Okej, jag håller på med ett litet rollspel på fritiden, och undrar om det finns folk som skulle känna att det var roligt att jobba med detta projekt.
Jag har några texter jag har skrivit, de är inte klara, många fel och ändrigar, men det visar på ett ungefär vad det handlar om.
Alla sortes kommentarer är välkomna.
----------Istalor----------
--- Istalor ---
Städer
- Vhuros Navak
- Vhuros Echlavir
- Vhuros Nendagor
- Vhuros Kemplater
- Relandûn
- Braf Laged
- Braf Theras
- Braf Nagand
- Zelict
Riken
- Vhuros
- Braf
Raser
- Människa
- Alv
- Halv-alv
- Mörkeralv
- Halv-mörkeralv
- Drvärg
- Halvling
- Teldrak
- Kentaur
Karaktärer
- Härskare
- Syndrei Stormnäve
- Sorali Stormnäve
- Kyron Köldyxa
- Niraith Drakvinge
- Zilvarn Drakvinge
- Legender
- Kel´Nathal
- Maenyros
- Thy´Narion
- Thayn
- Selvaron
Namn
- Rasnamn
- Kraftnamn
- Klannamn
Histora
- De tre katastroferna
- Riithivas, De Demonfödda
- Thayn, Thrifalas Kämpe
- Selvaron, Naturens Utvalde
- Nithalor, Gudasvärdet
- Sainarien, Klingan av Is
- Cal-Garoth, Klingan av Eld
Monster
- Minotaur
- Odöd
- Skelett
- Zombie
- Mörkervålnad
- Vampyr
- Drake
- Demon
- Vorgand
- Wyvern
- Riithiva
- Mantikor
- Nymfer
- Dryader
- Najader
- Oreader
- Naga
Yrken
- Krigare
- Demonjägare
- Vit Drake
- Paladin
- Kel´Nathal Paladin
- Vit Drake
- Tjuv
- Nattklinga
- Selneth
- Bard
- Selneth
- Druid
- Naturbeskyddare
- Maenyros Lärjunge
- Magiker
- Rådsmedlem
- Maenyros Lärjunge
- Thrifalas underkastade
Organisationer
- Nattens Klinga
- De Vita Drakarna
- Ordern av Kel´Nathal
- Magikernas Råd
- Maenyros Order
- Naturens Beskyddare
- Thrifalas underkastade
- Selnether
- De Utvalda
- Stridens Systrar
Gudar
- Livet - Alor, Grundaren
- Döden - Thrifalas, De Odödas Furste
- Vattnet - Shandrine, Vattnets Väktare
- Elden - Keraloth, Eldens Fader
- Vinden - Solaieth, Vindens Herre
- Jorden - Eurymne, Jordmodern
- Alver - Cerethor, Skogens Konung
- Dvärgar - Tam Nalador, Bergsväktaren
- Halvlingar - Gremn, Den Tysta
- Centaurer - Lorithina, Skogens Drottning
- Teldraker - Nandrite, De Kallblodigas Härskarinna
Vapen
- Svärd
- Långsvärd
- Manthal (Endast Alv)
- Bastardsvärd
- Tvåhandssvärd
- Kortsvärd
- Uravash (Endast Halvling)
- Båge
- Långbåge
- Kortbåge
- Kraftbåge
- Stralivrias (Endast Alv)
- Spjut
- Lavrinias (Endast Centaur)
- Klubba
- Hammare
- Keth-Ranad (Endast Dvärg)
- Lans
- Yxa
- Keth-Elat (Endast Dvärg)
- Artifakter
- Nithalor
- Sainarien
- Cal-Garoth
Magiskolor
- Högre Magiskolor
- Liv
- Död
- Elementariska Magiskolor
- Eld
- Vatten
- Jord
- Vind
Jag hörde att ni var intresserade av en rundtur i Vhuros Echlavir? Då har ni kommigt rätt, tillåt mig att introducera mig. Mitt namn är Brem, och jag är en medlem av de Vita Drakarna. Jo då, jag ser att ni kan ta vara på er själva, men utan min hjälp kommer ni inte klara er länge här, i riket Vhuros. Ta det bara lugnt, och håll fast i pengarna, så kan vi börja.
Först och främst måste jag säga att ni alltid är välkommen till de vita drakarna, om ni har problem. Du kanske har en jobbig fiende som du vill bli av med, eller en wyvern som skäl din boskap? Om du har det, ta med dig pengar och besök oss, svårare än så är det inte.
Om jag får rikta er uppmärksamhet åt höger, så passerar vi nu Echlavirs högkvarter för Maenyros Order. Ja, det ser snobbigt ut, och de har inte problem med pengar. Det består av mestadels ärkemagiker, men även en och annan druid. Ja, druider. Vad en druid är? Du kan inte ha varit utanför stadsmurarna av din lilla hemstad så mycket.
En druid är en person som är andligt bunden till naturen och skogen. Nej, det låter inte farligt, men naturen är långt kraftfullare än vad de flesta tror. De tror att naturen bara består av blommor och växter... Men det krävs inte mycket för att drunkna, eller bli attackerad av en björn. Inte heller ska man underskatta en vorgands kraftiga horn, eller elden som uppslukar allt i sin väg.
Okej, ni har förstått. Hur som helst, Maenyros var den bästa på sin tid. Han var inte lärd eller vis, men han kunde fokusera magin som ingen annan. Vissa tror att Alor… Ja visst, ni vet ju inte vem Alor är. Låt oss för tillfället nöja oss med att säga att det är en gudinna, vi kommer till henne sedan. Hur som helst, så tror vissa att Maenyros var Alor, återfödd. Hur en gudinna kan bli återfödd i manskropp förvånar mig, måste jag nog säga. Andra tror att han vad Alors förkämpe, eller lärjunge. Ingen vet riktigt, och jag betvivlar att någon någonsin kommer få det.
Ja, ni är vi inne på historia. Det verkar inte vara ditt starka ämne… Nej, låt bli svärdet, och det av två anledningar. Eller tre, när jag tänker efter. För det första var det ett skämt, så ta inte illa upp. För det andra skulle du inte ha en chans att besegra mig i strid, jag är trots allt en Vit Drake. Nej, ser jag ut som en eldsprutande reptil? Nej, jag vet inte hur vi fick det namnet. Jag klagar inte heller, då jag tjänar mycket pengar genom gillet. För det tredje skulle inte de Vita Drakarna gilla att du skada en av deras bäste krigare.
Ska vi återgå? Bra att du tog ditt förnuft till fånga. Okej, Maenyros då… Eller, vi går andra hållet runt. Kom tillbaks, jag menade inte bokstavligen. Vi ska inte irra omkring på stadens bakgator, det börjar bli sent. Jag menade att vi skulle börja med Thayn. Han var en necromantiker, om vi vet vad det är. Jasså, ni brände en som visade sig vara det i er by. Rätt åt de, man ska inte hålla på att mixtra med liv och död sådär. Det skapar bara en massa trubbel, som Thayn definitivt gjorde.
För länge sedan, då det inte fanns många magiker, levde en av de i skymundan i Vhuros Kemplater. Hans namn var Thayn, och han är känd som en av katastrofskaparna, vi kommer till de andra senare. Ingen vet vad som hände med honom, men i alla fall så när han dog, återföddes han som en lich. Åh, en lich… Ja, när en mäktig magiker dör kan Thrifalas - De Odödas Furste och Alors raka motsats - bevilja den personen evigt liv i formen av en Odöd. Den är mycket klen men behåller sina gamla magier, vilket gör den mycket mäktig. Personen blir ond, kall och mycket farlig. Bland det farligaste man kan möta här i världen är just en lich. Visserligen har ingen lich en enda chans mot en vampyr, demon eller drake, men fortfarande har den få saker att oroa sig för.
Thayn blev en sådan och fortfarande är det oklart varför… Man måste nämligen acceptera transformationen innan det tar rum, och få magiker väljer frivilligt att bli en lich. Sedan började själva katastrofen, och det var när flera och flera lichar anslöt sig till sin nya härskare. Tillsammans spred de terror över Istalor, och med sina Odöda arméer bestående av skelett och zombies gick inte någon säker.
Det är inte svårt att döda en zombie, eftersom de har så extremt begränsad hjärnkapacitet, men det är skräcken. Jasså, du skulle inte bli rädd tror du? Jag kan garantera att du skulle stå förstenad eller springa allt vad dina ben bär dig. Det finns nog ingenting som är lika skräckinjagande som en zombie, kanske för undantag för drakar och liknande, men de imponerar bara med sin storlek. Det mest skrämmande som finns är nog en zombie av någon som man känner, kanske en familjemedlem eller god vän.
För att fortsätta, så härjade Thayn och hans Odöda armé för en tid. Senare lyckades Maenyros, som jag talade om förut, att besegra den onde lichen i envig. Med Maenyros som general besegrades sedan lich efter lich och de Odöda horderna förstördes. Hans Order är skapad av hans anhängare, så att det inte denna typ av katastrof ska kunna hända igen. Sedan finns ju även de utvalda nu, så jag tror inte några lichar skulle kunna ställa till så stora problem igen. Vad sade du? Aha, de andra två katastroferna. En av de var skapad av Selvaron, en alvisk druid… Och jag kan garantera att denna druid var farlig.
Då människan expanderade som mest, och lade grunden till kungadömet som kom att kallas Vhuros, så levde en alv, med en förvriden människosyn. Han hette Selvaron, och sade att ha… Jag känner att jag börjar bli sömnig, vad säger ni om att fortsätta imorgon? Bra, då ska vi bara leta upp ett värdshus till er. Jag kommer sova i basen och återvända hit imorgon.
God morgon. Att sova länge är ingenting som de flesta brukar unna sig. Dels så är tid pengar, och dels så finns det alltför många som skulle gilla att sätta kniven i ens rygg, även på ett värdshus. Jag har sett folk mörda för en spottstyver, så alla är möjliga offer för Nattklingorna.
Nattklingorna? Jag trodde dem var kända över hela Istalor, har ni verkligen inte hört talas om dem? Jaha, det var ovanligt. Det är nämligen de som utför alla lönnmord här. De är som oss, fast de har hand om den olagliga och mer lönande sidan av det. Nej, vi tar den här vägen, däråt ligger stadens utgång. Syndrei är ju i staden på rådsmöte, så om vi skyndar kan vi få syn på henne. Jasså, äntligen någon ni har hört talas om. Ja, det är hon. Ja, hon är både mycket vacker och mäktig. Ni får bedöma själva. Under tiden vi går dit fortsätter jag, så var tysta nu. Nattklingorna är den organisation som är mest hatad av alla, möjligtvis med undantag av De Utvalda. Dock lyckas de ingjuta mycket skräck i allas hjärtan, för ingen vill för evigt sova med ett öga uppe. Nattklingorna är mycket noggranna och skickliga, fast det varierar ju självklart mellan varje enskild individ. Om någon talar illa om de nu, kanske han eller hon skulle dö om sådär fem-sex veckor, och då utan spår. Ingen gillar tanken av det, så deras hat mot Nattklingorna stannar oftast kvar inom dem. Det är även en enormt spridd organi… Ja men titta, vad har du fått syn på nu? En teldrak?
Hehe, om du hade gått fram och sagt det till honom skulle du vara ett huvud kortare. Det där är nämligen Zilvarn Drakvinge, son till Niraith Drakvinge. Niraith är teldrakernas obestridda ledare, och så du gör bäst i att inte kalla hans som för det som du sade nyss. Kanske därför att han och hans fader inte skulle gilla det? Nej, tänk inte ens tanken. Deras svansar är de mycket stolta över, och med dess tyngd och stryka kan de krossa det mesta.
Ja de är starka, men har inte lika bra rörelse och koordinationsförmåga som en alv, eller ens en människa. Nej, koordinationsförmåga har inte med kor att göra, det är typ träffsäkerhet och hur bra du kan synkronisera dina rörelser. Okej, strunt samma, jag orkar inte sitta och förklara ord, jag ska guida er runt staden.
Var var vi nu? Just det ja, teldrakerna. Jo, visst är de rätt ödleliknande. Vissa människor känner obehag i deras närvaro, och vissa känner förundran. De är makalösa varelser, både mycket tåliga och starka. Deras hud gör de även mycket resistenta mot de fyra elementen, dock saknar de människans intelligens och alvens visdom, så de är inte de bättre i fälttåg än andra raser, och inte heller gör de några skickliga lönnmördare. Ja, de äter bara kött, därav tänderna… Betarna på en sådan best kan bokstavligen talat slipa itu en mänsklig varelse utan några svårigheter.
Vad säger ni, ska vi smita in här på smedjan och ta oss en titt? Jag kan garantera er att ni inte sett en stralivrias eller en lavrinias förut. Nej, det är inte samma språk… Det ena är alviskt och det andra kommer från centaurerna, men båda bor i de stora skogarna, eller Relandûn som det heter, så deras språk är nog rätt lika.
Centaurer och alver? Vet ni hur de ser ut? Jag kunde just ana det… Vilka ska vi börja med? Visst…
Alver ser vid första ögonkastet ut vid människor, men man märker snart många relevanta skillnader. Deras öron är längre och spetsigare, vilket gynnar deras hörsel. De är smalare än människor också, och det leder till att de tål mindre stryk, men de är betydligt mer akrobatiska och mycket smidigare. Anletsdragen är starkare hos en alv är de flesta andra raser, och deras ögon är skarpare än en människas.
Centaurer lever med alverna djupt in i skogen. Om ni nu kommer med här så ska vi se… Där har vi ett centaurspjut. Det är utsökt snidat och gjort av finaste trädsort, så priset är nästan hutlöst. Samma sak gäller alvernas långsvärd och deras långbågar. Betydligt billigare är dvärgarnas… Ja, vi kommer till dom… Krigshammare. De är tåliga och skickligt gjorda, men det är mycket svårt för en människa att använda de, och på det sättet sjunker priset. Samma sak gäller för Halvlingens kortsvärd. Båda vapnen är totalt värdelösa i människohand, och extremt farliga under dess smidares kontroll.
En centaur är som en häst, fast där halsen och huvudet skulle vara befinner sig överdelen till en människokropp. Ni förstår säkert att den är ganska otymplig, men tillsammans med alverna gör de sig kanske till fältslagens mästare. Då alverna och centaurerna drar till strid, gör dem de tillsammans, oftast. En centaur är mycket bra i närstrid och låter ingen komma nära med hjälp av sitt spjut, medan alven sitter på dess rygg och avfyrar pil efter pil mot fienderna.
