vad sägs om att alla som vill skriver om interesanta karaktärer/föremål eventuellt incidenter som verkar interesanta, komiska eller extrema på annat sätt? t.ex en karaktär som springer runt med ett ärvt episkt svärd utan att veta om det och behandlar det som flug smuts och säger "det är yxor som gäller för mig".
Nekromanti interesant material.
- Thread starter Syeth-hd
- Start date
ok. jag startar och ser om nån är intresserad! 
en kille i gruppen ville spela dvärg och skapede sig en sådan. han hade mycket rustning. alltså hade han heltäckande rustning (minns inte vilken typ, men bra var den), en hjälm och en STOR sköld som täckte halva dvärgen. vid dueller mot andra spelare var denne var oerhört svår att skada. "J**** Pansarvagn" var en oförglömlig kommentar som uttrycktes av motståndarspelaren. precis innan dennes alviska karaktär fick ett rejält hugg av dvärgen som träffade hjärnan.
en kille i gruppen ville spela dvärg och skapede sig en sådan. han hade mycket rustning. alltså hade han heltäckande rustning (minns inte vilken typ, men bra var den), en hjälm och en STOR sköld som täckte halva dvärgen. vid dueller mot andra spelare var denne var oerhört svår att skada. "J**** Pansarvagn" var en oförglömlig kommentar som uttrycktes av motståndarspelaren. precis innan dennes alviska karaktär fick ett rejält hugg av dvärgen som träffade hjärnan.
Om 2 veckor syns inte den här tråden på tråd-listan, detta är en bättre tråd om du har en hemsida att lägga upp detta på efteråt.
Bara ett tips...
Very well, här är något som jag tycker var roligt.
Jag som SL och en kompis som solo-spelare.
SL: När du längs landsvägen (omgiven av skog på båda sidor) så bryter en pil tystnaden och den sätter sig i dit vänstra lår.
S: Jag spannar åt det håll som pilen kom ifrån.
SL: Det kommer en till och träffar dig i bröstkorgen.
*tärningsrullande*
Detta är ju inte ordagrant men ungefär så gick det till.
Bara ett tips...
Very well, här är något som jag tycker var roligt.
Jag som SL och en kompis som solo-spelare.
SL: När du längs landsvägen (omgiven av skog på båda sidor) så bryter en pil tystnaden och den sätter sig i dit vänstra lår.
S: Jag spannar åt det håll som pilen kom ifrån.
SL: Det kommer en till och träffar dig i bröstkorgen.
*tärningsrullande*
Detta är ju inte ordagrant men ungefär så gick det till.
Re: Interessant! (Eeeeuuuuu-Tääääääeey)
Äh, förlåt att jag klagar men scheisse... (-:
-Hjalle, kan ha hört det ballaste idag.
Äh, förlåt att jag klagar men scheisse... (-:
Vilken inlevelse! Och vilken stenhård kille, som när han utan förvarning blir träffad varken blir chockad eller särskilt berörd, utan direkt tittar varifrån pilen kom. Hm, nåja, om det hade varit i min spelgrupp hade jag tornat upp med mörkt anlete och morrat hotfullt mot spelaren ifråga. Inget illa ment.
-Hjalle, kan ha hört det ballaste idag.
Re: Interessant! (Eeeeuuuuu-Tääääääeey)
Inte alls käre vän, inga sura miner här.
Som sagt så var det solo-spel och vi satsade inte särskilt mycket på att "rollspela" utan det handlade mest om ett litet scenario då vi inte hade något bättre för oss...
Inte alls käre vän, inga sura miner här.
Som sagt så var det solo-spel och vi satsade inte särskilt mycket på att "rollspela" utan det handlade mest om ett litet scenario då vi inte hade något bättre för oss...
Svarte Faraonen
ром и смерть
En intressant händelse inträffade då min och en annan spelares rollperson råkade i luven på varandra rörande vilken av två rika handelsmän vi borde stödja. Jag var synnerligen irriterad över att den andre rollpersonen redan verkat som agent för vår arbetsgivares fiende (att min rollperson i hemlighet var agent för sanariska alliansen hör inte hit), och skällde ut om honom efter noter. Hans försvar var att vår ursprunglige arbetsgivare var cirefalier, och alla vet att sådana kan man inte lita på. Detta ledde till att han utmanade mig till strid på kniven, lugnt förutsättande att den tanige alvmagikern inte skulle ha mycket att sätta emot. Det hade jag inte heller. Med 11 i Kastkniv som enda offensiva färdighet såg jag dock till att dra fram min sahlamdolk och göra mig redo. Problemet för min motståndare var att han hade förutsatt närstrid. När han så rusade mot mig kastade jag kniven. Perfekt träff. I skallen. Extraskada i hjärnan, och en otrolig massa Ob-omslag på skadan. Han dog innan han ens nådde fram till mig. Givetvis rörde jag inte en min, utan ryckte ut kniven ur skallen och förutsatte att saken var avslutad. Det var trots allt han som föreslog duellen.
