Nekromanti Introduktionsnoveller

[Morgoth]

Ordning och reda!

Nytt rollspel: Bläddrar i, fantiserar ihop häftiga saker, läser intressanta stycken först, fyller sedan i med det jag inte har läst. Ointressanta stycken granskar jag alltid kritiskt om de stör några av mina små fantasier, åtmindstone tills jag blir helt resignerad i spelet.

Ny modul: Pärm för pärm, sida för sida. På det sättet har man en bra mental referens om man behöver leta upp något i modulerna, eller om man vill veta var man ska leta efter specifik information. Monsterböcker är väl undantaget.

Mog - sovdags

 

[Dimfrost]

Hur många av er läser introduktionsnovellerna i rollspel? När läser ni dem? Och om ni läser dem, gör ni det för att ni borde eller för att ni tycker att de ger någonting alternativt har några litterära meriter?

Jag trodde jag läste introduktionsnovellerna. Det trodde jag verkligen. Men när jag tänker efter kan jag inte dra mig till minnes handlingen i en enda, eller ens i vilka spel de förekommer! Så tydligen går de mig ganska spårlöst förbi. Jag läser dem i alla fall inte först, utan snarare långt senare när man går in för att läsa allt.

Någon nämnde Jorges Bestiarium, och det är ju lite speciellt eftersom de skönlitterära bitarna är en så stor del av boken. I min mening lider de texterna kraftigt av dåligt språkbruk. Exempel (för att inte DoD-folket ska komma och slå mig med en gammal fisk): "Till en början genom oskyldiga vidskepligheter som de gamla använde sig av för att få barnen att lyda och senare genom egna efterforskningar. Dagarna gick och stegen tog mig allt närmare det imponerande bergsparti som hade tornat upp vid horisonten." Och nu slog jag bara upp godtyckligt vald sida och tog ett citat. Om författaren varit mer kompetent hade bestiariet kunnat vara ett mästerverk.

Vad jag däremot gillar är de korta stämningsfragment som inleder kapitlen i Kult, särskilt i andra utgåvan där de ger sken av att vara delar av en större helhet. (Fast egentligen är det bara samma historier som i första utgåvan med ändrade namn.) De ger en bra känsla av stämningen i Kult.


/Dimfrost

 

[Gurgeh]

Den enda novell jag har haft riktig behållning av i ett rollspel var en av novellerna i Adventure!, och det var inte ens introduktionsnovellen.

Var det den som är skriven av Warren Ellis? (Transmetropolitan för er som har svårt att komma ihåg namn.) Jag har för mig att han skrev något i det rollspelet.

/tobias

 

[ripperdoc]

Självklart läser jag introduktionsnovellerna (inte alltid allra först, men då beror det på att jag har särskilt intresse i något annat kapitel, så det läses först). Jag tycker dessutom att de kan tillföra väldigt mycket, om de är rätt skrivna.

Allmäntn hållna introduktionsnoveller är oanvändbara (Eon är ett exempel). Novellen bör ta upp en specifik stämning som är viktig för spelet (helst den allra viktigaste stämningen) och vara noggrann med att förtydliga de element som gör spelet unikt. Att i ett fantasyrollspel ha en standard fantasyintroduktion är bara slöseri med plats. Bättre då att skriva en novell som behandlar ex. den ras som bara finns i detta fantasyrollspelet, den mytologi som är unik för den fantasyvärlden, etc. Att skriva om ett par personer (som är arketypiska representanter för sina respektive raser och yrken) som sitter på ett värdshus är inte mkt värt.

/RD

 

[Staffan]

Nix, det var den som var skriven av Greg Stoltze. Den som Warren Ellis skrev var inte alls lika bra. Kanske för att den inte hade med världens farligaste botaniker.

Och jag kollade upp vad det faktiskt stod i boken idag: "I never expected to confront the world's most dangerous botanist."

 

[Eksem]

Jag läste introduktionsnovellen i Västmark (tryckta versionen), inte för dess litterära värde, utan för att den gav en bra känsla för spelvärlden.

Jag läste introduktionsnovelln i Nobilis, både för dess litterära värde och för att den gav en bra känsla för spelvärlden. Jag kan läsa den av och till bara för att den är så bra.

Jag läste introduktionsnovellen till Call of Cthulhu, framförallt för dess litterära värde. En av Lovecrafts bästa.

Jag läste introduktionsnovellerna det första jag gjorde, för de stod först i boken. På samma sätt som jag inte står ut med best of-skivor så läser jag böckerna i den ordningen konstruktören tänkt sig. Jag litar på deras omdöme.

 

[keno]

Re: Lilla Yassilus förtäljer hur han gör...

DAM! Jag läser på exakt samma sätt... In i minsta detalj. förutom att jag inte anser att det är konstigt

 

[walium]

"När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över? "

Först kollar jag in bilderna, vilket tar olika långt tid beroende på hur pass snygga dessa är, sedan börjar jag läsa om världen, och kolla in vapen. Därefter läser jag om de olika raserna. Reglerna brukar jag läsa sist.

 

[walium]

Jag läser introduktionsnoveller men bara om de inte är för långa. Sträcker de sig över flera sidor så skiter jag oftast i dem. Det är sällan spelkonstruktörerna är sådana skönlitterära begåvningar att de kan konstruera en historia som håller längre än en halv A4-sida. Inte sällan blir det då ett nedtecknat spelmöte omvandlat till novell. Kanske läsvärt för de närmast berörda men inte för någon utomstående.