Jag tänker mycket på rollspel och på att skriva rollspel. Ibland råkar flera tankar plötsligt peka i samma riktning, och då skriver jag ett inlägg här. I det här fallet är det inte mindre än tre saker som pekar i samma riktning.
1) Jag gillar inte att läsa tjocka rollspelsböcker. Om jag vill läsa en tjock bok så läser jag en tjock bok som handlar om något annat än hur man spelar ett rollspel. Ju tunnare ett rollspel är, desto attraktivare blir det. Helst skulle jag vilja se ett rollspel som det går att komma igång med lika fort som ett normalt brädspel: Man tar bort plasten från lådan; någon tar regelboken och läser den medan övriga deltagare blandar korten, sorterar pjäser och poppar ur markörerna ur kartongarken, och sedan börjar man spela. Det är naturligtvis väldigt optimistiskt när det gäller ett rollspel, men det är en vision.
2) I Chock (ett gammalt skräckrollspel som du troligen inte spelat om du inte själv är gammal) fanns det något intressant. Där fanns det ett litet häfte som var ett äventyr, och hade instruktionen att man skulle läsa det innan man läste regelboken. Om man gjorde det fick man en snabbkurs i hur spelet fungerade, och kunde spela det äventyret utan att läsa resten av reglerna.
3) Och för att hålla oss kvar på skräcktemat: För en tid sedan skrev jag ett inlägg med en punktlista över hur jag skulle bygga ett klassiskt skräckrollspel i samma stil som Chock. Nu har jag tänkt mer på det. De flesta tankarna handlar om att det faktiskt är stämningen som är det viktiga i ett skräckrollspel. Det behövs egentligen väldigt lite regler. Faktiskt nästan inga regler alls, förutom för att par småsaker som jag vill ha regler för eftersom det enligt mig hjälper skräckstämningen. Eller, jag hoppas i alla fall att det gör det.
Vad får man då om man kombinerar 1-3?
Jag tänkte att det här spelet skulle börja med ett äventyr som är en manual för hur man spelar spelet. Men jag vill gå ett steg längre än Chock gjorde. Det äventyret var ändå drygt 20 rätt fullskrivna sidor plus lite handouts, och tanken var att spelledaren, som brukligt är, skulle läsa det i förväg. Jag vill skriva ett äventyr som man inte behöver läsa i förväg. En helt oerfaren spelledare skulle kunna öppna det, börja läsa, följa instruktionerna och spelleda äventyret från start till slut.
"Hej och välkommen till rollspelet Kalla kårar. Sitter du bekvämt? Har du 2-5 vänner i närheten? Vill du spela ett rollspelsäventyr? Bra, då gör du såhär:"
Är det en bra idé?
Är det en praktiskt genomförbar idé?
Om vi antar att svaren på de två första frågorna är ja: Vad bör jag tänka på?
1) Jag gillar inte att läsa tjocka rollspelsböcker. Om jag vill läsa en tjock bok så läser jag en tjock bok som handlar om något annat än hur man spelar ett rollspel. Ju tunnare ett rollspel är, desto attraktivare blir det. Helst skulle jag vilja se ett rollspel som det går att komma igång med lika fort som ett normalt brädspel: Man tar bort plasten från lådan; någon tar regelboken och läser den medan övriga deltagare blandar korten, sorterar pjäser och poppar ur markörerna ur kartongarken, och sedan börjar man spela. Det är naturligtvis väldigt optimistiskt när det gäller ett rollspel, men det är en vision.
2) I Chock (ett gammalt skräckrollspel som du troligen inte spelat om du inte själv är gammal) fanns det något intressant. Där fanns det ett litet häfte som var ett äventyr, och hade instruktionen att man skulle läsa det innan man läste regelboken. Om man gjorde det fick man en snabbkurs i hur spelet fungerade, och kunde spela det äventyret utan att läsa resten av reglerna.
3) Och för att hålla oss kvar på skräcktemat: För en tid sedan skrev jag ett inlägg med en punktlista över hur jag skulle bygga ett klassiskt skräckrollspel i samma stil som Chock. Nu har jag tänkt mer på det. De flesta tankarna handlar om att det faktiskt är stämningen som är det viktiga i ett skräckrollspel. Det behövs egentligen väldigt lite regler. Faktiskt nästan inga regler alls, förutom för att par småsaker som jag vill ha regler för eftersom det enligt mig hjälper skräckstämningen. Eller, jag hoppas i alla fall att det gör det.
Vad får man då om man kombinerar 1-3?
Jag tänkte att det här spelet skulle börja med ett äventyr som är en manual för hur man spelar spelet. Men jag vill gå ett steg längre än Chock gjorde. Det äventyret var ändå drygt 20 rätt fullskrivna sidor plus lite handouts, och tanken var att spelledaren, som brukligt är, skulle läsa det i förväg. Jag vill skriva ett äventyr som man inte behöver läsa i förväg. En helt oerfaren spelledare skulle kunna öppna det, börja läsa, följa instruktionerna och spelleda äventyret från start till slut.
"Hej och välkommen till rollspelet Kalla kårar. Sitter du bekvämt? Har du 2-5 vänner i närheten? Vill du spela ett rollspelsäventyr? Bra, då gör du såhär:"
Är det en bra idé?
Är det en praktiskt genomförbar idé?
Om vi antar att svaren på de två första frågorna är ja: Vad bör jag tänka på?
