Splatt books och komplicerade regler.
En gång i tiden var nya supplement till favoritrollspelet något underpart som skulle köpas, dyrkas och så småning om läsas. Nu hatar jag när det dyker upp en massa nya regler och annat som kanske sabbar sånt jag redan etablerat i spel, men nån jäkla spelare skall ju förståss tycka att det är fantastiskt roligt och tjata om att ta med det också.
Det senaste är Dark Heresy, där flera av spelarna älskar att sitta och lusläsa böckerna och komma och vilja få köpa det där nya geväret som är supperbra i den här boken, eller ta den där extraklassen som fann i den där boken. Blä!
Och det här är egentligen mest för att jag inte gillar att säga nej. Jag har sagt nej flera gånger till saker som helt enkelt varit lite för "over the top" ("Nej din nästa rollperson får inte vara en space marine"), men i grund och botten skulle jag helst vilja inkorporera alla möjliga påhitt från spelarna (jag har allt för står erfarenhet av spelledare som säger "nej, det där är ju inte alls coolt. det får du inte göra!", medan jag tyckt att det var superhäftigt. Jag vill liksom låta var och en diktera vad som är "coolt nog för att få vara med", snarare än att som SL sitta där som nån jäkla smakguru.
Men ibland tenderar splat books att införa något som bara krockar med hela kampanjen och då får det bli nej ändå...
Därför ogillar jag splat books. Plus att de inbland inför information om något i spelvärlden som jag redan hittat på något eget om. Då är det ju ett definitivt nej, men samtidigt tycker jag det är tråkigt att inte följa det skrivna materialet. Särskilt om det visar sig vara roligare än vad jag kom på...
Sen komplicerade regler. Jag brukade älska shadowrun, men nu står jag inte ut med det (reglerna, alltså. Världen är awesome och jag vet att det finns många rätt bra hack som löser regelproblemen). Hade jag bara spelat ett rollspel resten av mitt liv kanske något mer tungrott hade funkat, men nu orkar jag fanken inte. Sitta och plugga inför spelmöten, liksom; spelmöten skall ju vara kul! Inte kräva läxläsning!
Det här har kommit mycket i och med Dark Heresy också, och den senaste gruppen där i. Jag kör det ju i två grupper. Första gruppen är mindre, och helt inriktad på det "klassiska" spela-äventyret-som-det-är-skrivet-följ-linjen-inte-dra-iväg-på-egen-hand-sättet att spela på. Där funkar det eftersom de oftast följer äventyret som det är skrivet, och då står det ofta med i äventyret vilken regel som är aktuell, men någon gång ibland måste vi slå upp en regelbok men även det går fort eftersom alla i gruppen äger var sin och hjälps åt att leta (följdkaktigen blir det heller ingen paus där alla väntar på SL; alla är upptagna med att leta regler).
Andra gruppen gillar att gå sina egna vägar (jäkla sandlådespelare =) och hitta på helt nya lösningar. Skitkul eftersom det tvingar mig att utvecklas som spelledare och tänka på mina fötter (ursätta anglesismen), men det funkar dåligt ihop med ett tungt regelsystem som ibland helt enkelt inte skulle låta spelarna göra det dom vill.
Och självfallet är ett par spelare i den gruppen sånna som inte gillar när jag är inkonsevent i mina regelbedömningar när jag bara drar till med något som inte visar sig stämma med reglerna.
Så nej, jag är trött på detaljerade regler. Ett lätt regelsystem i grunden för att ha något att falla tillbaka på, och sen rulings not rules ovanpå det, tack och hej!
Om det inte var för att jag starkt ogillar det från spelarperspektiv så hade jag gått all in på Anths linje om OSR. Å andra sidan verkar det inte som att jag kommer få vara spelare särskilt ofta så det kanske är något man skulle sluta ta hänsyn till =)