Våra knugar har vi rätt bra koll på, likaså Carl von Linné och August Strindberg. Nu är det dags att vigda våra mentala spektrum lite. Det är internationella kvinnodagen, för helvete! Slå dig ned i din badstol på Hyllie-badet och läs lite!
Eva De La Gardie, senare Eva Ekeblad är den första kvinnan i Sveriges historia som blev intagen i Vetenskapsakademin, vilket inte är illa sittpinkat med tanke på att det var år 1748 (några år tidigare än porträttet ovan målades). Som namnet antyder kom hon från en släkt med en ganska så lång historia i Sverige, vilket kan vara anledningen till att hon gifte sig med med Riksrådet Claes Claesson Ekeblad. Eftersom hennes man var ganska upptagen (riksråd är, som namnet antyder, rådgivare till riket, alltså kungen) så blev det Eva som fick sköta förvaltandet av de tre gods som de hade mellan sig.
Hon gick även till lantbostämmorna där cirka tvåhundra representanter diskuterade var som skedde i godsen och på dessa har hon beskrivits som auktoritär men rättvis (med tidens mått!) och såg med stort ogillande på fogdar som förtryckte allmogen och försvarade dem mot övergrepp så länge de levde upp till sina skyldigheter. "Allenast de göra sin skyldighet" så skulle bönderna alltså ges fan i. Hon kallade senare vissa fogdar till sig och höll räfst och straffade dem som hon tyckte inte skötte sitt jobb.
Här är lite citat om henne skrivna av samtida vittnesmål.
"Stohla (ett av hennes gods) långt agrablare än någon av de andra gårdarna för sin belägenhets skull, för sina commodieteter och för den särdeles ordning, som där regerar."
"[Hon är] en av de få societetsdamer vars heder ansågs vara obefläckad."
När det började bli snack om att ta in Eva i Vetenskapsakademin för hennes analyser (se nedan) så skrev bland annat riksrådet Nils Palmstierna såhär.
"om icke akademien kunde kalla till ledamöter vittra fruntimmer, vilket ej skall vara obrukeligit i utländska societeter, såsom marquise de Chatelet i Bolongiska akademien. Föreslog fördenskull grevinnan fru Ekeblad, som i anledning av den synnerliga håg hon haver för försöks anställande, ej skulle underlåta att ytterligare giva varjehanda nyttiga rön vid handen".
Den tredje december 1748 så blir Eva intagen i Vetenskapsakademin (för en vetenskaplig redogörelse om hur man gör brännvin av potatis, vilket förmodligen hade stort inflytnade på min mans ursprungsland; Irland) som svarade henne uppmanande att hon (samt 'hela könet') skulle fortsätta sitt vetenskapliga arbete för att förbättra hushållen/godsen och därmed sätta en bild för andra kvinnor att leva sig upp till. Hon deltog aldrig på några av mötena själv men skrevs in från och med 1751 som hedersmedlem, liksom den dåvarande konungen.
Som dåtidens protestantiska merkantilism krävde var hennes uppfinningar i princip baserade på hur nyttigt det kan vara och det var hennes och i princip hela den protestantiska världens tankar när man satte sig ned vid uppfinningsbordet. Bland hennes skapelser finns, som ovan nämnt, brännvin av potatis, perukpuder av potatis (vilket var en stor grej, eftersom det gamla pudret innehåll arsenik!) samt samt hur man producerar potatisstärkelse. Hon tyckte man kunde göra det mesta med potatis och en historia om henne säger att hon hade potatisblommor i sin peruk.
Hon hängde en del med Lovisa Ulrik, dåvarande drottningen av Sverige som mot slutet av sitt liv ansåg att Eva Ekeblad var en av hennes enda två riktiga vänner i Sverige (Lovisa var från Tyskland/Preussen, som så många andra kungligheter i Sverige).
När gubben hennes dog 1771 (hon skulle leva i femton år till) så fick hon Mariedals slott i änkepension att driva helt i sitt eget namn och sålde av några av de andra ägorna som hon och mannen haft tillsammans. Hennes son ärvde Stohla-godset som hon dock förvaltade åt honom eftersom han hade, liksom far sin, en karriär i hovet att ta hand om.
När tronarvingen föddes 1778 så var Eva där och det började diskuteras om hon kunde ta någon viktig roll vid hovet hon också, såsom Överhovmästarinna eller Statsfru. Av det blev det dock inget av eftersom hon snart föll i svår sjukdom och spenderade resten av sitt liv i Stockholm, uppassad av läkare och mot slutet invalidiserad.
Det hindrade henne dock inte från att bli ovän med sin oduliga son (som ville ha mer stålar trots att han inte betalt tillbaka lån som han tagit från henne) eller från att han fester som beskrivs bäst i följande citat: "Här är så mycket unga herrar, så vore inte din mor så gammal som hon är, vet jag inte hur man skulle döma"
Sonen (den enda av sju barn) beskrev senare sin mor ungefär såhär: "hon förde spiran i sitt stora hushåll i det Ekebladska huset".
Som en sidnotis kan det nämnas att det tog 209 år för vetenskapliga akademin att finna ett nytt "vittra fruntimmer", när Lisa Meitner, radioaktivitets- och kärnfysiker år 1951 blev intagen för sina bedrifter (som dessutom var en österrikare).
