Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Jupp, ni ser ju som frågan i ämnet?
Nekromanti Intro-novell - vad gör en bra sådan?
- Thread starter Tony.Meijer
- Start date
Krille
Super Moderator
Neil Gaiman skrev den. Eller någon annan författare som faktiskt kan skriva.
Nej, jag är inte en fan av intronovellen, eftersom de flesta som skriver den är rätt kassa prosa-författare. De är som jag glada amatörer.
Nej, jag är inte en fan av intronovellen, eftersom de flesta som skriver den är rätt kassa prosa-författare. De är som jag glada amatörer.
Björn den gode
Swashbuckler
Jag är lite inne på Krilles linje, det viktigaste är att det är en bra novell. Om novellen inte är så bra att den kan läsas fristående så är det antagligen inte värt att ha med den.
Sen så tycker jag (ganska uppenbart kanske) att den ska utspela sig i den värld som spelet utspelar sig i. Men lika viktigt vilket nog oftare glöms bort är att även handlingen ska passa spelet, är det en kärleksnovell så förväntar jag mig ett spel om nära relationer, är det en berättelse om svek och girighet så förväntar jag mig ett spel med regler eller uppmuntran för att förråda varandra inom gruppen, är det en skräcknovell förväntar jag mig ett skräckspel etc.
Det här gör också att om spelet är grottröj så är utmaningen att kombinera första villkoret (bra novell) med sista (passa handlingen) väldigt stor, jag tror inte jag har läst någon bra grottröjsnovell i något sammanhang än så länge.
Men den bästa intronovellen fångar läsaren och ger omedelbart idéer till äventyr i spelet, och ett sug efter att läsa mer. Själv brukar jag inte ens ge den chansen.
Sen så tycker jag (ganska uppenbart kanske) att den ska utspela sig i den värld som spelet utspelar sig i. Men lika viktigt vilket nog oftare glöms bort är att även handlingen ska passa spelet, är det en kärleksnovell så förväntar jag mig ett spel om nära relationer, är det en berättelse om svek och girighet så förväntar jag mig ett spel med regler eller uppmuntran för att förråda varandra inom gruppen, är det en skräcknovell förväntar jag mig ett skräckspel etc.
Det här gör också att om spelet är grottröj så är utmaningen att kombinera första villkoret (bra novell) med sista (passa handlingen) väldigt stor, jag tror inte jag har läst någon bra grottröjsnovell i något sammanhang än så länge.
Men den bästa intronovellen fångar läsaren och ger omedelbart idéer till äventyr i spelet, och ett sug efter att läsa mer. Själv brukar jag inte ens ge den chansen.
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Den ska vara kort. Annars är risken stor att jag inte läser den, åtminstone inte vid första läsningen av spelet.
Det sagt så har jag två bra exempel du kan spana in. Mutant City Blues (Jag återkommer visst dit endel
) har en ganska lång sak som sträcker sig i avsnitt över hela boken. Lite väl många avsnitt, men faktiskt ganska bra skriven. Intressant och verkligen fångandes spelet.
Rätt mycket samma sak gäller Operation: Fallen Reich. Även här finns en längre historia som bland annat byggs vidare på i spelexemplen. O:FR är inte lysande i sitt språk, men berättelsen är så humoristisk som spelet kräver.
Det sagt så har jag två bra exempel du kan spana in. Mutant City Blues (Jag återkommer visst dit endel
) har en ganska lång sak som sträcker sig i avsnitt över hela boken. Lite väl många avsnitt, men faktiskt ganska bra skriven. Intressant och verkligen fångandes spelet. Rätt mycket samma sak gäller Operation: Fallen Reich. Även här finns en längre historia som bland annat byggs vidare på i spelexemplen. O:FR är inte lysande i sitt språk, men berättelsen är så humoristisk som spelet kräver.