Båda raserna lever i harmoni med naturen, och skulle inte vilja rubba den för någonting. De talar nästan samma språk och lever på nästan samma sätt, så de lever mycket bra tillsammans, djupt inne i Relandûn. Att försöka vinna en strid i Relandûn är lika otänkbart för andra raser som att försöka få en vampyr att skratta, eller att överlista en drake.
Nu måste vi skynda oss, innan Syndrei lämnar staden och far hem till Navak. Ja, hon bor där, men som härskarinna över hela Vhuros reser hon mycket för att se så att allting står rätt till. Hon är nog med den enda som inte fruktar Tirakos. Ja just det, Tirakos, med k. Han är ledaren för Nattklingorna, och en mycket skicklig och aktiv lönnmördare. Efter Syndrei och Niraith går det nog inte att skaffa sig en farligare fiende .
Nu närmar vi oss, det ligger precis bakom templet tillägnat Eurymne, Jordmodern. Hon är jordens och stenens gudinna, och hon är tillbedd av många, mestadels bönder. Eurymne är en av elementargudarna, de andra heter Shandrine, Keraloth och Solaieth. Shandrine är Vattnets Väktare, Keraloth kallas Eldens Fader och Solaieth tillbeds som Vindens Herre. Titta, de hade inte slutat mötet än, så vi slår oss ner här borta så länge, och väntar. De kommer nog snart.
För att återgå till gudarna. Dessa som jag just nämnde är elementalgudarna, som sagt. Det finns även rasgudar och sedan de riktigt mäktiga. Alor som jag redan har nämnt, och Thrifalas är de riktigt stora gudarna. De står för Liv respektive Död och är de mäktigaste krafterna i Istalor. Alla raser har med en gud, en beskyddare. Människan har ju då elementalgudarna, Alverna har Cerethor, Skogens konung, Dvärgarna har Tam Nalador, Bergsväktaren, Halvlingarna har Gremn, Den Tyste, Centaurerna har Cerethors drottning, Lorithinia, och Teldrakerna har Nandrite, deras härskarinna. Vi kan gå igenom de senare om ni är intresserade.
Nu hör jag paladinernas tunga rustningar från salen, Syndrei är nära. Vi går närmare så vi får en blick av henne. Där, ser ni henne? Det är hon med rustningen, som går i andra raden. Hon kan vara trygg, ser ni magikern vid dörröppningen? Han har koll, och då menar jag koll. Det är mycket svårt att överraska honom, och med magi är det näst intill omöjligt. Hon kan med vara säker från svärd och dolkar… Ser ni alla dessa paladiner som vaktar henne? Fastän detta är en av de stora och ordentliga städerna behöver hon en sådan hör bevakning, för det finns många som betalar väl för hennes död. Ja, jag vet. Hon är mycket vacker. Jo vars, rustningen klär henne. Jag måste säga att hon inger mycket mod om man ser henne i strid.
Vad? Hon som går bakom henne? Det är Sorali, hennes dotter. Hon är ämnad att bli nästa härskarinna av Vhuros, så hon följer med hennes moder nu för tiden, vid alla stora möten. Många tror att hon kommer bli en bra härskarinna, men personligen tror jag inte att hon kan ta all press. Så många priser det sitter på hennes huvud… Man skulle nog bli rikare än Syndrei själv. Sorali blir övervakat hela tiden, på grund av detta. Det kan omöjligt vara bra för någon att ha så lite frihet…
Ska vi dra vidare? Dagen har bara börjat, men jag känner att vi behöver lite mat. Slå er ner där borta så kommer jag om ett litet tag, jag ska bara se höra mig för hur det går i gillet först…
Nej, men vad är det ni sitter och beundrar. Ja, jag vet… Det är vackert, inte sant? Just det palatset var Kel´Nathals själv. Jaha, ni känner inte till Kel´Nathal? Han var den största paladinen som levat. Det var under Thayns tid, så han hade saker att träna sig på. Svärdet, som ni ser är inristat på dörren där borta är Sainarien, Klingan av Is. Det var nog mest dess förtjänst att han blev så stor som han blev. En riktig legend var han, Kel´Nathal. På den tiden var paladiner lika få som De Utvalda är nu, men efter att Kel´Nathal dog så har antalet anhängare växt snabbt. Alla vill väl skapa en framtid som legend, och att vara en paladin är det bästa sättet. Ingen har lyckats förutom Kel´Nathal, men fortfarande växer antalet snabbt, och det förbryllar mig. Paladinerna har alltid va… Fort! Ser ni honom där borta?
Nej, inte han. Personen bredvid, han i kåpa. Det är en halv-alv, han har en förälder från vardera ras. Halv-alver är inte lika ovanliga som alver, så man kan ändå få syn på dem rätt ofta. Vad sade du? Jo, jag såg på hans stil att han var varken människa eller alv, och teldrak eller centaur är ju definitivt otänkbart, samma sak gäller dvärg och halvling. Han verkar faktiskt tillhöra Selnetherna….
Ja, Selnetherna får vi inte glömma. Jag slår vad om att minst var fyrtionde person som vandrar gatan fram tillhör Selnetherna. Kanske hon där… Eller han som skyndar där borta. Ja, just det, han kunde med vara det, och han med… Men inte han där. Ser du inte hans rustning? Det där är ju en paladin, och inget annat. Chansen att en paladin skulle tillhöra Selnetherna är näst intill omöjligt. Selnetherna har en stor huvudresurs, och det är information. De vet det mesta om de flesta i världen, så det är dit man går om man är i desperat behov av upplysningar. Det kostar, men det är det värt. Utan tvekan vet de vart jag brukar hålla till regelbundet, och vad hon där borta jobbar med. Det skulle inte ens förvåna mig om de kände till Soralis favoritmat. Det var en intressant tanke, hehe, måste ta reda på det någon gång… Ursäkta? Ja, jo, de får reda på all information på fyra sätt. Bland annat har de barder, som är mycket skickliga på att locka information ur folk. Sedan finns det tjuvar, som kan befinna sig på alla möjliga ställen. Har du ett hemligt möte en kväll i ett övergivet hus så måste du först leta igenom hela huset, till och med på takbalkarna, under golvet och i alla skåp innan du kan vara säker. Sedan måste du även ha 2 personer som patrullerar runt huset hela tiden, för mörkret ger bra skydd för många objudna gäster. Speciellt om de vet att någonting är i görningen. För att fortsätta är väldigt många personer Selnether, så om någon berusad person säger någonting på en pub vet minst två Selnether vad som har hänt direkt. Om en person känner att han har intressant information så går det lätt att ta kontakt med Selnetherna, och få pengar för det. Visar det sig senare att informationen var falsk kan man räkna med att få en Nattklinga i hälarna resten av livet. Eller så kanske de får ett besök av några paladiner eftersom de har besökt några olagliga ställen och involverat sig i skumraskaffärer… Selnetherna är mycket farliga att få som fiender.
Det stora stället som passerar på vår högra sida nu är arenan. Det är den sista utvägen för de fattiga, men är man fattig har man inte råd med utrustning, så slutet brukar bli detsamma. Arenan ägs av oss, och man kan lugnt säga att vi tjänar pengar på det. Om ni visste hur många som gillar att se på blodiga strider skulle ni bli förvånade. Ett problem som uppstått är att Syndrei nyligen har visat sitt hat mot arenor, så folk tvekar oftare att besöka dem. Hehe, nej, hon kan inte få oss att stänga den, och det av två anledningar. För det första skulle hon bli ovän med de Vita Drakarna och det skulle leda till mycket trubbel för båda partner, någonting som hon inte vill riskera. Hennes popularitet skulle också minska drastiskt, eftersom många gillar arenan.
Nej men titta, ser ni det stora djuret där borta? Ja, just den. Nej, med dom hornen kan den slita itu betydligt större saker än dig. Men du kan vara lugn, vorgander är lugna riddjur som inte blir uppretade speciellt lätt. Den har dock en mycket stor kärlek för dess ungar, så man måste ta det lugnt med barnen. Dom tvekar inte att använda hornen om deras barn känner sig hotade eller illa skötta. Flocken är lika farlig, bete dig illa mot ett barn och du har ganska snart tio vorgandhorn genom dig. Ursäkta, men kan du ta det igen? Nja… Den kanske inte är högre, men definitivt bredare än en häst. Det är det som gör den till ett perfekt lastdjur, men är totalt oanvändbar i strid.
Vad nu då? Sainarien? Nej, inte snö… Klingan av Is. Det är en av komponenterna till Nithalor, Alors svärd, som aldrig återskapats. Nej, du ser, problemet är att ingen vet var Cal-Garoth, eller Klingan av Eld finns. Den försvann efter att den okände svärdskämpen som bar den dog. Den har aldrig återfunnits, och ingen vet heller var Sainarien befinner sig idag. Men om någon av de skulle hittas så kan jag garantera att den skulle ha blivit värdefullare än vad hela Brafimperiet är. Om båda delarna skulle återfinnas skulle vardera del bli värd mer än hela rikena Vhuros och Braf är värda tillsammans. Och om de skulle smidas ihop, till Nithalor, så skulle han som bar svärdet kunna härska över världen. Risken att någon skulle få tag i båda delarna finns nog inte ens, så det är ingenting att oroa sig över. Hehe, ja du… Det är många som har fantiserat att äga Nithalor, mig själv inkluderat. Jag tror att tanken nog har passerat alla huvuden i hela Vhuros.
Du ser trött ut, finner du allt fakta tråkigt? Då ska vi pigga upp det hela lite, och börja prata stora och farliga saker. Vad ska vi börja med? Drakar, demoner eller vampyrer? Demoner säger du… Jag tror vi väntar med dem, för att om vi ska prata om demoner så måste jag gå igenom De Demonfödda, eller Riithivas som dem kallas. Går det bra med vampyrer? Bra, då börjar jag… Vi svänger av här så länge, jag vill inte passera Nattklingornas högkvarter…
Det enda som slår en vampyr i kraft är nog en kraftfull demon eller en vuxen drake. Du har säkert hört många legender om vampyrer… Bara en? Vi kan återgå till legenderna senare, nu blir det fakta. Jo alltså, för att döda en vampyr måste man använda saker som är designade för att döda dem. Det kraftfullaste, för att inte tala om dyraste, är Eldsvärden… Cal-Garoth borde vara användbart när jag tänker på det. Eld är i varje fall mycket kraftfullt mot vampyrer, därför brukar magiker som tillber Keraloth hjälpa till att bekämpa demoner. Det där med vitlök eller silver är bara snack, det biter inte bättre än äpple och koppar, alltså är allt som jag nämnde nu totalt värdelöst. Deras intelligens är hög, och deras tänder är inte särskilt inbjudande… Om de suger blod eller inte är jag inte säker på, det vet nog ingen. De är med de enda som klassificeras som Odöda men ändå har skin som lever. Skelett är ju zombies utan hud, och lichar är zombies som kastar magier. Det är inte säkert att vampyrer är Odöda, men brukar ändå klassificeras som det.
Det absolut bästa, säkraste och billigaste - även fast det är hutlöst dyrt - sättet är att hyra en Utvald. De kallas sig själva det, och det finns mycket få utav dem. I folkmun kallas de för Demonjägare, och det stämmer bra. De är speciellt tränade till att döda demoner och Riithivas, men kan även rå på vampyrer och lichar. En Utvald är en mycket kall, tystlåten och ickesocial person. De syns nästan aldrig, och om man skulle se en vet man direkt vad han eller hon är.
Att utmana en i strid är som att attackera en sovande drake, totalt onödigt och mycket dumt. Om man inte är en högt tränad krigare så står man inte en chans mot en Utvald. Inte ens Kel´Nathals paladiner skulle nog ge speciellt mycket utmaning, inte heller en Maenyros magiker. Magi är kraftfullast om det riktas mot någons sinnen, och vi kommer till varför det inte funkar så bra på en Utvald.
Drakar? Jasså, rakt på sak. Har ni hört talas om drakar mycket? Det har ni… Då kan jag börja med att säga att ja, de är så stora som det sägs. Sluta med den där dumma minen, det är sant. En arg drake skulle säkerligen kunna rasera medelstora städer, och inte ens riket Vhuros går säker för en drakflock. Jo, vi har många skickliga magiker, men drakar är mycket intelligenta och mycket resistenta mot magi. Drakar har visserligen ingen nytta av att rasera städer, men de skulle utan svårigheter kunna. Det enda som möjligtvis skulle kunna ta en drake ensam skulle vara en drakdödare - vilka inte existerar längre -, Nithalors bärare eller en demon. Nej, du har rätt, vi har inte gått in vidare mycket på demoner eller Riithivas, den största katastrofen av de alla, men vi kommer dit… Ta det lugnt.
Det börjar bli dags för en rast nu, eller vad säger ni? Låt oss koppla av ett tag, så jag får en chans att samla mina tankar, så kan vi fortsätta efter det. Ni kan passa på att smälta det som har sagts…
Så där… Ska vi fortsätta på vår rundtur? Jag vet precis vart vi ska gå nu. Kom nu, så kan jag gå igenom någonting annat under tiden. Haha, nej, jag kommer inte att avslöja vart vi ska gå… Då har ni någonting att fundera på ett tag. Se där, en magiker som tillhör rådet. Nej, inte Maenyros, det är en order och inget råd. Maenyros tar bara emot kraftfulla, goda magiker och är en sorts elitorder, medan rådet tar emot i stort sett alla magiker, bara de betalar inträdesavgiften. Det är ingenting ärofullt att vara med i rådet, men den erbjuder skydd i utbyte mot tjänster. De är varken som vi eller som Nattklingorna, utan de tar hand om de flesta städers magiska affärer. Du kan inte gå in i en vanlig affär och be om en amulett som skyddar mot vampyrer, eller en stav med magiska runor och inskrifter. För sådana saker behöver du ta kontakt med rådet och se om de kan ordna det. Antingen så kan de, vilket inte är alltför ofta eftersom magiska saker blir allt mer sällsynta, eller så har de problem med att få tag i det. Chansen finns att de har det i alla fall. Maenyros magikerna har mer troligt sakerna, men att få tag i de genom ordern skulle nog visa sig mer än en utmaning.
