyrkan som ledde till att Jargiska trupper år 2957 ockuperade de västra delarna av Drunok. Jag antar att det betyder att visdomskyrkan har ett starkt stöd i Drunok. De Daaktroende i landet är uppdelade i två läger; dels de som är strikt troende enligt den jargiska doktrinen och dels de som har en mer "förnuftig" syn på sin religion. Det är från Gudarnas kamp och jag antar att de "förnuftiga" i stort är lika med visdomskyrkan. Enligt visdomskyrkan är det individens band till Daak som är det viktigaste och därför är den strikt hierarkiska organisationen av kyrkan i kejsardömet obefogad.

Det kanske är off topic, men jag undrar hur alla de adelsmän (och deras ättlingar) som helt eller delvis blev av med sina land 2957 ställer sig till konflikterna mellan stater och religiösa samfund. Vill de ha en försoning så att de kanske kan få tillbaka sina land (kan vara något den Jargiska Daakkyrkan lockar med)? Då kan de vara inkvisitionens allierade i kampen mot visdomskyrkan. Eller vill de tvärtom ha öppet krig med hopp om återerövring? Antagligen finns det landberövade i båda lägren. Och är dessa adelsmän utarmade eller hade de förläningar i andra delar av riket också eller gifte de in sig i rika ofrälse familjer som ville ha ett adligt namn? Kyrkan är också ett gångbart karriärval för ädlingar som inte får ärva.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Iskaral;n48311 said:
Enligt Gudarnas kamp var det en schism mellan den Jargiska moderkyrkan och den Drunokiska visdomskyrkan som ledde till att Jargiska trupper år 2957 ockuperade de västra delarna av Drunok. Jag antar att det betyder att visdomskyrkan har ett starkt stöd i Drunok. De Daaktroende i landet är uppdelade i två läger; dels de som är strikt troende enligt den jargiska doktrinen och dels de som har en mer "förnuftig" syn på sin religion. Det är från Gudarnas kamp och jag antar att de "förnuftiga" i stort är lika med visdomskyrkan. Enligt visdomskyrkan är det individens band till Daak som är det viktigaste och därför är den strikt hierarkiska organisationen av kyrkan i kejsardömet obefogad.

Det kanske är off topic, men jag undrar hur alla de adelsmän (och deras ättlingar) som helt eller delvis blev av med sina land 2957 ställer sig till konflikterna mellan stater och religiösa samfund. Vill de ha en försoning så att de kanske kan få tillbaka sina land (kan vara något den Jargiska Daakkyrkan lockar med)? Då kan de vara inkvisitionens allierade i kampen mot visdomskyrkan. Eller vill de tvärtom ha öppet krig med hopp om återerövring? Antagligen finns det landberövade i båda lägren. Och är dessa adelsmän utarmade eller hade de förläningar i andra delar av riket också eller gifte de in sig i rika ofrälse familjer som ville ha ett adligt namn? Kyrkan är också ett gångbart karriärval för ädlingar som inte får ärva.
Spelskaparna har inte gett oss tillräcklig med information!
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
I min Drunokkampanj har de adelsmän som förlorade land i kriget mot Jargien tenderat att vara de ivrigaste krigshetsarna för att få till stånd ett nytt krig, så att man kan få detta land tillbaka; den främsta av dessa adelsmän är Esmeralda Drakenhjälm, hertiginna av Valdus och Navar och furstinna av Thara. Detta skall ses i kontexten av Demographica Mundana, där Drunok så att säga har mer än 45 riddare. Kanske lite överflödig info men what the fuck, nån har säkert glädje av det:

Esmeralda Drakenhjälm

Esmeralda Drakenhjälm är styrande hertiginna över två hertigdömen, som båda är rika och strategiskt viktiga för Drunok. Bara detta faktum i sig gör henne till rikets mäktigaste kvinna näst drottningen, men den åldrade hertiginnan besitter därtill ett välutvecklat sinne för politik och intriger, och har trots många motgångar i livet lugnt hållt sig kvar i toppen. Med väldiga rikedomar, mäktiga vasaller och ett starkt förtroende från konungen kan hon ha ett finger med i spelet i nästan allt som händer i Drunok; och det vill hon av allt att döma väldigt gärna ha. Det är inte så att hon inte vet bättre än att lägga sig i precis allt, hon bara bryr sig inte längre, för hon vet att riket fort skulle förfalla fullständigt om det inte vore för hennes inblandning.

