Nekromanti Innocence proves nothing

[God45]

An open mind is like a fortress with its gates unbarred and unguarded.

Vi behöver en varför vi älskar Warhammer 40k tråd!

Jag älskar Warhammer 40k eftersom det är den mörkaste humorn man kan hitta i en rollspelsvärld. Jag älskar citaten. Jag gillar när mina spelare är inkvisatorer och förintar planeter och jag gillar när de slåss mot orker vars skepp går snabbare om de är röda. Jag älskar Khorn och älskar Slaanesh. Jag älskar mutanter och kättare och xenos.

Blood for the blood god skulls for the skull throne!

Varför älskar du Warhammer 40k?

 

[Cybot]

Skruvade logiken, deras stenhårda tro på teknoanimism, deras byråkratiska system som får en Kafkanovell att verka som sund praxis, ironin i att dyrkan av en kejsare som försökte förena mänskligheten och föra henne in i en ny guldålder har lett till splittring, inbördeskrig och tiotusen år av stagnation.

P.S: Och Ciaphas Cain. HERO OF THE IMPERIUM!

 

[Måns Bredelius]

Kroots, Xenos och liksom hela storyn med Old ones och Emperor. Har länge tyckt att de borde göra en stor seriös film om Emperor och Horrus.

Det är mörk Sci-fi vilket är unikt. Allt är skit liksom. De goda är fascister och allt annat.

 

[Eksem]

För att det är mer engelskt än te, drottningen och huliganism tillsammans.

När jag har ork och tangentbord ska jag utveckla något om ondska och 40k som jag uppskattar också.

 

[Guest]

Shit vad svår fråga - ungefär som att svara på varför det är gött att skita.

Men några av aspekterna till 40k:s fullkomlighet är:
* Den världsbeskrivning som döljer sig bakom propagandistiska slagord
* Stora krigsmaskiner (duuuuuuh)
* Funktionsplaneter! Fan vad coolt det vore att vara stadsplanerare i Imperiet.
* Drömmen om att spela psychodrame i den här miljön

 

[Poseur]

Ändamålet helgar medlen!

 

[God45]

Jag glömde säga att Spacemarines är de coolaste supersoldaterna inom sci-fi Rymdmunkar/korsriddare är bara badass. Att de kommer i en vikingsversion är bara en bonus.

 

[Cybot]

Jag glömde säga att Spacemarines är de coolaste supersoldaterna inom sci-fi Rymdmunkar/korsriddare är bara badass. Att de kommer i en vikingsversion är bara en bonus.

Meh. Som spelare blir man lite överexponerad när det gäller SPEJS MURINES. Till den graden att jag tycker att Imperial guard eller sisters of battle är coolare. Eller inkvisitorer för den delen.
Chaos marines är dock fortfarande coola. Men det är ju mest eftersom många legions gillar att skicka "rådgivare" till diverse chaos sekter och andra avfällingar och förrädare som väljer att mucka med imperiet. Chaos har också en skön Authority Equals Asskicking. Om man har authority men inte mycket asskicking så brukar mutationer fixa obalansen. Eller vice versa.

 

[God45]

Jag har bara kört tabletop spelen och bara lite Deathwatch så för mina spelare är Astartes Döden i en rustning. Enda gången de vågade slåss med en var när de först lyckades träffa den med en arteleri pjäs! Väldigt få har spelat space marines och första gången någon spelade en tacklade han en daemon genom ytterväggen på en hive och demolerade ett kvarter i det resulterande knytnävsslagsmålet.

Så jag har inte blivit överexponeras till dem så de är fortfarande super coola för mig

 

[ro83rt]

Att The Imperium är snyggt.
Att stort aldrig är stort nog.
Att det egentligen är kört och för att motverka det gör man det värre.
Att det går att strunta i fula saker, som Tau, och låtsas att de inte finns.
Att det finns en förtryckande kyrka.
Att man har axelskydd.