Intronoveller är som mest ute nu. Det är det töntigaste man kan ha i ett spel idag. Ungefär som tabeller var för ett gäng år sedan. Sedan började tabeller bli coolt igen och så gjorde Vincent Baker ett spel med tabeller och nu ska varenda jävel fylla sitt spel med 2T6-tabeller.
Så bli först i vågen och gör intronoveller coolt igen! Men då måste du först hitta ett nytt sätt att använda dem på. De nya tabellerna är inte som de gamla tabellerna var. På samma sätt måste du återuppfinna intronovellen och göra något bra av den. Väv ihop den med spelexempel, kanske, för att illustrera hur spelgruppen kan åstadkomma allt det där fräcka i spel. Eller bygg ihop den med ditt introäventyr på något sätt.
Så bli först i vågen och gör intronoveller coolt igen! Men då måste du först hitta ett nytt sätt att använda dem på. De nya tabellerna är inte som de gamla tabellerna var. På samma sätt måste du återuppfinna intronovellen och göra något bra av den. Väv ihop den med spelexempel, kanske, för att illustrera hur spelgruppen kan åstadkomma allt det där fräcka i spel. Eller bygg ihop den med ditt introäventyr på något sätt.
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Där satte nog Genesis huvudet på spiken är jag rädd.
Intro-novellen är gissningsvis i regel tänkt som kroken som får läsaren att fastna och någonting som skapar kontext för resten av upplevelsen av spelet.
Nu när jag tänker efter så är inte en text det bästa sättet att uppleva en rollspels-värld, just för att det är så långt ifrån den upplevelse vi faktiskt spelar igenom. I spel har vi val, både som spelledare och spelare. I en text är vi en åskådare. I spel skapar vi karaktären. I en text är vi en åskådare till vad karaktären gör.
Jag gissar på att detta gör noveller väsen-skilda från rollspel tyvärr.
Åsikter?
Intro-novellen är gissningsvis i regel tänkt som kroken som får läsaren att fastna och någonting som skapar kontext för resten av upplevelsen av spelet.
Nu när jag tänker efter så är inte en text det bästa sättet att uppleva en rollspels-värld, just för att det är så långt ifrån den upplevelse vi faktiskt spelar igenom. I spel har vi val, både som spelledare och spelare. I en text är vi en åskådare. I spel skapar vi karaktären. I en text är vi en åskådare till vad karaktären gör.
Jag gissar på att detta gör noveller väsen-skilda från rollspel tyvärr.
Åsikter?
Ulfgeir
Swashbuckler
Den skall vara relativt kort, fånga den tänkta settingen och sedan vara hyfsat välskriven (behöver inte vara av en proffsförfattare imo). Jag gillade den som var i 1st edition Shadowrun.
Det tyngsta kravet är nog att den fångar tanken bakom settingen, sedan att den är välskriven och sist längden..
/Ulfgeir
Det tyngsta kravet är nog att den fångar tanken bakom settingen, sedan att den är välskriven och sist längden..
/Ulfgeir
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Normalt sett så är de ett slöseri med utrymme, men om man har en "udda" setting som kan behöva en intro, så kan de funka.
Spontant så har jag dock inte sett många som funkar, och jag kan på rak arm bara komma ihåg en. Den är dock klockren, och sätter verkligen stämningen för spelet. Det är från Dogma-spelet 'En gång var jag hel' (...som jag skamligt nog måste säga att jag inte kommer ihåg vem som skrev, och jag har inte det i närheten så att jag kan kolla just nu. Om någon kommer ihåg, tala om det, så att berömmet hamnar på rätt person!).
Spontant så har jag dock inte sett många som funkar, och jag kan på rak arm bara komma ihåg en. Den är dock klockren, och sätter verkligen stämningen för spelet. Det är från Dogma-spelet 'En gång var jag hel' (...som jag skamligt nog måste säga att jag inte kommer ihåg vem som skrev, och jag har inte det i närheten så att jag kan kolla just nu. Om någon kommer ihåg, tala om det, så att berömmet hamnar på rätt person!).
