Nekromanti Intresse för en "perfekt" värld? [långt]

[groggy]

Hej, jag hoppas att det här är det rätta forumet för den frågan, dock är det en fråga som plågade mig halva natten, vilket gör att jag gärna skulle vilja få ett intelligent svar.

För att göra en lång fråga kort:
- Finns det något intresse att rollspela i en utopi eller perfekt fungerande värld?

För att utveckla den och motivera [långt] i ämnet, så arbetar jag för tillfället på en systemlös värld, för att användas under någon kampanj långt senare (och ifall den blir bra (läs klar), publicera gratis).
Min grundtanke var att försöka skapa en perfekt värld, där alla innevånare är lyckliga och får arbeta med precis det dom vill. Världen består i stort sett av en smått gigantisk stad, för att förenkla allting för mig.

Själva utvecklingen av staden och dess system är i stort sett klar (d.v.s. att jag löst alla problem/tankenötter jag hittills stött på) och redo att börja skrivas, om det inte vore för den hemska tanken som slog mig inatt. Finns det ett intresse? Kommer det bli kul att spela i den?
Jag menar, det mesta nöjet (IMHO) i rollspel (och historier i allmänhet) kommer ju från konflikter och i en perfekt värld bör ju inga konflikter existera. Och därmed kommer rollspelandet förmodligen basera sig på konflikter mellan karaktärer på rollpersonernas jobb! (Och vem har egentligen ett jobb, i normal mening, i ett rollspel? )

Jag ser dock flera lösningar på problemet, dels kanske världen inte är perfekt, egentligen? Vem vet vilka ugglor som ligger gömda i mossen? (Kult lösningen?)
Är människor verkligen lyckliga i perfekt värld? Vad gör dom åt det? (Matrix lösningen?)

Den enklaste lösningen vore dock att låta spelledaren ifråga lösa detta när han/hon kokar ihop kampanjer eller äventyr... Tyvärr förrutsätter detta att det finns ett intresse för världen ifråga, vilket faktiskt sluter cirkeln och gör att jag med gott samvete kan sluta svamla.

(Och för att besvara en nästan garanterad fråga i förtid; nej, den här världen skulle förmodligen aldrig fungera i verkligheten. Och den kommer förmodligen INTE bygga på kommunism.)

groggy

 

[Krille]

Du har en tredje variant: den perfekta världen är perfekt, så länge som alla accepterar den. Så fort en avvikande åsikt dyker upp så rasar utopin. Liknande tankar hittar du i till exempel Du sköna nya värld (Aldous Huxley), En vacker dag (Ira Levin), filmen Logan's Run med flera: världarna är faktiskt perfekta från dess invånares perspektiv. Det är först när det kommer in "dissidenter" som respektive utopier rasar.

 

[Mouja]

Jag fick en liten idé av ditt inlägg.. så här ser den ut:
(Jag vill påpeka att min idé var inriktad på en medeltida "setting"..)

En perfekt värld full av människor skulle gå ned sig efter bara några veckor, jag tror inte på mina sinnens fulla bruk att det skulle gå ens med våld. Men som rollspel skulle det kunna fungera, om spelledaren inte bestämmer sig för att det blir för tråkigt så befolkningen gör uppror.
Jag tror definitivt att det bör finnas någon utbrytargrupp eller så, en liten grupp med människor som har sett hur korumperat deras fina samhälle egentligen är. De som styr själva staden har kanske fått folket att tro att denna stad är allt som finns i hela världen - resten är utdött. Men någon (en rollperson?) kan ha varit (är) sekreterare till en av de högre makterna i staden (läs: borgmästare, äldstes råd eller dylikt) och har råkat snappa upp en blankett som läser "export". Han finner ordet underligt och efter lite sökande så upptäcker han att det ordet (som aldrig används då de tror att de inte finns några andra) betyder "utförsel, utrikeshandel" och börjar fundera. Först kanske han tror att det bara är någonting som är "från den gamla tiden", men efter ett tag så råkar han höra vad två utav de som styr staden pratar om militär makt och "det andra stället".