Minotaurer? Var har du hart talas om dem? Jaså, det har du hört. Jo, det stämmer, de har styrka som vida översträcker någon annan ras om man jämför storleken. En minotaur ser i grund och botten ut som en tjur som går upprätt, men de är mycket större och definitivt mer stridslystna. De har lika mycket hår som en vorgand eller björn, och de är smartare än någon av dem. En minotaur känner i alla fall igen en människa, även om den snarare ser ut som ett byte i dess ögon. Den tvekar inte att använda sina stora horn till jakt, och när den springer är det få som hinner fly. De borde kanske göra sig mycket bra som krigare, men är alldeles för odisciplinerade och vilda för att det skulle kunna förekomma. Stanna, vi svänger upp här nu, det är inte långt kvar.
Innan vi hinner dit kanske jag kan berätta om De Utvalda? Jo, en person som har ägnat sitt liv till att lära sig Qesin kallas ofta för Demonjägare, eller en Utvald. En Demonjägare tränar nämligen mycket hårt, så att han lyckas kontrollera sina känslor totalt. Det kallas att bemästra Qesin. Som ni säkert förstår är Qesin någonting extremt farligt, för utan känslor… Jag tror ni det går att förklara för andra, men det är verkligen inte bra för en människa att utsätta sig själv för någonting sådant. Självklart är det en klar fördel att kunna ignorera känslor när det gäller strid, för att utan rädsla, smärta och medlidande så klarar man av att nedlägga betydligt farligare fiender än med dessa känslor. De Utvalda ser sig alla som inte lärt sig Qesin som de som inte sätt vägen, inte följt ljuset. Nej, stanna. Vi är framme, bara in genom den här dörren.
Välkommen till de Vita Drakarnas högkvarter i Echlavir… Nej, var inte osäker. Ingen kommer att skada er så länge ni är med mig, ingen skulle våga. Jag kommer inte visa er någonting mer ingående här, utan hade bara tänkt introducera er till en vän, Karn Nastor. Nej, det är ett klannamn. Du vet inte varför vissa har kraftnamn och vissa klannamn? Bara lugn, vi tar det när vi kommer ut.
Detta är Karn. Han är eran nya kontaktman, och jobbar på värdshuset längre ner på gatan. Nej, det är ingen hemlighet, eftersom de Vita Drakarna jobbar lagligt. Men vi uppskattar inte att ni sprider ut det till alla, vi skriker inte ut att vi jobbar här. Vad sade du, Kern? Nej, jag har inte visat de Nattfalk... Borde jag det, tycker du? Vi får se… Nu ska vi dra vidare, det är fortfarande långt kvar till solen går ner.
Då, var var vi? Just det, jag skulle berätta skillnaden mellan klannamn och kraftnamn. Jo, alla har ett tilltalsnamn, som oftast bestäms av rasen, eller hur? Det är inte troligt att en dvärg bär namnet Levrialion, och inte heller är chansen stor att alver har namnet Kerg. Sedan har nästan alla ett klannamn. De som har behov brukar med att kallas för ett kraftnamn. Klannamn brukar vara som vanliga namn, typ som Nastor, Lendrek eller Verin. Kraftnamn har vi utmärkta exemplar på hon Syndrei, nämligen Stormnäve. Sedan har vi Nattklinga, som ursprungligen kommer från Felravek Nattklinga, organisationens grundare. Hans historia är för jobbig för att gå in på, hur som helst. Nå, har ni förstått? Nej, jag har inget kraftnamn… Därför att jag inte behöver det. Att kalla sig ett kraftnamn utan att kunna backa upp det kan leda till trubbel, och jag klarar min bra då det jag gör.
Sväng in här, så går vi mot första rediga värdshus. Min hals känns som sandpapper och min tunga lyder inte order, jag behöver verkligen någonting stärkande. Vad sägs om att dra hela Riithivas saken efteråt?
Det satt fint… Men nu kommer den jobbiga biten, historien om Riithivas, om Thy´Narion, om den största katastrofen av de alla. Om demonerna, om De Utvalda, och om Stormnäve… Historien om De Demonfödda.
Du har aldrig sett de, men de existerar fortfarande. Vad jag talar om är inte alver, drakar eller vampyrer. De jag talar om vandrar Istalor som hatade och utstötta. De som ses som monster även fast de är lika intelligenta som människor. De jagas av de Utvalda, de bränns på bål. De kallas för demoner, och jämförs med Odöda. De är De Demonfödda, och de går under namnet Riithivas. Namnet är alviskt, eftersom det var där det började…
För länge sedan var Relandûns skogar långt mycket vidsträcktare än de är idag. Det var inte långt efter den Andra Katastrofen, då Selvaron hade slagit tillbaks på människorna för allt de gjort mot naturen. Då de flesta trodde att lugnet som nu rådde skulle räcka för evigt, då inga mer Katastrofer skulle inträffa. Det sades att en profet reste runt Istalor, och predikade. Han sade sig ha sett framtiden, men ingen trodde honom. Ingen vågade. Då några alver i sin girighet öppnade portalen, stod det dock klart att det fanns sanning i hans ord. Ingen vet vad som drev alverna till denna handling… Vissa sade att Thy´Narion redan hade deras kroppar i besittning, vissa trodde att de var lockade de med falska hopp om kraft och styrka. Det spelar i vilket fall ingen roll som helst, för då portalen var öppnad fanns det ingen återvändo. Thy´Narion, Demonprinsen, var den första att komma till Istalor. Han förde med sig demoner och andra avgrundsvarelser, som ingen tidigare sett. De förvandlade Relandûn till ett brinnande inferno och lämnade ingenting i sin väg… Som ringar på vattnet spred sig förstörelsen, och då människorna och de andra raserna förstod innebörden av denna invasion var det för sent. Thy´Narion hade då åkallat tillräckligt med demoner för att överta hela Istalor och förslava de andra raserna.
Ingen vet hur, men det var då Stormnäve klev fram. Han var den första i sin klan, som sedan skulle regera Vhuros i många generationer framåt. Då många människor flydda sina hemstäder för att söka skydd inom Vhuros Navaks skyddande murar steg han fram, som en gudasänd kämpe i hela sin prakt. Han lyckades ingjuta mod i människornas hjärtan, och medan demonerna härjade så skapade han sin klan. Han valde ut de krigarna som verkade vara mest stridsdugliga, och lärde de Qesin. Då Thy´Narion var självsäker på att hans armé kunde nedbringa allt som människorna någonsin kunde sätta emot, då han var som sårbarast, då genomförde Stormnäve sina blixtanfall. De Utvalda stred som ingen annan kunnat, de bokstavligen slet itu demonerna med sina vapen. Thy´Narion var nu tvungen att samla sina trupper, och gjorde det vid Portalen, som en gång skickat de. Då Stormnäve kom till platsen, följd av sina Utvalda, mötte de endast ond, bråd död. Inte ens Stormnäve själv utgjorde något hot mot de flammande händerna av Thy´Narion. Hela ordern massakrerades i ett blodbad som aldrig tidigare skådat sitt like.
Dock visste demonernas prins att han var slagen, och han flydde tillbaks till sin hemvärld efter att ha dräpt mannen som hade stoppat hans planer. Han visste att andra gick i hans fotspår och att hans son, Legrond, redan var i färd att träna flera Utvalda. Han visste att han aldrig skulle kunna inta Vhuros. Men han visste att han skulle få sin hämnd.
Portalen och alla kända länkar till världen där klanen Thy härskade förstördes omedelbart, och återigen kände sig folket tryggt. Festerna varade många dagar, och hela tiden prisades Stormnäve. Det verkade som om ondskan som Thy´Narion hade fört med sig hade dött ut, men sanningen var mycket värre. Sanningen var att hela Katastrofen bara hade börjat.
Redan ett halvår efter att portalen hade förstörts så upptäcktes en mycket märklig varelse som vandrade Relandûns skogar, utsvulten och klen. Det var till utseendet en alv, med pupilllösa ögon där det istället brann en sorts röd eld. Alverna som hittade den kallade den för Riithiva, vilket är oöversättbart, men betyder någonting i stil med Den Brinnande Alven. Härskarna av de större kungarikena kallades in, men ingen hade sätt någonting liknande förut. De stannade inte länge dock, för dessa varelser hade nu upptäckts på många ställen och var nu beräknade till hundratalet. Berättelserna gick om deras brutalitet, deras styrka och deras hat. De dödade allting de kom åt, från paladiner till minotaurbarn, och nu växte antalet mycket snabbt. Legrond släppte snabbt ut sina Utvalda för att ta hand om deras nya fiende, och nu rådde det ingen tvekan om vad dessa saker var. Thy´Narion och hans demoner hade inte bara härjat och förstört, de hade försäkrat att Istalor skulle lida lika mycket om de förlorade som om de vann.
Folket började tappa hoppet när alla Riithivas började attackerade deras byar. De gav upp sitt hopp om Alor, och om att överleva. Demonernas barn svepte genom landet som en tyst vind av död, och trots att de inte hade samma mängt som Thayn hade förlitat sig på, eller samma styrka som hade varit Thy´Narions trumfkort, så var de farligare än någon kraft som tidigare hotat Istalor. De hade nämligen en sak som varken de Odöda eller demoner besatt någon större mängd av, nämligen intelligens. De kunde räkna ut exakt hur, var och när de skulle slå till så att det sved mest. Fler och fler organisationer stod hjälplösa, och krigargillet som existerade då blev totalt eliminerat.
Legrond gjorde då det han ansågs vara rätt, och det har diskuterats många gånger efteråt. Han låste portarna till hela riken Vhuros, och stängde befolkningen inne med majoriteten av monstren där inne. Personerna som fanns där inne var redan dömda, och detta var det enda sättet att bli av med monstren. Redan hade han smitt en allians med de mäktigaste av varelser som någonsin funnits och förmodligen som kommer att finnas. Då skriken från de bevingade bestarna gjorde sig hörda över hela Vhuros visste alla inom dess murar att deras tid var över. Väldiga kaskader av eld välde ner och uppslukade allt i sin väg. Skriken den natten kommer för evigt att sitta kvar i minnet av alla som hörde dem. Då drakarna hade uppfyllt sin del av avtalet lämnade de platsen för att aldrig återkomma. Endast spillror av det en gång så stolta Vhuros återstod, och alla som levde sörjde de som hade omkommigt mycket länge. Det skulle ta ett tag för staden att återbyggas, men när det var klart uppstod nya städer; Echlavir, Nendagor och Kemplater bland andra. Idag är Vhuros dubbelt så stort som det som brändes, men staden kommer aldrig att riktigt kunna bli återbyggd.
Ja, visst låter det overkligt, men så var det. Det finns för många bevis för att ignorera det, och för många att sörja. Men låt oss inte tryckas ner av det som en gång hänt, då skulle vi aldrig få någonting gjort. Det kommer med all säkerhet flera katastrofer, så vi gör bäst i att vara förberedda.
Jag vet att jag inte hunnit gå in på vissa raser, som halvlingar, mörkeralver eller dvärgar. Inte heller kan ni säkert mycket om satyrer eller mantikorer. Om det som förekommer i huvudet hos en Thrifalas underkastade vill ni dock inte veta.
Istalor är en stor värld, och ni skulle inte ha råd att höra allting. Detta var några av de viktigaste sakerna, om någonting annat intresserar er kan ni söka upp det själva. Jag tackar för pengarna, men nu måste jag dra vidare. Det finns mycket pengar att tjäna här, och jag vill inte missa ett enda uns av det. Vi kommer med all säkerhet att synas, dock kanske inte det kommer att bli som vänner… Lycka till.
Drakar
Om man någonsin skulle få syn på en drake är det bäst att fly. De kan visserligen vara vänligt sinnade, men man ska inte ta någonting för givet. Många drakar gillar inte att bli störda, och eftersom de är de mäktigaste varelserna som lever och har levat i Istalor brukar de ofta få som de vill.
Drakar är ensliga monster, som oftast lever enskilt. Deras bepansrade kroppar är mycket svåra att komma igenom med vapen, och deras högt utvecklade sinnen gör de mycket resistenta mot magi. Med sina vingar kan de förflytta sig, eller fly, mycket snabbare än någon annan varelse. Deras storlek är oöverträffad med undantag av enstaka demoner, och deras styrka legendarisk. För att rå på en drake relativt enkelt behövs antingen en demon eller en drakdödare. Den förstnämnda är mycket svår att få att samarbeta, och den sistnämnda har varit död i många tusen år.
Människor brukar lämna drakar ifred, dels för deras insats i Riithivakriget, och dels för att de inte är helt ofarliga. Då en drake går i strid är den antagligen i dess egen lya, så den känner till sin omgivning. Drakar kan använda magi mycket skickligt, och de kan slunga en enorm eldkvast genom halsen när de känner för det. Många tror att drakar ruvar på stora skatter, men det är oftast fel. Det enda de ruvar på är sina egg, som visserligen är värda en hel del, och de släpper inte enkelt på de.
Mantikorer
Mantikoren är det djur som kombineras i diskussioner om Nithalor, och kallas ibland för Klingans Odjur. En Mantikor är mycket ovanlig, troligtvis det ovanligaste djuret i Istalor. De välkomnar inte besök, och finner andra raser för störiga, så människor vet mycket lite om de.
En mantikor har en lejonkropp, fladdermusvingar och skorpionsvans, vilket gör den mycket farlig. Den är inte bara mycket rörlig, med sina vingar, utan de har tänder och klor vilket inte gör den alltför trevlig, men det farligaste är ändå dess svans. Den innehåller med mycket gift, så om man överlever attacken av en mantikor så avlider man mycket snart ändå.
Minotaurer
Minotaurer är en sorts tjur-människor som lever lite var stans i Istalor. De är mycket starkare och snabbare än någon människa eller alv, men de är varken särskillt smarta eller snabba. De äter det mesta de kommer över, från smådjur till paladiner. Att besegra en minutaur kan visa sig mycket svårt en mot en om man blir överraskad, annars är det vanligtvis så att man kan besegra dem med en enkel plan. De slåss med sina bastanta horn som de har i pannan och med sina händer, och de kan till och med ibland tänka sig att använda ett simpelt vapen.
Nagas
Nagafolket var en gång raser som dominerade hela Istalor. De är ormfolket, med människoliknande överkropp och ormlik underdel. Deras bett är mycket giftiga, och de är ovanligt aggressiva för att vara en intelligent ras. Då deras tempel och hela städer förstördes i krigen med de andra raserna, bor nu många nagas i underjorden, där de söker föda och lever. Om någon människa skulle våga sig ner råder det lite tvekan om att den naga som de stöter på undviker att attackera.
