Re: Fundering [lite OT kanske]
Frånsett i relationen med mina föräldrar så har jag inga större problem emd det där med rollspel. Visserligen underlättas det säkert av att min sambo spelar med i samma kampanj som jag spelleder och att jag jobbar lite mindre än henne för tillfället. Med lite planering går det bra att jämka ihop det. Å andra sidan tror jag att en av mina spelvänner har större problem med sin fästmö som inte spelar (och antagligen inte vill förstå vad det är heller), eller så skyller han bara på henne för att inte behöva ta eget ansvar eller stå för att han spelar eller inte spelar vid ett givet tillfälle. Skämtet ''Regeringen har bestämt att ...'' har hunnit bli rätt utnött.
Jag har faktiskt, med brasklapp angående mina föräldrar, inte haft problem med att förklara rollspel för folk utom möjligen i aspekten att få dem att inse hur kul det är. Men det kan ju å andra sidan vara en smaksak
De flesta brukar rycka på axlarna eller fråga vidare, alltifrån en fråga till att undra om de kunde få prova nå'n gång. Visserligen har jag haft ett par kurskamrater som hade en hel del fördomar om rollspelare. Men de omvärderade, sade de i alla fall, dessa när de som motpol till ett mycket märkligt klippt program på TV fick mig som ändå var rätt normal. Men det kan ju också vara en smaksak och jag kan ju helt enkelt haft tur...
Frånsett i relationen med mina föräldrar så har jag inga större problem emd det där med rollspel. Visserligen underlättas det säkert av att min sambo spelar med i samma kampanj som jag spelleder och att jag jobbar lite mindre än henne för tillfället. Med lite planering går det bra att jämka ihop det. Å andra sidan tror jag att en av mina spelvänner har större problem med sin fästmö som inte spelar (och antagligen inte vill förstå vad det är heller), eller så skyller han bara på henne för att inte behöva ta eget ansvar eller stå för att han spelar eller inte spelar vid ett givet tillfälle. Skämtet ''Regeringen har bestämt att ...'' har hunnit bli rätt utnött.
Jag har faktiskt, med brasklapp angående mina föräldrar, inte haft problem med att förklara rollspel för folk utom möjligen i aspekten att få dem att inse hur kul det är. Men det kan ju å andra sidan vara en smaksak
De flesta brukar rycka på axlarna eller fråga vidare, alltifrån en fråga till att undra om de kunde få prova nå'n gång. Visserligen har jag haft ett par kurskamrater som hade en hel del fördomar om rollspelare. Men de omvärderade, sade de i alla fall, dessa när de som motpol till ett mycket märkligt klippt program på TV fick mig som ändå var rätt normal. Men det kan ju också vara en smaksak och jag kan ju helt enkelt haft tur...