Det skulle vara en rolig sak tycker jag, men då blir det som du säger; du gör en stad och låter resten vara upp till spelledaren (och om jag får säga mitt ska det vara en medeltida stad, en stor medeltida stad).
Eller att du skapar en kampanjvärld/rollspel som börjar med att en rollperson får tag på just detta dokument. Du bestämmer X antal roller som går att gestalta. En roll som är lite utav en "huvudperson" och resten av rollerna som är mycket flexibla, så om en spelledare vill ha med två eller fem rollpersoner kan han lugnt sätta antalet själv.
Så där är mitt svar

 

[groggy]

Hrm, kanske borde nämnt att detta var nutid/framtid?

Å andra sidan är medeltid/fantasy en så mycket större utmaning att göra bra... (Den enkla lösningen jag kom på direkt, vore en stad med en galen Alvmagiker (vilken annan ras?) som med jämna mellanrum styrde om folkets vilja så den upplevdes som perfekt. Funkar säkert bra, i ett äventyr eller tills RP förstår vad som händer.)

Tack för uppslaget/uppmuntran/ideérna, jag kanske inte är så ute och cyklar som sömnbrist oftast får en att tro?

Min vilja är dock att världen verkligen är perfekt (ur min synvinkel iaf), men samtidigt behandlar alla nackdelar detta för med sig.

Jag tänker också på att rollpersoner antingen tillhör en senare generation i staden, eller "söker" dit. Hmm, känns som att jag skulle behöva XX-antal A4 för förklara hur detta går till.. Dumt att skriva här m.a.o.

 

[groggy]

Tack, en synvinkel jag inte reflekterat från, dock fungerar ju detta i vilken värld som helst? Alltså känns det bättre att använda som äventyrsuppslag till en redan befintlig värld? Eller är det något jag missat?

Hmm, vore intressant att spela en mer-eller-mindre sinnessjuk, eller en väldigt, väldigt naiv karaktär som tycker att världen ifråga är perfekt. Tills de andra i gruppen börjar peka ut allting som inte fungerar. (
- Vadå? Tycker du OM att ett troll kommer in och slår på dig varje kvart?
- Ehhh, det har jag aldrig tänkt på?)

Hmm, vid närmare eftertanke har jag redan gjort det... En alv i Eon som var uppväxt som slav i Jargien, och aldrig förstått/insett att han var Alv. Gissa om det blev intressant rollspelande mellan mig och de andra alverna... (Skälet till detta var att det var min första Eon karaktär, och jag totalt missat att det inte fanns halv-raser i Eon, därmed kompromissade jag, vilket blev ännu roligare.)

 

[Mouja]

En sak vore ju om du skrev själva staden ganska "neutralt" och hänvisade senare till olika "kapitel" där ett kapitel behandlar staden som den var under medeltiden medan ett annat kapitel behandlar staden i "nutid" och sedan ett tredje kapitel som beskriver staden i framtid.
Sedan delar du ju bara upp det, det är väl nästan det som är det jobbigaste (man får ju inte glömma någonting), i olika sektioner typ:
- Samhälle
- Ekonomi
- Militär
- osv, osv.

Det borde gå, men det lär ta tre gånger så lång tid som du säkert hade tänkte dig

 

[Krille]

"Tack, en synvinkel jag inte reflekterat från, dock fungerar ju detta i vilken värld som helst? Eller är det något jag missat?"

Tanken är att det utopiska samhället sätter sig självt som absolut och allting annat som sämre. Det får inte finnas några alternativ utom möjligen som exempel på sämre system. Eftersom befintliga världar oftast har flera olika samhällsidéer, varav ingen egentligen är bättre än någon annan, så kräver en "utopisk idé" att den är isolerad från alla andra idéer så att den kan utpeka alternativen som sämre.

