Nekromanti It's the end of the world as we know it!

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Hur förintar man världen med stil i sina rollspelskampanjer?

Åkej, jag menar nu inget sånt där mjäkigt som att skurken lyckas besegra hjältarna så att hjältarna inte lyckas återbörda den Heliga Kristallen Från Långtbortistan, eller att svartmuskiga terrorister kraschat flygplan med nervgas i skyskrapor på USAs östkust, eller att rollpersonerna får ångest och psykbryt och skjuter sin odöda hjärna ur skallen. Jag menar bokstavligt, världen går under!

Tanken som slår mig är nämligen att jag inte har varit med om särskilt många kampanjer där spelarna faktiskt misslyckats med att rädda världen. Det närmaste jag kan tänka mig är Midnight, fast där har ju världen faktiskt inte gått under. Den har bara fallit för Mörkret, på ungefär samma sätt som galaxen i Star Wars. Det är ju ingen undergång att tala om! Det är ju bara lite diktatur, liksom.

Så, hur förintar man världen med stil? Måste man ge sig in på apokalypsslyten med guds vrede och fyra ryttare eller full automateld med kärnvapen, eller kan man förinta världen "lite stillsammare"? Hur länge ska man dra ut på slutet? Kan man nöja sig med "det blir vitt, sedan svart, och sen är kampanjen slut", eller ska man dra igång Dies Irae på stereon och sedan fläska på med långa utdragna beskrivningar av utomjordingar som skjuter laserstrålar rakt ner i Vita Huset?

På samma sätt, hur ger man rollpersonerna möjlighet att rädda världen med stil? Till att börja med så måste man ge dem möjlighet att misslyckas. Den möjligheten bör vara reell, och den bör utgå från rollpersonernas val. För att de där valen ska spela någon roll så krävs det också att det finns alternativ. Att välja mellan att världen går under och att världen inte går under är inte ett alternativ. Däremot skulle man kunna tänka sig att antingen koncentrera sig på uppgiften och med stor sannolikhet rädda världen, eller försöka rädda sin flickvän och förmodligen rädda världen. Tillräckligt många sådana val kommer sabba möjligheten att rädda världen rätt hårt.

En sista fråga, vad gör man sen? Fast den behöver jag egentligen inte svar på. Enligt min erfarenhet, det dummaste man kan göra är att fortsätta samma kampanj med samma rollpersoner efteråt, även om man lyckades rädda världen. Om världen hotats av apokalyps, och man på något sätt lyckas undvika den, så kommer varje annan kampanj med samma rollpersoner vara trist i jämförelse. Då är det nog bättre att helt enkelt packa ihop lite stillsamt, avsluta kampanjen och gå hem. Sen kan man ju börja med en ny kampanj, men det är ett senare problem.

Fler undergångstankar?
 

Ziaxool

Veteran
Joined
7 Jun 2002
Messages
137
Location
Kolmården
Under en DBZ kampanj hann vi utplåna två (!) planeter- Vegeta och jorden. Den första utplånades till stoft när många starka kämpar samlades och avfyrade en stråle av konsentrerad Ki, så stark att planetens kärna rubbades och planeten imploderade. Jorden blev efter det anfallen av alla överlevande saiyiner och de lyckades faktiskt döda varenda en av de patetiska jordborna. Alla förutom hjältarna, that is. Och eftersom det är Dragonball så räckte det med att samla sju magiska kulor för att ändra på den saken...
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Hmm, måste världen fysiskt gå under eller räcker det med att civilisationen (och dagens samhälle) gör det?

Det är ju viss skillnad i vad som krävs.

Men stora asteroider är ju en ide, alternativt att någon trycker på fel knapp.

Och vad är det som hindrar att det är rollfigurernas agerande som ORSAKAR undergången (i sann Dirty Pair-stil).

