w176
Förlorad dotter
Okej jag är lyrisk och förhoppnngsfull efter första splemötet nu, men ser ändå punkter att förbärra, Spelmötet var den första i den -här- kampanjen, de -här- spelmötet.
---
Nå,som sagt jag är lyrisk, de hela flöt på som planerat, och efter en som vanligt när man startar, med nu spelgrupp och ny kampanj ens start med den sedvanliga är "Vem, är jag, var, var jag min roll, hur ser situationen ut, hur ska jag förhålla mig till de" tvekan och allmän att man inte har vanan med gruppen än så fortskred spelmötet lysande och scenerna spelades efter planen. Karaktärerna skapade band och relationer till varandra och bikarartärer och allt rent allmänt funkade.
För att göra redogörelsen lite tydligare, så var fördelningen av roller och spelare sådalunda
w176/Elin: avsnittsansvarig,
spelade Dizz, näcken, gymnastikläraren, tjejen-som-dog, matteläraren m.m.
Xhakal/Jenny: Avsnittsansvarig,
Spelade Morgen, Spindel, Loe, Dataläraren, en FBI agent, Winter, tjejen-som-dog m.m.
Henrietta: spelare (efter ett par års rollspeluppehåll)
Spelade: Tilt, rektorn, bimbo, Neriada (polis) några ytterligare elever m.m.
Linda: spelare
Spelade: Manuel, Engelskläraren (ond magiker) skolans Freak nr 2 (också magiker) Fbi agent, en jock m.m.
Efter vi hade spelat i genom de planerade scenerna (Uppvärmningen samt klippen mellan fest och skoldagen efter) så rullade spelmötet på. Vi var klar med de vi planerat top halvvägs genom spelmötet och jag kände "Shit, oj är vi redan här, kommer vi ha spelat upp materialet snart" men fortsättnings scener föll sig lika naturligt som de planerade. De gick att angsta de i Winter lägenhet, polisen började undersöka man kunde inte se spåren, en massa scener i skolan delvis med poliserna (som egentligen utreder droger och inte mord i och med at de inte var ett mord, eller? ) De sökte upp spindel på Loes bar, Manuel kallas till rektorn och fick plötsligt byta skåp och fick den döda tjejen skåp för något övarnaturligt spelade rektorn och så vidare. Allt funkade. Ag är helt snorigt förvånad över detta faktum. Anslutningen av avsnittet blir, när Manuel gå igen skåpet (som skolan hade tömt men på något mystiskt sätt lyckats ändå glömma) 3 stycken lappar med dagboksanteckningar i och hur vi läser och kort diskuterar dem
---
De Positiva:
De positiva var mycket.
Men mycket att alla fattade och funkade stansen som alla kunde dels var handlingsdrivade, (ta spelledaraktiga initiativ) och handlingsföljande (att bara följa på de resten skapar och reagera på dem). Henrietta skapade en helt underbar scen genom att helt enkelt tillföra när de plötsligt började minnas saker efter rektorns tal att han bar samma kläder som på festen varpå vi får en jättemysig scen när rollpersonerna och speciellt Tilt får panik när han inser att hans kläder är stela och röda av tjejens torkade blod (Hon hade naken slängt sig i hans armar i den scen de just innan dess mindes.)
Och att helt enkelt att alla direkt greppade hur de helt enkelt kunde tillföra en bikaraktär till en scen så fort de tyckte de passade, som när engelskläraren plötsligt ställer sig bakom rollpersonerna som i paranoid desperation sitter och viskar om att ingen annan ser blodet och att skaffa nya kläder till Tilt. Liksom hur en elak och dominant lärare plötsligt tornade upp sig över dem förstärkte verkligen känslan av hur mycket deras liv vilade i andras händer.