Sovjetunionen är ett rätt bra exempel. Den kommunistiska propagandan gick ofta till angrepp på den imperialistiska/kapitalistiska världen, och visade på hur hemsk borgerligheten (företagen) var som utnyttjade arbetarna så till den milda grad att de var hemlösa allihop (klipp: bild på hemlösa i New Yorks fattigare delar) och om arbetarna stack upp så blev de brutalt nerslagna av den kapitalistiska statsapparaten (klipp: de värsta strejkkravallerna i London eller kravallerna mellan SA och kommunisterna i slutet på Weimar och början på Tredje riket). Dessutom så invaderar de kapitalistiska staterna alla andra stater för att försörja sin industri (klipp: Song My-massakern). Denna sorts propaganda fungerar bara om den är oemotsagd, och oemotsagd blir den bara om man förvägrar sig själv en bredare syn eller om staten kontrollerar informationen.

Litteratur och film som behandlar den sortens samhälle utgår ofta från att huvudpersonerna upptäcker alternativen, antingen från det förflutna eller från det utomstående, eller själva utgör alternativen. Det känns ofta ganska smärtfullt att använda den existerande världen, eftersom just sådana totalitära samhällen har lämnat ganska djupa trauman, så därför uppfinns sådana samhällen som metaforer för att göra det lättare att ta till sig budskapet.

Rent generellt finns det tre slut på sådana stårys: huvudpersonerna flyr till friheten (THX-1138), huvudpersonerna krossar systemet (Logan's Run, En vacker dag), eller huvudpersonerna ger upp och tar livet av sig (Du sköna nya värld) eller reformeras in i utopin igen (1984). I vilket fall som helst så är ståryn jefligt slut när den är slut.

 

[Johan K]

Tjaoo

Finns det något intresse att rollspela i en utopi eller perfekt fungerande värld?

Tjaooo, det vore ju iof ganska intressant att spela i en perfekt värld. frågan är bara hur man skulle spela ?
Som du säger så skulle det vara lite konstigt att bygga spelandet på konflikter för då vore det ju inte en perfärkt värld. Världen kanske skulle passa som ren risodlingsspel...

 

[CGH]

Mörka hemligheter och förnekad historia

Ett samhälle som är nästintill perfekt kan vara intressant. Till exempel kan ett sammhället ha nått till otroliga nivåer (i vilket/vilka områden som helst, teknologi, välfärd, frihet, demokrati, rättvisa osv), MEN på bekostnad av något annat, som i sin tur får lida otroligt. Denna dåliga sida kan vara ganska dold, så att samhället först verkar perfekt.

Kanske har samhället gått över många lik för att komma dit de är idag, kanske tystas problem och skumma verksamheter ner. Slavarbete? Miljöförstöring? Eller kollapsar egentligen samhället när som helst i en ekonomisk krasch?!

Några förslag från mig att spinna vidare på.

 

[groggy]

Bra förslag, förutom det att jag tänkt mig att staden skapas runt 2010...

Å andra sidan så borde ju teknologin gå att ersätta med magi?
Hmm, känns som ett senare projekt, men det borde ju vara fullt möjligt att skriva senare...

Men tack för idén!

 

[Lindenius]

(Den enkla lösningen jag kom på direkt, vore en stad med en galen Alvmagiker (vilken annan ras?)

Vilken ras som helst... varför inte människor till exempel?
Funkar alldeles utomordentligt i Ars Magica eller Mage för den delen.

//erik. Silex Albus filius Casia doma Verditius

 

[groggy]

(Det upphör aldrig att förvåna mig hur otroliga svar man kan få på en relativt simpel fråga. Kanske därför man (läs jag) borde göra det oftare?)

Tack för svaret, dock hade jag inte missat detta, och är också skälet till att jag försökte undvika ordet utopi, då bara ordet och dess definitioner är så laddade med meningar och känslor som av någon anledning aldrig uppfattat/förstått. (Trots att jag är relativt beläst på ämnet, har iaf läst 1984 och Brave New World (= Sköna nya värld?), appropå det, någon mer än jag som faktiskt snubblat över Gore Vidals Messias? Bra läsning iaf...)

