Nekromanti Inspirera/kopiera från populärkultur

[Xyas]

I en annan tråd uttrycker en person att denne kände stor besvikelse när det visade sig att ett äventyr var kopierat från en tv-serie. Andra wrnu-are uttrycker sitt oförstående. Själv tyckte jag detta var superintressant då jag aldrig precis tänkt på det.

Hur känner ni inför det? Är det ok om ett äventyr är kopierat från film/tv-serie/bok? Det är såklart en glidande skala från inspirerat till kopierat. Om mina spelare aldrig hört talas om sagan om ringen, är det ok att för mig som SL att copy-pasta hela premissen utan att skämmas, eller skulle du bli grinig som spelare när sanningen kom fram?

Är det någon som har några exempel på det här då det gått bra eller dåligt? Själv har jag spellett filmen Pandorum väldigt nära (säg 50% kopia, 50% inspirerad av) vilket blev extremt lyckat, och en av de serier som utspelar sig i Alien-universat nästan ord för ord.

 

[Troberg]

Jag stjäl hejvilt från allt som inspirerar mig, kokar ihop det till en soppa och serverar, och jag skäms inte för det.

 

[God45]

Good Artists Borrow, Great Artists Steal. Med det sagt, originalitet är att dölja sina källor. Om jag märker att vi spelar igenom handlingen till Kill Bill så är det inte bra. Om inte hela poängen är "Låt oss spela Kill Bill fast i Warhammer!" för då är det coolt igen.

Några saker jag har snott rakt av som mina spelare inte har märkt och som därför funkade jättebra:

Booba Fett.

Hela handlingen från För en handfull dollar. Till d&d.

Handlingen till alien, fast till star wars.

Alucard från hellsing som en Death knight i Exalted.

Bitar från alla rollspels moduler någonsin. Mest från Tomb of horrors.

Handlingen från Kate & Leopold fast i Vampire.

Massa annat.

 

[Möller]

Jaadu.

Jag kan nog tycka att det viktiga inte är huruvida SL kopierar, utan om det avslöjas eller inte. Illusionism kanske det heter.

Om spelarna tror att de undersöker ett välplanerad mord-scenario så är de nöjda - oavsett om SL faktiskt har planerat eller om hen drar improvisation ur röven.

Räls-känsliga spelare är nöjda så länge de inte upplever räls - återigen, oavsett om den finns där eller inte.

Lite samma sak här. Om SL i efterhand avslöjar att allt bara var en blåkopia så kanske jag kan känna mig lite berövad på fantasin jag trodde fanns runt spelbordet.

 

[Arfert]

Diverse snott som jag minns nu:

Döden på Nilen (till Warhammer FRPG)
Guy Guisborne (till Warhammer FRPG)
Aliens (till Saga)
Några avsnitt av Supernatural (till Saga)

 

[w176]

För att citera tidigare i tråden:

Good Artists Borrow, Great Artists Steal.

För mig betyder det är att en bra konstnär gör det man tar till sitt. Man lånar det inte utan man ska totalsno det och göra det till sitt.

En av de snyggaste stöljer jag varit med om stod Xhakal för.

Vi spelade en Vampire kampanj. Xhakalen spelade en ung grining, hårt artbetande och girig Ventrue. Och gjorde det typ hela kampanjen. Ascool roll. Välspelad!

Sen i slutet på kampanjen, eller efter kampanjen förklarade Xhakal rollen såhär:

"Men. Har ni inte fattat det än Jag spelar ju en ung Farbror Joakim Von Anka, från Farboro Joakims Liv av don Rosa."

Låna inte. Stjäl. Gör den till din. Sätt ditt fotavstryck på den, använd den i din kontext, berätta historian som du vill det, gör den till din.

Xhakals ventrue var cool och unik och Xhakal hade gjort det till sin. När vi fick veta inspirationskällan blev det bara häftigare.

 

[w176]

Jag tycker att ska man vara inspirerad ör det bara cool om man är öppen med det från början.

"Hörrni! Aliens (Alien 2) är världens bästa film. Jag tänker köra ett scenario i AW/WoD/Eon/Mouseguard some är basetat på det! Är ni på?"

 

[krank]

Jag tycker att ska man vara inspirerad ör det bara cool om man är öppen med det från början.

"Hörrni! Aliens (Alien 2) är världens bästa film. Jag tänker köra ett scenario i AW/WoD/Eon/Mouseguard some är basetat på det! Är ni på?"

Alternativt vill jag aldrig få reda på det. Lite som att jag inte ville få veta att Lost bara var hittepå-allt-eftersom.

Jag har noll problem med remix culture, för det är ju det det handlar om trots allt. Oavsett om man tar bara lite eller tar mycket. Allt som spelar roll är hur det känns i slutänden, hur bra äventyret eller whatever blir.

Sedan förminskas säkert upplevelsen av att man får veta sånt där i efterhand, man känner sig "lurad". Kanske.

 

[Xyas]

Kan ju skriva mer medans man väntar på taxin här i göteborg

Ok. Så kopiera och dölja ursprungskällan verkar flera tycka går fint. Men hur e det om man inte döljer ursprunget och istället spelar på spelarnas okunskap? Kan jag ge mina spelarna från en isolerad stam i amazons rollpersoner med namnen Frodo, Sam och Aragon och ett uppdrag att förstöra en ring?