Mer som var positivt var att flödet mellan vilka karaktärer som var i en scen mot vilka spelare som hade dem funkade. När vi skulle ha scenen då de gick i väg till baren så lät Jenny helt enkelt sin huvudkaraktär vara hemma och plugga och försöka ta de lugnt och komma i mental balans igen, så att hon bara behövde ha två istället för tre karaktärer aktiva i den scenen (vampyrbarägaren Loe och Spindel). Och så funkade de hela tiden jätte bra, antingen höll en karartär sig lite mer i bakgrunden eller så var en helt enkelt inte närvarde när spelaren behövde spela en annan karaktär. De funkade underbart.
Att introducera nya karartärer gick underbart. Vi behövde rektorn för en scen och frågade linda om rektion var hennes varpå Henrietta istället hakade på och vill göra rektorn i den scenen och på fläcken skapade en helt underbar ”Vill verka snäll och pedagogiskt och medlidande men är egentligen mest intresserad att inte bli stämd av eleverna och att skolan skall ha ett bra rykte” rektor på fläcken.
Stämningen var också på topp. De var intensivt spel, och de var liksom BANGBANGBANG med händelser att regera på utan att de blev att stapla den ena saken på den andra, Rollpersoner och spelare var verkligen på helspänn hela tiden och regerade och spelade jättebra på att reagera på dem som hände hela tiden.
Gruppdynamiken funkade också jättefin. Vi lyckades både få en väldigt självklar grupp där alla huvudkaraktärer naturligt hörde till, brydde sig m varann och vände sig till varann men som de ändå fanns konflikter spänningar och meningskiljaktligheter i.
Vi använde själva spelutrymmet och props fint. När vi satt nere i Winters källare satt vi nära varann på golvet bakom soffan och spelade, när någon reste sig och gick iväg reste dom sig, när någon drog sig utan gjorde dom de och så vidare. Och när vi kastade över och stöp varann så ströp vi varann, kramades rollpersonerna kramades vi. Och när vi spelade kring Tilts blodiga kläder tog någon upp en filt som Låg på lindas säng och den fick sedan de närmaste två timmarna bli den kasse med blodiga kläder, rollpersonerna slängde mellan varann, gömde, betraktade och lämnade över till polisen m.m. När Jenny spelade spindel hade hon hatten och så vidare. Fysiskt spel, med mycket rörelser och beröring och kreativt användande av props helt enkelt.
Handlingen föll jättenaturlig. Vi hade vår start och sedan var de fisktanken i gång, och alla bara reagerade på dem som redan hade skett, fick kreativa idéer och byggde nya scener utifrån det.
…
De negativa
De Negativa då, eller snare de vi kan förbättra sp här på rak arm.
Vi var HÖGLJUDDA. Vi skrek, fick psykbryt, bråkade på varann, grät och hade oss. Dels på grund att vi hade på musik i bakgrunden också som man var tvungen att överrösta. Fortsätter vi så hör kommer grannarna klaga.
Vi Var för intensiva. Vi hade ju verkligen köra en händelserik start so verkligen kickade igång kampanjen, men första spelmötes spelades nästan igenom men karaktärer bara i olika grader av högljudd hysteri och paranoia. Vi behöver mer dämpade scener.
Vi var med i alla scener. Nackdelen med att ha 5-10 karaktärer hela tiden tillgängliga gjorde att ingen någonsin behövde vara utanför en scen, men också att de flesta scener hade 4 eller 3 spelare aktiva. Detta var i och för sig bra för gruppdynamiken, men vi måste variera oss mer och köra scener bara på två spelare också, privata samtal mellan karaktärer m.m.
Vi behöver ordentligare middag. Nästa gång bryter vi en halvtimme och går hem till Jenny och äter så vi får vila huvudet lite.
