Jag har nu läst både "Svavelvinter" och "Blodsmak" båda utgivna av Järnringens eget förlag och starkt knutna till olika välkända svenska rollspelsprodukter. De är bra mycket bättre än tidigare spelrelaterad litteratur som jag har läst (Eon-triologin om drakryttarna av Andreas Roman och delar av Dragonlance-krönikan) både på svenska och engelska. Särskilt med tanke på att det är deras debutböcker(?).
Svavelvinter var en helt okej bok men kändes aningen spretig, jag undrar om jag inte hade föredragit färre sidospår och mer fokus på de mer intressanta karaktärerna. Sedan kan jag tycka att vissa karaktärer börjar bli påfrestande redan i första boken eftersom jag upplever att det saknar intressant personlighet. Den mesige akademikern Brior till exempel kommer att bli väldigt irriterande om han ska klanta runt och vara helt aningslös i tre hela böcker.
Annars är boken mörkare än det äventyr som den är baserad på. Erik Granström kör på med ännu mer av sitt ganska säregna språk, oftast ror han iland med det men ibland så blir jag bara förvirrad av hans språkliga krumbukter och förstår inte alls vad han avser.
Blodsmak är en ganska typisk deckarroman som fångar stämningen i delar av Göborg relativt väl. Men det hade varit roligare med en Mutantbok som handlade mer om zonfarande och vildmarksliv och sådant som rollpersonerna förväntas utsätta sig för. Jag är inte säker på att jag ser boken som en bra reklam för spelet, möjligtvis för staden Göborg. Boken är ganska ordinär egentligen och det känns som om grundhistorien är onödigt komplicerad. Vissa scener, som den i inledningen, känns också onödiga. Och varför ska inspektör Passgren dö men inte Ocke? Jag tycker att de hade passat bättre om Poulsen använde sina sista krafter för att rulla ner i vattnet och försöka fly istället för att fyra av ett slumpskott omgiven av soldater och polis. Passgrens död kändes mest som ett krystat tillskott som skulle ge Senja lite mer att baka in i sin diskussion med den försmådda hustrun.
Men Järnringen har en hög lägstanivå även när det gäller böcker och jag hoppas på fortsatt utgivning. Någon som vet om de planerar fler böcker till M:UA eller kanske rentav till Coriolis?
Svavelvinter var en helt okej bok men kändes aningen spretig, jag undrar om jag inte hade föredragit färre sidospår och mer fokus på de mer intressanta karaktärerna. Sedan kan jag tycka att vissa karaktärer börjar bli påfrestande redan i första boken eftersom jag upplever att det saknar intressant personlighet. Den mesige akademikern Brior till exempel kommer att bli väldigt irriterande om han ska klanta runt och vara helt aningslös i tre hela böcker.
Annars är boken mörkare än det äventyr som den är baserad på. Erik Granström kör på med ännu mer av sitt ganska säregna språk, oftast ror han iland med det men ibland så blir jag bara förvirrad av hans språkliga krumbukter och förstår inte alls vad han avser.
Blodsmak är en ganska typisk deckarroman som fångar stämningen i delar av Göborg relativt väl. Men det hade varit roligare med en Mutantbok som handlade mer om zonfarande och vildmarksliv och sådant som rollpersonerna förväntas utsätta sig för. Jag är inte säker på att jag ser boken som en bra reklam för spelet, möjligtvis för staden Göborg. Boken är ganska ordinär egentligen och det känns som om grundhistorien är onödigt komplicerad. Vissa scener, som den i inledningen, känns också onödiga. Och varför ska inspektör Passgren dö men inte Ocke? Jag tycker att de hade passat bättre om Poulsen använde sina sista krafter för att rulla ner i vattnet och försöka fly istället för att fyra av ett slumpskott omgiven av soldater och polis. Passgrens död kändes mest som ett krystat tillskott som skulle ge Senja lite mer att baka in i sin diskussion med den försmådda hustrun.
Men Järnringen har en hög lägstanivå även när det gäller böcker och jag hoppas på fortsatt utgivning. Någon som vet om de planerar fler böcker till M:UA eller kanske rentav till Coriolis?