/Ulfgeir

Återkommer med mer svammel i kväll efter träningen.
 

vandraren

Swordsman
Joined
17 May 2002
Messages
453
Location
stockholm
En mycket oprecis fråga. Men om du menar att världen ska förstöras fysiskt så får man ta till asteroider eller att solen blir en jättenova eller att solsystemet hamnar nära ett svart hål. Om du inte menar att jorden ska försvinna helt så räcker det med atombombskrig, stora epidemier, klimatförändringar för att förstöra civilisationen och möjligen allt eller nästan allt djur- och växtliv. Eller som du själv nämnt något övernaturligt, typ att gudarna kommer och hamrar sönder jorden eller att en jätteamöba slukar hela planeten. Whatever liksom.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"En mycket oprecis fråga. Men om du menar att världen ska förstöras fysiskt"

Frågan är egentligen hur ska ett äventyr som omfattar jordens undergång te sig, och hur ska det rollspelas. Exakt vad det är som orsakar Jordens undergång är egentligen ointressant - det intressanta är hur det ter sig i spelet.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Tjaa...

2 gånger har jag spellett där spelarna i någon mening misslyckades med att rädda världen.

- I en kampanj blev det till slut fråga om att hindra ett gäng skurkar från att ödelägga världen med diverse förtrollade dimmor. Under konfrontationen i skurkarnas fäste fegade rollpersonerna ur och flydde.
Dimmorna täckte ett större kungarike och dödade alla i det. Till slut lyckades rollpersonerna skingra dimmorna med en stormartifakt, men när de lättade var då riket också fysiskt lagt i ruiner av orkanvindarna.
Så tack vare händelseförloppets långsamma takt var det möjligt för rollpersonerna att försöka igen, men till priset av miljoner döda.

- I en annan kampanj var rollpersonerna gudar, nyligen upptagna i asagudarnas krets. Under spelsessionerna inträffade saker som i efterhand började tydas som inledningen till det klassiska Ragnarök. Dess kulmen blev precis som hos Snorre det stora slaget mellan gudarna och kaosmakterna. Gudarnas värld var förmodligen förlorad, men chansen fanns att rollpersonerna kunde göra någonting. Dessutom kunde deras prestationer på slagfältet (om inte förr) avgöra inte bara deras eget öde utan också möjligen rädda en del andra gudar, vilket också skedde.
Och liksom hos Snorre började en ny värld skapas i askan efter den gamla och asarnas arvtagare kunde ta vid.

Bägge dessa kampanjer fortsatte sedan i många år, realtid. Den förstnämnda är nu död, eftersom flera i spelgruppen permanent flyttat utomlands. Men den andra fortsätter.

Det är inte alls min erfarenhet att kampanjer måste ta slut när en värld räddats. Däremot kan det bli trist när de i flera bemärkelser episka hjältarna sätter sig på sina bepansrade stjärtar och väntar på att en ny världsfara skall komma flygande. Men bara man är överens om spelstilen inom gruppen finns det inga gränser för hur kul man kan ha.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
OT: brist på Lincon

Ses vi på LinCon?
Skulle åkt, men hade inte riktigt råd och mina kamrater som jag hade tänkt åka med bangade också ut, pga ekonomi (eller brist på sådant). :gremfrown:

/Ulfgeir
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Mer utlovat svammel..

Nåväl, här kommer mer utlovat svammel.

Vill man utplåna planeten fysiskt så har man väl följande alternativ:
* Asteroider (Vi har väl alla sett Armageddon)
* Solar som går nova/svart hål (kort sagt stjärnan kring vilken planeten kretsar dör våldsamt.
* Aliens/Gudar med ofantlig makt

Om det räcker med att få bort civilisationen och dagens samhälle, så finns ju följande alternativ:
* Asteroider som är tillräckligt stora.
* Någon startar kärnvapenkrig.
* Enorma vulkanutbrott. Tänk Krakatao fast större.
* Global uppvärmning så att polarisen smälter
* Global istid
* Någon synnerligen elakartad sjukom börjar spridas. Tänk en sjukdom som är lika dödlig som Ebola, än mer smittsam men med en längre inkubationstid innan du blir sjuk.
* Elakartade Aliens/gudar.