Eva De La Gardie, senare Eva Ekeblad är den första kvinnan i Sveriges historia som blev intagen i Vetenskapsakademin, vilket inte är illa sittpinkat med tanke på att det var år 1748 (några år tidigare än porträttet ovan målades). Som namnet antyder kom hon från en släkt med en ganska så lång historia i Sverige, vilket kan vara anledningen till att hon gifte sig med med Riksrådet Claes Claesson Ekeblad. Eftersom hennes man var ganska upptagen (riksråd är, som namnet antyder, rådgivare till riket, alltså kungen) så blev det Eva som fick sköta förvaltandet av de tre gods som de hade mellan sig.
Hon gick även till lantbostämmorna där cirka tvåhundra representanter diskuterade var som skedde i godsen och på dessa har hon beskrivits som auktoritär men rättvis (med tidens mått!) och såg med stort ogillande på fogdar som förtryckte allmogen och försvarade dem mot övergrepp så länge de levde upp till sina skyldigheter. "Allenast de göra sin skyldighet" så skulle bönderna alltså ges fan i. Hon kallade senare vissa fogdar till sig och höll räfst och straffade dem som hon tyckte inte skötte sitt jobb.
Här är lite citat om henne skrivna av samtida vittnesmål.
"Stohla (ett av hennes gods) långt agrablare än någon av de andra gårdarna för sin belägenhets skull, för sina commodieteter och för den särdeles ordning, som där regerar."
"[Hon är] en av de få societetsdamer vars heder ansågs vara obefläckad."
När det började bli snack om att ta in Eva i Vetenskapsakademin för hennes analyser (se nedan) så skrev bland annat riksrådet Nils Palmstierna såhär.
"om icke akademien kunde kalla till ledamöter vittra fruntimmer, vilket ej skall vara obrukeligit i utländska societeter, såsom marquise de Chatelet i Bolongiska akademien. Föreslog fördenskull grevinnan fru Ekeblad, som i anledning av den synnerliga håg hon haver för försöks anställande, ej skulle underlåta att ytterligare giva varjehanda nyttiga rön vid handen".
Den tredje december 1748 så blir Eva intagen i Vetenskapsakademin (för en vetenskaplig redogörelse om hur man gör brännvin av potatis, vilket förmodligen hade stort inflytnade på min mans ursprungsland; Irland) som svarade henne uppmanande att hon (samt 'hela könet') skulle fortsätta sitt vetenskapliga arbete för att förbättra hushållen/godsen och därmed sätta en bild för andra kvinnor att leva sig upp till. Hon deltog aldrig på några av mötena själv men skrevs in från och med 1751 som hedersmedlem, liksom den dåvarande konungen.
Som dåtidens protestantiska merkantilism krävde var hennes uppfinningar i princip baserade på hur nyttigt det kan vara och det var hennes och i princip hela den protestantiska världens tankar när man satte sig ned vid uppfinningsbordet. Bland hennes skapelser finns, som ovan nämnt, brännvin av potatis, perukpuder av potatis (vilket var en stor grej, eftersom det gamla pudret innehåll arsenik!) samt samt hur man producerar potatisstärkelse. Hon tyckte man kunde göra det mesta med potatis och en historia om henne säger att hon hade potatisblommor i sin peruk.
Hon hängde en del med Lovisa Ulrik, dåvarande drottningen av Sverige som mot slutet av sitt liv ansåg att Eva Ekeblad var en av hennes enda två riktiga vänner i Sverige (Lovisa var från Tyskland/Preussen, som så många andra kungligheter i Sverige).
När gubben hennes dog 1771 (hon skulle leva i femton år till) så fick hon Mariedals slott i änkepension att driva helt i sitt eget namn och sålde av några av de andra ägorna som hon och mannen haft tillsammans. Hennes son ärvde Stohla-godset som hon dock förvaltade åt honom eftersom han hade, liksom far sin, en karriär i hovet att ta hand om.
När tronarvingen föddes 1778 så var Eva där och det började diskuteras om hon kunde ta någon viktig roll vid hovet hon också, såsom Överhovmästarinna eller Statsfru. Av det blev det dock inget av eftersom hon snart föll i svår sjukdom och spenderade resten av sitt liv i Stockholm, uppassad av läkare och mot slutet invalidiserad.
Det hindrade henne dock inte från att bli ovän med sin oduliga son (som ville ha mer stålar trots att han inte betalt tillbaka lån som han tagit från henne) eller från att han fester som beskrivs bäst i följande citat: "Här är så mycket unga herrar, så vore inte din mor så gammal som hon är, vet jag inte hur man skulle döma"
Sonen (den enda av sju barn) beskrev senare sin mor ungefär såhär: "hon förde spiran i sitt stora hushåll i det Ekebladska huset".
Som en sidnotis kan det nämnas att det tog 209 år för vetenskapliga akademin att finna ett nytt "vittra fruntimmer", när Lisa Meitner, radioaktivitets- och kärnfysiker år 1951 blev intagen för sina bedrifter (som dessutom var en österrikare).