Men som jag försökte utrycka tidigare, den här metoden fungerar (med viss modifikation) med vilken värld som helst. Med tillräckligt duktiga debatörer kan man få ihop argument, som starkt bevisar att ens sammhällsidé är en utopi, och inte liknar någon annan. (Och att de andra är sämre, givetvis.)

Sovjet är ett rätt bra exempel på det mesta negativa. (Bl.a. på dåliga turistmål, i en guidebok från '50-talet(?) står det beskrivet att man kan besöka en aktiv reaktor! Utan några mesiga säkerhetsavstånd...) Upphör aldrig att förvåna mig vad Stalin regimen lyckades hitta på...

 

[Troberg]

Tanken är att det utopiska samhället sätter sig självt som absolut och allting annat som sämre. Det får inte finnas några alternativ utom möjligen som exempel på sämre system. Eftersom befintliga världar oftast har flera olika samhällsidéer, varav ingen egentligen är bättre än någon annan, så kräver en "utopisk idé" att den är isolerad från alla andra idéer så att den kan utpeka alternativen som sämre.

Problemet är att det finns så olika människor att en ide knappast kan passa för alla, eller ens flertalet. Mot den bakgrunden tror jag att utopia är omöjligt, det är en vision att sträva mot, men att nå fram kommer man aldrig att göra.

Sovjetunionen är ett rätt bra exempel. Den kommunistiska propagandan gick ofta till angrepp på den imperialistiska/kapitalistiska världen, och visade på hur hemsk borgerligheten (företagen) var som utnyttjade arbetarna så till den milda grad att de var hemlösa allihop (klipp: bild på hemlösa i New Yorks fattigare delar) och om arbetarna stack upp så blev de brutalt nerslagna av den kapitalistiska statsapparaten (klipp: de värsta strejkkravallerna i London eller kravallerna mellan SA och kommunisterna i slutet på Weimar och början på Tredje riket). Dessutom så invaderar de kapitalistiska staterna alla andra stater för att försörja sin industri (klipp: Song My-massakern). Denna sorts propaganda fungerar bara om den är oemotsagd, och oemotsagd blir den bara om man förvägrar sig själv en bredare syn eller om staten kontrollerar informationen.

Det finns ett ännu bättre exempel. De kapitalistiska staterna körde precis samma grej mot Sovjet, vilket en del fortfarande idag tror på, trots att de forna sovjetstaterna idag har det sämre än någonsin.

Litteratur och film som behandlar den sortens samhälle utgår ofta från att huvudpersonerna upptäcker alternativen, antingen från det förflutna eller från det utomstående, eller själva utgör alternativen.

Exakt. Paradiset är helt enkelt inte intressant utan en orm.

 

[groggy]

Vilken ras som helst... varför inte människor till exempel?

Kan vara att jag för tillfället är fast i Eon, men vilken magiker från någon annan kultur/ras skulle komma på idén att använda sin kraft för att bygga om samhället till något trevligt?

Min fördom är att människan skulle nöja sig med total makt, vilket i min hjärna innebär att resten av befolkning går runt som uttryckslösa zombies. Medan en Alv (som sagt, i min hjärna) faktiskt skulle anstränga sig för att alla faktiskt skulle vara genuint lyckliga... Vilket faktiskt är det jag försöker skapa.

 

[groggy]

Re: Mörka hemligheter och förnekad historia

Tack!

För mig har talesättet "Ändamålet helgar medlen" alltid känts totalt falskt. Det jag arbetar utifrån är något i stil med "Konsekvenserna motiverar ändamålet", vad spelar ändamålet för roll, om 99% av befolkningen dör av konsekvenserna?

 

[groggy]

Re: Tjaoo

Tack för kommentaren.

Å andra sidan, ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag hur mycket det faktiskt finns att bygga på ändå. Förutsatt att spelledaren vill; dock känns det som att ett spelledar appendix med uppslag och idéer är ett måste...