 

[God45]

Kan ju skriva mer medans man väntar på taxin här i göteborg

Ok. Så kopiera och dölja ursprungskällan verkar flera tycka går fint. Men hur e det om man inte döljer ursprunget och istället spelar på spelarnas okunskap? Kan jag ge mina spelarna från en isolerad stam i amazons rollpersoner med namnen Frodo, Sam och Aragon och ett uppdrag att förstöra en ring?

Så länge du inte har med en irriterande mary sue trollkarl som gm:en styr så är det helt okej

 

[Tomatalven]

Kan ju skriva mer medans man väntar på taxin här i göteborg

Ok. Så kopiera och dölja ursprungskällan verkar flera tycka går fint. Men hur e det om man inte döljer ursprunget och istället spelar på spelarnas okunskap? Kan jag ge mina spelarna från en isolerad stam i amazons rollpersoner med namnen Frodo, Sam och Aragon och ett uppdrag att förstöra en ring?

Så länge du inte har med en irriterande mary sue trollkarl som gm:en styr så är det helt okej

förolämpa inte gandhi! :0 han kanske drar med dig på ett livsfarligt upp drag som straff, han kan juinga polymorph spells.

 

[Vitulv]

Så länge jag som spelare inte har sett/läst förlagan så kvittar det fullständigt. Jag förstår inte riktigt hur det skulle kunna vara något negativt för mig? Om min spelledare tar äventyret från en serietidning eller en film är väl samma sak som om han spelleder ett köpeäventyr?

 

[krank]

Så länge jag som spelare inte har sett/läst förlagan så kvittar det fullständigt. Jag förstår inte riktigt hur det skulle kunna vara något negativt för mig? Om min spelledare tar äventyret från en serietidning eller en film är väl samma sak som om han spelleder ett köpeäventyr?

+1

Also: Om spelledaren faktiskt gjort ett bra jobb med att adaptera förlagan och gjort det lagom flexibelt och intressant hävdar jag rentav att det är bättre än de flesta köpäventyr jag läst.

 

[Cissi]

Jag tänkte i samma banor som vitulv här. SL sitter ju på all förkunskap oavsett om det är ett färdigskrivet äventyr eller något rippat från populärkulturen. Det enda man som SL i det här fallet bör ha lite koll på är om någon i spelgruppen har samma kunskap som SL och kan dra enorma fördelar av det. Det var jag med om när vi speladr den femte konfluxen, en kille kunde hela kampanjen och hittade alla magiska grejer och ledtrådar direkt. Det förtog en del av spänningen, minst sagt.

Men att rippa från populärkultur, no biggie.

 

[Krille]

I en annan tråd uttrycker en person att denne kände stor besvikelse när det visade sig att ett äventyr var kopierat från en tv-serie. Andra wrnu-are uttrycker sitt oförstående. Själv tyckte jag detta var superintressant då jag aldrig precis tänkt på det.

Hur känner ni inför det? Är det ok om ett äventyr är kopierat från film/tv-serie/bok?

En gång i tiden så gjorde Akira Kurosawa en film. Den hette Yojimbo, och handlade om en främling som kom till en by med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Ett litet tag senare så gjorde Sergio Leone en film. Den hette För en handfull dollar, och handlade om en främling som kom till en by med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Ännu ett tag senare så gjorde Hrafn Gunnlaugsson en film. Den hette Korpen flyger, och handlade om en främling som kom till en ö med två gäng busar som en gång i tiden hade gjort livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Och sent om sider så gjorde även Walter Hill en film. Den heter Last Man Standing, och handlade om en främling som kom till en stad med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

---

Självklart kan vi inte vara sämre! Själv har jag snott plotten bakom Blå Himmels introäventyr Döden har långa fingrar från någonstans; nyårskram till den som kommer på varifrån. Plotten handlar om en by med två gäng... nä, egentligen handlar den om en spökkanon som gör livet surt för dem på andra sidan, men som ingen har sett för den är väldigt bra på att försvinna.

 

[Ape of Wrath]

Kanonerna på Navarone?

 

[Krille]

Kanonerna på Navarone?

Nepp. Då hade det varit en ö med också. Och bergsklättring. Plus att de kanonerna är ju inte så mycket "spöken" som försvinner, utan mest väldigt väl skyddade.

 

[Ape of Wrath]

Då gissar jag på spelet The Darkness?

 

[Troberg]

I en annan tråd uttrycker en person att denne kände stor besvikelse när det visade sig att ett äventyr var kopierat från en tv-serie. Andra wrnu-are uttrycker sitt oförstående. Själv tyckte jag detta var superintressant då jag aldrig precis tänkt på det.

Hur känner ni inför det? Är det ok om ett äventyr är kopierat från film/tv-serie/bok?

En gång i tiden så gjorde Akira Kurosawa en film. Den hette Yojimbo, och handlade om en främling som kom till en by med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Ett litet tag senare så gjorde Sergio Leone en film. Den hette För en handfull dollar, och handlade om en främling som kom till en by med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Ännu ett tag senare så gjorde Hrafn Gunnlaugsson en film. Den hette Korpen flyger, och handlade om en främling som kom till en ö med två gäng busar som en gång i tiden hade gjort livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Och sent om sider så gjorde även Walter Hill en film. Den heter Last Man Standing, och handlade om en främling som kom till en stad med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

Du missade The Warrior and the Sorceress från 1984. Den handlade om en främling som kom till en stad med två gäng busar som gjorde livet surt för vanligt folk, och främlingen fick busarna att kriga mot varandra istället.

 

[God45]

The Warrior and the Sorceress är ju en nyskapande film av 4 anledningar