hmm... kan dra en händelse som hände mig i mina unga dagar som EON spelare. ( Tror det var EON 1)
Jag spelade dvärg som hade fått egenskapen Packåsna som enligt oss var den absolut bästa eftersom man kunde ha SKIT mkt pansar. Sen är man ju dvärg på det så man få extra minus modifikation pga. den ringa storleken.
Spelare 2 var en Armborst mästare (dvärg)
Spelare 3 var en alvisk bågtillverkare som såklart hade 15 i båge och runt 12 i bågtillverkning (nog för o kunna göra egna pilar ungefär)
Vi befann oss i en by härjad av varulvar och någon gång på kvällen när det hade blivit mörkt började vi höra skrik och vovvandes utanför och vi visste vad som skulle göras.
Ungefär så här.
Spelare 2: jag tar mitt armborst och springer ut o kollar vad som händer.
Spelare 3: jag tar min båge och springer ut o kollar med.
Spelare 1 dvs. jag: JAG TAR PÅ MIG MIN RUSTNING.
Spelledare: är du säker på det? Jag: Jaaa!
Så där började jag packa på mig all rustning.. helrustning med ringbrynja utanpå.. det går ju fort tänkte jag..
Efter "ett tag" blev jag klar o skulle precis springa ut. men då kom de andra upp och svor åt mig varför jag inte sprang med dom.. Jag hade ju stått här i en halvtimme säkert.
Så började vi bråka och Mr. Armborst mästare tar en tom tunna och föser den över mig så jag inte kan röra en fena varpå han rullar ned mig för trappan. Borta i väggen när jag slår i går tunnan sönder och jag går raskt upp och ger den gapskrattande dvärgen en rallarsving i bröstkorgen..
*tärningar slås* Ojdå! massvis med sexor.
Han dog tyvär, men spelledaren var så snäll att vi kunde reversa händelsen o spela riktigt. men ICKE hade han stupat så hade han, tyckte han.
Jag spelade dvärg som hade fått egenskapen Packåsna som enligt oss var den absolut bästa eftersom man kunde ha SKIT mkt pansar. Sen är man ju dvärg på det så man få extra minus modifikation pga. den ringa storleken.
Spelare 2 var en Armborst mästare (dvärg)
Spelare 3 var en alvisk bågtillverkare som såklart hade 15 i båge och runt 12 i bågtillverkning (nog för o kunna göra egna pilar ungefär)
Vi befann oss i en by härjad av varulvar och någon gång på kvällen när det hade blivit mörkt började vi höra skrik och vovvandes utanför och vi visste vad som skulle göras.
Ungefär så här.
Spelare 2: jag tar mitt armborst och springer ut o kollar vad som händer.
Spelare 3: jag tar min båge och springer ut o kollar med.
Spelare 1 dvs. jag: JAG TAR PÅ MIG MIN RUSTNING.
Spelledare: är du säker på det? Jag: Jaaa!
Så där började jag packa på mig all rustning.. helrustning med ringbrynja utanpå.. det går ju fort tänkte jag..
Efter "ett tag" blev jag klar o skulle precis springa ut. men då kom de andra upp och svor åt mig varför jag inte sprang med dom.. Jag hade ju stått här i en halvtimme säkert.
Så började vi bråka och Mr. Armborst mästare tar en tom tunna och föser den över mig så jag inte kan röra en fena varpå han rullar ned mig för trappan. Borta i väggen när jag slår i går tunnan sönder och jag går raskt upp och ger den gapskrattande dvärgen en rallarsving i bröstkorgen..
*tärningar slås* Ojdå! massvis med sexor.
