Nekromanti [Järn] Fäktskolor

[Krille]

Jag sitter och klurar på ett japanrollspel-hack som jag skulle kunna trivas med. Det är rätt ont om dem: Greg Stoltzes inkarnation av Usagi Yojimbo är väl typ det enda i min bokhylla. Så jag utgår från Järn (eller om man ska vara petig, Hjältarnas tid, men skillnaden är inte så stor).

Men som sagt, en klassisk trope är fäktskolor. Hur ska de kunna implementeras på ett sätt som inte blir obalanserat och superdetaljerat?

Jag fick hem betafilerna till Shinobigami, ett spel som är ungefär som Vampire, fast i Tokyo och med ninjor istället för vampyrer. Från det kom en tanke som är ungefär så här:

När du skapar en person som är tillräckligt bra på att slåss får du hitta på en dödsmördarteknik som din lärare lärde ut eller som du hittade på under krigen, eller nåt. Det spelar inte någon roll hur, utan det viktiga är att du kan en dödsmördarteknik när du har 60% eller mer i en slåssfärdighet. Tekniken består av ett namn ("Månblommehugget!") och en beskrivning, och inget mer.

Vill du använda tekniken så behöver du bara vråla dess namn. Då finns tre möjligheter:

• Motståndaren har inte fått tekniken beskriven för sig och har aldrig bevittnat den. I så fall har motståndaren ingen chans att försvara sig. Tekniken lyckas. Användes tekniken för anfall slår man skada direkt.
• Motståndaren har bara fått den beskriven för sig, i text eller muntligt. I så fall får motståndaren slå ett slag för Lärdom och ett slag för färdigheten som normalt används för försvar, och det sämsta slaget används som försvar.
• Motståndaren har sett tekniken personligen. Försvar sker som vanligt. Trodde ni att han gick på den lätte?

Om spelarna fattar systemet så håller de förmodligen på sin dödsmördarteknik tills den verkligen behövs, som en otäck överraskning för de riktigt häftiga skurkarna.

Om de inte fattar systemet så kommer de använda den typ en gång per strid (sen har skurkarna sett tekniken, och då är det ingen fördel längre), i alla fall till en början. Sen kommer de börja träffa på fiender som redan har sett tekniken eller hört talas om den. Det kan man använda spelets ryktesmekanism för: spelaren måste slå ett slag för Status eller motsvarande. Om slaget lyckas har fienden fått tekniken beskriven, och om den lyckas perfekt har fienden bevittnat den. Och ju oftare rollpersonerna använder tekniken, desto lättare blir slaget då fler har hört talas om den.

Tekniker behöver inte vara dödsmördartekniker, utan skulle kunna användas för att gömma sig, springa fort etc. Det enda kravet är väl att den måste användas i strid eller i motsatta slag.

---

Tankar om det?

 

[zonk]

Låter som ett kul tillägg till ett stridssystem! Evt så kan man ju formalisera, för SLs skull, chanserna att en motståndare har hört talas om attackerna. Vidare, antar att attackerna får vara rätt effektiva för att kompensera för att de försvagas såpass fort?

 

[Krille]

Fler tekniker kan man lära sig som en del av ens spels erfarenhetsregler. Det kan krävas självstudier och experimenterande att utforska och skapa en helt ny teknik, eller en fäktmanual eller lärare för att lära sig en gammal, eller att man ser någon annan utföra tekniken och försöker härma den. Det kräver minst tid att bli upplärd i en teknik, lite mer att läsa sig till den, ännu mer att härma någon annans teknik, och mycket mer tid att uppfinna en egen.

Allt eftersom tiden går så lär man nog få en repertoar med tekniker, som man paketerar ihop till en fäktskola. Eventuellt skulle en fäktskola innebära att risken ökar att folk har hört talas om skolan (dvs att status-slaget blir lättare), men i en fäktskola går det mycket fortare att bygga upp sin egen repertoar med tekniker.

 

[anth]

Jag tycker om idén, jag funderar mest hur munchkin-spelare reagerar: "Ha! Jag dödade just slutbossen. Bäst att döda slutbossens fångar med för de har sett min hemliga stridsteknik..."

 

[Rymdhamster]

"Ha! Jag dödade just slutbossen. Bäst att döda slutbossens fångar med för de har sett min hemliga stridsteknik..."