Just nu har vi mest hunnit skapa emotionella band med gruppen till sin helhet. Vi måste få fram mer av de individuella relationerna karaktärerna emellan och mer av de olika individerna. Därav behövs de också fler dämpade scener med inte alla aktiva selare som pratar i mun på varann och är halvhysteriska,
---
Till nästa gång:
Så fortsätter jag och Jenny vara avsnittsansvariga. Dels för att de andra måste utforma sina antagonister lite mer och andra bipersoner och ge dem agendor som sedan kan bli avsnittshandlingar. Vi tänker dra ner tempot lite, låta karaktärerna landa i vardagen igen och sänka paranoia nivån. I det här avsnittet har huvudkaraktärerna blivit helt spindel fixerade och inte alls upptäckt den sex andra övernaturliga karartärer de stött på och de ledtrådar som ledde åt helt andra håll, så Spindel skall hålla sig i bakgrunden och handlingen skall drivas mer av näcken som beskyddar dem och magikerna som vill att de skall se igenom verkligheten.
Vi ska ta ordentlig matrast. Och sen vet vi inte så mycket mer. Några bra idéer vad plotten kan vara ut på, Kanske lite mer tampas med vardagsproblem, med inslag av övernaturligt.
---
Just de var har vår stora ”Its only a Myth” bok också. Den bör kanske nämnas. En sån där 5 ämnes skolbok, med en flik till varje spelare för privata hemliga anteckningar, samt en femte flik längst fram för citat från spelmöterna, samt allmänna anteckningar om vem som sa vad och hände.
---
Och då var de lika bra att jag lägger in några av de fina citat vi besvarade till eftervärlden:
Principal (En vecka efter tjejen dog inför klassen)
”Anyone feeling like a silent minute? Well let’s have two silent seconds!”
*två sekunder tysnad*
Dizz: “...A friend of mine said that having an orgasm is like having your freaking spine ripped out through you penis, but in a positive way”
Manuel (troende katolik): "Mmmm…"
Dizz: "Oh! You are masturbating!"
Manuel: ”I’M NOT!”
Tilt (In the shelters during the prelude):
“You are the one with the problem- you are too gay to have a girlfriend, but you are not gay so you can’t have a gayfriend either, so you have a problem. I'm just too crazy to have a girlfriend, and that’s not a problem, that’s a fucking lifestyle!”
---
Nå,som sagt jag är lyrisk, de hela flöt på som planerat, och efter en som vanligt när man startar, med nu spelgrupp och ny kampanj ens start med den sedvanliga är "Vem, är jag, var, var jag min roll, hur ser situationen ut, hur ska jag förhålla mig till de" tvekan och allmän att man inte har vanan med gruppen än så fortskred spelmötet lysande och scenerna spelades efter planen. Karaktärerna skapade band och relationer till varandra och bikarartärer och allt rent allmänt funkade.
För att göra redogörelsen lite tydligare, så var fördelningen av roller och spelare sådalunda
w176/Elin: avsnittsansvarig,
spelade Dizz, näcken, gymnastikläraren, tjejen-som-dog, matteläraren m.m.
Xhakal/Jenny: Avsnittsansvarig,
Spelade Morgen, Spindel, Loe, Dataläraren, en FBI agent, Winter, tjejen-som-dog m.m.
Henrietta: spelare (efter ett par års rollspeluppehåll)
Spelade: Tilt, rektorn, bimbo, Neriada (polis) några ytterligare elever m.m.
Linda: spelare
Spelade: Manuel, Engelskläraren (ond magiker) skolans Freak nr 2 (också magiker) Fbi agent, en jock m.m.
