Nekromanti Inspiration

[Melchior]

Nu är det möjligt att det jag nu tar upp har disskuterats ett antal gånger. Men jag kör på ändå /images/icons/smile.gif.
Jag undrar vad ni här på forumet använder som inspiration till era skräckäventyr.
Själv är jag väldigt förtjust i serien Preacher, och brukar använda den som inspirationskälla till mina Kultkampanjer. Inte för att det direkt är en skräckserie, men jag är förtjust i den blandning skräck och humor som finns i den serien. Vad tycker ni?

 

[DanielSchenström]

Jag har bara kört en skräck-kampanj, och vissa vill ju inte ens kännas vid spelet jag då kört som ett skräckrollspel.

Hur som helst, var inspirationen till de äventyren kom ifrån vet jag inte. Jag började med det äventyr som fanns med i grundboken och lät det utvecklats därifrån. Så huvuddelarna i äventyret vet jag inte var de har sitt ursprung, däremot använde jag mycket material från serien Uncanny X-men (vilket är grundserien för gruppen X-men i USA). Jag använder mig helst av material som inte förknippas med genren om jag har behov att planka nåt överhuvudtaget, för det är mycket svårare för spelarna att veta var det kommer från då, jämfört med att ta från andra skräckkällor.

 

[Rising]

Mmmm, Preacher inspirerades jag mycket av för länge sedan, då lät jag spelare få vara nattens barn och agera ungefär som Cassidy. Stora Graalen-konspirationer var jag rätt förtjust i också. Det var nice.

Det jag tycker är konstigt när folk radar upp inspirationskällor här på rollspel.nu är att alla verkar inspireras av sånt som ligger så nära till hands. Alltså, jag kan aldrig inspireras till att skriva skräckäventyr efter att ha sett en skräckfilm, och jag blir inte ett dugg sugen på framtidsrollspel efter att ha sett Blade Runner. Däremot så inspireras jag grymt till skräckäventyr efter att ha läst Blonde (som handlar om Marilyn Monroe och inte har ett dugg med skräck att göra) eller sett Ghost World (som trots titeln inte handlar om spöken det minsta). Snälla Bullen, är jag onormal?

Jamenar, är det bara jag som måste få inspiration "bakvägen"? Vem vill spela CoC efter att man har läst Lovecrafts böcker? Då blir jag snarare sugen på Castle Falkenstein å Changeling.

(Självklart så inspireras man förresten av saker som händer i vardagslivet, men det svaret är så klyschigt och dåligt att man borde skämmas om man skriver det.)

Djurprogram och samhällsreportage brukar vara bra till skräckinspiration. Ordfront är faktiskt värsta skräckguiden för mig. Drama är ett säkert kort.

Själva "skräcket", det är ju skitlätt att komma på själv, det är ramhandlingen, scenariot och allt runtomkring som är det svåra.

/Rising

 

[Melchior]

Okej, men jag menade inte direkt att planka av någonting rakt av. Jag menade själva känslan. T ex att jag gillade blandningen av humor och skräck i Preacher.

 

[DanielSchenström]

Okej, då har jag verkligen ingen aning om var min skräckinspiration i allmänhet kommer ifrån. Jag vet var min fantasyinspiration kommer från, och superhjältar, och science fiction.

Hmmm...
...
Jo, de respektive rollspelsböckerna från spelet sätter nog tonen faktiskt hur tråkigt det än må låta. I Vampire är det grundboken, i Ravenloft grundboxen. I ett superhjälteskräckäventyr var det Lovecrafts Cthulhumytos blandat med Kult.

...Se där, lite självinsikt på kvällskvisten

 

[Rising]

Ah, du vill ha tips?

Okej, Preacher handlade väl mest om en blandning mellan humor och action egentligen? Men andra bra tips är dessa:

Hellboy
En serie av Mike Mignola. Hellboy är en stor, röd demon som löser övernaturliga fall ungefär som agenterna i Arkiv X. Han slåss mot vampyrer, varulvar, nazister, troll och ryska häxmästare och det är en mycket cool serie som du säkert skulle gilla. Den har en mörk, ödesmättad stämning, men det finns alltid utrymme för Hellboys ordkarga, svartsynta humor och storysarna är guld för oss rollspelare.

