Niklas73 said:
Han har som jag förstått det en devis att låta spelarna bestämma om något finns i omgivningen.
Spelare: Finns det någon form av lian eller annat att svinga sig över stupet med?
SL: JA finns det?
Spelare: Eh, JA ja det finns och jag...
Jag funderar på att använda den men vilka för respektive nackdelar finns med en sådan metod, förutsatt att jag fattat rätt?
Hypotesen är att "nej" är tråkigt, speciellt "nej" som kommer kategoriskt från en spelledare. Så istället för att säga "nej" så säger man "ja, eller slår en tärning (dvs använder reglerna på något sätt).
Bland tryckta spel så var Feng Shui lite av pionjärer här. Målet är att uppmuntra spelarna att delta i ståryskapandet, inte bara reagera på spelledarens påhitt utan att skapa själva. Metoden uttryckte sig bland annat i att man nästan alltid frågar hur, man bestraffar upprepande beskrivningar, och att man uttryckligen säger att kartor är fel. Kartor är helikoptervyer som omedelbart gör om slagfältet till en taktiskt problemlösning snarare än en actionfylld ståry. Och Feng Shui är inte ett spel om taktiskt problemlösning, utan om actionfyllda stårys.
Så lösningen på problemet är att man låter spelarna klara av en massa platsbeskrivning själva, bland annat genom att uppfinna saker som inte beskrivits tidigare - exempelvis den där lianen.
Om Alan Wake kom till en ravin i ett vanligt rollspel så skulle spelledaren ta fram en karta över ravinen med den trasiga bron och läsa SL-beskrivningen där det står att man kan svinga sig över ravinen i en lian med -20 men då kommer man över på en runda, eller så kan man gå armgång på det enda repet som är kvar av bron, men det håller för som mest STO 13 och det tar fem rundor.
Om Alan Wake kom till en ravin i Feng Shui så skulle spelledaren beskriva ravinen och slingerrankorna och bron som hade rasat. Alans spelare hade sedan frågat "finns det en lian att svinga sig över?", varvid spelaren antingen sagt "ja, finns det?" och sedan fortsatt enligt ditt spår, eller något i stil med:
"Finns det en lian att svinga sig över med?"
"Slå ett slag för Akrobatik."
"<rassel> Lyckas."
"Bra! Hur tar du dig över ravinen med hjälp av en lian?"
Nackdelen är att det funkar bara om det finns ett visst mått av ömsesidigt förtroende att alla deltagarna vill bygga en cool ståry, inte att ena sidan försöker besegra andra sidan. Så fort ena sidan (spelarna) ser SL som en motståndare så kommer de powergejma och det blir då dags för SL att säga "nej".
Även då finns det en möjlighet att hot kan trivialiseras, eftersom spelarna alltid kommer på bra sätt att utnyttja terrängen. Och det blir lite trist. Därav "slå en tärning": jag som spelledare säger inte nej, utan slumpen och dina kassa färdigheter säger att du inte kommer över, oavsett om det finns en lian eller inte.
Fördelen är att man får ett helt awesome ståryflyt. Så när Alan Wake jagar skurkarna och skurkarna flyr över repbron över ravinen som raskt rasar ihop så stannar Alan upp tillfälligt, ser sig omkring, ser lianen och slänger sig ut mot den vråladen ett Tarzan-vrål, och tappar bara några sekunder i jakten på skurkarna.