Efter vi hade spelat i genom de planerade scenerna (Uppvärmningen samt klippen mellan fest och skoldagen efter) så rullade spelmötet på. Vi var klar med de vi planerat top halvvägs genom spelmötet och jag kände "Shit, oj är vi redan här, kommer vi ha spelat upp materialet snart" men fortsättnings scener föll sig lika naturligt som de planerade. De gick att angsta de i Winter lägenhet, polisen började undersöka man kunde inte se spåren, en massa scener i skolan delvis med poliserna (som egentligen utreder droger och inte mord i och med at de inte var ett mord, eller? ) De sökte upp spindel på Loes bar, Manuel kallas till rektorn och fick plötsligt byta skåp och fick den döda tjejen skåp för något övarnaturligt spelade rektorn och så vidare. Allt funkade. Ag är helt snorigt förvånad över detta faktum. Anslutningen av avsnittet blir, när Manuel gå igen skåpet (som skolan hade tömt men på något mystiskt sätt lyckats ändå glömma) 3 stycken lappar med dagboksanteckningar i och hur vi läser och kort diskuterar dem
---
De Positiva:
De positiva var mycket.
Men mycket att alla fattade och funkade stansen som alla kunde dels var handlingsdrivade, (ta spelledaraktiga initiativ) och handlingsföljande (att bara följa på de resten skapar och reagera på dem). Henrietta skapade en helt underbar scen genom att helt enkelt tillföra när de plötsligt började minnas saker efter rektorns tal att han bar samma kläder som på festen varpå vi får en jättemysig scen när rollpersonerna och speciellt Tilt får panik när han inser att hans kläder är stela och röda av tjejens torkade blod (Hon hade naken slängt sig i hans armar i den scen de just innan dess mindes.)
Och att helt enkelt att alla direkt greppade hur de helt enkelt kunde tillföra en bikaraktär till en scen så fort de tyckte de passade, som när engelskläraren plötsligt ställer sig bakom rollpersonerna som i paranoid desperation sitter och viskar om att ingen annan ser blodet och att skaffa nya kläder till Tilt. Liksom hur en elak och dominant lärare plötsligt tornade upp sig över dem förstärkte verkligen känslan av hur mycket deras liv vilade i andras händer.
Mer som var positivt var att flödet mellan vilka karaktärer som var i en scen mot vilka spelare som hade dem funkade. När vi skulle ha scenen då de gick i väg till baren så lät Jenny helt enkelt sin huvudkaraktär vara hemma och plugga och försöka ta de lugnt och komma i mental balans igen, så att hon bara behövde ha två istället för tre karaktärer aktiva i den scenen (vampyrbarägaren Loe och Spindel). Och så funkade de hela tiden jätte bra, antingen höll en karartär sig lite mer i bakgrunden eller så var en helt enkelt inte närvarde när spelaren behövde spela en annan karaktär. De funkade underbart.
Att introducera nya karartärer gick underbart. Vi behövde rektorn för en scen och frågade linda om rektion var hennes varpå Henrietta istället hakade på och vill göra rektorn i den scenen och på fläcken skapade en helt underbar ”Vill verka snäll och pedagogiskt och medlidande men är egentligen mest intresserad att inte bli stämd av eleverna och att skolan skall ha ett bra rykte” rektor på fläcken.
Stämningen var också på topp. De var intensivt spel, och de var liksom BANGBANGBANG med händelser att regera på utan att de blev att stapla den ena saken på den andra, Rollpersoner och spelare var verkligen på helspänn hela tiden och regerade och spelade jättebra på att reagera på dem som hände hela tiden.
Gruppdynamiken funkade också jättefin. Vi lyckades både få en väldigt självklar grupp där alla huvudkaraktärer naturligt hörde till, brydde sig m varann och vände sig till varann men som de ändå fanns konflikter spänningar och meningskiljaktligheter i.
Vi använde själva spelutrymmet och props fint. När vi satt nere i Winters källare satt vi nära varann på golvet bakom soffan och spelade, när någon reste sig och gick iväg reste dom sig, när någon drog sig utan gjorde dom de och så vidare. Och när vi kastade över och stöp varann så ströp vi varann, kramades rollpersonerna kramades vi. Och när vi spelade kring Tilts blodiga kläder tog någon upp en filt som Låg på lindas säng och den fick sedan de närmaste två timmarna bli den kasse med blodiga kläder, rollpersonerna slängde mellan varann, gömde, betraktade och lämnade över till polisen m.m. När Jenny spelade spindel hade hon hatten och så vidare. Fysiskt spel, med mycket rörelser och beröring och kreativt användande av props helt enkelt.