Du har ju det svenska rollspelet Hammaren & Trollspöt. Där löper intronovellen som en röd tråd genom nästan hela boken.
Jag tycker en bra intronovell tillför stämningen något, ger förslag på hur jag kan tolka världen och vad jag ska spela. Jag tycker inte att den spelat ut sin roll, men jag anser att den bör vara välskriven och genomtänkt.
Jag tycker en bra intronovell tillför stämningen något, ger förslag på hur jag kan tolka världen och vad jag ska spela. Jag tycker inte att den spelat ut sin roll, men jag anser att den bör vara välskriven och genomtänkt.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,551
Den bästa intro texten till ett rollspel är Eisenhorn till Warhammer 40k. Det är tre full längds böcker som utspelar sig i Warhammer 40k universumet, introduserar och förklarar allting en spelare kan behöva veta inför att spela Dark Heresy.
Den näst bästa är Shadowrun storytime som Twodee postar på TG. De introducerar settingen, förklarar reglerna, hur man bör spela, hur man gör för att GM:a bra och fångar känslan som finns i spelet. De kan hittas här: Länk
Visst de är inte noveller i början av böckerna men de introducerar rollspelet på ett sätt som texten i början av rollspelsböckerna borde göra.
Den näst bästa är Shadowrun storytime som Twodee postar på TG. De introducerar settingen, förklarar reglerna, hur man bör spela, hur man gör för att GM:a bra och fångar känslan som finns i spelet. De kan hittas här: Länk
Visst de är inte noveller i början av böckerna men de introducerar rollspelet på ett sätt som texten i början av rollspelsböckerna borde göra.
En tabell för att skapa en slumpmässig intro-novell. Det är ju brilljant!!Arfert said:...jag har anlitat riktiga författare för sånt tidigare (som introt i Saga)... fast nu har jag lärt mig skriva.
Och nu har jag låtit Anders Fager skriva en tabell till F! istället.
Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,089
+1000Chryckan said:En tabell för att skapa en slumpmässig intro-novell. Det är ju brilljant!!Arfert said:...jag har anlitat riktiga författare för sånt tidigare (som introt i Saga)... fast nu har jag lärt mig skriva.
Och nu har jag låtit Anders Fager skriva en tabell till F! istället.
Det är briljant. Arfert är ett geni!
Mogger
Hipsteranka
En bra intronovell tillför spelet något. Vad varierar nog. Till Zonen skrev jag en, för jag tyckte att det behövdes för att introducera stämning och lite skrofmål. Andra spel kan vara tillräckligt tydliga utan mer introduktion än "fantasy fast utan alver" eller vad det nu kan vara.
Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,089
Ett spel som har jävligt bra noveller är Lorder och Lodisar:
Det tycker jag är ett bra exempel på en finfin stämningsnovell.
Balladen om huru Båtrik Bälgbuk togs av daga
I Trögmund Gylfes hjärta sved sveket och smärtan, likt rövskabben mellan hans skinkor. Hans vattninga ögon stirrade ut över hamnen som låg försjunken i en sur stank av rutten fisk, måsskit och hämndbegär. Detta var kvällen då hans forne ölkamrat, vän och vapendragare, Båtrik Bälgbuk, skulle få smaka på det rostiga stålet i Trögmunds slida. De hade stämt möte i Skittorps hamn för att göra upp om en gammal skuld på två och ett halvt kopparstycken, men Trögmund hade andra planer. I hans fläckvis behårade bröst värkte vetskapen om Båtrik svek. Hans vackra Brunhilda, hans sköna, koppärriga huldra, som den fähunden Båtrik hade lagt sina smutsiga labbar på. Ett svek som inte kunde gå förbi obestraffat.
