När stater/eliter konverterar till nya religioner är det inte sällan i syfte att vinna geopolitiska fördelar. I och med Cermira, som ni kommer kunna läsa om i Spelpaketboken, hade det kanske varit lämpligt att retconna detaljerna kring Drunoks visdomskyrkas årtal, för att kunna tidigarelägga dess tillblivelse. Då hade man nämligen kunnat se Drunoks liberala religiös policy som ett sätt från Drunoks elit att medvetet flirta med Asharien och Caserion, och fjärma sig från ett Jargien som allt mer uppleves som hotfullt, samtidigt som Visdomskyrkan givetvis lät Drunoks kungar cementera sin auktoritet i det att de Gustav Vasa-stylee kunde göra sig själva till kyrkans sanna överhuvud. I Eon IV, i och med Cermira, kommer denna strategi dock ha slagit tillbaka på dem, eftersom Drunok finner sig omgivet av semi-fientliga Daaktroende riken i tre vädersträck, och fientliga barbarhorder (Morógas välde i Utmark) i ett fjärde. Å andra sidan är Drunok i Eon IV rimligtvis minst lika rikt och mäktigt som Damarien och Cermira tillsammans, så även om landets politiska situation är väldigt prekär kan man nog tänka sig att det har en god chans att klara sig. Dessutom har jag alltid tänkt mig att relationerna med Damarien är relativt goda, men jag vet inte, om officiella Drunok-grejer i min regi nånsin kommer på tal får jag synka såna tankar med ermine, som skriver Damarien.
Så vad innebär detta för inkvisitionen i Drunok? Jag tror det beror på hur man föreställer sig kungens roll i förhållande till Visdomskyrkans högt uppsatta präster, men som jag har tänkt mig är Akala Gahallan III inte särskilt intresserad av religion, tämligen gammal, och väldigt upptagen med att försöka ge Drunok mer moderna lagar och rättssystem, i sabrisk stil. Därför lämnas kyrkans ärenden rätt mycket upp till prästerskapet, och om någon präst eller grupp av präster, oavsett om de anser sig tillhöra Visdomskyrkan eller den jargiska Daakkyrkan, då skulle be inkvisitionen göra en mindre utredning i Drunok, då tror jag statsmakten skulle se mellan fingrarna med det. I Cermira-texten i Spelpaketet etableras att jargiska inkvisitionen då och då besöker Cermira, och då måste de rimligen ha rest genom Drunok, så det är knappast så att Drunok har nolltolerans mot inkvistionen och anser den vara en direkt fientlig organisation, utan deras förhållande till inkvistionen är nog mycket mer komplicerat och motsägelsefullt - precis som deras förhållande till klosterväsendet. Men till syvende och sist, det finns nog situationer då man kan tänka sig att inkvisitionen tillåts operera inom Drunok, och dessa situationer är två:
1: Drunokiska präster ber om hjälp att utreda -interna- heresier inom jargisk Daakkyrka eller rentav Visdomskyrkan. Kungen ser mellan fingrarna.
2: Inkvisitionen går med Kungens tillstånd (eller rentav på hans begäran) in för att undersöka religiösa rörelser som kungen förbjudit eller uppfattar som problematiska. I min kampanj hade detta i synnerhet då gällt Xinukulten, som legat bakom flera mordförsök vid hovet.
Eftersom Drunok har religionsfrihet hade det dock krävts exceptionella omständigheter för att inkvisitionen skulle kunna komma undan med att på drunokisk mark jaga otrogna som tillhör hedniska religioner som Drunoks statsmakt/elit inte på något vis har problem med. En inkvisition mot Samorister i synnerhet vore en fullständig omöjlighet, i skarp kontrast till i Cermira, eftersom Drunok är måna om relationerna till Asharien. Det vore också fruktansvärt känsligt med en inkvisition mot Malgoahriter, eftersom kungens syster Alinna av Arlon sedan långt tillbaka är gift med en prins av Karanthos, ett västligt malgoahritiskt rike som Drunok försökt odla förbund med i syfte att motarbeta Jargien.
Med allt detta sagt vore det intressant att försöka förstå Drunoks religionsfrihet: varför väljer ett medeltida, feodalt rike att anamma en så liberal och individualistisk approach? En möjlig pusselbit till förklaring är Drunoks roll som hårt utsatt gränsreligion - precis som det religiöst mångfacetterade Centralasien i vår värld. Drunokiska härskare har hela tiden behövt kompromissa med och odla förhållanden till en bred mångfald av olika kulturer och makter i alla vädersträck, och i syfte att inte bli klämda mellan dessa utvecklade man över tid en väldigt pluralistisk religiös kultur - det visade sig helt enkelt omöjligt att göra något annat, för så fort man försökte anamma en statsreligion var det någon, både internt och externt, som blev sjukt provocerad och ställde till med elände man endast med nöd och näppe kunde hantera. Drunoks formativa period var helt enkelt alldeles särskilt problematisk och konfliktfylld, och det var med nöd och näppe, mycket på grund av den förmånliga geografin, som Drunok öht kunde formas snarare än att falla samman i ett gytter av småfurstendömen, lokalt dominerande av alltifrån jargier och rauner till dvärgar och laglösa ärkemagiker.
