Nekromanti Jag Älskar Rollspelare

[Quadrante]

...ja, vad är det som kan få er att "älska" kategorin rollspelare ?


Den här frågan var mycket svårare att besvara upptäckte jag. Vad är det som är så speciellt med rollspelare ? Jag tror nog att jag älskar kategorin rollspelare, just för att de är den kategorin som jag mest suttit och "fantiserat" ihop med. Men det var ju egentligen inget bra svar...

Det är ju inte mycket till egenskap att någon vill vara med mig

Så svaret får bli : Jag älskar rollspelare för att de kan tllåta sig vara passionerat engagerade i något som egentlien inte finns.

 

[seinet]

Jag skulle nog säga för den kollektiva förmågan att vara överlägset mer intelligenta än övriga medborgare. Problemlösning tror jag är enklare för en rollspelare än för en icke-rollspelare.

/Seinet Wintermute - Undrar ifall det finns några undersökningar som bekräftar min teori

 

[GrottrolletNaug]

Egentligen är det så enkelt att dom delar samma intresse som jag gör. För handen på levern, om ingen av oss gillade rollspel, hur många av oss skulle egentligen ha någonting med varandra att göra


/Naug, ställer elaka frågor

 

[walium]

"Jag skulle nog säga för den kollektiva förmågan att vara överlägset mer intelligenta än övriga medborgare."

Den här illusionen tror jag att många personer som är medlemmar av olika sorters sammanslutningar hyser vare sig de tillhör SSU, VAM, Svenska seglarsällskapet eller den svenska riksdagen. Men det gör den inte till sanning.

Jag har mött flera medelmåttiga och korkade rollspelare i mina dagar och har svårt att tro att vi skulle vara smartare eller dummare än genomsnittet.

 

[Rosen]

Ja, dem och...

Jag älskar rollspelare för att de kan tllåta sig vara passionerat engagerade i något som egentlien inte finns.

Samma här, fast man hittar samma egenskap även i andra grupper - inbitna fans av t.ex filmer och TV-serier uppvisar ofta samma sak (vilket väl också förklarar varför man ofta hittar rollspelare bland dem) när de diskuterar denåden rollfigurens personlighet, spekulerar i what if-scenarier och alternativa händelseutvecklingar, pratar sedvänjor eller (hos SF-fans) tekniska prestanda i den fiktiva miljön. Det är också trevligt folk att prata med.

--
Åke

 

[Dewil]

Rollspelare har fantasin i behåll. De vågar diskutera, föra hypotetiska resonemang och föreställa sig orimliga saker.

Tyvärr verkar många icke-rollspelare ha stelnat i tanken och betraktar fantasi som något högst irrelevant som man inte ägnar sig åt efter 12-årsåldern. Om en sådan människa vore en bok, skulle den vara ett urtrist socialrealistiskt drama.

Med en rollspelare som sällskap saknas sällan intellektuell utmaning. Rollspelare skaffar sig ofta (av nödtvång) en bred allmänbildning i sådant som berör spelandet - geografi, politik, historia, språk...

En rollspelare kan ta en paus från vardagen och verkligheten - något många andra inte kan.

Dewil

 

[Rickard]

Jag trivs automagiskt i någon rollspelares sällskap.. Jag märkte det i lumpen.. De som var rollspelare var de jag också sökte mig till, även om jag inte i början visste att de spelade rollspel.. Jag vet inte vad det är, om det är något speciellt i kroppspråket, sättet att klä sig, sättet att tala, dra slutsatser och/eller om de på ett naturligt sätt sprider ett visst ingivande lugn omkring sig..

Jag och Muggas diskuterade det i vrållådan och han tänkte sig att rollspelare är sociala av sig, eftersom rollspel faktiskt är en social sysselsättning.. Även om rollspel är social på ett begränsat sätt.. Det är nog därför jag gillar (mestadelen av) rollspelare.. Jag hyser liksom ett förtroende till dem nästan direkt.. De vet (i regel) hur de kan föra sig socialt..

/Han som var noga med att inte dra alla över en kam (för själv står han över alla andra nördar)

 

[Rising]

...för att de älskar mig.

Jag är ju en riktig skitstövel, egentligen. Odräglig, okarismatisk, ynklig, skrupellös och helt och hållet fri från alla personliga egenskaper. De enda som jag kan lura till att tro att jag är schysst och duktig, det är rollspelare, eftersom de är pudas.

Bit mig.

/Rising
-eller- så gillar jag rollspelare för att de är skönt tillbakalutade, vilket iofs många subkulturer är, men alla andra har fått för sig att det är häftigt när vita medelklasskids sitter och röker spliffar och sjunger med till Eek-a-Mouse. Det är sådana där som tycker att något annat än "I'm Rick James, bitch!" och "I'm gonna piss on you" på Dave Chapelle Show är roligt.

 

[Johan K]

Jag gilalr rollspelatre för att vi är så förbannat trevliga..
Jag tror inte att jag mött någon som är otrevlig, någonsin... Jagmenar, de konvent jag varit på, vilket iof inte är så måånga men ändå, så har man träffat idelt trevligt folk. man har kunnat slå sig ner & snackat med helt okända personer & haft mycket trevligt !!

 

[Björn_UBBT]

Hmmm jag tycker bara att dom är lätta att komminucera med på något sätt... antar att det har att göra med att man ett gemensamt intresse.

Fast jag umgås iof för sig bara med rollspelare på konvent... så jag umgås inte med andra rollspelare så ofta...

 

[Guest]

För vi är snyggare!

