Rising
Vila i frid
I mitt sökande efter äventyrsbrädspel så har jag hittat ett litet småtrevligt amatörspel kallat "Island of D 2, The Shadow of Dawn". Det var ursprungligen - precis som sin föregångare; Island of D - ett ganska anspråkslöst Print n' Play-kortspel för solosessioner, men fick tillräckligt mycket uppmärksamhet för att det senare skulle skapas en Flashversion, så att folk skulle kunna spela det över nätet.
Här finns en länk till brädspelsversionen på BoardGameGeek, med recensioner, filer, sessionsrapporter och hela faderullan.
Här finns flashversionen.
Varför skall man bry sig om Island of D 2?
Äventyrsbrädspel har i regel flera tusen olika korthögar med vapen, monster, fällor och besvärjelser, så det kan vara intressant att se hur en spelmakare lyckats få in en effektiv och utmanande spelmotor med bara 60 kort. Dessutom är Island of D utmärkt som solospel betraktat, vilket eventuellt kan vara intressant om ni tröttnat på att lägga patiens.
En kort beskrivning:
Det finns givetvis regler att läsa, men jag lärde mig det mesta genom att bara köra flashversionen och testa mig fram. Som lite hjälp på traven kan jag nämna att Powerkorten (ens främsta resurs i spelet) både används som HP, som resurser och som monster. Den undre delen av korten visar informationen som gäller om kortet spelas som ett monster (dess styrka, resp. hur mycket guld man får i belöning av att besegra monstret), och den övre delen visar hur kortet kan användas som en förmåga. När man skadas så måste man slänga kort på hand, och när man inte längre har några kort så dör man.
De flesta regler är ganska straightforward, men det här är några saker som du kanske inte kan lista ut på egen hand:
1. När man förflyttar sig så väljer man ett kort på hand som eventuellt kan bli det monster man får slåss emot. Man väljer ens kort, sedan dras och placeras ett områdeskort ut framför en, och därefter dras ett nytt powerkort från talongen för att avgöra om man kommer att möta något monster. Om detta korts valör är lika högt eller lägre än områdets Danger-nivå, så får man möta monstret man valt från ens hand. Så du kan själv välja att försöka möta ett svårt monster, om du jagar mycket guld.
2. Du kan spela vilket powerkort du vill i utmaningarna. Det går utmärkt att spela ett Agilitykort i en Strengthutmaning, till exempel. Den enda skillnaden är att om du spelar ett kort i rätt färg, så får du dra ett nytt kort.
3. Du dör om du inte har några kort kvar, oavsett anledning. Det låter kanske självklart, men läs det igen. Noga. Du kan alltså inte spela ut ditt sista kort och tänka "jamen jag spelar ju ut ett Agilitykort i en Agilityutmaning, så jag kommer ju att få dra ett kort också", för så fungerar det inte. Så fort du inte har några kort kvar så dör du, även om du skulle få nya kort alldeles strax därefter.
4. När du vilar så får du först välja att slänga kort från hand (alla utom ett, eftersom du skulle dö om du slängde allihopa), och därefter får du dra kort tills du har X på hand, där X är lika med åtta minus ditt nuvarande områdes Danger-nivå. Så om du försöker vila på ett område med Danger-nivå 3 så får du bara dra kort tills du har fem kort på hand.
och kanske viktigast av allt:
5. Det är oerhört svårt. Om du klarar att döda Häxan eller rädda prinsessan i Grottan så kan du vara rätt nöjd med dig själv. Det är inga dåliga prestationer. Men att faktiskt besegra bandithövdingen kräver inte bara att man spelar väldigt bra, utan också att man har en hel del tur. De första gångerna jag spelade så tyckte jag att turfaktorn verkade helt galet på tok för hög, men sen så började jag få kläm på det, och... tja, sen fixade jag det. Jag är för närvarande nr. 30 på listan.
---
För oss brädspelsklurare:
Det finns en del jag tagit med mig ifrån Island of D 2 till mitt eget äventyrsbrädspelsklur. Framförallt nyttan av att söka bredd på temat i ens spel. Att frigöra en Gnom, lura en eremit, klättra uppför en klippa för att plocka en mystisk ört, och fly från vålnaderna på en kyrkogård, m.m. det skapar ett lite mer fängslande narrativ än om det bara skulle handla om slagsmål från början till slut.
Och jag tycker även att Island of D 2 använder sitt sparsamma utrymme på rätt kostnadseffektivt sätt i fråga om alternativa vägar genom spelet. Somliga saker är förvisso frälsade (man måste omvandla den gröna örten till röda örter på kyrkogården, och man måste bl.a. ha en vattenfylld flaska när man besöker templet, osv), men tillräckligt mycket har lämnats fritt för att det åtminstone skall finnas ett par variationer på de strategier man kan tillämpa, och vilken väg man väljer att vandra.
