Nekromanti Jag blir bara så konfunderad...

[Totenklage]

Jag har hängt här på rollspel.nu ett tag och mestadels läst folks inlägg; sällan skrivit något självt. Just nu lider jag dock av en rätt stor undran. Denna undran har säkerligen ältats tusen gånger innan men jag (likt många andra) orkar inte rota i arkiven utan frågar er helt rakt istället:

Varför i helvete anses Vildhjärta och Snösaga vara bra äventyr???

För mig personligen så var/är Vildhjärta en ren besvikelse. Ett riktigt struntäventyr som försökte leva på skenet av att vara ett så kallat "fritt äventyr" med massor av sköna texter och stämning. Efter att ha läst tramset så kände jag att jag inte fått nåt av vardera. Det var inte fritt eller särskilt stämningsgivande.
Så kom Snösaga. Jättebra förstahalva men slutet var ju en total katastrof. Skriptat och trist. Överdrifterna blev lite väl många och när man till sist läste om "uppgörelsen" så blev det bara kalkon av allt sammans.
Jag själv spelleder sedan ett tag i Trudvang (men med andra regler då DoD's regler är bland de mest pinsamma jag sett på mycket länge) och jag undrar därför vad andra spelare/spelledare ser som kvalitativt i denna värld. Jag själv tycker Jorges Bestiarium är en sjysst produkt, likaså Osthem. Vad jag däremot inte fattar hur folk kan finna inspiration i Riotminds äventyrstexter. De är ju så ofta (enligt mig) uselt skrivna. Känslan för mig oftare till högstadieklassens utställning om vikingar och folksagor i skolmatsalen än om trollska skogar och fuktiga grottor.

Vem vet... folk tycker säkert jag har fel.

 

[Robert Jonsson]

Snösaga börjar, som du säger, osm ett bra äventyr men rinner tyvärr snabbt ut i sanden och visar föredömligt hur ett äventyr inte skall vara. Tyvärr, för det hade potential att bli så mycket mer.

Däremot håller jag inte med angående Vildhjarta. Varför? För att det är stämningsfullt och relativt originellt.

 

[Vitulv]

Idiotinlägg

Varför i helvete anses Vildhjärta och Snösaga vara bra äventyr???

Käften. Bete dig som folk så kanske vi svarar.

Nå, nu ska jag göra jobbet du inte orkade göra. Du måste vara en trött jävel som inte orkade skriva Vildhjärta och klicka på "sök".

Det här är anledningen till att folk älskar Vildhjärta.

Jag vet inte varför du har fått för dig att folk här tycker att Snösaga är särskilt bra. Det har fått ganska mycket kritik av många anledningar. Men du ville väl få till ett provocerande inlägg så här efter nyårsafton.

Nåja, anledningen till att du inte gillar Snösaga redogör jag för i det här inlägget.

Och i det här inlägget redogör jag för varför jag inte gillar Snösaga.

- Vulf, <font size="1">gillar Vildhjärta och Snösaga, men har inte mycket för Eldsjäl. </font size>

 

[DODswe4]

Ärligt talat, är det inte lite puckat att säga att man inte orkar söka?

Jag söker om saker för det mesta innan jag postar inlägg, även om jag är dålig på att länka till sådana trådar som jag kanske borde göra.

Titta på vitulvs inlägg så får du nog se det mesta du behöver. VIldhjärta säger många är bra just på grund av dessa sköna texter och stämningen. Snösaga skall tydligen vara sämre. Jag har inte läst dem. Men det jag försöker säga är att, det kanske var fel stämning/texter för dig/din spelgrupp/din SL. Man kan inte tillfredsställa alla.

 

[Magnus Seter]

Några korta frågor

Vad jag däremot inte fattar hur folk kan finna inspiration i Riotminds äventyrstexter. De är ju så ofta (enligt mig) uselt skrivna. Känslan för mig oftare till högstadieklassens utställning om vikingar och folksagor i skolmatsalen än om trollska skogar och fuktiga grottor.

Gäller det alla äventyr som Riot gett ut?