Handlingen föll jättenaturlig. Vi hade vår start och sedan var de fisktanken i gång, och alla bara reagerade på dem som redan hade skett, fick kreativa idéer och byggde nya scener utifrån det.
…
De negativa
De Negativa då, eller snare de vi kan förbättra sp här på rak arm.
Vi var HÖGLJUDDA. Vi skrek, fick psykbryt, bråkade på varann, grät och hade oss. Dels på grund att vi hade på musik i bakgrunden också som man var tvungen att överrösta. Fortsätter vi så hör kommer grannarna klaga.
Vi Var för intensiva. Vi hade ju verkligen köra en händelserik start so verkligen kickade igång kampanjen, men första spelmötes spelades nästan igenom men karaktärer bara i olika grader av högljudd hysteri och paranoia. Vi behöver mer dämpade scener.
Vi var med i alla scener. Nackdelen med att ha 5-10 karaktärer hela tiden tillgängliga gjorde att ingen någonsin behövde vara utanför en scen, men också att de flesta scener hade 4 eller 3 spelare aktiva. Detta var i och för sig bra för gruppdynamiken, men vi måste variera oss mer och köra scener bara på två spelare också, privata samtal mellan karaktärer m.m.
Vi behöver ordentligare middag. Nästa gång bryter vi en halvtimme och går hem till Jenny och äter så vi får vila huvudet lite.
Just nu har vi mest hunnit skapa emotionella band med gruppen till sin helhet. Vi måste få fram mer av de individuella relationerna karaktärerna emellan och mer av de olika individerna. Därav behövs de också fler dämpade scener med inte alla aktiva selare som pratar i mun på varann och är halvhysteriska,
---
Till nästa gång:
Så fortsätter jag och Jenny vara avsnittsansvariga. Dels för att de andra måste utforma sina antagonister lite mer och andra bipersoner och ge dem agendor som sedan kan bli avsnittshandlingar. Vi tänker dra ner tempot lite, låta karaktärerna landa i vardagen igen och sänka paranoia nivån. I det här avsnittet har huvudkaraktärerna blivit helt spindel fixerade och inte alls upptäckt den sex andra övernaturliga karartärer de stött på och de ledtrådar som ledde åt helt andra håll, så Spindel skall hålla sig i bakgrunden och handlingen skall drivas mer av näcken som beskyddar dem och magikerna som vill att de skall se igenom verkligheten.
Vi ska ta ordentlig matrast. Och sen vet vi inte så mycket mer. Några bra idéer vad plotten kan vara ut på, Kanske lite mer tampas med vardagsproblem, med inslag av övernaturligt.
---
Just de var har vår stora ”Its only a Myth” bok också. Den bör kanske nämnas. En sån där 5 ämnes skolbok, med en flik till varje spelare för privata hemliga anteckningar, samt en femte flik längst fram för citat från spelmöterna, samt allmänna anteckningar om vem som sa vad och hände.
---
Och då var de lika bra att jag lägger in några av de fina citat vi besvarade till eftervärlden:
Principal (En vecka efter tjejen dog inför klassen)
”Anyone feeling like a silent minute? Well let’s have two silent seconds!”
*två sekunder tysnad*
Dizz: “...A friend of mine said that having an orgasm is like having your freaking spine ripped out through you penis, but in a positive way”
Manuel (troende katolik): "Mmmm…"
Dizz: "Oh! You are masturbating!"
Manuel: ”I’M NOT!”
Tilt (In the shelters during the prelude):
“You are the one with the problem- you are too gay to have a girlfriend, but you are not gay so you can’t have a gayfriend either, so you have a problem. I'm just too crazy to have a girlfriend, and that’s not a problem, that’s a fucking lifestyle!”