Bone
Ännu en serie. Bone är en liten vit, pluffig typ som ser ut som en blandning mellan en smurf och Snobben. Han och två av hans polare går vilse och hamnar i en konstig dal där ett läskigt krig håller på att bryta loss. Det börjar som en komisk hej-å-hå-serie, men utvecklarsig snart till att bli en märkvärdig blandning av action, fantasy och skräck. (Samtidigt som humorn alltid är närvarande) Det känns konstigt när man läser; ena stunden så handlar det om en komisk kokapplöpning, och i nästa så blir det otäckt när drakar och häxmästare nästlar sig in i huvudpersonernas drömmar. Vid ett tillfälle håller våra hjältar på att bli omringade av råttvarelser mitt ute i skogen och det är något av det tätaste och mest stämningsskapande jag har läst. Det är en konstig blandning, men man lär sig mycket och kommer på mycket balla trix.

The Shining
Världens bästa skräckfilm, tillsammans med "psycho" och "exorcisten". Jack Nicholson spelar författaren som skall bo på "Overlook hotel" när inga människor längre arbetar där. Han blir galen och hans familj blir skitskraja. Sonen har en klurig förmåga och kan prata med sitt finger.

Stanley Kubrick's regi är oantastlig och det är som om han och Jack tävlar om vem som är läskigast i varenda scen. På något vis gillar vi ändå Nicholsons rollfigur, vilket är det geniala med filmen; hur ofta ser du en skräckfilm där du myser i lika stor utsträckning som du ryser?

Dessutom finns det så många klassiska scener i den här filmen (som i allt Stanley Kubrick gjorde) att det är en ren kulturgärning att titta.

/Rising

 

[Melchior]

Jodå, okej Preacher domineras av actionscener, men jag tycker ändå att det finns en viss skräckkänsla där, eller kanske snarare obehagskänsla t ex bulimiske Allfather, Frankie the eunuck (även en viss humor här), den obehagliga mormodern m.fl.
Och tack för dessa tips. Hellboy har jag länge funderat att titta närmare på, och detta var ju den definitiva bekräftelsen på att jag snart skall göra det.
Bone läste jag i början men fastnade inte riktigt för serien...
The Shining är ju kanske världens läskigaste skräckfilm... Blev så sugen på att se om den när du talade om den att jag nog kommer att göra det redan ikväll.
För övrigt är väl Hellraiser den bästa inspirationskällan, i alla fall om man ska spela Kult (konstruktörerna kikade nog ganska noga på den filmen när de skapade spelet).

 

[Rising]

"Jodå, okej Preacher domineras av actionscener, men jag tycker ändå att det finns en viss skräckkänsla där, eller kanske snarare obehagskänsla t ex bulimiske Allfather, Frankie the eunuck (även en viss humor här), den obehagliga mormodern m.fl."

Jo, just det ja, mormodern är ju fetwicked. Jag håller med, skräckelementet finns defenitivt där.

"För övrigt är väl Hellraiser den bästa inspirationskällan, i alla fall om man ska spela Kult (konstruktörerna kikade nog ganska noga på den filmen när de skapade spelet)."

Jo, fast jag tror att hans böcker är lämpligare som inspiration än själva filmerna. Trots att pinhead är sällsynt vacker att titta på, så gör han å hans polare rätt töntiga saker.

Det blir lite för mycket sånt här:

och för lite sånt som är läskigt på riktigt. Jag har bara läst en bok av Clive Barker, och även om den var rätt klyschig så gillar jag hans förhållning till det okända, i och med att det är sexigt, lite kinky och präglat av en viss... andakt. I filmerna blir det mest bara trams. Fast cenobiterna är ju snygga och bra inspiration utseendemässigt åt ens nefariter...