Allt som allt så skulle jag vilja kalla det en rätt trevlig bekantskap.
Här finns en länk till brädspelsversionen på BoardGameGeek, med recensioner, filer, sessionsrapporter och hela faderullan.
Här finns flashversionen.
Varför skall man bry sig om Island of D 2?
Äventyrsbrädspel har i regel flera tusen olika korthögar med vapen, monster, fällor och besvärjelser, så det kan vara intressant att se hur en spelmakare lyckats få in en effektiv och utmanande spelmotor med bara 60 kort. Dessutom är Island of D utmärkt som solospel betraktat, vilket eventuellt kan vara intressant om ni tröttnat på att lägga patiens.
En kort beskrivning:
Det finns givetvis regler att läsa, men jag lärde mig det mesta genom att bara köra flashversionen och testa mig fram. Som lite hjälp på traven kan jag nämna att Powerkorten (ens främsta resurs i spelet) både används som HP, som resurser och som monster. Den undre delen av korten visar informationen som gäller om kortet spelas som ett monster (dess styrka, resp. hur mycket guld man får i belöning av att besegra monstret), och den övre delen visar hur kortet kan användas som en förmåga. När man skadas så måste man slänga kort på hand, och när man inte längre har några kort så dör man.
De flesta regler är ganska straightforward, men det här är några saker som du kanske inte kan lista ut på egen hand:
1. När man förflyttar sig så väljer man ett kort på hand som eventuellt kan bli det monster man får slåss emot. Man väljer ens kort, sedan dras och placeras ett områdeskort ut framför en, och därefter dras ett nytt powerkort från talongen för att avgöra om man kommer att möta något monster. Om detta korts valör är lika högt eller lägre än områdets Danger-nivå, så får man möta monstret man valt från ens hand. Så du kan själv välja att försöka möta ett svårt monster, om du jagar mycket guld.
2. Du kan spela vilket powerkort du vill i utmaningarna. Det går utmärkt att spela ett Agilitykort i en Strengthutmaning, till exempel. Den enda skillnaden är att om du spelar ett kort i rätt färg, så får du dra ett nytt kort.
3. Du dör om du inte har några kort kvar, oavsett anledning. Det låter kanske självklart, men läs det igen. Noga. Du kan alltså inte spela ut ditt sista kort och tänka "jamen jag spelar ju ut ett Agilitykort i en Agilityutmaning, så jag kommer ju att få dra ett kort också", för så fungerar det inte. Så fort du inte har några kort kvar så dör du, även om du skulle få nya kort alldeles strax därefter.
4. När du vilar så får du först välja att slänga kort från hand (alla utom ett, eftersom du skulle dö om du slängde allihopa), och därefter får du dra kort tills du har X på hand, där X är lika med åtta minus ditt nuvarande områdes Danger-nivå. Så om du försöker vila på ett område med Danger-nivå 3 så får du bara dra kort tills du har fem kort på hand.
och kanske viktigast av allt:
5. Det är oerhört svårt. Om du klarar att döda Häxan eller rädda prinsessan i Grottan så kan du vara rätt nöjd med dig själv. Det är inga dåliga prestationer. Men att faktiskt besegra bandithövdingen kräver inte bara att man spelar väldigt bra, utan också att man har en hel del tur. De första gångerna jag spelade så tyckte jag att turfaktorn verkade helt galet på tok för hög, men sen så började jag få kläm på det, och... tja, sen fixade jag det. Jag är för närvarande nr. 30 på listan.
---
För oss brädspelsklurare:
Det finns en del jag tagit med mig ifrån Island of D 2 till mitt eget äventyrsbrädspelsklur. Framförallt nyttan av att söka bredd på temat i ens spel. Att frigöra en Gnom, lura en eremit, klättra uppför en klippa för att plocka en mystisk ört, och fly från vålnaderna på en kyrkogård, m.m. det skapar ett lite mer fängslande narrativ än om det bara skulle handla om slagsmål från början till slut.
Och jag tycker även att Island of D 2 använder sitt sparsamma utrymme på rätt kostnadseffektivt sätt i fråga om alternativa vägar genom spelet. Somliga saker är förvisso frälsade (man måste omvandla den gröna örten till röda örter på kyrkogården, och man måste bl.a. ha en vattenfylld flaska när man besöker templet, osv), men tillräckligt mycket har lämnats fritt för att det åtminstone skall finnas ett par variationer på de strategier man kan tillämpa, och vilken väg man väljer att vandra.
Allt som allt så skulle jag vilja kalla det en rätt trevlig bekantskap.