<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Eller kanske för att fler rollspelare kan kommunicera än generell befolkning, för det är en stor del av hobbyn. </font></td></tr></table>

 

[seinet]

Mitt uttalande grundar sig på den faktan att rollspelare ofta ställs för problem i den fiktiva spelvärden och där får en chans att öva mer på problemlösning än övriga grupper (eventuellt med undantag för scouter). När jag rollspelar försöker jag ju givetvis försöka förutse hur det jag inte själv kontrollerar kan agera på mina handlingar, jag ställer mig frågan: "Vad kommer dom där elakingarna som står där borta att göra ifall jag gör på det här viset?"

/Seinet Wintermute - Har troligtvis världens sötaste systerdotter

 

[Man Mountainman]

Jag älskar rollspelare för att de delar mitt intresse för rollspel förstås. Ofta delar de dessutom andra intressen och inte sällan en viss livsstil och grundsyn på tillvaron. Yay för rollspelare!

Oh, yeah: jag avgudar deras klädstil!

 

[walium]

"Mitt uttalande grundar sig på den faktan att rollspelare ofta ställs för problem i den fiktiva spelvärden och där får en chans att öva mer på problemlösning än övriga grupper (eventuellt med undantag för scouter). När jag rollspelar försöker jag ju givetvis försöka förutse hur det jag inte själv kontrollerar kan agera på mina handlingar, jag ställer mig frågan: "Vad kommer dom där elakingarna som står där borta att göra ifall jag gör på det här viset?""

Du ställer dig den frågan och du spelar på det viset vilket inte är liktydigt med att samtliga rollspelare är überkluriga problemlösare som ständigt hamnar i nya spännande situationer med sina rollpersoner. Jag är övertygad om att det finns gott om rollspelare som inte spelar särskilt varierat eller ägnar sig åt någon större grad av problemlösning. Många finner nog en trygghet i att spela enligt ett viss förutsägbart mönster. Jag tycker inte att du ska dra alltför långtgående slutsatser utifrån dig och din bekantskapskrets.

 

[seinet]

Vad skall jag grunda mina inlägg på om inte de rollspelserfarenheter jag har upplevt? Det är ju inte på det viset att jag gått runt med frågeformulär till 1000 oberoende rollspelare där dom fått svara på frågor om sina problemlösningstaktiker under sitt rollspelande. Därför kan heller inte min åsikt ses som den rätta men det är min åsikt och den grundar sig på mina upplevelser.
Även i fall det finns grupper av rollspelare som inte ägnar sig ett dugg åt problemlösande så tror jag ändå att frekvensen av "problemlösare" bland rollspelare är högre än hos icke-rollspelare vilket ökar den kollektiva intelligensen som jag först skrev om.

/Seinet Wintermute - Bygger sitt uttalande helt på egna observationer och erfarenheter.

 

[Organ]

om ingen av oss gillade rollspel, hur många av oss skulle egentligen ha någonting med varandra att göra

Vi kan inte komma ifrån det faktum att den sammanförande faktorn för en förkrossande majoritet av alla forumiter är just vårt gemensamma intresse för rollspel. Men, efter att ha träffat en del av dem utanför forumet, kan jag bara konstatera att det i de flesta fall rört sig om sådana som jag mycket gärna skulle umgåtts med om vi träffats någon annanstans och utan rollspel som socialt klister. Med de forumiter jag har träffat har jag faktiskt pratat förvånadsvärt LITE rollspel, med tanke på att det faktiskt är grundanledningen till att vi träffat på varandra överhuvudtaget.

/Anders

 

[Lindenius]

Det paradoxala

Jag tycker om rollspelare för att vi är så paradoxala av vår natur.

Prestigelösa men ändå oerhört lättstötta.
Intelligenta men totalt aningslösa.
Hög social förmåga men ändå isolerade i vår egen lilla världt.

//erik. ska nog dusha nu

 

[solvebring]

Jag tror att det som är bra med "oss" rollspelare är att vi har ett mycket bredare fantasifält än andra. Vi kan ta saker på många olika sätt, vi har en bredare förmåga att förstå saker, ta in saker, lösa saker som kan framstå underliga och luriga, men som vi av rollspel inte alls tar lika hårt på. Allt tror jag handlar om det breda fantasifäölt man får - man blir intelligentare än andra på ett visst sätt. Ett sätt som inte handlar om att just vara mer påläst eller bättre på matte, utan att vara mer fantasifull och öppen för vridna saker som på ytan kan synas krångligare än vad de är enligt "andra".

Jag vet inte om jag rört till allt totalt, om det går att fatta något av mitt "dravel" - men jag hoppas ni förstår och kanske till och med håller med mig, för det är just på det här sättet jag ser det. Jag "älskar" inte rollspelare mer pga. det, jag tycker inte att vi är någon "übermänniska" eller något, men jag ville bara framföra att jag tror faktiskt att vi tänker i mycket mer annorlunda - öppna banor tack vare vårt rollspel - på det sättet är vi kanske något intelligentare.

 

[Svarte Faraonen]

Det gör jag nog inte, egentligen. Inte hatar jag dem heller. Jag ser dem inte som en tillräckligt homogen grupp för att kunna göra detta. Det är helt enkelt folk som spelar rollspel, och det är ju bra, men förutom detta varierar det vilt mellan utövarna. Inga särskilt älskvärda egenskaper är tillräckligt allmänna för att jag ska ha noterat dem.

 

[Balderk]

Ja, det här var svårare. Alltid lättare att hata än att älska, tycker jag i alla fall.

Jag älskar rollspelare för att vi i alla fall kan snacka rollspel om vi stöter ihop. Men särskilt på internet! Dessutom så har många av er samma intressen i övrigt som mig också... Så lite får jag väl revidera min åsikt från förra tråden.

-Balderk, som tonar ner sitt rollspelarhat lite...