 

[juulstrup]

Meh. Som spelare blir man lite överexponerad när det gäller SPEJS MURINES. Till den graden att jag tycker att Imperial guard eller sisters of battle är coolare. Eller inkvisitorer för den delen.
Chaos marines är dock fortfarande coola. Men det är ju mest eftersom många legions gillar att skicka "rådgivare" till diverse chaos sekter och andra avfällingar och förrädare som väljer att mucka med imperiet. Chaos har också en skön Authority Equals Asskicking. Om man har authority men inte mycket asskicking så brukar mutationer fixa obalansen. Eller vice versa.

Håller med där, smaken är ju som baken. Och min bak är lite trött på spess mehreens.

Annars vad som drar mig till 40k världen: jag gillar filmerna Aliens, Starship Troopers och Event Horizon. Jag tycker dessutom om Doom-spelen. 40k är alla dessa nämnda saker i en och samma spelvärld + en sjuhelvetes massa saker till.

 

[Stormflare]

Min första introduktion till 40k var figurspelet Necromunda. Det utspelade sig längst ner i en Hive, där små gäng kämpade bland ruinerna. Otrolig stämning och rejäl grisodling, inga powerarmours i sikte.

Annars gillar jag känslan i Imperiet, inkvisationen, Imperial Guard och att universat hela tiden växer och utvecklas, tex rasen Tau som dök upp som spelbar armé i figurspelet.

 

[Cybot]

Jag glömde att nämna att alla deras rymdskepp är ubercoola.

Eldars stjärnseglare, orks skrothögar och imperiets flygande katedraler (katedraler med grovkalibriga heliga artillerikanoner).

 

[Cassius]

Jag gillar 40K för att det är så jävla smutsigt. Känslan av ett intergalaktiskt första världskrig där död finns överallt. Jag gillar bara Imperiet. Resten tycker jag rätt blekt. När jag spelade Dark Heresy gjorde jag om Eldars till mer "icke-mänskliga" och mer insektsliknande. Orker hade jag inte med överhuvudtaget. Alla rymdvarelser var en myt och inget som spelarna hade stött på.

Astartes är samma sak. De är coola på håll, upp-close är de också rätt tråkiga. Men ha dom i bakgrunden samtidigt som man dör i en skyttegrav på en planet som bara ville slippa betala vart tionde till Imperiet är jävligt coolt. Rykten som går genom regniga baracker att De Mörka Änglarnas flottar har setts utanför planen osv.

Mutanterna gillar jag däremot, eftersom de kan vara lite vad som helst. Det är kanske de jag gillar mest med världen, att allt är propaganda så man vet inte alls hur allting är. Även om det kanske inte "är" så i världen så är det så den bör användas. Det är tråkigt med ett super-elakt Kaos, men det fungerar om det bara är propaganda.

 

[wilper]

"Älskar" är katten att ta i, men jag är rätt förtjust i Genestealers.

Inte det nya hopkoket som närstridstrupper till Tyraniderna, utan infiltratörer och kultister som de var i andra utgåvan.

Om jag någonsin spelleder något rollspelsaktigt i 40K-universat blir det kopplat till en genestealer-kult. Dystopiskt.

 

[Cybot]

"Älskar" är katten att ta i, men jag är rätt förtjust i Genestealers.

Inte det nya hopkoket som närstridstrupper till Tyraniderna, utan infiltratörer och kultister som de var i andra utgåvan.

Om jag någonsin spelleder något rollspelsaktigt i 40K-universat blir det kopplat till en genestealer-kult. Dystopiskt.

Jag gillar faktiskt hyr genestealers utvecklades till att vara en tyranidinfiltratör som scoutar fram lämpliga världar och sedan skickar en signal till flottan. Om man spelar Dark Heresy så sätter det rejäl press på din grupp.

 

[chrull]

Jag gillar 40k för att teknologin har blivit mystisk.
Jag gillar det för att det är oändligt, med oändliga möjligheter. Det känns som att det finns massor av regler som bara väntar på att brytas.
Ingen är immun mot korruption, men ingen korruption behöver heller vara total.

WH40K får det att kännas som att allt är möjligt. Exakt allt fast med ett undantag: Fred.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/_D49YAomdO8"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/_D49YAomdO8" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>