Tolkientalibanernas våta dröm
"Men när jag läste punkt två så kom jag att tänka på en sak, reagerade du då inte på bill, som för de som inte läst boken måste ha blivit ett stort fråge tecken?"
Nej. Bill kommer till efter ett avbrott i en by och samtidigt som Aragorn har kommit in i ståryn. Den detaljen är inte så förvirrande som att det plötsligt måste trollas fram en snabb ridhäst efter Väderklint. Bill spelar heller inte så stor stårymässig roll - han är mest med för att bära stekpannor, grytor och mat för hoberna.
"Jag bryr mig inte om ifall det är rätt och riktigt enligt massa tjafs, jag vill helst att det skall överens stämma så mycket som möjligt med böckerna."
Och det är här problemet ligger. Man kan inte ha samma dramaturgi i böcker och film, eftersom bok och film är två helt skilda medier med helt skilda förutsättningar.
En bok är ett verbalt medium som läses i läsarens egen takt, och det finns ingen begränsning på hur mycket plats något får ta (vilket Robert Jordan bevisar nackdelen med - bok två och tre i Wheel of Time skulle kunna sammanfattas på femtio sidor utan att några vitala detaljer skulle gå förlorade, men nu får vi lida igenom två gånger åttahundra sidor).
En film är ett visuellt/audiellt medium som ses under ett fåtal timmar, under vilken regissören måste få fram budskapet och alla detaljer som krävs för budskapet. Regissören kan inte uppehålla sig vid alla detaljer som han skulle vilja, utan tvingas flytta sådant till bakgrunden, och på grund av rent praktiska begränsningar (naturliga mänskliga behov, till exempel) så måste han begränsa den tid som han utnyttjar.
"se bara på merry och pippin, och hur dom kom in i filmen... inte rätt för två ören..."
Åkej, vi har tre timmar film som det är nu.
Byt ut Arwen mot Glorfindel och gör händelseförloppeet mellan Väderklint och Vattnadal mer korrekt. Detta ökar den sekvensen med minst fem minuter. Vi måste fortfarande få in Arwen mtp Return of the King, så det krävs i så fall tio minuter filmtid till.
Lägg till ett korrekt sätt att få in Merry och Pippin. Du behöver då lägga till en massa förklaring på varför Frodo flyttar till Bockland. Det är minst tio minuter filmtid.
Lägg till en korrekt förklaring av hur hoberna får sina svärd. Du behöver då kummelgastar, Tom Bombadill och Gamla Skogen. Bara det är minst en halvtimme.
Lyft ut Gandalfs erfarenheter med Saruman. Filmen tappar fart, och även om man tjänar kanske en kvart på det så förlorar man så mycket fart att publiken börjar gäspa. Dessutom behöver du fortfarande lägga till en kvart (minst) i Elronds rådsslag.
Vi talar nu någonstans omkring fyra och en halv timme film! Även om en del Tolkientalibaner skulle hävda att det är deras våta dröm så vill jag hävda att deras häck skulle protestera å det kraftigaste. Rent fysiskt/kroppsligt är de nuvarande tre timmarna i längsta laget. Fyra och en halv timme är bara löjligt!
Dessutom har vi förvirrat folk med två till synes viktiga personer som kom in i ståryn och sedan försvann (Tom Bombadill och Glorfindel). Vi har fått publiken att somna under första timmen, då inget händer, och sedan hände ingenting, och sedan hände ingenting, och sedan flyttade Frodo, och sedan hände ingenting... jag menar, till och med Tolkientalibaner erkänner oftast att fram till Bri är Ringen obarmhärtligt tråkig. Ska filmen följa boken så nära som möjligt så följer tristessen med, och i en biosalong är det ett ypperligt sätt att få folk att kasta ruttna tomater på Peter Jackson.
Nej, Jackson har gjort ett bra jobb. Han har haft modet att sätta sig upp mot Tolkientalibanerna, och gjort en film istället för en illustrerad högläsning.