Men fan vad underbart det vore att spela i en lycklig värld, med (mer-eller-mindre) lyckliga karaktärer!

 

[Lindenius]

Förstoringsgrad

Min fördom är att människan skulle nöja sig med total makt, vilket i min hjärna innebär att resten av befolkning går runt som uttryckslösa zombies. Medan en Alv (som sagt, i min hjärna) faktiskt skulle anstränga sig för att alla faktiskt skulle vara genuint lyckliga...

Det handlar nog bara om man vill dra alla i samma ras över en kam, eller om minskar förstoringsgraden inom samma ras.

Det finns, IMHO, med andra ord ett lika stort urval bland människor som om man skulle jämföra alver och människor. Dessutom skulle det ju bli mer roligt om det var en jättesnäll människomagiker som verkligen försökte göra så att alla vara snälla med varandra, men det hela tiden dök upp äventyrare och ställde till förtret.

*med Schwartzeneeger-accent* Dear aar looniis everyväär.

//erik. ska kolla in hur det gått för den gamle klubbjunioren.

 

[hatten]

Re: Jakten på Utopia

har inget tea i min får väl hämta en slurk efter jag har svarat på frågan vilka uppofringar man gör.

Hej, jag hoppas att det här är det rätta forumet för den frågan, dock är det en fråga som plågade mig halva natten, vilket gör att jag gärna skulle vilja få ett intelligent svar.

Det förutsätter att intelligent liv existerar överhuvud taget här på jorden. Något jag ibland tvivar på...

För att göra en lång fråga kort:
- Finns det något intresse att rollspela i en utopi eller perfekt fungerande värld?

Det närmaste jag tycker låter som en perfekt värd skulle väl vara TELLUS spelet. Även om den anti vålds filosofi som finns där inte skulle fungera i verkligheten så är det en söt tanke.
Men det finns gott om andra spel som utspelar sig i Utopier. Både Hitler och stalin drömde om att skapa perfekta värdar sina egna utopiska samhällen.
Tyvär var det slott av glass de byggde drömar som byggde på blodet från oskyldiga.
Till sådana falska utopiska samhällen finns spelvärdar till bland annat gurps där man kan spela en jude i en värd kontrollerad av nazister. En snabb och grym död hotar om det upptäckts.

Men vad du är utefter är en sann utopisk samhälle och spelvärd gissar jag på och de är lite jobbigare att hitta. '
Finns gott om möjligheter att spela i värdar där kampen om en utopi existerar.
Finns roliga spelvärdar som verkar lite utopiska på flera sätt men som döljer intriger fysisk våld och slappstick humor.
El-hazard kommer mig till tanken.

För att utveckla den och motivera [långt] i ämnet, så arbetar jag för tillfället på en systemlös värld, för att användas under någon kampanj långt senare (och ifall den blir bra (läs klar), publicera gratis).
Min grundtanke var att försöka skapa en perfekt värld, där alla innevånare är lyckliga och får arbeta med precis det dom vill. Världen består i stort sett av en smått gigantisk stad, för att förenkla allting för mig.

Bra att du har ork och vilka att skapa något. MEN rollspel bygger på att spelarna har något problem de söker lösa ?
I en perfekt värd finns inte våld och brott. Vad ska dom göra i en värd där sådant ej existerar ?
De kan ta lösningar från Tellus och kämpa emot natur problem och tekniska faror och problem.
Eller du kan ta lösningen att Utopin ÄR falks finns något fundamentalt fel i hela samhället.
En lösning kanvara att hela samhället är uppbygd som en jätte på lerfötter och under folkets fötter kämpar ständingt demoner/Frihetskämpar som i demolition man.
På att krossa samhället.