Fast det kan ju blir svårt. De har ju sett din hemliga stridsteknik =P

 

[Krille]

Jag tycker om idén, jag funderar mest hur munchkin-spelare reagerar: "Ha! Jag dödade just slutbossen. Bäst att döda slutbossens fångar med för de har sett min hemliga stridsteknik..."

Jag tror inte det är så stort problem. Lord Chukunorisu har redan sett alla tekniker nånsin, inklusive de som du inte har uppfunnit än.

 

[Tre solar]

Det låter ascoolt.
Risken är väl att det blir lite statiskt med en teknik vid 60%. Borde inte rollpersonerna höra talas om andras tekniker och lära sig dem? Det borde alltså finnas regler för hur teknikerna sprider sig. Typ: kumulativ 1 på 100 för varje gång den används. Som ett magiskt föremål med ett begränsat antal laddningar. Plötsligt möter rollperson två någon som använder rollperson ett teknik mot henne!

Har du funderat på att låna från Whitehack? Då skulle en krigare som besegrat en björn kunna lära sig en björn-attack (som då gör skada som en björn) osv. Det skulle ge ett driv att kämpa mot farliga motståndare, ge nära döden-upplevelser en ny mening (jag förlorade ett öga, men jag lärde mig förblindande stöten) och förankra allt i fiktionen.

 

[Cybot]

Det låter ascoolt.
Risken är väl att det blir lite statiskt med en teknik vid 60%. Borde inte rollpersonerna höra talas om andras tekniker och lära sig dem? Det borde alltså finnas regler för hur teknikerna sprider sig. Typ: kumulativ 1 på 100 för varje gång den används. Som ett magiskt föremål med ett begränsat antal laddningar. Plötsligt möter rollperson två någon som använder rollperson ett teknik mot henne!

Har du funderat på att låna från Whitehack? Då skulle en krigare som besegrat en björn kunna lära sig en björn-attack (som då gör skada som en björn) osv. Det skulle ge ett driv att kämpa mot farliga motståndare, ge nära döden-upplevelser en ny mening (jag förlorade ett öga, men jag lärde mig förblindande stöten) och förankra allt i fiktionen.

Man skulle kunna göra så att ens dödsmördarteknik kan man få vid 50%, 60% eller 70%.
MEN...
Valet är dock att om du lär dig dödsmördartekniken vid 50% så är det från en relativt vanlig skola, och det är därför en hygglig chans att motståndaren redan känner till tekniken.
Vid 60% så är det en svårare teknik ifrån en ovanlig skola, och det är därför en väldigt liten chans att motståndaren känner till den.
Vid 70% är den en dödsmördarteknik som man har kommit på själv som därför bara används av dig (och kanske dina elever om du har några).

Det skulle också vara jävligt manga om man faktiskt har flera olika dödsmördartekniker.
"Du parerade mitt Månblommehugg! Det verkar som om jag blir tvungen att använda min ULTIMATA TEKNIK!" (cue powerup musik).

 

[Krille]

Nackdelen är att det blir lite bookkeeping av ens tekniker. Det hade varit lite snyggare om de var binära.

Men jag gillar tanken. Ska klura på den.

 

[Rymdhamster]

Det är ju mästarens kvalitet som borde sätta kvaliten på mördartekniken, inte ens egen mästerlighet.

 

[Krille]

Jag klurade lite till och modifierade tekniker. En teknik består numera av:

• Ett namn, gärna poetiskt (“Månskärehugget”, “Järnkattnäven” etc)
• Ryktbarhet, som beskriver hur många som känner igen den
• Sen kan man lägga på en beskrivning om man vill, men den har ingen regelmässig påverkan.

Ryktbarhet beskriver hur många som har sett eller fått tekniken beskriven för sig, och det finns tre nivåer:

• Känd innebär många har sett tekniken, och ännu fler känner till den.
• Okänd innebär ett fåtal har sett tekniken, och inte så många känner till den.
• Hemlig innebär att tekniken inte sprids utanför skolan, och bara ett fåtal utanför skolan känner till den, och av dem har bara enstaka personer sett den utföras.

Namn och beskrivning fungar som tidigare. "Känner till" är den korta formen för "har fått den beskriven för sig eller läst om den i en fäktmanual".

En klase tekniker klumpas ihop i en skola.