Han dog tyvär, men spelledaren var så snäll att vi kunde reversa händelsen o spela riktigt. men ICKE hade han stupat så hade han, tyckte han.
under senaste spelmötet i begynnelsen av ett äventyr var rollpersonerna kidnappade av pirater. de olika händelser som inträffade var följande. när alla 5 personerna satt i en fängelse håla som man kommer åt via en lucka på däck. dök tre av piraterna upp och hissade ner bröd och vatten på en bricka. kraggbarbaren greppade då tag i snöret och ryckte ner piraten innan han hann reagera (han var så lång så piraten var inte beredd på det tidiga rycket), piraten föll med huvudet före svimmade och blev ihjälslagen av barbaren inför den chockade pacifist helarens ögon. efter ett fruktlöst försök att tackla in väggen och mycket dyrkande sittandes på varandras axlar. tog sig gruppen in i hytten med pirater i hölarna. väl inne så hade dom bara behövt att hålla igen dörren. men dom stack och hämtade sina grejor och lämnade en vakt som var beväpnad med en fruktansvärd fickkniv som denne använt till att försöka nöta sig ut genom väggen hela natten. resultatet blev att vakten dog strax efter att piraten blivit träffad av en pil från piratjägare. men jag lät personen överleva då det var precis i början. (ska inte upprepas).
Magnum_UBBT
Warrior
Kanske har berättat denna storry tidigare men..
Det var en gång en vacker idyllisk sommarväg. Vägen lutade sakta uppåt innan den försvann över ett krön, strax efter en kort backe. Det var ett härligt sommarväder och fåglarna kvittrade och skogen som kantade stigens ena sida var prunkande grön och vacker.
På vägen kom äventyargruppen vandrande, det var en alv, en dvärg (inte i Eons spelvärd), en munk, en handelsman och främst red en ståtlig riddare på en lagomt mallig hingst.
Plötsligt tystnade fågelsången och upp över krönet kom ett stort kraftigt troll lunkande. Han hade varit och hämtat middag i en av traktens bönders hage och på hans axlar gungande en död ko.
Full av iver att bekämpa denna ohyggliga varelse (inte kon dvs) fällde gruppens riddare ner visiret på hjälmen, sporrade hästen och med ett vrål påbörjade han ett modigt lansanfall mod trollet.
Det som hände sen gick ganska fort. Trollen morrade till tog ner kon från axeln och med att stort kast slungade trollet den stackars kon rakt på riddaren. Riddaren dog knall och fall av träffen, hästens ryggrad knäcktes och hela ekipaget dällde ner i vägen så dammet yrde. De övriga i gruppen stog helt förstenade av förvåning (så även killen som spelade riddaren) Strax efteråt sträkte trollet ut handen och rycke upp en liten björk som stöd längs vägkanten, bröt av den lilla trädkronan och började lunka bort mot gruppen med sin nyfunna trädklubba i båda händerna.
Att det blev en jäkla fart på den lilla äventyrargruppen i motsatt riktning kanske inte behöver nämnas men kul var det.
/Magnum
Det var en gång en vacker idyllisk sommarväg. Vägen lutade sakta uppåt innan den försvann över ett krön, strax efter en kort backe. Det var ett härligt sommarväder och fåglarna kvittrade och skogen som kantade stigens ena sida var prunkande grön och vacker.
På vägen kom äventyargruppen vandrande, det var en alv, en dvärg (inte i Eons spelvärd), en munk, en handelsman och främst red en ståtlig riddare på en lagomt mallig hingst.
Plötsligt tystnade fågelsången och upp över krönet kom ett stort kraftigt troll lunkande. Han hade varit och hämtat middag i en av traktens bönders hage och på hans axlar gungande en död ko.
Full av iver att bekämpa denna ohyggliga varelse (inte kon dvs) fällde gruppens riddare ner visiret på hjälmen, sporrade hästen och med ett vrål påbörjade han ett modigt lansanfall mod trollet.
Det som hände sen gick ganska fort. Trollen morrade till tog ner kon från axeln och med att stort kast slungade trollet den stackars kon rakt på riddaren. Riddaren dog knall och fall av träffen, hästens ryggrad knäcktes och hela ekipaget dällde ner i vägen så dammet yrde. De övriga i gruppen stog helt förstenade av förvåning (så även killen som spelade riddaren) Strax efteråt sträkte trollet ut handen och rycke upp en liten björk som stöd längs vägkanten, bröt av den lilla trädkronan och började lunka bort mot gruppen med sin nyfunna trädklubba i båda händerna.
Att det blev en jäkla fart på den lilla äventyrargruppen i motsatt riktning kanske inte behöver nämnas men kul var det.
/Magnum