De lever kanske i ett samhälle där folk har genom träning och uppfostran blivigt vänligare än krambjörnar kreativa och osjälviska ständigt strävar framåt mot nya mål men utan förmågan att ta till våld.
Kanske så är det fredliga samhället ej möjligt utan ett få tall medborgare ständigt kollapsar och hamnar i en form av Psykopatisk sociopathi och börjar mörda och slåss och döda så många som möjligt friden och vänskapen blir för mycket.
Spelarna kanske tillhör de få poliser som går gränsen mellan dom fredliga personena coh dom galna. Dessa poliser samhällets väktare är lika främmande fåglar som brotslingarna själva då polisen har förmågan att döda en brotsling och ta till våld något en NORMAL medborgare inte kan.
Så blir polisen utstött men det som skiljer sig från brotslingarna är att polisen aktivt söker hjälpa Utopin att forstätta existera kanske polisen består av ex-mördare som fått terapi och ett alternativ sätt att få utlösning på sin våldsamhet ?. Man kan säga polisen och brotslingarna är båda de sista existerna Vargarna i en värd av FÅR.

Så alternativ finns för Utopiska kampanjer.

Själva utvecklingen av staden och dess system är i stort sett klar (d.v.s. att jag löst alla problem/tankenötter jag hittills stött på) och redo att börja skrivas, om det inte vore för den hemska tanken som slog mig inatt. Finns det ett intresse? Kommer det bli kul att spela i den?
Jag menar, det mesta nöjet (IMHO) i rollspel (och historier i allmänhet) kommer ju från konflikter och i en perfekt värld bör ju inga konflikter existera. Och därmed kommer rollspelandet förmodligen basera sig på konflikter mellan karaktärer på rollpersonernas jobb! (Och vem har egentligen ett jobb, i normal mening, i ett rollspel? )

OM du är bra speledare kan du göra vad som helst bra rollspel kräver någon form av konflikt så allt du behöver göra är att hitta en sådan som passar in i din UTOPI värd.

Jag ser dock flera lösningar på problemet, dels kanske världen inte är perfekt, egentligen? Vem vet vilka ugglor som ligger gömda i mossen? (Kult lösningen?)
Är människor verkligen lyckliga i perfekt värld? Vad gör dom åt det? (Matrix lösningen?)

Nu är jag i grund och botten Stoiker så jag ger den Stoiska filosofiska beskrivningen av lycka och olycka.
Allt du tycker är trevligt och vill ha mer av ÄR gott.
Allt du tycker är Otrevligt och inte vill uppleva är ONT
Ju mer GOTT du haft i ditt liv desto närmare kommer det ONDA dig....
och tvärt om... Ju mer ONT desto närmare kommer det goda dig.

Den stoiska deffinationen av ont och gott kan lätt översättas till Ju hårdare liv du haft desto lättare kan du uppskata livets små njutningar. Och allt som är njutbart är gott och allt som är hårt är Ont.
Vilket förklarar varför borstskämda ungar ständingt går och skricker Mitt liv är förstört osv..

Den enklaste lösningen vore dock att låta spelledaren ifråga lösa detta när han/hon kokar ihop kampanjer eller äventyr... Tyvärr förrutsätter detta att det finns ett intresse för världen ifråga, vilket faktiskt sluter cirkeln och gör att jag med gott samvete kan sluta svamla.

Svamla gör du inte du säger vad du tycker du behöver säga och det är alldrig svamel.

(Och för att besvara en nästan garanterad fråga i förtid; nej, den här världen skulle förmodligen aldrig fungera i verkligheten. Och den kommer förmodligen INTE bygga på kommunism.)

Tveksamt men möjligheten till en FALSK utopi är klart möjligt att den skulle kunna existera....

 

[groggy]

Re: Jakten på Utopia

Tack för kommentarerna, trots att du saknade te och allt. Jag brukar ursäkta mig för svamlande eftersom jag för det mesta skriver mail och forum inlägg medan jag typ tittar på TV och annat, vilket gör att hjärnan brukar få annat att tänka på än vad fingrarna egentligen sysslar med, vilket brukar få till följd att jag förklarat saker på 30 rader, istället för på 3. Vilket jag brukar konstatera oftast resulterar i svammel. Som typ nu.

Nåväl, börjar mer och mer fundera över om det verkligen var en bra idé att be om kommentarer på texter ingen läst ännu...

