Re: Skräk.
"Bortser du inte från möjligheten att de misslyckas då?"
Jodå, helt klart. Men då alla är medvetna om att det ändå ligger lika mycket hos spelgruppen som hos spelet i sig så är det ganska dumt att debattera det, IGEN
Spel som kallar sig skräckspel är skräckspel. Det är lättast så, åtminstone om det inte är vad man är ute efter att diskutera.
"Hjältepoängen och den tunga fokuseringen på vapen och stridskonster i kombination med elakingar som dessa biter på har av och till lyfts fram som egenskaper som kanske fjärmar spelet litet från dess uttalade mål. (om KULT, Eksems not)"
Skoja inte! Jag hänvisar till mitt inlägg i tråden om de bästa svenska rollspelen.
"Den vanliga personen som är rädd för en räntehöjning på sitt bostadslån är i riskzonen att bli vansinnigt rädd för ett tentakelmonster. Hjälten tenderar nog mer att se det som ett taktiskt dilemma och slänga en eller annan eldboll/granat mot det i hopp om att en lösning skall uppenbara sig."
Nu blir jag vimsig. Är det inte vad jag också menar? Det är sällan man spelar svenssons i skräckrollspel, och gör man inte det så är det ju helt värdelöst att skrämmas med HP-förluster i form av tentakelmonster?
Att däremot gå mot en rollpersonens oskyldiga älskade eller bryta sönder den stackars rollpersonens världsbild eller att skrämma rollpersonen med det monster som finns inuti hennes egna själ är ju hemskt mycket bättre.
Eller ja, visst fan kan man skrämmas med döden också, men odödliga rollpersoner har annat de kan förlora, och det kan vara minst lika skrämmande.
"Vindhand som känner på sig att detta kommer urarta"
Äh, jag gillar att kompromissa, så jag hamnar nästan aldrig i urartade diskussioner
/Jonas, blir förvirrad och blandar ihop spelare och rollperson ibland.