Det går många rykten om nagas, men det är inte många som stämmer. De är en mycket mytomspunnen ras, och många tror att de planerar en tillbakaattack någonstans där nere i den kolsvarta underjorden. Det sägs med att de har sex eller åtta armar, men det är bevisat att de inte har fler än människor.
Hur det var möjligt för de andra raserna att besegra rasen är fortfarande osäkert eftersom de var, och är, mycket dugliga kämpar och de hade en teknologi som nästan kan mäta sig med nutidens.
Nymfer
En nymf är en sorts varelse som vanligtvis inte blir sedd av allt för många. En nymf är en varelse som oftast har formen av en vacker ung kvinna, men mycket farligare. De är naturens beskyddare, och dess övervakare. Det finns olika sorters nymfer, de vanligaste är träd-, vatten-, och bergnymferna, vilka kallas för Dryader, Najader och Oreader. Ingen vet om det är vanlig enkel skönhet eller magi, men många män som ser nymfer återfinns aldrig. Vanligtvis är nymfer mycket skygga och vänliga, men hotar man naturen ska man veta vad det är man bråkar med. Samtliga nymfer är mycket magikunniga.
Dryader
Träddryaderna kallas med ett annat namn för Dryader. De lever i symbios med ett specifikt träd och skulle med glädje ge sitt liv för att beskydda det. De är mycket bra vänner med alla djur i naturen, och pressar vänskapen till gränsen om sitt träd skulle råka i fara.
Najader
En Najad är en mycket skicklig simmare, och kan hålla andan mycket längre tid än vad som är möjligt även för den mest tränade människan. De har en magisk bindning till en speciell sjö, källa, eller annan vattensamling. Vattenlevande djur förstår najadens tungomål, och låter de ofta hjälpa nödställda simmare.
Oreader
Bergens beskyddare kallas i folkmun för Oreader. De har, som de andra nymferna, en speciell länk till ett föremål, och i oreadens fall är detta vanligtvis ett berg. De är mycket farliga med sina bergsmagier, för väl placerade klippor kan åstadkomma väldigt mycket skada, och till och med ändra utgången i ett större krig.
Odöda
Odöda är inte en vanlig syn. De varierar i många former, och alla är verkligen inte lika farliga. Den simplaste formen tordes vara som endast skellet, ihopsatt med hjälp av magiska medel. Skelett är alldeles för klena för att utgöra något hot mot tränade krigare.
Zombies är en annan form av Odöda. De är inte lika klena som skellet, beroende på hur mycket hud de har kvar. En zombie är bland det mest skräckinjagande man kan stöta på, speciellt om man kände personen när den levde. Eftersom de inte kan känna smärta tål de en hel del, men det kompenseras av deras slöhet och brist på intelligens. Den har i alla fall intelligens, till skillnad från skellet, som måste styras helt av sin mästare.
Mörkervålnader är magiker som har slutit en allians med Thrifalas, guden av förstörelse och död. Då magikern lämnar sitt liv på Istalor kan han återuppväckas av guden, i form av en Mörkervålnad. Den är inte speciellt kraftigt byggt, men den har alla sina gamla magier i behåll, så man ska ändå se upp med vart man har de.
Den absolut kraftfullaste av alla Odöda är ändå vampyren. Till skillnad från skelett och zombies har de en mycket hög intelligens, och är mycket svår att överlista. Den är starkare, rörligare och tåligare än en mörkervålnad, och den besitter många magiska och onda krafter som ingen har lyckats kartlägga än.
Riithiva
Man ”råkar” inte stöta på en Riithiva. Det är förmodligen den som har följt efter dig ett bra tag, för att vänta in ett tillfälle för att slå till. Bortsett från drakar är det intelligentaste man kan råka ut för en Riithiva. Namnet kommer från alviskan, och betyder någonting i stil med ”Brinnande Alv”.
Riithivas kallas med för ”De Demonfödda”, och det är just vad de är. De är den oheliga och ofrivilliga kombinationen av en demon och en alv, och föddes under den tredje katastrofen. Eftersom varken demoner eller alver är påverkade av tid, så lever de Riithivas som föddes då än idag, och de bor långt borta från civilisationen.
Till utseendet liknar en Riithiva en vanlig alv. Skillnaderna ligger i att deras ögon är helröda, som ett brinnande inferno, och utan pupiller. Deras hud är med en aning gråare.
Vorgander
De är inte särsklilt aggressiva eller ondsinta, men vorgander brukar ändå kategoriseras som ett monster. Det är förmodligen det att de har stora horn och är rätt stora själva som skapar rädsla för dem. Man ska i varje fall inte bråka med de, för de vet att de kan orsaka massiv skada med sina horn.
Vorgander brukar användas som riddjur av många olika raser, allt från människor till teldraker. De är inte speciellt snabba eller smidiga, men de kan bära ofantligt mycket tack vare sin storlek, och om man inte behandlar de illa är de mycket lugna och stablia.
Wyverns
En av de få stridsdugliga varelser som flyger i Istalor är wyverns. De ser ut som stora flyödlor, med ett vingspann på kanske två-tre meter. De används som riddjur av de som lyckas tämja dem, men det är inte många som lyckas. En wyvern är mycke aggressiv och illasinnad, så man måste ta det mycket försiktikt om man ska nalkas en. De har huggtänder för att kunna slita itu sina offer, och de har långa, skarpa klor som de använder för att skada och döda den.
Man ser oftast wyverns på natten, då det är svalare. De gillar att jaga då, och de har mycket bra mörkerseende. Många djur hinner inte uppmärksamma en wyvern innan det är för sent, då den stora rovdjuret har kommigt för nära för att offret ska kunna fly.
Relandûn
Alverna anser det vara en stad, människorna anser det vara en skog. Båda har de rätt, men man brukar kalla Relandûn fär alvernas hem. Den stora skogen sträcker sig långt ifrån de kalla bergen i norr till de heta ödemarkerna i söder. Skogen är så enorm, så att det skulle ta flera veckor att fara igenom den till häst. Här i skogerna lever många varelser och raser, allt från de fagra alverna till den grymmaste drake. Här hittar du även kentaurer som bor i harmoni med alverna, och här hittar du dryaderna, trädens beskyddare. Vid vattendrag finns även najader, vattennymferna, och i själva vattnet finns saker vi inte ska tala om. Här finns vorgander och wyverns, nagas och minotaurer. Det går att hitta nästan alla sorters monster och raser djupt inne i Relandûns skyddande skogar.
Dock är inte skogarna var de en gång var, eftersom det inferno som Thy´Narion förde med sig tog med förstörde och skändade en mycket stor yta av dessa magnifika ytor. Demonen visade lika lite hänsyn till naturen som man kan förvänta sig av en demon, och det orsakade så mycket förstörelse att dryader inte ens skulle kunna se det utan att bli helt vansinniga.
Skogarna är ofta utsatta för dåd, likväl av människor som av dvärgar. Båda vill de ha tillgång till hela trädmängden, vilket skulle göra de förmögna. Men inte ens tillsammans kan dessa raser ens drömma om att köra up invånarna i skogen, ty det skulle endast drabba de själva. Detta är bevisat en gång tidigare, då Selvaron tog kontrollen över naturen och straffade alla som villa skära ned träd eller göra skogen orättvisa.
Vhuros
Vhuros är Istalors huvudstad och handelscentrum. Invånarna består till största delen av människor, men det finns personer från alla raser. Det finns många olika organisationer och tempel innanför de mäktiga stadsmurarna, och många kända personer har slagit sig ner i Vhuros för gott.
Det finns alltid någonting att göra i Vhuros, det går alltid att hitta ett jobb som passar sin person. Är man skicklig kan man gå med i Nattklingorna, är man mer magiskt inriktad kämpar man nog för att bli medlem i Maenyros Order.
Själva imperiet går mycket långt, och bildar en fristad för alla raser. Man kan alltid bo i Vhuros, bara man har pengar att försörja sig. Dock vet man aldrig vem som anlitar en Nattklinga att lönnmörda dig eller en Selneth för att utpressa dig.
Vhuros Navak
Navak är centrumet, det är här som det stora palatset tillägnat Kel´Nathal ligger. I palatset bor för tillfället Syndrei Stormnäve, Vhuros tillfälliga härskarinna. Det är med här där alla stora fester och tillställningar hålls. Flera stora organisationer har sitt absoluta högkvarter här, bland annat Nattklingorna och De Utvalda.
Vhuros Nendagor
Nendagor är staden som ligger uppemot bergen. Det är den näst minsta, efter Kemplater. Många dvärgar finner Nendagor som en bra handelsplats, för det är mest det som förekommer här. Det är nämligen i Nendagor som man handlar, säljer och köpslår. Det är här som de giriga och pengatörstiga håller till.
Vhuros Echlavir
Staden som endast slås av Navak i storlek heter Echlavir. Här har bland andra Maenyros Order och Selnetherna sina absoluta högkvarter, och det är här som Arenan ligger. Det försiggår lite av varje i Echlavir, liksom Navak. Här finns det plats för alla raser, bara man håller sig i skinnet.
Vhuros Kemplater
Kommer man till Vhuros med båt lägger man till i Kemplater, den minsta av alla städer tillhörande riket Vhuros. Här har De Vita Drakarna sitt högkvarter, annars är denna en gång så vackra hamnstad bara slum nu för tiden. Det finns många övergivna hus och nedbrända områden, och många som en gång bott här flyttar till Navak.
Nattens Klinga
En av de kändaste och mest fruktade organisationer i Istalor heter Nattens Klinga. För tillfället är det den unga Tirakos som styr den. Om du verkligen vill ha bort en konkurrent eller ärkefiende är det till nattklingorna som du vanligtvis styr dina steg. Lönnmord är nämligen det dom är mest specialiserade på, men de kan även göra stora fromattacker eller beskydda hela städer, bara man betalar bra. Om man lyckas gripa en nattklinga så vägrar de tala om var de kommer från, då det som händer med tjallare är väldigt mycket värre än någonting som lagen får tillgripa.
Nattens Klinga är en mycket vidsträckt organisation, så är man jagad av dem åker man dit förr eller senare. De enda som inte behöver bekymra sig är dom som är medlemmar i organisationen. Visserligen ger det ett visst skydd att gå under Maenyros beskyddande hand, eller att kriga för den bortgånga Kel´Nathal. Att vara Utvald ger skydd i sig, då det inte är många som vågar närma sig dig, inte ens på natten.
Tirakos Nattklinga är son i rakt nedstigande led från grundaren av organisationen, så han är den som leder det hela, det råder inga dispyter om det. Han är mycket bestämd, och låter ingen ens tänka tanken på att avsätta honom. Många ser honom som perfekt, men minst lika många skulle inte ryka på ögonbrynen om det hände honom någonting. Han är själv en mycket aktiv lönnmördare, och har bara varit nära att åka fast en enda gång. Att han har fallit i djup förälskelse med Vhuros nästa härskarinna råder det inget tvivel om, och många undrar om det inte vore en perfekt allians. Tillsammans skulle ingen våga trotsa dem, för Nattklingorna och paladinerna av Kel`Nathal skulle tillsammans kunna styra staden som de ville.
Det är en mycket stor organisation, Nattens Klinga. Den styr faktiskt mycket mer än en annan organisation skulle kunna göra med samma antal medlemmar, och det är för att alla som talar illa om Nattens Klinga, sätter fast en sådan eller kaxar upp sig mot en inte brukar leva mycket längre än fem fotsteg innanför sin egen dörrtröskel. Det är med terror och fruktan som Nattens Klingor styr många av de stora personerna i Vhuros, bland annat Ärkemagikern Velharas. Det är många som fruktas ha fallit i deras grepp, men faktum är att alla mer eller mindre befinner sig under deras kontroll.
De Vita Drakarna
Den absolut största organisationen i hela Istalor är De Vita Drakarna. Man kan jämföra de med de Nattens Klingor, fast de utför de lagliga jobben istället. Detta kan innebära att driva bort en Vampyr från staden eller att stå emot en invasion av Odöda. Dock är de inte heller gratis, och brukar ta betalt ungefär lika mycket som Nattens Klingor tar. De är oftast inte snälla, men följer lagen. De slår bara ner folk om de får det.
De Vita Drakarna satsar också på vissa attraktioner, som till exempel den berömda Arenan i Vhuros Echlavir. Där går det nästan alltid en match, så om man känner sig lite blodtörstig är det bara att besöka arenan på en ledig stund.
En av de bäst förvarade hemligheterna i Istalor är vem som styr denna organisation för alla som kan bära vapen. Det går många rykten om båda Syndrei och Tirakos, men de är knappast sanna. Vem det än är så lyckas han eller hon att hålla det mycket väl dolt, och det är ett vanligt samtalsämne och spekulationsobjekt för uttråkat folk hur personen i fråga lyckas.
Stridens Systrar
Den organisation som förmodligen är minst känd i hela Istalor är nog Stridens Systrar.
Det är en organisation som endast består tre stycken kvinnor. Den första är Syndrei, Vhuros härskarinna. Den andra är Liiravi, en mycket kraftfull alvinna som står under rangen Skogshärskare, och styr över en stor del av Relandûns skogar.
Den tredje är mycket omtalad. Vanligt folk vet oftast inte mer än hennes namn, Jezebel. Högre stående kan ha hört talas om vart hon befinner sig och vem hon är, men bara de riktigt stora härskarna har träffat henne i person, och känt igen henne. Troligtvis, enligt folket, är hon en av de och vandrar Vhuros gator lika mycket som de. Det sägs mycket om att krigaren som är en av de tre ledarna av De Vita Drakarna, Manerak, är hennes trolovade. Han själv varken förnekar eller fasthåller ryktet.
Stridens Systrar är kända för att aldrig ens ha tänkt tanken på några silkesvantar. De slår till hårt och kraftfullt mot dem som skulle hota rikena, och de försöker inte att få sig själva att verka mindre brutala. De uttalar sig själva om att det är det enda sättet att hålla någon inträngd, att vara säker på vinst.
----------End Istalor---------
Detta är vad jag har skrivit för tillfället, men det är som sagt bara utkast.
Jag har personer som hjälper mig, Bland annat Heidi (www.geocities.com/electricabyss), som är en mycket skicklig tecknare...