När en rollperson går in i en någorlunda viktig strid mot en någorlunda kunnig motståndare kan spelledaren kräva ett slag för rollpersonens Status, modifierat efter hur känd skolan är och hur kompetent motståndaren är. Är det en oviktig strid slår man inte, utan bedömer bara efter fiendens kompetens.

• Om slaget misslyckas exceptionellt eller om motståndaren är en dussinmotståndare har motståndaren aldrig hört talas om skolan eller dess tekniker.
• Om slaget misslyckas känner motståndaren bara till skolans Kända tekniker.
• Om slaget lyckas har motståndaren bevittnat skolans Kända tekniker och känner till de Okända teknikerna.
• Om slaget lyckas exceptionellt har motståndaren bevittnat Kända och Okända tekniker, och känner till de Hemliga teknikerna.

Sen funkar det som ovan. Vill man använda tekniken vrålar man teknikens namn när det är ens tur.

Bossar och unika spelledarpersoner kan också ha tekniker. Jämbördiga motståndare har det normalt inte och dussinmotståndare har det aldrig. Om en spelledarperson har tekniker, skriv bara upp en lista på tre till sex tekniker och markera huruvida de är Kända, Okända eller Hemliga.

När en spelledarperson använder tekniker så gäller samma regler som när spelarna gör det: spelledarpersonen (det vill säga spelledaren) säger teknikens namn, och sedan gör man bedömningen huruvida rollpersonen känner till eller har bevittnat tekniken. Det innebär förstås att spelarna får hålla en lista på tekniker de har bevittnat eller känner till, men det är deras problem.

Som spelledare bör du göra kunskapen om spelledarpersoners tekniker tillgängliga om spelarna gör efterforskningar om spelledarpersonen. Om spelarna inte tar reda på vilka motståndarna är får de skylla sig själva. Men gör de sina efterforskningar så bör du inte snåla med Kända tekniker samt pytsa ut en och annan Okänd teknik. Anstränger de sig kanske de kan hitta någon som kan visa tekniken, varvid den är bevittnad. Hemliga tekniker kan du behålla som en otäck överraskning.

• "Chukunorisu, honom ska ni passa er för! Han var chefsinstruktör i Två Himlas skola, och hans Månskärehugg är legendariskt! Man säger att hans skägg döljer en tredje näve!"
• "Åh, vågklyvarhugget! Tricket är att gömma svärdet i gräs eller i vatten så att man inte vet från vilket håll hugget kommer!"

 

[Klingonsylt]

Skulle inte ha något emot om du publicerade det här när det är färdigt

 

[Krille]

När jag tittar på systemet under huven så inser jag att det egentligen har tre sorters poäng, låt oss kalla dem A-poäng, B-poäng och C-poäng, där en poäng motsvarar en teknik.

Inför striden avgör systemet vilka sorters poäng som ger automatiskt lyckande, vilka sorters poäng som ger fördel, och vilka sorters poäng som inte gör något alls. Vilka som gör vad beror mer på hur ryktbar rollpersonen är än på rollpersonens och motståndarens skicklighet. För spelledarpersoner beror det mer på hur mycket "legwork" spelarna gör.

Därefter spenderar man poäng för att slå slag med fördel eller automatiskt lyckas med slag.

Den insikten kommer hjälpa mig oerhört när det gäller speltest och balans av hur många A-poäng, B-poäng och C-poäng man ska ha från början.

 

[Hans E Magnusson]

Fan, krille nu måste jag ju ta fram min a Samurai serietidningar igen.

 

[JJoghans]

Jag tycker det här låter apcoolt.
Jag har två synpunkter:

1: Begränsa det inte till fäktning (svärdskamp), utan låt reglerna vara applicerbara på allsköns passande kampkonst. Jag kan tänka mig att det i settingen kan finnas hundratals - nej, tusentals - olika former av kampkonster med märkliga namn, vilka är mer eller mindre besläktade.

2: Varför måste man skrika ut attackens namn? Den grejen känns lite krystad. Jag har sett en del manga där de gör så, men jag skulle vilja ha friheten att inte behöva göra det. Fast så länge det inte är fastcementerat nummermässigt i reglerna så kan man ju förstås göra som man vill.

 

[Krille]

1: Begränsa det inte till fäktning (svärdskamp), utan låt reglerna vara applicerbara på allsköns passande kampkonst. Jag kan tänka mig att det i settingen kan finnas hundratals - nej, tusentals - olika former av kampkonster med märkliga namn, vilka är mer eller mindre besläktade.

