Diskuterade intriger med en kompis häromdagen. Vi grubblade över att det är så svårt att få till intrigspelande i den genomsnittliga kampanjen. Kompisen refelkterade att det spel där vi har haft mest intriger -- nästan bara intrigspel, faktiskt -- var Vampire:tM. vi grubblade lite över andleningen till detta, innan kompisen sa:
"I VtM var ju stridsreglerna så jäkla bökiga och tidskrävande att man drog sig för att börja slåss, och valde andra lösningar istället".
Vampire var alltså inte ett spel som uppmuntrade intriger, utan ett som avskräckte från strider. Omvänd regeldesign på något sätt, som dessutom påverkar spelarna rakt på.
Nu är det kanske inte det optimala sättet att konstruera ett spel, men det är en intressant tanke, tycker jag. Vill man inte att folk ska slåss i sitt spel, gör man stridreglerna sjukt komplicerade och tidskrävande med många många tärningsslag och tabeller och korsreferenser. =)
"I VtM var ju stridsreglerna så jäkla bökiga och tidskrävande att man drog sig för att börja slåss, och valde andra lösningar istället".
Vampire var alltså inte ett spel som uppmuntrade intriger, utan ett som avskräckte från strider. Omvänd regeldesign på något sätt, som dessutom påverkar spelarna rakt på.
Nu är det kanske inte det optimala sättet att konstruera ett spel, men det är en intressant tanke, tycker jag. Vill man inte att folk ska slåss i sitt spel, gör man stridreglerna sjukt komplicerade och tidskrävande med många många tärningsslag och tabeller och korsreferenser. =)