I Båtrik Bälgbuks väderspännda mag- och tarmkanal bullrade det mögliga brödet, två halvätna kycklingklubbor och det sura ölet som han hade inmundigat på Åhdran Inn. Hans förslappade magmun släppte ut små hickningar, rapar och ibland även mindre uppkastningar där hans oformliga kroppshydda vaggade fram längs hamnpromenaden. Hans grova nävar rev bort sjok av död hud från hans skrovliga underarmar när han nervöst funderade om Trögmund var vred på honom för den lilla incidenten med Trögmunds festmö. Skulle den gamle skojaren kanske hålla inne sina slantar för att han i fyllan och villan lagt både en och två händer på Brundhildas potatissäcksliknande bakdel? Han plockade några matrester ur skägget och tuggade dem omsorgsfullt, beslutade sig för att gamle Gylfe väl inte skulle vara så långsinnt ändå. Det skulle gå bra. Han skulle få sina kopparstycken och snart vara tillbaka på Åhdran som en kunglighet.
När Trögmund såg Båtriks uppsvällda gestalt komma vaggande upp mot piren där han satt stålsatte han sig. Mången gång hade han ljugit inför domstol, stadsvakt, präster, tillfälliga arbetsgivare, barn, kvinnor, stenkastande lynchmobbar och sin egen mor. Nog skulle han kunna hålla sitt böldfläckiga huvud kallt även denna gång. Han reste sig upp, noga med att hålla kroppsvikten på sin bra fot och sträckte upp en hand till hälsning:
“Båtrik, din gamle kanalje! Dä va rövlar-i-mej inte i förrgår.”
Ur Båtriks mun kom icke ett ord. Dock en ljudlig rap.
“Fortfarande skit me kistan elle?” frågade Trögmund, och försökte dölja sin nervositet.
“Jorå, du vet. Men dä rullar å skiter, som ja brukar säga, hähä.”
Trögmund nickade. Han stoppade handen innanför säckväven, och grep tag om svärdets hjalt. “Kom hit hörrö, ja har dina slantar här!”
Båtrik vaggade fram, rev sig lite på underarmarna, hickade till och tittade med lysten blick på Trögmunds hand innanför säckväven. “Haru alltihop? Två hela och en halva?”
“Ja har ba kallt stål för dig, svekfulla grispitt!” vrålade Trögmund med sprucken röst, och rände svärdet i Båtriks spända mage.
Men ack, svärdets slöa, rostiga spets förmådde inte tränga förbi det av öl och matfett inpregnerade linnesjoket som hängde över Båtriks axlar. Båtrik vacklade till, och för ett ögoblick mötte hans rödsprängda blick Trögmunds simmiga ögon.
Sedan släppte Båtriks väderspänningar med full kraft.
Ekot kunde höras över hela hamnområdet, och i efterhand talades det om att vibrationerna av Båtriks Bälgbuks urladdning kändes hela vägen till Ådhran. Trögmund slogs omkull av kraften och stanken, Båtrik förlorade balansen och några olyckliga felsteg senare var han i det grumliga vattnet.
När Trögmund återhämtat sig kröp han till platsen där Båtrik fallit i. Han visste att Båtrik aldrig hade varit simkunnig och när hans ögon mötte vattenytan såg han bara en stinkande pelare av förpestade bubblor som steg från botten. Han lade ifrån sig sitt vapen, och lade sig på rygg på piren. Han höll upp sina händer och tittade på dem, där de avtecknade sig mot natthimlen.
Han hade fått sin hämnd. Han hade dräpt Båtrik Bälgbuk.
I Trögmund Gylfes hjärta sved sveket och smärtan, likt rövskabben mellan hans skinkor. Hans vattninga ögon stirrade ut över hamnen som låg försjunken i en sur stank av rutten fisk, måsskit och hämndbegär. Detta var kvällen då hans forne ölkamrat, vän och vapendragare, Båtrik Bälgbuk, skulle få smaka på det rostiga stålet i Trögmunds slida. De hade stämt möte i Skittorps hamn för att göra upp om en gammal skuld på två och ett halvt kopparstycken, men Trögmund hade andra planer. I hans fläckvis behårade bröst värkte vetskapen om Båtrik svek. Hans vackra Brunhilda, hans sköna, koppärriga huldra, som den fähunden Båtrik hade lagt sina smutsiga labbar på. Ett svek som inte kunde gå förbi obestraffat.