Nåväl: om det är alternativ 1 eller 2 från planetförstörarkategorin och vi upptäcker det tillräckligt tidigt och har resurserna, då finns det två typer av kamapnj som med lätthet kan spelas: Hitta ett sätt att förhindra katastrofen (förstör den hotande asteroiden), bygg enorma rymdskepp och överge planeten. Försök hitta någon ny lämplig planet att bo på. Problemet med alternativ 2 här är att alla som bor på planeten inte kan räddas. Hur skall man få fram de som är mest värdiga att räddas? (Lotterier, de med mest pengar och makt, de mest framstående inom sina yrken...)

Mot ondskefulla Aliens/Gudar som vill demolera planeten för att bygga en galaktisk hyperrymdsautostrada, då finns det inte så mycket att göra. Beror visserligen på teknologinivån, och är den tillräckligt hög så kan det ju bli ett långt utdraget krig. Kanske kan vi för slå tillbaks dem och ta kriget till DERAS planet.

Vad gäller de katastroferna som bara förstör civilisationen, så kan ju vissa av dem komma betydligt hastigare. Exempelvis kärnvapen, elaka sjukdomar eller asteroider, för att inte tala om vulkanutbrotten.

Handlar det om sjukdomar så märker man ju inget innan folk börjar falla ihop extremt sjuka och smittan sprids trots att ansvariga myndigheter tror att de har satt alla smittade områden i karantän. (Se Outbreak med Dustin Hoffman som ett bra exempel).

En global istid eller att all polaris smälter tar mer tid, och här har folk tid på sig att försöka ta sig till områden som inte drabbas. Så de är de minst farliga sätten.

Och onda aliens som tar över så får vi ju först ett krig mot dem, och sedan kanske en motståndsrörelse ifall de skulle vinna. Och när människorna väl vinner så återstår ju att bygga upp samhället igen.

Vissa av katastroferna är ju inget som spelarna skulle kunna hindra, utan här handlar det mer om ta reda på varför (sjukdomar) och hitta något sätt att överleva och sedan bygga upp allt igen.

Men det är ju inget som hindrar att man kombinerar flera av orsakerna. =^_^=

Den karaktären som jag skickade in i karaktärstävlingen innan ( Pandora Rosenstar) hon är ju från en efter-katastrofenvärld där asteroider hade slagit ner på jorden och orsakat gigantiska jordbävningar etc. Automatiska försvarssystem hade då uppfattat detta som anfall och aktiverats för att utplåna fienden, vilket aktiverade fler sådana system. Verkar även ha varit lite aliens inblandade här, men ingen som vet exakt vad som hände och varför. Istället går ju livet ut på att försöka överleva och återuppbygga ett fungerande samhälle.

/Ulfgeir
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Häftig fråga. Jag är en sådan där som genom åren kört med rätt tomma hot när det gäller jordens undergång. Om rollpersonerna skulle misslyckas så händer egentligen inget märkvärdigare än att det blir fler kratrar ute i naturen och att man tvingas lyssna på mer gnäll från alla spelledarpersoner man möter. Men rollpersonerna har alltid fått en ny chans; det handlar bara om att man får träffa några nya snubbar som säger sig ha startat en motståndsrörelse, och om man bara utför den och den bedriften så kommer man minsann att få ordning på världen igen...

Skall man verkligen spela världens undergång så tycker jag nog att man ska göra det i en kampanj som sätter punkt för alla kampanjer. "Det här blir sista äventyret, efter det så spelar vi inte i den här världen mer," skulle jag resonera som spelledare. Det får gå som det går. Då blir det nog också mest spännande att spelleda.