Ärkehertiginnan är hertiginna av Valdus genom arv, varandes den sista av ätten Sankt Gill, som fordom höll det hertigdömet som sitt eget. Hon förmäldes som femtonåring med Bohuslav Drakenhjälm, furste av Thara och hertig av Navar, som sedermera ärvde även Valdus genom sin hustru. Esmeralda förlorade emellertid både make, son och furstendöme i kriget mot Jargien, en dotter i barnsäng, och sonsonens död i sjuksäng några år senare lämnade henne utan arvingar. En veritabel strid om herraväldet över Valdus och Navar följde, men Esmeralda kämpade med näbbar och klor för att ensam få rå över båda hertigdömena, och konungen dömde snart att hon hade rätt i sak - ingen hade visst förstått sig på Drunoks uråldriga och komplexa regler för arvsordningar så väl som hon gjorde, och enligt kungens och hennes tolkning var hon nu rättmätig vasallfurstinna av två hertigdömen. Esmeralda Drakenhjälm fortsatte dock att insistera på att hon därtill var rättmätig furstinna av Thara och baronessa av Arpád, och kräver än idag att man ska återerövra hennes domäner i väster.

Eftersom ärkehertiginnan är både kvinna, barnlös, och till åren kommen har hugade adelsmän i riket börjat blicka hungrigt efter hennes rika domäner. Arvtagare är, enligt ärkehertiginnan och konungen, Telda av Navar, ärkehertiginnans systerdotters oäkta dotter med en av Bohuslavs kusiner (sedermera avliden). Det hela är närmast absurt invecklat, speciellt som Esmeralda har adopterat lady Telda enligt jargiska lagar som hon hävdar aldrig slutat gälla i Drunok. Tvivel har riktats mot Teldas anspråk, men hittils inte tagits på något större allvar eftersom ärkehertiginnan har konungens stöd. Således har den nu sjuttonåriga Telda snabbt blivit rikets pärla och mest eftertraktade ungmö; den som får hennes hand blir genom henne hertig av Valdus och Navar och ståthållare av dess legendariska vingårdar, och kan därtill göra anspråk på Thara och Arpád om dessa någonsin återerövras. Det är kanske överflödigt att påpeka att Esmeralda tycks mycket petig med presumptiva friare åt hennes skyddsling.

Ärkehertiginnan, som hon oftast bara kallas, är liten och benig, med fårad hy men mycket rak, stolt hållning och okuvlig blick. Hennes hår är sedan länge grånat, men änka som hon är döljer hon det alltid under ett vitt dok ovanpå vilket hon ofta och gärna bär sin hertiginnekrona. I övrigt tycker hon om klänningar i rött och vinrött siden och kappor av hermelin- eller ekorrpäls. Hennes smala händer uppbär ständigt sidenhandskar och tjocka signetringar, samt en mystisk ring i vitguld med inskriptioner som ingen har fått granska närmare. Vad denna ring kan tänkas vara går det mycket rykten om vid hovet. Ett annat rykte gör förövrigt gällande att hon sedan gammalt har en affär med konungen, men detta vågar ingen prata om särskilt högt. När ärkehertiginnan inte vistas vid hovet, vilket hon gör nästan konstant eftersom hon anser att hovet inte fungerar utan henne, uppehåller hon sig i sitt släktgods Valdusborg, känt som Drunoks mäktigaste fästning. Hennes åldrade marskalk Sir Nanmar sköter annars slottet i hennes frånvaro.
(för vapensköld, se äldre artikel på gamla Mundanapedia).

