Intressanta diegetiska regler i rollspel

[JohanL]

Det spelet ger väl även en diegetisk del-förklaring på vad SL är

På motsvarande vis vet vi att SL i DoD-84 är en person som kan dyka upp och upplösa undermåliga äventyrare i en puff.

 

[Zeedox]

Det spelet ger väl även en diegetisk del-förklaring på vad SL är: någon slags drakgud som håller ett vakande öga på rollpersonerna?

Just ja! Vars uppdrag är att resa med rollpersonerna och göra deras resa stimulerande, så att de kan äta upp berättelsen, typ!

 

[Mattias F Bengtsson]

Jag kan inte komma på något publicerat, men...

Jag snickrar lite ibland på en egen setting till Pathfinder, där klasser, levlar och XP inte är en abstraktion utan en direkt representation av hur världen fungerar. De flesta kan inte levla över level 5 under sin livstid, och få når över level 3. Men vissa blir "utvalda av gudarna" och tar upp XP mycket effektivare. Men, ibland hamnar de i ett mystisk tillstånd där deras blick blir tom, och då de kan försvara sig och så, så kan de inte utföra något direkt tankearbete. Ingen vet dock varför det händer, och det verkar inte finnas någon direkt mönster (det är när spelaren inte kan närvara).

Påminner mig om min idé till den Mutant and Masterminds (fast fantasy, så Wizards & Warriors supplementet egentligen) kampanj jag funderar på där 1-5 PL är "normala" levlar. Kommer man upp till 6 så är det för att gudarna tar intresse för en och därför kan man börja utveckla specialförmågor (dvs superkrafter)

 

[lupmet]

Exalted har något liknande, så att magipoängen (Essence motes) är något som magianvändarna kan diskutera med varandra in game.

Som jag har förstått det är "essence motes" små dammkorn av "essence", som är den kraft som den exalterade använder för att ge kraft åt sina förmågor och magi. När Heaven's Resolute Jade Crane använder hopptekniken Mountain Leap Technique (en s.k. "charm") använder han sig av "essence" för att få kraft till sina hopp på flera hundra meter. När han gör det glittrar det av "essence" runt om honom – en vanlig visuell effekt i framförallt anime som jag förstått det – och det är dessa dammkorn eller "motes" som betraktaren då ser. I reglerna håller spelaren reda på dessa som en resurs kallad "motes" och antalet kommer sig av rollpersonens "essence level" (1-5) som i sin tur styrs av hur många erfarenhetspoäng som har spenderats.

Om spelaren använder för många "charms" (förmågor som balanserar på gränsen mellan färdighet och besvärjelse och som ger mycket kraftiga effekter) och därmed spenderar för mycket "motes" på en gång kommer rollpersonens "anima banner" att tändas – det ljussken som ofta omger mäktiga personer i t.ex. anime – och peka ut rollpersonen som Exalterad (långt bättre än Amon Dîn).

Sammantaget skulle jag säga att det här är ett riktigt bra exempel på när en regelmekanik (resurs för att betala magi/förmågor med) förklaras hur den upplevs av rollpersonerna – inklusive en begränsning för att hindra spelarna ifrån att ösa in alla "motes" på en gång och bli ostoppbara (en "anima banner" på "bonfire" kan synas milsvida, det är mycket lätt att hamna där).

 

[Man Mountainman]

Jag kan inte komma på något publicerat, men...

Jag snickrar lite ibland på en egen setting till Pathfinder, där klasser, levlar och XP inte är en abstraktion utan en direkt representation av hur världen fungerar. De flesta kan inte levla över level 5 under sin livstid, och få når över level 3. Men vissa blir "utvalda av gudarna" och tar upp XP mycket effektivare. Men, ibland hamnar de i ett mystisk tillstånd där deras blick blir tom, och då de kan försvara sig och så, så kan de inte utföra något direkt tankearbete. Ingen vet dock varför det händer, och det verkar inte finnas någon direkt mönster (det är när spelaren inte kan närvara).

Så funkar det om jag inte missminner mig i det klassiska fantasy-liret Earthdawn.

Annars är väl Paranoia med sina extralivs-kloner det uppenbara exemplet.