Det påminner mig om något jag läste i en CCG-tidning. Det var en turnering i L5R där speldesignern hade sagt "utgången av den här turneringen dikterar slutet för spelets berättelse. Jag skriver ett slut för alla de stora klanerna i spelet (eller hur det nu fungerade, jag är inte så haj på L5R, han hade iaf fem slut med sig till slut, har jag för mig) och beroende på vilka kort vinnaren har använt så kommer en av dessa fem alternativa slut få sätta punkt för hela den här spelsagan." Enligt uppgift så skall det ha varit en riktigt skön stämning på konventet där det uppstod ett naturligt släktskap mellan dem som hejade på en och samma klan, och på somliga håll hördes kampsånger om att man tillsammans skulle krossa de onda så att inte de skulle få låta världen gå under. De onda försvann rätt tidigt ur turneringen, och när speldesignern rev itu sina papper där det onda slutet var uppskrivet så uppstod allmänt jubel. Till slut så var finalen mellan Lejonets och Tranans klan (har jag för mig. De är förresten två rätt goda klaner, gissar jag) men innan matchen så förklarade de två finalisterna för speldesignern att de inte ville se någon uppgörelse mellan dessa båda klaner som final i spelsagan. Det visade sig att de båda främst hade velat sätta stopp för de onda varelserna, och därför skrev speldesignern ett helt nytt slut där de båda klanerna gick samman efter att med förenade krafter ha befriat världen från ondskan.

Även om det handlade om ett kortspel så tycker jag att det var ett bra exempel på gott spelledande. Ha några olika utgångar "färdigskrivna" (eller åtminstone genomtänkta och förberedda), men var inte rädd för att skriva ett nytt om en ny oförutsedd situation skulle uppstå. Nå, poängen var att det blev slutet för alla konflikter. Världen var räddad, spelet var slut.

Så, hur förintar man världen med stil? Måste man ge sig in på apokalypsslyten med guds vrede och fyra ryttare eller full automateld med kärnvapen, eller kan man förinta världen "lite stillsammare"?
Jag tror att det är jättesvårt att avsluta ett spel med att beskriva hur världen går under. En sådan beskrivning är ju mer eller mindre "färdigskapad" (även om den inte skrivits ner på papper) när man som spelledare hittat på den, alltså innan man börjat spela äventyret. Därför känns beskrivningar, i rollspelsmediet, mycket mer som inledningar än avslutningar. I rollspel är det naturligare att skeenden går till som så att de börjar med en spelledarbeskrivning för att sedan allt mer övergå till handlingar som bestäms av spelarna. Det känns därför mycket lämpligare att låta spelarna få sätta punkt för äventyret. Om man som spelledare ändå finner det bäst att ha sista ordet för att kunna knyta samman spelsessionen, så bör man nog bara säga något mycket kort för att markera när det till slut har blivit game over. Typ, ett sätt att låta jorden gå under som låter rimligt i mina ögon är någon form av nedräkning; "nu är det fyra minuter kvar tills..." ...tja, vad det nu är som skall hända... "...tills ritualen är fullbordad och det skall avgöras om våra ansträngningar egentligen kan ha räckt för att hindra att demonen Nahz-Nahz Claramïs kommer manifestera sig på natthimlen och låta världen försjunka i evigt mörker." Sedan lirar man direkt dialog, rollpersonerna och eventuella spelledarpersoner får säga sina sista ord till varandra, m.m. och när minuterna är över så slår SL ett sista tärningsslag och säger därefter blott något mycket, mycket kort om det skulle visa sig att världen faktiskt skulle gå under.

Jag tror inte att man som spelledare kan beskriva något hemskare än vad spelarna har i sin fantasi i det läget. Alla försök skulle vara ett antiklimax.

Däremot skulle man kunna tänka sig att antingen koncentrera sig på uppgiften och med stor sannolikhet rädda världen, eller försöka rädda sin flickvän och förmodligen rädda världen.
Åh, ja! Bra tips! Hur ärkeballt som helst. Jag har ingen kommentar till detta, ville bara skriva att det regerade.

Överhuvudtaget var det många bra funderingar. Jag håller på att avsluta Kult en gång för alla, så jag tar och lägger alla de goda råden på minnet och tackar för tipsen.
 

LeJonklev

Swordsman
Joined
30 May 2000
Messages
520
and I feel fine!

Det här är något jag är förtjust i. Inte att rädda världen men att förstöra den.