Tacksam för alla slags kommentarer.
Jag har några texter jag har skrivit, de är inte klara, många fel och ändrigar, men det visar på ett ungefär vad det handlar om.
Alla sortes kommentarer är välkomna.
----------Istalor----------
--- Istalor ---
Städer
- Vhuros Navak
- Vhuros Echlavir
- Vhuros Nendagor
- Vhuros Kemplater
- Relandûn
- Braf Laged
- Braf Theras
- Braf Nagand
- Zelict
Riken
- Vhuros
- Braf
Raser
- Människa
- Alv
- Halv-alv
- Mörkeralv
- Halv-mörkeralv
- Drvärg
- Halvling
- Teldrak
- Kentaur
Karaktärer
- Härskare
- Syndrei Stormnäve
- Sorali Stormnäve
- Kyron Köldyxa
- Niraith Drakvinge
- Zilvarn Drakvinge
- Legender
- Kel´Nathal
- Maenyros
- Thy´Narion
- Thayn
- Selvaron
Namn
- Rasnamn
- Kraftnamn
- Klannamn
Histora
- De tre katastroferna
- Riithivas, De Demonfödda
- Thayn, Thrifalas Kämpe
- Selvaron, Naturens Utvalde
- Nithalor, Gudasvärdet
- Sainarien, Klingan av Is
- Cal-Garoth, Klingan av Eld
Monster
- Minotaur
- Odöd
- Skelett
- Zombie
- Mörkervålnad
- Vampyr
- Drake
- Demon
- Vorgand
- Wyvern
- Riithiva
- Mantikor
- Nymfer
- Dryader
- Najader
- Oreader
- Naga
Yrken
- Krigare
- Demonjägare
- Vit Drake
- Paladin
- Kel´Nathal Paladin
- Vit Drake
- Tjuv
- Nattklinga
- Selneth
- Bard
- Selneth
- Druid
- Naturbeskyddare
- Maenyros Lärjunge
- Magiker
- Rådsmedlem
- Maenyros Lärjunge
- Thrifalas underkastade
Organisationer
- Nattens Klinga
- De Vita Drakarna
- Ordern av Kel´Nathal
- Magikernas Råd
- Maenyros Order
- Naturens Beskyddare
- Thrifalas underkastade
- Selnether
- De Utvalda
- Stridens Systrar
Gudar
- Livet - Alor, Grundaren
- Döden - Thrifalas, De Odödas Furste
- Vattnet - Shandrine, Vattnets Väktare
- Elden - Keraloth, Eldens Fader
- Vinden - Solaieth, Vindens Herre
- Jorden - Eurymne, Jordmodern
- Alver - Cerethor, Skogens Konung
- Dvärgar - Tam Nalador, Bergsväktaren
- Halvlingar - Gremn, Den Tysta
- Centaurer - Lorithina, Skogens Drottning
- Teldraker - Nandrite, De Kallblodigas Härskarinna
Vapen
- Svärd
- Långsvärd
- Manthal (Endast Alv)
- Bastardsvärd
- Tvåhandssvärd
- Kortsvärd
- Uravash (Endast Halvling)
- Båge
- Långbåge
- Kortbåge
- Kraftbåge
- Stralivrias (Endast Alv)
- Spjut
- Lavrinias (Endast Centaur)
- Klubba
- Hammare
- Keth-Ranad (Endast Dvärg)
- Lans
- Yxa
- Keth-Elat (Endast Dvärg)
- Artifakter
- Nithalor
- Sainarien
- Cal-Garoth
Magiskolor
- Högre Magiskolor
- Liv
- Död
- Elementariska Magiskolor
- Eld
- Vatten
- Jord
- Vind
Jag hörde att ni var intresserade av en rundtur i Vhuros Echlavir? Då har ni kommigt rätt, tillåt mig att introducera mig. Mitt namn är Brem, och jag är en medlem av de Vita Drakarna. Jo då, jag ser att ni kan ta vara på er själva, men utan min hjälp kommer ni inte klara er länge här, i riket Vhuros. Ta det bara lugnt, och håll fast i pengarna, så kan vi börja.
Först och främst måste jag säga att ni alltid är välkommen till de vita drakarna, om ni har problem. Du kanske har en jobbig fiende som du vill bli av med, eller en wyvern som skäl din boskap? Om du har det, ta med dig pengar och besök oss, svårare än så är det inte.
Om jag får rikta er uppmärksamhet åt höger, så passerar vi nu Echlavirs högkvarter för Maenyros Order. Ja, det ser snobbigt ut, och de har inte problem med pengar. Det består av mestadels ärkemagiker, men även en och annan druid. Ja, druider. Vad en druid är? Du kan inte ha varit utanför stadsmurarna av din lilla hemstad så mycket.
En druid är en person som är andligt bunden till naturen och skogen. Nej, det låter inte farligt, men naturen är långt kraftfullare än vad de flesta tror. De tror att naturen bara består av blommor och växter... Men det krävs inte mycket för att drunkna, eller bli attackerad av en björn. Inte heller ska man underskatta en vorgands kraftiga horn, eller elden som uppslukar allt i sin väg.
Okej, ni har förstått. Hur som helst, Maenyros var den bästa på sin tid. Han var inte lärd eller vis, men han kunde fokusera magin som ingen annan. Vissa tror att Alor… Ja visst, ni vet ju inte vem Alor är. Låt oss för tillfället nöja oss med att säga att det är en gudinna, vi kommer till henne sedan. Hur som helst, så tror vissa att Maenyros var Alor, återfödd. Hur en gudinna kan bli återfödd i manskropp förvånar mig, måste jag nog säga. Andra tror att han vad Alors förkämpe, eller lärjunge. Ingen vet riktigt, och jag betvivlar att någon någonsin kommer få det.
Ja, ni är vi inne på historia. Det verkar inte vara ditt starka ämne… Nej, låt bli svärdet, och det av två anledningar. Eller tre, när jag tänker efter. För det första var det ett skämt, så ta inte illa upp. För det andra skulle du inte ha en chans att besegra mig i strid, jag är trots allt en Vit Drake. Nej, ser jag ut som en eldsprutande reptil? Nej, jag vet inte hur vi fick det namnet. Jag klagar inte heller, då jag tjänar mycket pengar genom gillet. För det tredje skulle inte de Vita Drakarna gilla att du skada en av deras bäste krigare.
Ska vi återgå? Bra att du tog ditt förnuft till fånga. Okej, Maenyros då… Eller, vi går andra hållet runt. Kom tillbaks, jag menade inte bokstavligen. Vi ska inte irra omkring på stadens bakgator, det börjar bli sent. Jag menade att vi skulle börja med Thayn. Han var en necromantiker, om vi vet vad det är. Jasså, ni brände en som visade sig vara det i er by. Rätt åt de, man ska inte hålla på att mixtra med liv och död sådär. Det skapar bara en massa trubbel, som Thayn definitivt gjorde.
För länge sedan, då det inte fanns många magiker, levde en av de i skymundan i Vhuros Kemplater. Hans namn var Thayn, och han är känd som en av katastrofskaparna, vi kommer till de andra senare. Ingen vet vad som hände med honom, men i alla fall så när han dog, återföddes han som en lich. Åh, en lich… Ja, när en mäktig magiker dör kan Thrifalas - De Odödas Furste och Alors raka motsats - bevilja den personen evigt liv i formen av en Odöd. Den är mycket klen men behåller sina gamla magier, vilket gör den mycket mäktig. Personen blir ond, kall och mycket farlig. Bland det farligaste man kan möta här i världen är just en lich. Visserligen har ingen lich en enda chans mot en vampyr, demon eller drake, men fortfarande har den få saker att oroa sig för.
Thayn blev en sådan och fortfarande är det oklart varför… Man måste nämligen acceptera transformationen innan det tar rum, och få magiker väljer frivilligt att bli en lich. Sedan började själva katastrofen, och det var när flera och flera lichar anslöt sig till sin nya härskare. Tillsammans spred de terror över Istalor, och med sina Odöda arméer bestående av skelett och zombies gick inte någon säker.
Det är inte svårt att döda en zombie, eftersom de har så extremt begränsad hjärnkapacitet, men det är skräcken. Jasså, du skulle inte bli rädd tror du? Jag kan garantera att du skulle stå förstenad eller springa allt vad dina ben bär dig. Det finns nog ingenting som är lika skräckinjagande som en zombie, kanske för undantag för drakar och liknande, men de imponerar bara med sin storlek. Det mest skrämmande som finns är nog en zombie av någon som man känner, kanske en familjemedlem eller god vän.
För att fortsätta, så härjade Thayn och hans Odöda armé för en tid. Senare lyckades Maenyros, som jag talade om förut, att besegra den onde lichen i envig. Med Maenyros som general besegrades sedan lich efter lich och de Odöda horderna förstördes. Hans Order är skapad av hans anhängare, så att det inte denna typ av katastrof ska kunna hända igen. Sedan finns ju även de utvalda nu, så jag tror inte några lichar skulle kunna ställa till så stora problem igen. Vad sade du? Aha, de andra två katastroferna. En av de var skapad av Selvaron, en alvisk druid… Och jag kan garantera att denna druid var farlig.
Då människan expanderade som mest, och lade grunden till kungadömet som kom att kallas Vhuros, så levde en alv, med en förvriden människosyn. Han hette Selvaron, och sade att ha… Jag känner att jag börjar bli sömnig, vad säger ni om att fortsätta imorgon? Bra, då ska vi bara leta upp ett värdshus till er. Jag kommer sova i basen och återvända hit imorgon.
God morgon. Att sova länge är ingenting som de flesta brukar unna sig. Dels så är tid pengar, och dels så finns det alltför många som skulle gilla att sätta kniven i ens rygg, även på ett värdshus. Jag har sett folk mörda för en spottstyver, så alla är möjliga offer för Nattklingorna.
Nattklingorna? Jag trodde dem var kända över hela Istalor, har ni verkligen inte hört talas om dem? Jaha, det var ovanligt. Det är nämligen de som utför alla lönnmord här. De är som oss, fast de har hand om den olagliga och mer lönande sidan av det. Nej, vi tar den här vägen, däråt ligger stadens utgång. Syndrei är ju i staden på rådsmöte, så om vi skyndar kan vi få syn på henne. Jasså, äntligen någon ni har hört talas om. Ja, det är hon. Ja, hon är både mycket vacker och mäktig. Ni får bedöma själva. Under tiden vi går dit fortsätter jag, så var tysta nu. Nattklingorna är den organisation som är mest hatad av alla, möjligtvis med undantag av De Utvalda. Dock lyckas de ingjuta mycket skräck i allas hjärtan, för ingen vill för evigt sova med ett öga uppe. Nattklingorna är mycket noggranna och skickliga, fast det varierar ju självklart mellan varje enskild individ. Om någon talar illa om de nu, kanske han eller hon skulle dö om sådär fem-sex veckor, och då utan spår. Ingen gillar tanken av det, så deras hat mot Nattklingorna stannar oftast kvar inom dem. Det är även en enormt spridd organi… Ja men titta, vad har du fått syn på nu? En teldrak?
Hehe, om du hade gått fram och sagt det till honom skulle du vara ett huvud kortare. Det där är nämligen Zilvarn Drakvinge, son till Niraith Drakvinge. Niraith är teldrakernas obestridda ledare, och så du gör bäst i att inte kalla hans som för det som du sade nyss. Kanske därför att han och hans fader inte skulle gilla det? Nej, tänk inte ens tanken. Deras svansar är de mycket stolta över, och med dess tyngd och stryka kan de krossa det mesta.
Ja de är starka, men har inte lika bra rörelse och koordinationsförmåga som en alv, eller ens en människa. Nej, koordinationsförmåga har inte med kor att göra, det är typ träffsäkerhet och hur bra du kan synkronisera dina rörelser. Okej, strunt samma, jag orkar inte sitta och förklara ord, jag ska guida er runt staden.
Var var vi nu? Just det ja, teldrakerna. Jo, visst är de rätt ödleliknande. Vissa människor känner obehag i deras närvaro, och vissa känner förundran. De är makalösa varelser, både mycket tåliga och starka. Deras hud gör de även mycket resistenta mot de fyra elementen, dock saknar de människans intelligens och alvens visdom, så de är inte de bättre i fälttåg än andra raser, och inte heller gör de några skickliga lönnmördare. Ja, de äter bara kött, därav tänderna… Betarna på en sådan best kan bokstavligen talat slipa itu en mänsklig varelse utan några svårigheter.
Vad säger ni, ska vi smita in här på smedjan och ta oss en titt? Jag kan garantera er att ni inte sett en stralivrias eller en lavrinias förut. Nej, det är inte samma språk… Det ena är alviskt och det andra kommer från centaurerna, men båda bor i de stora skogarna, eller Relandûn som det heter, så deras språk är nog rätt lika.
Centaurer och alver? Vet ni hur de ser ut? Jag kunde just ana det… Vilka ska vi börja med? Visst…
Alver ser vid första ögonkastet ut vid människor, men man märker snart många relevanta skillnader. Deras öron är längre och spetsigare, vilket gynnar deras hörsel. De är smalare än människor också, och det leder till att de tål mindre stryk, men de är betydligt mer akrobatiska och mycket smidigare. Anletsdragen är starkare hos en alv är de flesta andra raser, och deras ögon är skarpare än en människas.
Centaurer lever med alverna djupt in i skogen. Om ni nu kommer med här så ska vi se… Där har vi ett centaurspjut. Det är utsökt snidat och gjort av finaste trädsort, så priset är nästan hutlöst. Samma sak gäller alvernas långsvärd och deras långbågar. Betydligt billigare är dvärgarnas… Ja, vi kommer till dom… Krigshammare. De är tåliga och skickligt gjorda, men det är mycket svårt för en människa att använda de, och på det sättet sjunker priset. Samma sak gäller för Halvlingens kortsvärd. Båda vapnen är totalt värdelösa i människohand, och extremt farliga under dess smidares kontroll.
En centaur är som en häst, fast där halsen och huvudet skulle vara befinner sig överdelen till en människokropp. Ni förstår säkert att den är ganska otymplig, men tillsammans med alverna gör de sig kanske till fältslagens mästare. Då alverna och centaurerna drar till strid, gör dem de tillsammans, oftast. En centaur är mycket bra i närstrid och låter ingen komma nära med hjälp av sitt spjut, medan alven sitter på dess rygg och avfyrar pil efter pil mot fienderna.
