Nightowl
Champion
Var på sammanträde i residensstaden (Luleå) häromsistens. Det var ett sådant där såväl tråkigt men stressigt möte som man ändå inte känner att man vill tycka illa om, för det känns som det man ska besluta är mycket viktigt.
Vi var i det nya flådiga kulturhuset i Luleå, och eftersom jag är som jag är tyckte jag mest att det skulle vara koolt om nån superskurk anföll genom de stora panoramafönstren in i sammansträdeslokalen.
Avbrott för exposition: i samband med nåt samarbetsprojekt (som heter "Maraccas", gudsigförbarme) så har man kunnat köpa i mycket snygga personalbrickor, så det gjorde vi på mitt jobb, för de gamla var fula. Helt händelsevis blev det alltså så att stora delar av Norrbottens bibliotekarier har exakt samma design på sina brickor.
I alla fall, mutlunch vidtar... och jag kan äntligen slappna av... tills det är typ en minut kvar och jag börjar stressa upp mig igen. Precis då kommer jag på att jag inte har en susning om när bussen går hem (mina tidigare traumatiska upplevelser av tjänstebilar gör att jag åker buss de typ 15 milen till dessa sammanträden). Eftersom den tidpunkten är då jag måste sluta mötet blir jag ännu mer stressad över att inte veta, så jag pilar iväg på jakt efter en bussturlista för Länstrafiken och tänker "helvete, nu blir jag sen och så ska man smyga in när folk börjat gaffla igen och det det är så jävla skämmigt fy faaaan".
I Luleås kulturhus ligger Luleås stadsbibliotek, och hej, bibliotek brukar ju har information, det har man hört... men vänta, man måste ha lånekort för att boka de här datorerna, fy satan varför ska jag alltid paja allting?
Så jag går fram till en personalie och frågar - måhända bryskt, eftersom jag är stressad och nervös - om jag kan få låna hennes dator och kolla en busstid.
I hennes situation skulle jag reagera som henne; att smita in och ta hennes dator är inte bästa lösningen, man vill visserligen göra sitt yttersta för att hjälpa folk men den viljan brukar nötas bort att folk som slår näven i bordet och kräver saker, etc, så jag har full förståelse att hon inte omedelbart flyr fältet och ger mig sin burk, men jag är för stressad för att ha förståelse för hennes situation etc just nu.
Jag har min personalbricka liggande i fickan eftersom jag har samma byxor som jag hade till jobbet i går, och när jag känner den där flyger fan i mig.
Jag rycker upp den och håller den som en polisbricka i fejset på den stackarn, och rabblar att jag är på Konferensen och MÅSTE veta när bussen går så jag inte missar den och nästa debatt börjar NYSS...
Bussen gick klockan 16.20, vill jag minnas. Gott om tid.
Erik
Vi var i det nya flådiga kulturhuset i Luleå, och eftersom jag är som jag är tyckte jag mest att det skulle vara koolt om nån superskurk anföll genom de stora panoramafönstren in i sammansträdeslokalen.
Avbrott för exposition: i samband med nåt samarbetsprojekt (som heter "Maraccas", gudsigförbarme) så har man kunnat köpa i mycket snygga personalbrickor, så det gjorde vi på mitt jobb, för de gamla var fula. Helt händelsevis blev det alltså så att stora delar av Norrbottens bibliotekarier har exakt samma design på sina brickor.
I alla fall, mutlunch vidtar... och jag kan äntligen slappna av... tills det är typ en minut kvar och jag börjar stressa upp mig igen. Precis då kommer jag på att jag inte har en susning om när bussen går hem (mina tidigare traumatiska upplevelser av tjänstebilar gör att jag åker buss de typ 15 milen till dessa sammanträden). Eftersom den tidpunkten är då jag måste sluta mötet blir jag ännu mer stressad över att inte veta, så jag pilar iväg på jakt efter en bussturlista för Länstrafiken och tänker "helvete, nu blir jag sen och så ska man smyga in när folk börjat gaffla igen och det det är så jävla skämmigt fy faaaan".
I Luleås kulturhus ligger Luleås stadsbibliotek, och hej, bibliotek brukar ju har information, det har man hört... men vänta, man måste ha lånekort för att boka de här datorerna, fy satan varför ska jag alltid paja allting?
Så jag går fram till en personalie och frågar - måhända bryskt, eftersom jag är stressad och nervös - om jag kan få låna hennes dator och kolla en busstid.
I hennes situation skulle jag reagera som henne; att smita in och ta hennes dator är inte bästa lösningen, man vill visserligen göra sitt yttersta för att hjälpa folk men den viljan brukar nötas bort att folk som slår näven i bordet och kräver saker, etc, så jag har full förståelse att hon inte omedelbart flyr fältet och ger mig sin burk, men jag är för stressad för att ha förståelse för hennes situation etc just nu.
Jag har min personalbricka liggande i fickan eftersom jag har samma byxor som jag hade till jobbet i går, och när jag känner den där flyger fan i mig.
Jag rycker upp den och håller den som en polisbricka i fejset på den stackarn, och rabblar att jag är på Konferensen och MÅSTE veta när bussen går så jag inte missar den och nästa debatt börjar NYSS...
Bussen gick klockan 16.20, vill jag minnas. Gott om tid.
Erik