Exempel 1:
En längre kampanjserie med änglar, demoner och skiftande rollpersoner. Kampanjen kretsade kring kampen om ett par demoniska artefakter.

Händelseförloppet, drivet av olika rollpersoner, kom slutligen till den punkt när en rollperson (en demon i människoskepnad) lyckades lägga vantarna på artefakterna och påbörjade en ritual för att framana dödens gudinna från helvetet och tillgodogöra sig hennes makt. Detta gjordes med hjälp av ovetande människor (de andra spelarna). Dessvärre var demonen inte så kämtig som han trodde och insåg det till slut.

Kalabalik utbröt när spelarna försökte stoppa ritualen de själva satt igång. En dog och resten hamnade i drickat varifrån de fick se dödsgudinnan vakna och stiga upp mot himmeln.

Där tog det slut, resten lämnade jag till spelarnas fantasi.


Exempel 2:
Alienkampanj (Alien som i filmen med samma namn). Spelarna reste rymden runt för att försöka hitta ett "botemedel" mot Lingufoeda Archeronsis. Till slut var de så långt ute rymden att det tog nästan ett helt år att skicka medelanden och få svar från jorden.

Nåja efter många om och men hittade de botemedlet. Lyckliga skickar de ett medelande om detta till jorden och fryser ned sig för hemresan. Väl framme inser de att de inte fått något svar, att alla kolonier är tysta och att jordens populationen numera består av ett par miljoner Aliens.

Efter att ha förtvivlat en stund tar en rollperson livet av sig och de andra fryser ned sig i brist på bättre. Sen var den kampanjen slut.


I första exemplet var en av rollpersonerna helt ansvarig för jordens undergång (de andra oxå iofs då de tillät honom att få tag på artefakterna).
I det andra exemplet handlade det om att försöka rädda världen och helt enkelt inte hinna.


/Johan
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag tycker att man skötte det rätt så fint i X-files. Där hade huvudpersonerna fumlat bort allt genom att springa på en massa sidospår, och i slutet av serien får de reda på att aliensarna är klara med förberedelserna och planen är redo att sättas i verket. De inser att de inte kan göra något och drar sig bara undan. Fade out.

Ett annat bra exempel är filmen som jag någon gång nämnt här som jag glömt vad den heter som är inspelad som en enda nyhetssändning, där jorden träffas av tre meteoriter. Man upptäcker att de träffat med en underlig symmetri, dessutom sänder de ut en skum signal. När man upptäcker en fjärde asteroid på väg in svarar man med kärnvapen. Några krumbukter senare slutar filmen med en reporter i NASAs ledningscentral. Reportern håller på att berätta något, när han plötsligt blir tyst och blek. Studion ber kameramannen visa vad han ser, och till en början reagerar han inte. Så småningom vänds kameran mot radarskärmen och man ser hur det bara väller in massor av jätteasteroider.

Visst ja, det finns lite spoilers här. Om ni läste dem av misstag så skynda er att supa bort minnet.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
Jag skulle kunna tänka mig att man startar upp en kampanj, eller motsvarande med att någon av rollpersonerna förstår att världen är på väg mot en apokalyps. Sedan kör man igång med lagom mycket aktivitet, men droppar då och då små ledtrådar till att det är kört nu. Vad som sedan ligger bakom apokalypsen behöver inte vara hugget i sten, det får spelet utvisa. Kanske är det en miljökatastrof, en sorts död som krävs för att nästa generation ska kunna ta vid, en ond nekromantiker, några vidriga kaosdemoner, en gigantisk olycka som bara växer...

Det som jag gillar med den tanken är att man kan spela scenarios som vanligt, men ha den här givna händelseutvecklingen som meta-tema. Dessutom får insikten om den kommande katastrofen/apokalypsen etc gärna förmedlas i form av oförutsägbara händelser. En sorts irrationalitet som spelarna inte ska kunna ta med i beräkningen. Detta för att ge spelet lite "surrealistisk" känsla.
Något jag skulle gilla för att ge spelarna en vink om att "nu händer något som ni aldrig förut varit med om!".

Men jag så är ju lite skruvad också.