I Båtrik Bälgbuks väderspännda mag- och tarmkanal bullrade det mögliga brödet, två halvätna kycklingklubbor och det sura ölet som han hade inmundigat på Åhdran Inn. Hans förslappade magmun släppte ut små hickningar, rapar och ibland även mindre uppkastningar där hans oformliga kroppshydda vaggade fram längs hamnpromenaden. Hans grova nävar rev bort sjok av död hud från hans skrovliga underarmar när han nervöst funderade om Trögmund var vred på honom för den lilla incidenten med Trögmunds festmö. Skulle den gamle skojaren kanske hålla inne sina slantar för att han i fyllan och villan lagt både en och två händer på Brundhildas potatissäcksliknande bakdel? Han plockade några matrester ur skägget och tuggade dem omsorgsfullt, beslutade sig för att gamle Gylfe väl inte skulle vara så långsinnt ändå. Det skulle gå bra. Han skulle få sina kopparstycken och snart vara tillbaka på Åhdran som en kunglighet.
När Trögmund såg Båtriks uppsvällda gestalt komma vaggande upp mot piren där han satt stålsatte han sig. Mången gång hade han ljugit inför domstol, stadsvakt, präster, tillfälliga arbetsgivare, barn, kvinnor, stenkastande lynchmobbar och sin egen mor. Nog skulle han kunna hålla sitt böldfläckiga huvud kallt även denna gång. Han reste sig upp, noga med att hålla kroppsvikten på sin bra fot och sträckte upp en hand till hälsning:
“Båtrik, din gamle kanalje! Dä va rövlar-i-mej inte i förrgår.”
Ur Båtriks mun kom icke ett ord. Dock en ljudlig rap.
“Fortfarande skit me kistan elle?” frågade Trögmund, och försökte dölja sin nervositet.
“Jorå, du vet. Men dä rullar å skiter, som ja brukar säga, hähä.”
Trögmund nickade. Han stoppade handen innanför säckväven, och grep tag om svärdets hjalt. “Kom hit hörrö, ja har dina slantar här!”
Båtrik vaggade fram, rev sig lite på underarmarna, hickade till och tittade med lysten blick på Trögmunds hand innanför säckväven. “Haru alltihop? Två hela och en halva?”
“Ja har ba kallt stål för dig, svekfulla grispitt!” vrålade Trögmund med sprucken röst, och rände svärdet i Båtriks spända mage.
Men ack, svärdets slöa, rostiga spets förmådde inte tränga förbi det av öl och matfett inpregnerade linnesjoket som hängde över Båtriks axlar. Båtrik vacklade till, och för ett ögoblick mötte hans rödsprängda blick Trögmunds simmiga ögon.
Sedan släppte Båtriks väderspänningar med full kraft.
Ekot kunde höras över hela hamnområdet, och i efterhand talades det om att vibrationerna av Båtriks Bälgbuks urladdning kändes hela vägen till Ådhran. Trögmund slogs omkull av kraften och stanken, Båtrik förlorade balansen och några olyckliga felsteg senare var han i det grumliga vattnet.
När Trögmund återhämtat sig kröp han till platsen där Båtrik fallit i. Han visste att Båtrik aldrig hade varit simkunnig och när hans ögon mötte vattenytan såg han bara en stinkande pelare av förpestade bubblor som steg från botten. Han lade ifrån sig sitt vapen, och lade sig på rygg på piren. Han höll upp sina händer och tittade på dem, där de avtecknade sig mot natthimlen.
Han hade fått sin hämnd. Han hade dräpt Båtrik Bälgbuk.
Det tycker jag är ett bra exempel på en finfin stämningsnovell.