Nästa fråga är om du kan ge oss några exempel på vad DU tycker är bra äventyr? Det blir lättare att förstå dina åsikter om Snösaga och Vildhjarta i relation till andra äventyr, som du anser vara bra. Då kanske vi kommer fram till att det är din smak, eller vår smak, eller deras handling, eller deras struktur, eller nått sånt.

MVH

Magnus

 

[Brunalven]

Självklart har äventyren både fördelar och nackdelar.

Jag tycker exempelvis inte alls att Vildhjarta ger skenet av att vara ett "fritt äventyr", det gör däremot Eldsjäl och Vinterskogens hemlighet. Vildhjarta bygger på slumpmässiga möten. Jag finner dessutom riktigt mkt härlig stämning i äventyret, så det är uppenbarligen en smaksak det där med stämning.

Vad gäller Snösaga tycker jag första delen är riktigt bra och har en skön stämning, men jag gillar inte när det blir för über så sista delen faller mig inte heller helt i smaken.

Att äventyren är uselt skrivna tycker jag är är fel. Jag tycker äventyren är bra skrivna. De är inga prisvinnare i litteratur, men de är tillräckligt bra för att förmedla handling, stämning och inte vara helt klyshiga.

Att du i tanken hamnar i skolmatsalen varje gång du läser RMs äventyr är helt klart ett problem som du måste handskas med på egen hand.

 

[Johan K]

Varför i helvete anses Vildhjärta och Snösaga vara bra äventyr???

Charmen med Vildhjarta tycker jag är just friheten att man kan som sl bygga det hur man vill. Sedan så tycker jag att det förmedlar en helt stycke med stämmning i & med alla möten som man gör där & dels så ycker jag att just själva skogen i sig är sådär lite lagom mystisk.
Dock så kan jag hålla med dig om att 1:a delen i snösaga är ruggit bra.. Kanske lite väl mycket att hålla reda på, men det ska nog ordna sig. egentligen så är det stora som jag kan invända mot just snösaga är att det är lite mycket att bita i..
Reglerna ja, visst vissa kanske är lite väl onödigt röriga.. Men med lite husregler så kan man ju snygga till det.
Just RM´s äventyr har jag just fått känslan av mycklet mytoligi, spänning & sådant..
Hursomhellst, alla kan ju inte gilla allt & det kanske är lika bra.

/ Johan K, som börjar piggna till nu

 

[Dimfrost]

Jag tycker rätt många har olika åsikter om Vildhjarta och Snösaga. Själv anser jag att Vildhjarta är väldigt mycisgt, med en massa urskogskänsla och mystik. Snösaga känns däremot bara överdrivet och som om det inte passar i Trudvang. I och för sig har ju den ursprungliga sagostämningen tonats ner mer och mer, så det är väl snarare jag som har en föråldrad bild av Trudvang jämfört med den officiella. Språkligt är ju inte äventyren så värst framstående, men det var väl lite si och så med korrläsningen på den tiden. Om man försöker se stämningen bakom språket, och inte läser för långsamt, fungerar det i alla fall för mig.


/Dimfrost

 

[Xèrion]

Jag har som spelare inget at klaga på angående vildhjärta. Utom att det tog 4 spelmöten innan vi blev färdiga. snösaga har jag väntat på att spela i en evig het känns det som nu. får väl se vad man har att säga sen.

 

[Brunalven]

Det låter som om du tycker att 4 spelmöten är mkt? Vi har spelat Vildhjarta i 10 spelmöten och rollpersonerna har en bit kvar. Bara för att äventyret tar många spelmöten betyder ju inte att det är dåligt, snarare tvärtom.

 

[Robert Jonsson]

När man säger...

...spelmöten, hur lång tid räknar man ett plmöte är? Jag har upptäckt det är väldigt olika

Så Brunalven, hur långa är dina spelmöten?

För 10 låter VÄLDIGt mycketöfr Vildhjarta...

 

[Brunalven]

Re: När man säger...

Mellan 6-9 timmar. Jag tenderar dock att utveckla handlingen så att äventyret inte blir töntigt: dvs undvika hopp in i skogen, leta ledtrådar, vips ut igen. Rollpersonerna har varit inne i skogen i snart två år, in game, och känslan blir bättre eftersom det annars skulle börja ifrågasättas varför ingen annan lyckats ta sig ut.

 

[Renfield]

Re: När man säger...