Som jag skrev någon annan stans i den här tråden, så slutade jag faktiskt att tvivla på att någon skulle vilja läsa och spela i världen. Som tur är så fick du mig att börja igen.

Någon känd speldesigner skrev (har starkt för mig att det var Bob Bates, men kan ha fel.) att speldesignerns yttersta ansvar inte är att göra ett så "bra" spel som möjligt, utan ett så roligt spel som möjligt. (Bra exempel; Action Supercross. Spelet suger egentligen på alla sätt och vis, dock är då så fruktansvärt kul att man ändå sitter klistrad i all oändlighet!)

Min stora rädsla är att spelarna totalt tröttnar på att spela i en perfekt värld, där alla är snälla och glada. Å andra sidan brukar detta resultera i att spelarna ordnar detta. I alla fall vet jag att jag brukar kunna fixa det. (Hoppas inte min SL läser detta!)

För att försöka återkomma till det egentliga ämnet, tack för alla kommentarer.

Den här världen kommer vara perfekt, därmed är det högsta straffet inte döden, utan bannlysning! Min idé till rättssystem är baserat på prickar. Varje brott kan ge 1 - 3 prickar, och får du 3 prickar blir du bannlyst direkt. Stöld, och misshandel är typiska 1-pricksbrott, medan grövre varianter ger två, och mord, våldtäkt och liknande ger 3.

(Jag tycker själv om min lösning på religionsfrihet; alla religioner är tillåtna, dock är det ett 1-pricksbrott att missionera!)

Alla personer i staden får faktiskt välja yrke själv, och eftersom det alltid finns personer som tycker om att lägga näsan i blöt, finns det alltid frivilliga övervakare, som ser till att man sköter sig. Dessutom är det ett 1-pricksbrott att vara arbetslös i mer än tre månader. (Jag har inte riktigt löst vad som händer efter detta, om man blir tilldelad ett yrke, eller om samhället helt enkelt väntar i (max) nio månader på att kasta ut den late stackarn.)

Staden är också totalt avskild från yttervärlden, även om viss handel kanske sker, och nya personer med jämna mellanrum söker sig till staden. (Även om dom blir indviduellt intervjuade och utfrågade.) Dessutom misstänker jag att viss handel av mat bör ske, eftersom det inte är SÅ många som vill jobba som bönder...

Jag kan redan nu tänka mig ett antal episoder och kampanjer som jag vet att jag skulle uppskatta.

Som sagt, tack för kommentarerna, även om jag inte riktigt besvarat dom, utan mer pratat på om mitt eget. Dock är jag impad över att det redan fanns liknande tankar...

 

[groggy]

Re: Förstoringsgrad

Det handlar nog bara om man vill dra alla i samma ras över en kam, eller om minskar förstoringsgraden inom samma ras.
Borde man inte ÖKA förstoringsgraden för att komma närmare? Och ja, jag drog raser över en kam baserad på klichéer och fördomar. Dock så var det här ett skämt från början!

Dessutom skulle det ju bli mer roligt om det var en jättesnäll människomagiker som verkligen försökte göra så att alla vara snälla med varandra, men det hela tiden dök upp äventyrare och ställde till förtret.
Har inte det här gjorts förut? Och beror inte det på synvinkel också? Men visst vore det kul, framförallt om man kör en lång kampanj med ett gäng karaktärer mot en "ond magiker". Dessutom ser man till att spelarna totalt misslyckas i slutstriden, vilket gör att karaktärerna helt plötsligt upptäcker att DOM är dom onda! Muhaha. Dessutom bör man ha hintat om detta tidigare, dessutom bör spelarna få prata med desperata änkor (vars makar mördats av spelarna själva) och deras barn. Oooh. Undrar om man kan tvinga karaktärerna till att begå självmord av ånger och skuldkänslor? Eller om man helt enkelt fortsätter i en Kult inspirerad kampanj?

Varför börjar jag känna min mentala balans sjunka?