Båda raserna lever i harmoni med naturen, och skulle inte vilja rubba den för någonting. De talar nästan samma språk och lever på nästan samma sätt, så de lever mycket bra tillsammans, djupt inne i Relandûn. Att försöka vinna en strid i Relandûn är lika otänkbart för andra raser som att försöka få en vampyr att skratta, eller att överlista en drake.
Nu måste vi skynda oss, innan Syndrei lämnar staden och far hem till Navak. Ja, hon bor där, men som härskarinna över hela Vhuros reser hon mycket för att se så att allting står rätt till. Hon är nog med den enda som inte fruktar Tirakos. Ja just det, Tirakos, med k. Han är ledaren för Nattklingorna, och en mycket skicklig och aktiv lönnmördare. Efter Syndrei och Niraith går det nog inte att skaffa sig en farligare fiende .
Nu närmar vi oss, det ligger precis bakom templet tillägnat Eurymne, Jordmodern. Hon är jordens och stenens gudinna, och hon är tillbedd av många, mestadels bönder. Eurymne är en av elementargudarna, de andra heter Shandrine, Keraloth och Solaieth. Shandrine är Vattnets Väktare, Keraloth kallas Eldens Fader och Solaieth tillbeds som Vindens Herre. Titta, de hade inte slutat mötet än, så vi slår oss ner här borta så länge, och väntar. De kommer nog snart.
För att återgå till gudarna. Dessa som jag just nämnde är elementalgudarna, som sagt. Det finns även rasgudar och sedan de riktigt mäktiga. Alor som jag redan har nämnt, och Thrifalas är de riktigt stora gudarna. De står för Liv respektive Död och är de mäktigaste krafterna i Istalor. Alla raser har med en gud, en beskyddare. Människan har ju då elementalgudarna, Alverna har Cerethor, Skogens konung, Dvärgarna har Tam Nalador, Bergsväktaren, Halvlingarna har Gremn, Den Tyste, Centaurerna har Cerethors drottning, Lorithinia, och Teldrakerna har Nandrite, deras härskarinna. Vi kan gå igenom de senare om ni är intresserade.
Nu hör jag paladinernas tunga rustningar från salen, Syndrei är nära. Vi går närmare så vi får en blick av henne. Där, ser ni henne? Det är hon med rustningen, som går i andra raden. Hon kan vara trygg, ser ni magikern vid dörröppningen? Han har koll, och då menar jag koll. Det är mycket svårt att överraska honom, och med magi är det näst intill omöjligt. Hon kan med vara säker från svärd och dolkar… Ser ni alla dessa paladiner som vaktar henne? Fastän detta är en av de stora och ordentliga städerna behöver hon en sådan hör bevakning, för det finns många som betalar väl för hennes död. Ja, jag vet. Hon är mycket vacker. Jo vars, rustningen klär henne. Jag måste säga att hon inger mycket mod om man ser henne i strid.
Vad? Hon som går bakom henne? Det är Sorali, hennes dotter. Hon är ämnad att bli nästa härskarinna av Vhuros, så hon följer med hennes moder nu för tiden, vid alla stora möten. Många tror att hon kommer bli en bra härskarinna, men personligen tror jag inte att hon kan ta all press. Så många priser det sitter på hennes huvud… Man skulle nog bli rikare än Syndrei själv. Sorali blir övervakat hela tiden, på grund av detta. Det kan omöjligt vara bra för någon att ha så lite frihet…
Ska vi dra vidare? Dagen har bara börjat, men jag känner att vi behöver lite mat. Slå er ner där borta så kommer jag om ett litet tag, jag ska bara se höra mig för hur det går i gillet först…
Nej, men vad är det ni sitter och beundrar. Ja, jag vet… Det är vackert, inte sant? Just det palatset var Kel´Nathals själv. Jaha, ni känner inte till Kel´Nathal? Han var den största paladinen som levat. Det var under Thayns tid, så han hade saker att träna sig på. Svärdet, som ni ser är inristat på dörren där borta är Sainarien, Klingan av Is. Det var nog mest dess förtjänst att han blev så stor som han blev. En riktig legend var han, Kel´Nathal. På den tiden var paladiner lika få som De Utvalda är nu, men efter att Kel´Nathal dog så har antalet anhängare växt snabbt. Alla vill väl skapa en framtid som legend, och att vara en paladin är det bästa sättet. Ingen har lyckats förutom Kel´Nathal, men fortfarande växer antalet snabbt, och det förbryllar mig. Paladinerna har alltid va… Fort! Ser ni honom där borta?
Nej, inte han. Personen bredvid, han i kåpa. Det är en halv-alv, han har en förälder från vardera ras. Halv-alver är inte lika ovanliga som alver, så man kan ändå få syn på dem rätt ofta. Vad sade du? Jo, jag såg på hans stil att han var varken människa eller alv, och teldrak eller centaur är ju definitivt otänkbart, samma sak gäller dvärg och halvling. Han verkar faktiskt tillhöra Selnetherna….
Ja, Selnetherna får vi inte glömma. Jag slår vad om att minst var fyrtionde person som vandrar gatan fram tillhör Selnetherna. Kanske hon där… Eller han som skyndar där borta. Ja, just det, han kunde med vara det, och han med… Men inte han där. Ser du inte hans rustning? Det där är ju en paladin, och inget annat. Chansen att en paladin skulle tillhöra Selnetherna är näst intill omöjligt. Selnetherna har en stor huvudresurs, och det är information. De vet det mesta om de flesta i världen, så det är dit man går om man är i desperat behov av upplysningar. Det kostar, men det är det värt. Utan tvekan vet de vart jag brukar hålla till regelbundet, och vad hon där borta jobbar med. Det skulle inte ens förvåna mig om de kände till Soralis favoritmat. Det var en intressant tanke, hehe, måste ta reda på det någon gång… Ursäkta? Ja, jo, de får reda på all information på fyra sätt. Bland annat har de barder, som är mycket skickliga på att locka information ur folk. Sedan finns det tjuvar, som kan befinna sig på alla möjliga ställen. Har du ett hemligt möte en kväll i ett övergivet hus så måste du först leta igenom hela huset, till och med på takbalkarna, under golvet och i alla skåp innan du kan vara säker. Sedan måste du även ha 2 personer som patrullerar runt huset hela tiden, för mörkret ger bra skydd för många objudna gäster. Speciellt om de vet att någonting är i görningen. För att fortsätta är väldigt många personer Selnether, så om någon berusad person säger någonting på en pub vet minst två Selnether vad som har hänt direkt. Om en person känner att han har intressant information så går det lätt att ta kontakt med Selnetherna, och få pengar för det. Visar det sig senare att informationen var falsk kan man räkna med att få en Nattklinga i hälarna resten av livet. Eller så kanske de får ett besök av några paladiner eftersom de har besökt några olagliga ställen och involverat sig i skumraskaffärer… Selnetherna är mycket farliga att få som fiender.
Det stora stället som passerar på vår högra sida nu är arenan. Det är den sista utvägen för de fattiga, men är man fattig har man inte råd med utrustning, så slutet brukar bli detsamma. Arenan ägs av oss, och man kan lugnt säga att vi tjänar pengar på det. Om ni visste hur många som gillar att se på blodiga strider skulle ni bli förvånade. Ett problem som uppstått är att Syndrei nyligen har visat sitt hat mot arenor, så folk tvekar oftare att besöka dem. Hehe, nej, hon kan inte få oss att stänga den, och det av två anledningar. För det första skulle hon bli ovän med de Vita Drakarna och det skulle leda till mycket trubbel för båda partner, någonting som hon inte vill riskera. Hennes popularitet skulle också minska drastiskt, eftersom många gillar arenan.
Nej men titta, ser ni det stora djuret där borta? Ja, just den. Nej, med dom hornen kan den slita itu betydligt större saker än dig. Men du kan vara lugn, vorgander är lugna riddjur som inte blir uppretade speciellt lätt. Den har dock en mycket stor kärlek för dess ungar, så man måste ta det lugnt med barnen. Dom tvekar inte att använda hornen om deras barn känner sig hotade eller illa skötta. Flocken är lika farlig, bete dig illa mot ett barn och du har ganska snart tio vorgandhorn genom dig. Ursäkta, men kan du ta det igen? Nja… Den kanske inte är högre, men definitivt bredare än en häst. Det är det som gör den till ett perfekt lastdjur, men är totalt oanvändbar i strid.
Vad nu då? Sainarien? Nej, inte snö… Klingan av Is. Det är en av komponenterna till Nithalor, Alors svärd, som aldrig återskapats. Nej, du ser, problemet är att ingen vet var Cal-Garoth, eller Klingan av Eld finns. Den försvann efter att den okände svärdskämpen som bar den dog. Den har aldrig återfunnits, och ingen vet heller var Sainarien befinner sig idag. Men om någon av de skulle hittas så kan jag garantera att den skulle ha blivit värdefullare än vad hela Brafimperiet är. Om båda delarna skulle återfinnas skulle vardera del bli värd mer än hela rikena Vhuros och Braf är värda tillsammans. Och om de skulle smidas ihop, till Nithalor, så skulle han som bar svärdet kunna härska över världen. Risken att någon skulle få tag i båda delarna finns nog inte ens, så det är ingenting att oroa sig över. Hehe, ja du… Det är många som har fantiserat att äga Nithalor, mig själv inkluderat. Jag tror att tanken nog har passerat alla huvuden i hela Vhuros.
Du ser trött ut, finner du allt fakta tråkigt? Då ska vi pigga upp det hela lite, och börja prata stora och farliga saker. Vad ska vi börja med? Drakar, demoner eller vampyrer? Demoner säger du… Jag tror vi väntar med dem, för att om vi ska prata om demoner så måste jag gå igenom De Demonfödda, eller Riithivas som dem kallas. Går det bra med vampyrer? Bra, då börjar jag… Vi svänger av här så länge, jag vill inte passera Nattklingornas högkvarter…
Det enda som slår en vampyr i kraft är nog en kraftfull demon eller en vuxen drake. Du har säkert hört många legender om vampyrer… Bara en? Vi kan återgå till legenderna senare, nu blir det fakta. Jo alltså, för att döda en vampyr måste man använda saker som är designade för att döda dem. Det kraftfullaste, för att inte tala om dyraste, är Eldsvärden… Cal-Garoth borde vara användbart när jag tänker på det. Eld är i varje fall mycket kraftfullt mot vampyrer, därför brukar magiker som tillber Keraloth hjälpa till att bekämpa demoner. Det där med vitlök eller silver är bara snack, det biter inte bättre än äpple och koppar, alltså är allt som jag nämnde nu totalt värdelöst. Deras intelligens är hög, och deras tänder är inte särskilt inbjudande… Om de suger blod eller inte är jag inte säker på, det vet nog ingen. De är med de enda som klassificeras som Odöda men ändå har skin som lever. Skelett är ju zombies utan hud, och lichar är zombies som kastar magier. Det är inte säkert att vampyrer är Odöda, men brukar ändå klassificeras som det.
Det absolut bästa, säkraste och billigaste - även fast det är hutlöst dyrt - sättet är att hyra en Utvald. De kallas sig själva det, och det finns mycket få utav dem. I folkmun kallas de för Demonjägare, och det stämmer bra. De är speciellt tränade till att döda demoner och Riithivas, men kan även rå på vampyrer och lichar. En Utvald är en mycket kall, tystlåten och ickesocial person. De syns nästan aldrig, och om man skulle se en vet man direkt vad han eller hon är.
Att utmana en i strid är som att attackera en sovande drake, totalt onödigt och mycket dumt. Om man inte är en högt tränad krigare så står man inte en chans mot en Utvald. Inte ens Kel´Nathals paladiner skulle nog ge speciellt mycket utmaning, inte heller en Maenyros magiker. Magi är kraftfullast om det riktas mot någons sinnen, och vi kommer till varför det inte funkar så bra på en Utvald.
Drakar? Jasså, rakt på sak. Har ni hört talas om drakar mycket? Det har ni… Då kan jag börja med att säga att ja, de är så stora som det sägs. Sluta med den där dumma minen, det är sant. En arg drake skulle säkerligen kunna rasera medelstora städer, och inte ens riket Vhuros går säker för en drakflock. Jo, vi har många skickliga magiker, men drakar är mycket intelligenta och mycket resistenta mot magi. Drakar har visserligen ingen nytta av att rasera städer, men de skulle utan svårigheter kunna. Det enda som möjligtvis skulle kunna ta en drake ensam skulle vara en drakdödare - vilka inte existerar längre -, Nithalors bärare eller en demon. Nej, du har rätt, vi har inte gått in vidare mycket på demoner eller Riithivas, den största katastrofen av de alla, men vi kommer dit… Ta det lugnt.
Det börjar bli dags för en rast nu, eller vad säger ni? Låt oss koppla av ett tag, så jag får en chans att samla mina tankar, så kan vi fortsätta efter det. Ni kan passa på att smälta det som har sagts…
Så där… Ska vi fortsätta på vår rundtur? Jag vet precis vart vi ska gå nu. Kom nu, så kan jag gå igenom någonting annat under tiden. Haha, nej, jag kommer inte att avslöja vart vi ska gå… Då har ni någonting att fundera på ett tag. Se där, en magiker som tillhör rådet. Nej, inte Maenyros, det är en order och inget råd. Maenyros tar bara emot kraftfulla, goda magiker och är en sorts elitorder, medan rådet tar emot i stort sett alla magiker, bara de betalar inträdesavgiften. Det är ingenting ärofullt att vara med i rådet, men den erbjuder skydd i utbyte mot tjänster. De är varken som vi eller som Nattklingorna, utan de tar hand om de flesta städers magiska affärer. Du kan inte gå in i en vanlig affär och be om en amulett som skyddar mot vampyrer, eller en stav med magiska runor och inskrifter. För sådana saker behöver du ta kontakt med rådet och se om de kan ordna det. Antingen så kan de, vilket inte är alltför ofta eftersom magiska saker blir allt mer sällsynta, eller så har de problem med att få tag i det. Chansen finns att de har det i alla fall. Maenyros magikerna har mer troligt sakerna, men att få tag i de genom ordern skulle nog visa sig mer än en utmaning.