Valdusborg

Valdusborg tronar på en klippsida i Valdussänkan nära Drunoks västgräns, ett spektakulärt byggnadsverk som syns på mils avstånd och kastar sin väldiga skugga över vinodlingarna i dalgången nedanför. Det sägs ofta vara Drunoks största slott, med vindlande murar, hallar, och katakomber och ett system av lönngångar som inte ens borgherrarna själva lär känna till den fulla vidden av. Det enorma citadellet ges vatten dels av en inre brunn, dels via en antik akvedukt från höglanden i söder, något som möjliggör fontäner med rinnande vatten även högt upp i borgen.

Valdusborg uppfördes för mer än 2000 år sedan av kung Feldin I, även på sin tid ett rent skrytbygge menat att ge honom prestige i ögonen på de sydliga kungarna i Kintikla och Aldom, men också att avskräcka furstarna i Maulio, som trånade efter Valdus rikedomar. Borgen fortfor länge att vara ett kungligt residens, men föll på 1700-talet, sedan makten förskjutits söderut i riket, i händerna på Herod Hugfaste, vars ätt höll den i många sekler. På 2100-talet gjordes Kadmon Sankt Gill till hertig av Valdus efter stordåd i kriget mot mûhadinerna, och Valdusborg har sedan dess tillhört hans ätt, till dess att den utslockande iochmed Esmeraldas av Valdus äktenskap med Bohuslav Drakenhjälm, hertig av Navar. Genom ödets ironi kom det sig dock att Esmeralda överlevde Bohuslav och alla sina barn, och idag vajar hennes fana, med både Drakenhjälms vapen och Sankt Gills, ännu över Valdusborgs tinnar.

Borgen är känd för att ha stått emot tre väldiga invasionsarméer - första gången på 850-talet, mot västraunerna, andra gången mot jargierna under Hengel den Odödliges dagar, och tredje gången gillt på 2970-talet, mot västraunerna under Kotemure av Adarl. Också otaliga andra arméer har skingrats för Valdusborgs murar genom historien; den enda gång borgen med säkerhet fallit var det för drunokiska händer, närmare bestämt Narnak Kjolskrämma, hertig av Ramdor, och det blott ett sekel efter att den uppfördes. Det tros att Narnak fått extensiv kunskap om borgens försvarsverk via kvarlåtenskap från de som byggde den, och kunde använda detta för att under så fördelaktiga förutsättningar som möjligt gå till angrepp. Valdusborg intogs och plundrades, och Narnak lät massakrera flera av sina fiender inom Herod Hugfastes ätt. Deras ättlingar förlät honom aldrig, men det spelade föga roll eftersom Narnak med Valdus i sitt grepp snabbt kunde göra sig till konung, och hans dynasti skulle rå över Drunok i många sekler.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
När stater/eliter konverterar till nya religioner är det inte sällan i syfte att vinna geopolitiska fördelar. I och med Cermira, som ni kommer kunna läsa om i Spelpaketboken, hade det kanske varit lämpligt att retconna detaljerna kring Drunoks visdomskyrkas årtal, för att kunna tidigarelägga dess tillblivelse. Då hade man nämligen kunnat se Drunoks liberala religiös policy som ett sätt från Drunoks elit att medvetet flirta med Asharien och Caserion, och fjärma sig från ett Jargien som allt mer uppleves som hotfullt, samtidigt som Visdomskyrkan givetvis lät Drunoks kungar cementera sin auktoritet i det att de Gustav Vasa-stylee kunde göra sig själva till kyrkans sanna överhuvud. I Eon IV, i och med Cermira, kommer denna strategi dock ha slagit tillbaka på dem, eftersom Drunok finner sig omgivet av semi-fientliga Daaktroende riken i tre vädersträck, och fientliga barbarhorder (Morógas välde i Utmark) i ett fjärde. Å andra sidan är Drunok i Eon IV rimligtvis minst lika rikt och mäktigt som Damarien och Cermira tillsammans, så även om landets politiska situation är väldigt prekär kan man nog tänka sig att det har en god chans att klara sig. Dessutom har jag alltid tänkt mig att relationerna med Damarien är relativt goda, men jag vet inte, om officiella Drunok-grejer i min regi nånsin kommer på tal får jag synka såna tankar med ermine, som skriver Damarien.