/Bas
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Hur man förstör världen

Hmm, måste världen fysiskt gå under eller räcker det med att civilisationen (och dagens samhälle) gör det? Det är ju viss skillnad i vad som krävs.

Back in the good ol' days när Usenet var nätets främsta diskussionsmotor så fanns det en newsgroup vid namn alt.destroy-the-earth. För att kunna hålla ordning på sina diskussioner hade dess medlemmar tagit fram en sjugradig skala på vad folk egentligen menar med "världens undergång". Det var rätt många år sedan jag såg sedan, så väldans fritt ur minnet

1: Den moderna västerländska civilisationen går under. En ganska mild "undergång", objektivt sett, men väldigt många menar just det när de pratar om det.
Troligt resultat: En kraftig global recession, varefter samhället återhämtar sig efter någon generation av barbari. Ev reser sig andra kulturer snabbare och expanderar in på de tidigare västerländska territorierna (delvis beroende på hur många ex-västerlänningar som finns kvar i livet).

2: Alla civilisationer går under, globalt barbari - mänskligheten "blastas tillbaks till stenåldern". Finns två varianter här, en där den globala folkmängden reducerats men fortfarande kan räknas i miljoner, en där mänskligheten är nära utrotning med bara enstaka rester av befolkning kvar. Kärnvapenkrig förmodas åstadkomma någon av dessa varianter.
Troligt resultat: Nya samhällen uppstår med tiden, efter allt från några generationer till tusentals år, beroende på folkmängden.

3: Homo sapiens utrotas. Klart svårare att åstadkomma än nivå 1 och 2; arten är spridd över hela planeten och otroligt anpassningsbar, så även om bara enskilda individer överlever kan det fortfarande bli den tyngre varianten av nivå 2 istället.
Troligt resultat: Ändringar i miljön som tvingar många andra djurarter att anpassa sig till människans frånvaro. Synliga spår av dem i stort sett borta efter några hundratusen år. En annan intelligent art kan tänkas framträda och börja ta deras plats efter några miljoner år - en kaffepaus, ur naturens perspektiv.

4: Allt högre stående liv utrotas. Också en vanlig definition på "världens undergång", fast mikroorganismer, insekter och andra småkryp kan finnas kvar, liksom många organismer i havsdjupen. Detta antas av många vara gränsen för vad mänskligheten kan åstadkomma.
Troligt resultat: Ett nytt ekosystem stabiliseras och framväxer med tiden - efter något tiotal miljoner år ser det ut som om det har varit där i alla tider.

5: Allt liv överhuvudtaget utrotas. Svårt att genomföra - inte ens mikroorganismer får finnas kvar, så hela planeten måste vara helt desinficerad från kilometervis ner i berggrunden och uppåt. Om någonting kvarstår kommer det obönhörligen att anpassa sig till de nya förhållandena, och då har man bara ett svårt fall av nivå 4.
Troligt resultat: Jorden tappar sin ythinna av organisk gegga, och joinar sina grannar i skaran av kala stenklot. En ny ythinna kan tänkas uppstå om det finns kvar atmosfär och hav, men sannolikheten är svår att bedöma.

6: Planeten Jorden rämnar; dess klot-struktur förstörs.
Troligt resultat: Allt liv utrotas. En jämrans massa asteroider uppstår när materialet sprids ut i rymden - en del av det drar sig samman igen av gravitationen, men hur mycket av det beror på hur kraftig spridningen blir. Månen växer markant när triljoner ton sten regnar ner på den (undantaget om det hela orsakades av en kollision med den), får en ring och tar Jordens plats som den tredje planeten.

7: Planeten Jorden förintas fullständigt - så fullständigt att den helt upphör att existera. Det enklaste sättet att uppnå detta antas vara att ändra dess omloppsbana så att den störtar in i solen.
Troligt resultat: Temporär gravitationell turbulens i resten av solsystemet, de andra planeterna stabiliseras efterhand i modifierade omloppsbanor. Månens öde beror på vad som hände med planeten.

--
Åke
 
Top