Minotaurer? Var har du hart talas om dem? Jaså, det har du hört. Jo, det stämmer, de har styrka som vida översträcker någon annan ras om man jämför storleken. En minotaur ser i grund och botten ut som en tjur som går upprätt, men de är mycket större och definitivt mer stridslystna. De har lika mycket hår som en vorgand eller björn, och de är smartare än någon av dem. En minotaur känner i alla fall igen en människa, även om den snarare ser ut som ett byte i dess ögon. Den tvekar inte att använda sina stora horn till jakt, och när den springer är det få som hinner fly. De borde kanske göra sig mycket bra som krigare, men är alldeles för odisciplinerade och vilda för att det skulle kunna förekomma. Stanna, vi svänger upp här nu, det är inte långt kvar.
Innan vi hinner dit kanske jag kan berätta om De Utvalda? Jo, en person som har ägnat sitt liv till att lära sig Qesin kallas ofta för Demonjägare, eller en Utvald. En Demonjägare tränar nämligen mycket hårt, så att han lyckas kontrollera sina känslor totalt. Det kallas att bemästra Qesin. Som ni säkert förstår är Qesin någonting extremt farligt, för utan känslor… Jag tror ni det går att förklara för andra, men det är verkligen inte bra för en människa att utsätta sig själv för någonting sådant. Självklart är det en klar fördel att kunna ignorera känslor när det gäller strid, för att utan rädsla, smärta och medlidande så klarar man av att nedlägga betydligt farligare fiender än med dessa känslor. De Utvalda ser sig alla som inte lärt sig Qesin som de som inte sätt vägen, inte följt ljuset. Nej, stanna. Vi är framme, bara in genom den här dörren.
Välkommen till de Vita Drakarnas högkvarter i Echlavir… Nej, var inte osäker. Ingen kommer att skada er så länge ni är med mig, ingen skulle våga. Jag kommer inte visa er någonting mer ingående här, utan hade bara tänkt introducera er till en vän, Karn Nastor. Nej, det är ett klannamn. Du vet inte varför vissa har kraftnamn och vissa klannamn? Bara lugn, vi tar det när vi kommer ut.
Detta är Karn. Han är eran nya kontaktman, och jobbar på värdshuset längre ner på gatan. Nej, det är ingen hemlighet, eftersom de Vita Drakarna jobbar lagligt. Men vi uppskattar inte att ni sprider ut det till alla, vi skriker inte ut att vi jobbar här. Vad sade du, Kern? Nej, jag har inte visat de Nattfalk... Borde jag det, tycker du? Vi får se… Nu ska vi dra vidare, det är fortfarande långt kvar till solen går ner.
Då, var var vi? Just det, jag skulle berätta skillnaden mellan klannamn och kraftnamn. Jo, alla har ett tilltalsnamn, som oftast bestäms av rasen, eller hur? Det är inte troligt att en dvärg bär namnet Levrialion, och inte heller är chansen stor att alver har namnet Kerg. Sedan har nästan alla ett klannamn. De som har behov brukar med att kallas för ett kraftnamn. Klannamn brukar vara som vanliga namn, typ som Nastor, Lendrek eller Verin. Kraftnamn har vi utmärkta exemplar på hon Syndrei, nämligen Stormnäve. Sedan har vi Nattklinga, som ursprungligen kommer från Felravek Nattklinga, organisationens grundare. Hans historia är för jobbig för att gå in på, hur som helst. Nå, har ni förstått? Nej, jag har inget kraftnamn… Därför att jag inte behöver det. Att kalla sig ett kraftnamn utan att kunna backa upp det kan leda till trubbel, och jag klarar min bra då det jag gör.
Sväng in här, så går vi mot första rediga värdshus. Min hals känns som sandpapper och min tunga lyder inte order, jag behöver verkligen någonting stärkande. Vad sägs om att dra hela Riithivas saken efteråt?
Det satt fint… Men nu kommer den jobbiga biten, historien om Riithivas, om Thy´Narion, om den största katastrofen av de alla. Om demonerna, om De Utvalda, och om Stormnäve… Historien om De Demonfödda.
Du har aldrig sett de, men de existerar fortfarande. Vad jag talar om är inte alver, drakar eller vampyrer. De jag talar om vandrar Istalor som hatade och utstötta. De som ses som monster även fast de är lika intelligenta som människor. De jagas av de Utvalda, de bränns på bål. De kallas för demoner, och jämförs med Odöda. De är De Demonfödda, och de går under namnet Riithivas. Namnet är alviskt, eftersom det var där det började…
För länge sedan var Relandûns skogar långt mycket vidsträcktare än de är idag. Det var inte långt efter den Andra Katastrofen, då Selvaron hade slagit tillbaks på människorna för allt de gjort mot naturen. Då de flesta trodde att lugnet som nu rådde skulle räcka för evigt, då inga mer Katastrofer skulle inträffa. Det sades att en profet reste runt Istalor, och predikade. Han sade sig ha sett framtiden, men ingen trodde honom. Ingen vågade. Då några alver i sin girighet öppnade portalen, stod det dock klart att det fanns sanning i hans ord. Ingen vet vad som drev alverna till denna handling… Vissa sade att Thy´Narion redan hade deras kroppar i besittning, vissa trodde att de var lockade de med falska hopp om kraft och styrka. Det spelar i vilket fall ingen roll som helst, för då portalen var öppnad fanns det ingen återvändo. Thy´Narion, Demonprinsen, var den första att komma till Istalor. Han förde med sig demoner och andra avgrundsvarelser, som ingen tidigare sett. De förvandlade Relandûn till ett brinnande inferno och lämnade ingenting i sin väg… Som ringar på vattnet spred sig förstörelsen, och då människorna och de andra raserna förstod innebörden av denna invasion var det för sent. Thy´Narion hade då åkallat tillräckligt med demoner för att överta hela Istalor och förslava de andra raserna.
Ingen vet hur, men det var då Stormnäve klev fram. Han var den första i sin klan, som sedan skulle regera Vhuros i många generationer framåt. Då många människor flydda sina hemstäder för att söka skydd inom Vhuros Navaks skyddande murar steg han fram, som en gudasänd kämpe i hela sin prakt. Han lyckades ingjuta mod i människornas hjärtan, och medan demonerna härjade så skapade han sin klan. Han valde ut de krigarna som verkade vara mest stridsdugliga, och lärde de Qesin. Då Thy´Narion var självsäker på att hans armé kunde nedbringa allt som människorna någonsin kunde sätta emot, då han var som sårbarast, då genomförde Stormnäve sina blixtanfall. De Utvalda stred som ingen annan kunnat, de bokstavligen slet itu demonerna med sina vapen. Thy´Narion var nu tvungen att samla sina trupper, och gjorde det vid Portalen, som en gång skickat de. Då Stormnäve kom till platsen, följd av sina Utvalda, mötte de endast ond, bråd död. Inte ens Stormnäve själv utgjorde något hot mot de flammande händerna av Thy´Narion. Hela ordern massakrerades i ett blodbad som aldrig tidigare skådat sitt like.
Dock visste demonernas prins att han var slagen, och han flydde tillbaks till sin hemvärld efter att ha dräpt mannen som hade stoppat hans planer. Han visste att andra gick i hans fotspår och att hans son, Legrond, redan var i färd att träna flera Utvalda. Han visste att han aldrig skulle kunna inta Vhuros. Men han visste att han skulle få sin hämnd.
Portalen och alla kända länkar till världen där klanen Thy härskade förstördes omedelbart, och återigen kände sig folket tryggt. Festerna varade många dagar, och hela tiden prisades Stormnäve. Det verkade som om ondskan som Thy´Narion hade fört med sig hade dött ut, men sanningen var mycket värre. Sanningen var att hela Katastrofen bara hade börjat.
Redan ett halvår efter att portalen hade förstörts så upptäcktes en mycket märklig varelse som vandrade Relandûns skogar, utsvulten och klen. Det var till utseendet en alv, med pupilllösa ögon där det istället brann en sorts röd eld. Alverna som hittade den kallade den för Riithiva, vilket är oöversättbart, men betyder någonting i stil med Den Brinnande Alven. Härskarna av de större kungarikena kallades in, men ingen hade sätt någonting liknande förut. De stannade inte länge dock, för dessa varelser hade nu upptäckts på många ställen och var nu beräknade till hundratalet. Berättelserna gick om deras brutalitet, deras styrka och deras hat. De dödade allting de kom åt, från paladiner till minotaurbarn, och nu växte antalet mycket snabbt. Legrond släppte snabbt ut sina Utvalda för att ta hand om deras nya fiende, och nu rådde det ingen tvekan om vad dessa saker var. Thy´Narion och hans demoner hade inte bara härjat och förstört, de hade försäkrat att Istalor skulle lida lika mycket om de förlorade som om de vann.
Folket började tappa hoppet när alla Riithivas började attackerade deras byar. De gav upp sitt hopp om Alor, och om att överleva. Demonernas barn svepte genom landet som en tyst vind av död, och trots att de inte hade samma mängt som Thayn hade förlitat sig på, eller samma styrka som hade varit Thy´Narions trumfkort, så var de farligare än någon kraft som tidigare hotat Istalor. De hade nämligen en sak som varken de Odöda eller demoner besatt någon större mängd av, nämligen intelligens. De kunde räkna ut exakt hur, var och när de skulle slå till så att det sved mest. Fler och fler organisationer stod hjälplösa, och krigargillet som existerade då blev totalt eliminerat.
Legrond gjorde då det han ansågs vara rätt, och det har diskuterats många gånger efteråt. Han låste portarna till hela riken Vhuros, och stängde befolkningen inne med majoriteten av monstren där inne. Personerna som fanns där inne var redan dömda, och detta var det enda sättet att bli av med monstren. Redan hade han smitt en allians med de mäktigaste av varelser som någonsin funnits och förmodligen som kommer att finnas. Då skriken från de bevingade bestarna gjorde sig hörda över hela Vhuros visste alla inom dess murar att deras tid var över. Väldiga kaskader av eld välde ner och uppslukade allt i sin väg. Skriken den natten kommer för evigt att sitta kvar i minnet av alla som hörde dem. Då drakarna hade uppfyllt sin del av avtalet lämnade de platsen för att aldrig återkomma. Endast spillror av det en gång så stolta Vhuros återstod, och alla som levde sörjde de som hade omkommigt mycket länge. Det skulle ta ett tag för staden att återbyggas, men när det var klart uppstod nya städer; Echlavir, Nendagor och Kemplater bland andra. Idag är Vhuros dubbelt så stort som det som brändes, men staden kommer aldrig att riktigt kunna bli återbyggd.
Ja, visst låter det overkligt, men så var det. Det finns för många bevis för att ignorera det, och för många att sörja. Men låt oss inte tryckas ner av det som en gång hänt, då skulle vi aldrig få någonting gjort. Det kommer med all säkerhet flera katastrofer, så vi gör bäst i att vara förberedda.
Jag vet att jag inte hunnit gå in på vissa raser, som halvlingar, mörkeralver eller dvärgar. Inte heller kan ni säkert mycket om satyrer eller mantikorer. Om det som förekommer i huvudet hos en Thrifalas underkastade vill ni dock inte veta.
Istalor är en stor värld, och ni skulle inte ha råd att höra allting. Detta var några av de viktigaste sakerna, om någonting annat intresserar er kan ni söka upp det själva. Jag tackar för pengarna, men nu måste jag dra vidare. Det finns mycket pengar att tjäna här, och jag vill inte missa ett enda uns av det. Vi kommer med all säkerhet att synas, dock kanske inte det kommer att bli som vänner… Lycka till.
Drakar
Om man någonsin skulle få syn på en drake är det bäst att fly. De kan visserligen vara vänligt sinnade, men man ska inte ta någonting för givet. Många drakar gillar inte att bli störda, och eftersom de är de mäktigaste varelserna som lever och har levat i Istalor brukar de ofta få som de vill.
Drakar är ensliga monster, som oftast lever enskilt. Deras bepansrade kroppar är mycket svåra att komma igenom med vapen, och deras högt utvecklade sinnen gör de mycket resistenta mot magi. Med sina vingar kan de förflytta sig, eller fly, mycket snabbare än någon annan varelse. Deras storlek är oöverträffad med undantag av enstaka demoner, och deras styrka legendarisk. För att rå på en drake relativt enkelt behövs antingen en demon eller en drakdödare. Den förstnämnda är mycket svår att få att samarbeta, och den sistnämnda har varit död i många tusen år.
Människor brukar lämna drakar ifred, dels för deras insats i Riithivakriget, och dels för att de inte är helt ofarliga. Då en drake går i strid är den antagligen i dess egen lya, så den känner till sin omgivning. Drakar kan använda magi mycket skickligt, och de kan slunga en enorm eldkvast genom halsen när de känner för det. Många tror att drakar ruvar på stora skatter, men det är oftast fel. Det enda de ruvar på är sina egg, som visserligen är värda en hel del, och de släpper inte enkelt på de.
Mantikorer
Mantikoren är det djur som kombineras i diskussioner om Nithalor, och kallas ibland för Klingans Odjur. En Mantikor är mycket ovanlig, troligtvis det ovanligaste djuret i Istalor. De välkomnar inte besök, och finner andra raser för störiga, så människor vet mycket lite om de.
En mantikor har en lejonkropp, fladdermusvingar och skorpionsvans, vilket gör den mycket farlig. Den är inte bara mycket rörlig, med sina vingar, utan de har tänder och klor vilket inte gör den alltför trevlig, men det farligaste är ändå dess svans. Den innehåller med mycket gift, så om man överlever attacken av en mantikor så avlider man mycket snart ändå.
Minotaurer
Minotaurer är en sorts tjur-människor som lever lite var stans i Istalor. De är mycket starkare och snabbare än någon människa eller alv, men de är varken särskillt smarta eller snabba. De äter det mesta de kommer över, från smådjur till paladiner. Att besegra en minutaur kan visa sig mycket svårt en mot en om man blir överraskad, annars är det vanligtvis så att man kan besegra dem med en enkel plan. De slåss med sina bastanta horn som de har i pannan och med sina händer, och de kan till och med ibland tänka sig att använda ett simpelt vapen.
Nagas
Nagafolket var en gång raser som dominerade hela Istalor. De är ormfolket, med människoliknande överkropp och ormlik underdel. Deras bett är mycket giftiga, och de är ovanligt aggressiva för att vara en intelligent ras. Då deras tempel och hela städer förstördes i krigen med de andra raserna, bor nu många nagas i underjorden, där de söker föda och lever. Om någon människa skulle våga sig ner råder det lite tvekan om att den naga som de stöter på undviker att attackera.