/Nefarising

 

[Melchior]

Ojoj, bilden fungerade inte på min dator. Vad föreställde den för något?
Jag tycker dock att Pinheads polare är väldigt läbbiga. I alla fall i första filmen, det spårar ur i de senare filmerna, när snubbar springer omkring med kamror genom huvudet.
Jag vill också påpeka att jag bara gillar den första filmen, de andra är rätt kassa.
Vilken Clive Barker bok läste du? Jag har inte läst något av honom, men jag har tänkt att göra det snart, då jag känner att det är dags att återuppta mitt Kultspelande på allvar.

 

[Rising]

"Jag tycker dock att Pinheads polare är väldigt läbbiga. I alla fall i första filmen, det spårar ur i de senare filmerna, när snubbar springer omkring med kamror genom huvudet."

Håller med till fullo. Det var någon tjock snubbe med cd-skivor i ansiktet som såg riktigt, riktigt dålig ut, kommer jag ihåg. Brr...

"Vilken Clive Barker bok läste du?"

The Great and Secret Show (och uppföljaren Everville.) Jag vet inte om det var så himla bra... Det finns betydligt mer insatta skräcklitteraturläsare än jag på forumet. Fråga dem och de rabblar upp allt som är värt att läsa.

Ska man bli riktigt Kult-insatt, då är det bättre att plugga på Kabbalan och forska i ockulta skrifter. Alltid hittar man något som man kan väva in i Kultuniversat.

/Ris

 

[Zizop]

"...och jag blir inte ett dugg sugen på framtidsrollspel efter att ha sett Blade Runner."

Jag håller med - jag blev däremot sugen på att se Bladerunner efter att jag spelat Nya Mutant.

... Vi måste även säga att det inte är Rising som medverkar i veckans brevfilm.../images/icons/smile.gif

 

[Rickard]

Kunde du inte gjort bilden mindre?! [NT]

~Tycker att det är skitirriterande att få skrolla alla inlägg åt höger när [color:448800]Han</font color=448800> kör med platt visning

 

[Rising]

Gör skärmen större [NT]

- Förlåt, jag orkade inte bildbehandla skiten utan postade den bara rakt på som den var.

/Rising som gärna plattar till dem med platt visning...

 

[DanielSchenström]

Fast den serie som Marvel gav ut med målade Hellraiserserier, och som hette just Hellraiser, var i rätt anda, och såg bättre ut än det där (beroende på vem som målade iofs).

 

[Rising]

"Fast den serie som Marvel gav ut med målade Hellraiserserier, och som hette just Hellraiser, var i rätt anda, och såg bättre ut än det där (beroende på vem som målade iofs). "

Well, bilden jag visade var från manusarbetet till en Hellraiserfilm, så kravet på "snygga bilder" var nog inte så högt från artistens sida. Jag ville bara peka på typiskt töntigt cenobit-beteende; nämligen allt köttpill och pretentiöst dravel som de håller på med i filmerna. Skall man spelleda nefariter ordentligt gör man nog klokt i att anta en lite mer lågmäld och andaktsfull approach.

Fråga: Vilket kultmonster tycker ni är svårast att spelleda? Personligen har jag mest problem med liktorerna och seraferna, medan jag (faktiskt) har enklast för att få till bra effekter med de lite mer abstrakta monstrena, såsom cairathen, aspektis och knytten i Limbo.

/Rising

 

[Melchior]

Jo, cd snubben är i samma film som kameramannen. Det är också med nån brud som springer omkring med en cigarett i halsen och röker hela tiden. Allting blir bara löjligt humoristiskt och inte alls läskigt...
Angående vilket Kultmonster som är svårast att spela måste jag nog också säga liktorerna. Men man får ganska bra tips om hur man spelar dem i "stämningstexterna" i böckerna.

 

[thePreacher]

Inspiration!

Har väl en liten samling inspirerande material till ämnet. Fast, som Rising påpekade, så får man oftast "bäst" inspiration från sånt som inte har med saken att göra... Jag blandar lite.