Så vad innebär detta för inkvisitionen i Drunok? Jag tror det beror på hur man föreställer sig kungens roll i förhållande till Visdomskyrkans högt uppsatta präster, men som jag har tänkt mig är Akala Gahallan III inte särskilt intresserad av religion, tämligen gammal, och väldigt upptagen med att försöka ge Drunok mer moderna lagar och rättssystem, i sabrisk stil. Därför lämnas kyrkans ärenden rätt mycket upp till prästerskapet, och om någon präst eller grupp av präster, oavsett om de anser sig tillhöra Visdomskyrkan eller den jargiska Daakkyrkan, då skulle be inkvisitionen göra en mindre utredning i Drunok, då tror jag statsmakten skulle se mellan fingrarna med det. I Cermira-texten i Spelpaketet etableras att jargiska inkvisitionen då och då besöker Cermira, och då måste de rimligen ha rest genom Drunok, så det är knappast så att Drunok har nolltolerans mot inkvistionen och anser den vara en direkt fientlig organisation, utan deras förhållande till inkvistionen är nog mycket mer komplicerat och motsägelsefullt - precis som deras förhållande till klosterväsendet. Men till syvende och sist, det finns nog situationer då man kan tänka sig att inkvisitionen tillåts operera inom Drunok, och dessa situationer är två:

1: Drunokiska präster ber om hjälp att utreda -interna- heresier inom jargisk Daakkyrka eller rentav Visdomskyrkan. Kungen ser mellan fingrarna.
2: Inkvisitionen går med Kungens tillstånd (eller rentav på hans begäran) in för att undersöka religiösa rörelser som kungen förbjudit eller uppfattar som problematiska. I min kampanj hade detta i synnerhet då gällt Xinukulten, som legat bakom flera mordförsök vid hovet.

Eftersom Drunok har religionsfrihet hade det dock krävts exceptionella omständigheter för att inkvisitionen skulle kunna komma undan med att på drunokisk mark jaga otrogna som tillhör hedniska religioner som Drunoks statsmakt/elit inte på något vis har problem med. En inkvisition mot Samorister i synnerhet vore en fullständig omöjlighet, i skarp kontrast till i Cermira, eftersom Drunok är måna om relationerna till Asharien. Det vore också fruktansvärt känsligt med en inkvisition mot Malgoahriter, eftersom kungens syster Alinna av Arlon sedan långt tillbaka är gift med en prins av Karanthos, ett västligt malgoahritiskt rike som Drunok försökt odla förbund med i syfte att motarbeta Jargien.


Med allt detta sagt vore det intressant att försöka förstå Drunoks religionsfrihet: varför väljer ett medeltida, feodalt rike att anamma en så liberal och individualistisk approach? En möjlig pusselbit till förklaring är Drunoks roll som hårt utsatt gränsreligion - precis som det religiöst mångfacetterade Centralasien i vår värld. Drunokiska härskare har hela tiden behövt kompromissa med och odla förhållanden till en bred mångfald av olika kulturer och makter i alla vädersträck, och i syfte att inte bli klämda mellan dessa utvecklade man över tid en väldigt pluralistisk religiös kultur - det visade sig helt enkelt omöjligt att göra något annat, för så fort man försökte anamma en statsreligion var det någon, både internt och externt, som blev sjukt provocerad och ställde till med elände man endast med nöd och näppe kunde hantera. Drunoks formativa period var helt enkelt alldeles särskilt problematisk och konfliktfylld, och det var med nöd och näppe, mycket på grund av den förmånliga geografin, som Drunok öht kunde formas snarare än att falla samman i ett gytter av småfurstendömen, lokalt dominerande av alltifrån jargier och rauner till dvärgar och laglösa ärkemagiker.
 

frulling

Veteran
Joined
4 Sep 2006
Messages
123
Location
Falun
Inspirerande, har en likande kampanj i Maulio på andra sidan gränsen. All info är rolig att få. Lite ot men jag har tidigare försökt samverka mellan kampanjer där de kan påverka varandra genom sitt agerande. Kan det vara något någon av er är intresserad av? Då får jag lite inputt utifrån på Drunoks framtid och ni kan få respons från Maulio(om intresse finns)
 
Top