Det går många rykten om nagas, men det är inte många som stämmer. De är en mycket mytomspunnen ras, och många tror att de planerar en tillbakaattack någonstans där nere i den kolsvarta underjorden. Det sägs med att de har sex eller åtta armar, men det är bevisat att de inte har fler än människor.
Hur det var möjligt för de andra raserna att besegra rasen är fortfarande osäkert eftersom de var, och är, mycket dugliga kämpar och de hade en teknologi som nästan kan mäta sig med nutidens.
Nymfer
En nymf är en sorts varelse som vanligtvis inte blir sedd av allt för många. En nymf är en varelse som oftast har formen av en vacker ung kvinna, men mycket farligare. De är naturens beskyddare, och dess övervakare. Det finns olika sorters nymfer, de vanligaste är träd-, vatten-, och bergnymferna, vilka kallas för Dryader, Najader och Oreader. Ingen vet om det är vanlig enkel skönhet eller magi, men många män som ser nymfer återfinns aldrig. Vanligtvis är nymfer mycket skygga och vänliga, men hotar man naturen ska man veta vad det är man bråkar med. Samtliga nymfer är mycket magikunniga.
Dryader
Träddryaderna kallas med ett annat namn för Dryader. De lever i symbios med ett specifikt träd och skulle med glädje ge sitt liv för att beskydda det. De är mycket bra vänner med alla djur i naturen, och pressar vänskapen till gränsen om sitt träd skulle råka i fara.
Najader
En Najad är en mycket skicklig simmare, och kan hålla andan mycket längre tid än vad som är möjligt även för den mest tränade människan. De har en magisk bindning till en speciell sjö, källa, eller annan vattensamling. Vattenlevande djur förstår najadens tungomål, och låter de ofta hjälpa nödställda simmare.
Oreader
Bergens beskyddare kallas i folkmun för Oreader. De har, som de andra nymferna, en speciell länk till ett föremål, och i oreadens fall är detta vanligtvis ett berg. De är mycket farliga med sina bergsmagier, för väl placerade klippor kan åstadkomma väldigt mycket skada, och till och med ändra utgången i ett större krig.
Odöda
Odöda är inte en vanlig syn. De varierar i många former, och alla är verkligen inte lika farliga. Den simplaste formen tordes vara som endast skellet, ihopsatt med hjälp av magiska medel. Skelett är alldeles för klena för att utgöra något hot mot tränade krigare.
Zombies är en annan form av Odöda. De är inte lika klena som skellet, beroende på hur mycket hud de har kvar. En zombie är bland det mest skräckinjagande man kan stöta på, speciellt om man kände personen när den levde. Eftersom de inte kan känna smärta tål de en hel del, men det kompenseras av deras slöhet och brist på intelligens. Den har i alla fall intelligens, till skillnad från skellet, som måste styras helt av sin mästare.
Mörkervålnader är magiker som har slutit en allians med Thrifalas, guden av förstörelse och död. Då magikern lämnar sitt liv på Istalor kan han återuppväckas av guden, i form av en Mörkervålnad. Den är inte speciellt kraftigt byggt, men den har alla sina gamla magier i behåll, så man ska ändå se upp med vart man har de.
Den absolut kraftfullaste av alla Odöda är ändå vampyren. Till skillnad från skelett och zombies har de en mycket hög intelligens, och är mycket svår att överlista. Den är starkare, rörligare och tåligare än en mörkervålnad, och den besitter många magiska och onda krafter som ingen har lyckats kartlägga än.
Riithiva
Man ”råkar” inte stöta på en Riithiva. Det är förmodligen den som har följt efter dig ett bra tag, för att vänta in ett tillfälle för att slå till. Bortsett från drakar är det intelligentaste man kan råka ut för en Riithiva. Namnet kommer från alviskan, och betyder någonting i stil med ”Brinnande Alv”.
Riithivas kallas med för ”De Demonfödda”, och det är just vad de är. De är den oheliga och ofrivilliga kombinationen av en demon och en alv, och föddes under den tredje katastrofen. Eftersom varken demoner eller alver är påverkade av tid, så lever de Riithivas som föddes då än idag, och de bor långt borta från civilisationen.
Till utseendet liknar en Riithiva en vanlig alv. Skillnaderna ligger i att deras ögon är helröda, som ett brinnande inferno, och utan pupiller. Deras hud är med en aning gråare.
Vorgander
De är inte särsklilt aggressiva eller ondsinta, men vorgander brukar ändå kategoriseras som ett monster. Det är förmodligen det att de har stora horn och är rätt stora själva som skapar rädsla för dem. Man ska i varje fall inte bråka med de, för de vet att de kan orsaka massiv skada med sina horn.
Vorgander brukar användas som riddjur av många olika raser, allt från människor till teldraker. De är inte speciellt snabba eller smidiga, men de kan bära ofantligt mycket tack vare sin storlek, och om man inte behandlar de illa är de mycket lugna och stablia.
Wyverns
En av de få stridsdugliga varelser som flyger i Istalor är wyverns. De ser ut som stora flyödlor, med ett vingspann på kanske två-tre meter. De används som riddjur av de som lyckas tämja dem, men det är inte många som lyckas. En wyvern är mycke aggressiv och illasinnad, så man måste ta det mycket försiktikt om man ska nalkas en. De har huggtänder för att kunna slita itu sina offer, och de har långa, skarpa klor som de använder för att skada och döda den.
Man ser oftast wyverns på natten, då det är svalare. De gillar att jaga då, och de har mycket bra mörkerseende. Många djur hinner inte uppmärksamma en wyvern innan det är för sent, då den stora rovdjuret har kommigt för nära för att offret ska kunna fly.
Relandûn
Alverna anser det vara en stad, människorna anser det vara en skog. Båda har de rätt, men man brukar kalla Relandûn fär alvernas hem. Den stora skogen sträcker sig långt ifrån de kalla bergen i norr till de heta ödemarkerna i söder. Skogen är så enorm, så att det skulle ta flera veckor att fara igenom den till häst. Här i skogerna lever många varelser och raser, allt från de fagra alverna till den grymmaste drake. Här hittar du även kentaurer som bor i harmoni med alverna, och här hittar du dryaderna, trädens beskyddare. Vid vattendrag finns även najader, vattennymferna, och i själva vattnet finns saker vi inte ska tala om. Här finns vorgander och wyverns, nagas och minotaurer. Det går att hitta nästan alla sorters monster och raser djupt inne i Relandûns skyddande skogar.
Dock är inte skogarna var de en gång var, eftersom det inferno som Thy´Narion förde med sig tog med förstörde och skändade en mycket stor yta av dessa magnifika ytor. Demonen visade lika lite hänsyn till naturen som man kan förvänta sig av en demon, och det orsakade så mycket förstörelse att dryader inte ens skulle kunna se det utan att bli helt vansinniga.
Skogarna är ofta utsatta för dåd, likväl av människor som av dvärgar. Båda vill de ha tillgång till hela trädmängden, vilket skulle göra de förmögna. Men inte ens tillsammans kan dessa raser ens drömma om att köra up invånarna i skogen, ty det skulle endast drabba de själva. Detta är bevisat en gång tidigare, då Selvaron tog kontrollen över naturen och straffade alla som villa skära ned träd eller göra skogen orättvisa.
Vhuros
Vhuros är Istalors huvudstad och handelscentrum. Invånarna består till största delen av människor, men det finns personer från alla raser. Det finns många olika organisationer och tempel innanför de mäktiga stadsmurarna, och många kända personer har slagit sig ner i Vhuros för gott.
Det finns alltid någonting att göra i Vhuros, det går alltid att hitta ett jobb som passar sin person. Är man skicklig kan man gå med i Nattklingorna, är man mer magiskt inriktad kämpar man nog för att bli medlem i Maenyros Order.
Själva imperiet går mycket långt, och bildar en fristad för alla raser. Man kan alltid bo i Vhuros, bara man har pengar att försörja sig. Dock vet man aldrig vem som anlitar en Nattklinga att lönnmörda dig eller en Selneth för att utpressa dig.
Vhuros Navak
Navak är centrumet, det är här som det stora palatset tillägnat Kel´Nathal ligger. I palatset bor för tillfället Syndrei Stormnäve, Vhuros tillfälliga härskarinna. Det är med här där alla stora fester och tillställningar hålls. Flera stora organisationer har sitt absoluta högkvarter här, bland annat Nattklingorna och De Utvalda.
Vhuros Nendagor
Nendagor är staden som ligger uppemot bergen. Det är den näst minsta, efter Kemplater. Många dvärgar finner Nendagor som en bra handelsplats, för det är mest det som förekommer här. Det är nämligen i Nendagor som man handlar, säljer och köpslår. Det är här som de giriga och pengatörstiga håller till.
Vhuros Echlavir
Staden som endast slås av Navak i storlek heter Echlavir. Här har bland andra Maenyros Order och Selnetherna sina absoluta högkvarter, och det är här som Arenan ligger. Det försiggår lite av varje i Echlavir, liksom Navak. Här finns det plats för alla raser, bara man håller sig i skinnet.
Vhuros Kemplater
Kommer man till Vhuros med båt lägger man till i Kemplater, den minsta av alla städer tillhörande riket Vhuros. Här har De Vita Drakarna sitt högkvarter, annars är denna en gång så vackra hamnstad bara slum nu för tiden. Det finns många övergivna hus och nedbrända områden, och många som en gång bott här flyttar till Navak.
Nattens Klinga
En av de kändaste och mest fruktade organisationer i Istalor heter Nattens Klinga. För tillfället är det den unga Tirakos som styr den. Om du verkligen vill ha bort en konkurrent eller ärkefiende är det till nattklingorna som du vanligtvis styr dina steg. Lönnmord är nämligen det dom är mest specialiserade på, men de kan även göra stora fromattacker eller beskydda hela städer, bara man betalar bra. Om man lyckas gripa en nattklinga så vägrar de tala om var de kommer från, då det som händer med tjallare är väldigt mycket värre än någonting som lagen får tillgripa.
Nattens Klinga är en mycket vidsträckt organisation, så är man jagad av dem åker man dit förr eller senare. De enda som inte behöver bekymra sig är dom som är medlemmar i organisationen. Visserligen ger det ett visst skydd att gå under Maenyros beskyddande hand, eller att kriga för den bortgånga Kel´Nathal. Att vara Utvald ger skydd i sig, då det inte är många som vågar närma sig dig, inte ens på natten.
Tirakos Nattklinga är son i rakt nedstigande led från grundaren av organisationen, så han är den som leder det hela, det råder inga dispyter om det. Han är mycket bestämd, och låter ingen ens tänka tanken på att avsätta honom. Många ser honom som perfekt, men minst lika många skulle inte ryka på ögonbrynen om det hände honom någonting. Han är själv en mycket aktiv lönnmördare, och har bara varit nära att åka fast en enda gång. Att han har fallit i djup förälskelse med Vhuros nästa härskarinna råder det inget tvivel om, och många undrar om det inte vore en perfekt allians. Tillsammans skulle ingen våga trotsa dem, för Nattklingorna och paladinerna av Kel`Nathal skulle tillsammans kunna styra staden som de ville.
Det är en mycket stor organisation, Nattens Klinga. Den styr faktiskt mycket mer än en annan organisation skulle kunna göra med samma antal medlemmar, och det är för att alla som talar illa om Nattens Klinga, sätter fast en sådan eller kaxar upp sig mot en inte brukar leva mycket längre än fem fotsteg innanför sin egen dörrtröskel. Det är med terror och fruktan som Nattens Klingor styr många av de stora personerna i Vhuros, bland annat Ärkemagikern Velharas. Det är många som fruktas ha fallit i deras grepp, men faktum är att alla mer eller mindre befinner sig under deras kontroll.
De Vita Drakarna
Den absolut största organisationen i hela Istalor är De Vita Drakarna. Man kan jämföra de med de Nattens Klingor, fast de utför de lagliga jobben istället. Detta kan innebära att driva bort en Vampyr från staden eller att stå emot en invasion av Odöda. Dock är de inte heller gratis, och brukar ta betalt ungefär lika mycket som Nattens Klingor tar. De är oftast inte snälla, men följer lagen. De slår bara ner folk om de får det.
De Vita Drakarna satsar också på vissa attraktioner, som till exempel den berömda Arenan i Vhuros Echlavir. Där går det nästan alltid en match, så om man känner sig lite blodtörstig är det bara att besöka arenan på en ledig stund.
En av de bäst förvarade hemligheterna i Istalor är vem som styr denna organisation för alla som kan bära vapen. Det går många rykten om båda Syndrei och Tirakos, men de är knappast sanna. Vem det än är så lyckas han eller hon att hålla det mycket väl dolt, och det är ett vanligt samtalsämne och spekulationsobjekt för uttråkat folk hur personen i fråga lyckas.
Stridens Systrar
Den organisation som förmodligen är minst känd i hela Istalor är nog Stridens Systrar.
Det är en organisation som endast består tre stycken kvinnor. Den första är Syndrei, Vhuros härskarinna. Den andra är Liiravi, en mycket kraftfull alvinna som står under rangen Skogshärskare, och styr över en stor del av Relandûns skogar.
Den tredje är mycket omtalad. Vanligt folk vet oftast inte mer än hennes namn, Jezebel. Högre stående kan ha hört talas om vart hon befinner sig och vem hon är, men bara de riktigt stora härskarna har träffat henne i person, och känt igen henne. Troligtvis, enligt folket, är hon en av de och vandrar Vhuros gator lika mycket som de. Det sägs mycket om att krigaren som är en av de tre ledarna av De Vita Drakarna, Manerak, är hennes trolovade. Han själv varken förnekar eller fasthåller ryktet.
Stridens Systrar är kända för att aldrig ens ha tänkt tanken på några silkesvantar. De slår till hårt och kraftfullt mot dem som skulle hota rikena, och de försöker inte att få sig själva att verka mindre brutala. De uttalar sig själva om att det är det enda sättet att hålla någon inträngd, att vara säker på vinst.
----------End Istalor---------
Detta är vad jag har skrivit för tillfället, men det är som sagt bara utkast.
Jag har personer som hjälper mig, Bland annat Heidi (www.geocities.com/electricabyss), som är en mycket skicklig tecknare...
Tacksam för alla slags kommentarer.