Böcker

(skönlitteratur)

Neil Gaiman;
Goda Omen - När man behöver komma bort från den humorlösa överpretentiösa äckelskräcken, alá Clive-Barker-Kult.
American Gods - Blanda myt och verklighet med atmosfär. Sandman?
Neverwhere - Blanda modern myt och verklighet med atmosfär. The Invisibles?

Stephen King;
The Stand - Varför inte? Lite mer episkt, lite mer postapokalyps. Fallout?
The Talisman & Black House - Mycket intressanta.
Jurkyrkogården - Själva blandningen.
Det - För att skräck är roligare när man är liten.

Chuck Palahniuk;
Fight Club, Survivor, Invisible Monsters, Choke - Ett måste, för den som vill köra mer down-to-earth skräck. Lätt användbart i Kult.

Stephen Donaldson;
The Chronicles of Thomas Covenant - Fungerar faktiskt riktigt bra.

Umberto Eco;
Foucault's Pendulum, In the Name of the Rose - För mer historiska vibbar.

Tim Powers;
Last Call, The Anubis Gates, Expiration Date - Annourlunda, för mer ockulta influenser.

Jeff Noon;
Vurt, Pixel Juice, Nymphomation - Mycket Cyberpunk, men värdefulla "freaked out on acid"-sekvenser (droger).

Clive Barker;
De fördömdas spel - Udda äckelskräck.
The Books of Blood 1-6 - Där man ska leta för lite "riktig" Clive-Barker-skräck!


Serier

Sandman - Grundkunskap för skräcknissar.
Preacher - Fördjupning.
Hellblazer - Mera avancerat.
The Invisibles - Det riktigt intressanta.
Transmetropolitan - För alternativ inspiration.
The Books of Magic - Brevidläsning.


Filmer

The Ninth Gate - För atmosfären, annars - läs boken (Dumasklubben).
Edward Scissorhands - Återigen atmosfären.
Aliens - Actionskräck.
Psycho - En klassiker.
Event Horizon - Mycket Kultaktig, fast ändå inte.
Hellraiser - Bara för Kuben. Visst är det 1 och 3 och Inferno som är värda att se?
Seven - En nutidsklassiker.
Freaks - Kan du hitta den, behöver du inte mycket mer.
Sleepy Hollow - Atmosfär, igen. Den här gången klassiskt skräckig.
Pi och Requiem for a Dream - (Mer) drypande negativ nutidsanda. Kultmums.
För (ännu) mer atmosfär i nutid; kolla in vad David Lynch har gjort.


Konst

Salvador Dalí
H.R. Geiger
William Blake
Austin O. Spare
MC Escher (faktiskt)
Albrecht Dürer
Dave McKean


Spel

Myst III: Exile - Inspiration var det ju.
Silent Hill 2 - Miljöerna!
Resident Evil - Orginalet är (var) bäst!
Alone in the Dark - Mysigt.
Amber: Journeys Beyond - Gammalt, okänt, men bra - var tog det vägen?


the[color:red]P</font color=red>reacher - Ehh.. det kanske märks att jag gillar att ta inspiration ifrån miljöer och atmosfär, snarare än själva "idéerna" och koncepten. Vill ni ha mer tips, kan ni ju be mig! =)

 

[Anders]

Något som skulle kunna bli riktigt trevligt är att skapa ett äventyr med inspiration från Lars von Triers filmserie Riket. Jag tänker då i första hand på de fyra första delarna som är otroligt bra, bland det bästa jag sett. Riket 2 med nästföljande fyra delar håller inte samma klass men är givet att se om man gillade Riket 1. Sjukhusmiljön med vetenskap, intriger och döden som ständiga ingredienser lämpar sig väldigt väl för skräck och ihop med sjukhusets mörka historia och ljusskygga invånare blir det en höjdare.

En hel del inspiration får man annars av en del inlägg här på skräckforumet. När folk ger exempel från äventyr de spelat eller tänkt spela, eller skriver hela redogörelser för kampanjer eller små berättelser så börjar ofta min fantasi aktiveras. Har varit en del riktigt trevliga trådar på forumet, men jag hinner inte leta upp och länka till dem nu.

Arcana