Jag skulle kunna se hur den här regeln skulle kunna tillämpas på att smyga in i en länsherres slott. Så länge det är motsatta slag borde det funka.

2: Varför måste man skrika ut attackens namn? Den grejen känns lite krystad. Jag har sett en del manga där de gör så, men jag skulle vilja ha friheten att inte behöva göra det. Fast så länge det inte är fastcementerat nummermässigt i reglerna så kan man ju förstås göra som man vill.

Mest handlar det om att motståndaren ska kunna checka av i sin lista "hmm, den där tekniken har jag sett/känner till". Det är klart, man behöver inte skrika ut teknikens namn, man kan säga namnet tydligt och gentlemannamässigt också. Poängen är mest att den andre ska kunna känna till den, och att eventuella vittnen ska kunna notera vad det är de har sett.

 

[JJoghans]

Mest handlar det om att motståndaren ska kunna checka av i sin lista "hmm, den där tekniken har jag sett/känner till". Det är klart, man behöver inte skrika ut teknikens namn, man kan säga namnet tydligt och gentlemannamässigt också. Poängen är mest att den andre ska kunna känna till den, och att eventuella vittnen ska kunna notera vad det är de har sett.

Ah, jag förstår. Jag har två invändningar:

Dels att det kan finnas kämpar som inte är det minsta intresserade av att deras tekniker blir kända, eller att bli kända just för sina tekniker. (Jag förstår att jag kanske missar poängen med din setting här, och att skuggkrigare, herrelösa svärdskämpar och andra skumma typer inte direkt är "rollpersonsmaterial". Men jag tänkte ändå att det kunde vara värt att nämna.)

För det andra - när man läser en manga så är det ofta utomstående betraktare som håller "snacket" kring teknikerna igång. Det tycks alltid finnas någon som vet precis vad teknikerna heter, och som chockad/flämtande kommenterar vilka tekniker be bevittnar och deras fruktansvärda kraft - nästan så man misstänker att utövaren själv sällan har med sin tekniks namngivning att göra. :wink:

Nåja. Det var mina två öre om detta.

Kul! Pepp!

 

[Krille]

Dels att det kan finnas kämpar som inte är det minsta intresserade av att deras tekniker blir kända, eller att bli kända just för sina tekniker.

Den förra faller in under Hemliga tekniker och att man inte kan försvara sig mot en teknik som man vare sig sett eller känner till. För att behålla dem hemliga så måste man vara försiktig med hur man använder dem. Sprids ordet för mycket, exempelvis genom att man showar för mycket eller pratar mycket om dem, så blir de ju inte hemliga längre. Så en sådan person pratar inte om sina tekniker och använder dem försiktigt så att det inte finns för många vittnen.

Det andra faller in under efterforskningsfasen och under tekniker man känner till. Det är fortfarande en fördel för den som har en teknik som andra känner till, bara inte lika häftig som de som är helt okända. Därtill kommer grejen med skolorna: själva skolan kan vara superkänd, men dess tekniker kan vara mer eller mindre hemliga eller föremål för rykten. Och även om man kan höra talas om rykten om skolans tekniker så är det fortfarande en massiv fördel att motståndaren bara känner till ens teknik.

(Jag förstår att jag kanske missar poängen med din setting här, och att skuggkrigare, herrelösa svärdskämpar och andra skumma typer inte direkt är "rollpersonsmaterial". Men jag tänkte ändå att det kunde vara värt att nämna.)

Jag byggde idén med utgångspunkt från båda, faktiskt – och just skuggkrigare, herrelösa svärdskämpar och andra skumma typer är just den förebild jag tänker mig (Zatoichi, Usagi Yojimbo, Kazemakase: Tsukikage Ran, Yojimbo, Sanjuro mfl). Mitt mål är ett system som ger smaken av detta utan att förfalla till sönderoptimeringsbara detaljistiska kampsportssystem.

Kärnan i tropen kände jag är kunskapen om teknikerna, snarare än teknikerna eller detaljreglerna kring dem. Lite typ den här klassikern, fast med katana och kanske inte dragen så extremt:

 

[JJoghans]

Ah! Då förstår jag bättre hur det hänger ihop.

Mitt mål är ett system som ger smaken av detta utan att förfalla till sönderoptimeringsbara detaljistiska kampsportssystem.

Sådant uppskattas.