Två år ingame låter mycket.. [men trovärdigt] Hur mycket av det har spelats, och hur mycket har snabbspolats? Det är en väldig skillnad på att göra inhopp här och där, än att bara säga "det går två månader till utan att ni kommer någon vart, vad gör ni nu?", om du förstår vad jag menar?

När vi spelar brukar det bli rätt mastiga pass. Vi passar på och bukar upp en hel helg och spelar så mycket folk orkar, med minimala mat/rök/piss/sov-pauser. Vi tog två "kvällar", dvs helger, på oss, men då hade tre i gruppen redan spelat det innan, av dom 5 spelare det var. Har för mig dom spenderade runt 5 månader ingame..

 

[Totenklage]

Uj uj!

Efter att ha läst mitt inlägg igen så inser jag att jag tog i lite väl mycket och snurrade till det ganska ordentligt. Det är uppenbarligen inte bra att göra inlägg efter en blöt nyårsnatt. Jag får hålla med Vitulv om att det förra jag skrev var ett rent idiotinlägg, jag vet faktiskt inte vad det var jag var ute efter. Så här i efterhand kan jag inte komma ihåg vad det jag ville ha svar på egentligen. Förmodligen var jag alldeles vinstinn och snurrig i skallen efter alla diskussioner under nyårsnatten.

Ska man döma efter mitt förra inlägg så framstår det som om jag i stort sett avskyr 90% av allt Riotminds gett ut till DoD, så är inte fallet. Jag tycker både Vildland och Osthem är bra produkter. Jag har bara hunnit skumma lite i Magiboken men det ser helt ok ut (de nya magireglerna har jag inte hunnit sätta mig in i).

Det jag stört mig på är dock äventyren. Mitt förra inlägg var helt klart korkat och jag tror säkert alla Riotminds äventyr fungerar för spelare som söker den sortens äventyr. Jag har inget emot skriptade äventyr i sig, det finns gott om bra skriptade äventyr därute bland spelhyllorna. Snösaga började som ett mycket bra och stämningsfullt äventyr med fint persongalleri och intressant story. Tyvärr känns det som om författaren hafsat igenom den avslutande delen i äventyret. Slutstriden känns oerhört oinspirerande och fantasilös... det hela känns som om det är tänkt att SL ska sitta och berätta för spelarna vad som händer medan de passivt lyssnar. Spelarnas deltagande i det avgörande slutet känns alldeles för litet.

Lite grann fick jag samma intryck av Eldsjäl. Bra story, bra persongalleri, bra sidospår och en skön stämning. Jag gillade hela idén med den karga vulkanön. Problemet är att även här avslutas äventyret med en total skriptad och förutbestämd avslutning. Det är inte riktigt lika illa som i Snösaga men ändå alltför oinspirerat.

Det bör kanske tilläggas att den av så många uppskattade trollska och sagolika atmosfär som finns i Trudvang inte fullt ut stämmer överrens med den bild av Trudvang som jag har. Profetior, monstergrottor och gåtlekar är kanske inte det jag söker i ett spel eller i ett äventyr. Det jag gillar med DoD6 är hur man lyckats göra en ganska standard fantasyvärld men med tvist. Jag gillar blandningen mellan epik och smutsfantasy. Jag vet att vissa ogillat den fornnordiska pastischen men jag själv älskar den, jag tycker nästan att det är det som gör halva spelet.

När det kommer till Vildhjärta så kanske det inte är så underligt att det inte är min sorts äventyr. Gåtor och monster i skogen... inte min kopp te.

Att Riotminds inte är några stjärnor på korrekturläsning eller fantasieggande prosa är kanske ingen nyhet men det gör heller inte så jäkla mycket. Jag brukar dessutom sällan läsa stämningtexter i rollspel överlag, de brukar oftare irritera än inspirera. Reglerna faller mig inte heller i smaken. De är lite för ogenomtänkta och buggiga tycker jag men det är inte svårare än att man byter till något annat fantasysystem.

Sammanfattningsvis kan man väl kanske säga att jag inte kan klassas som ett DoD6-fan utan mer som ett Trudvangfan. Jag gillar stuket, illustrationerna och den grundläggande idén medan jag har lite svårare för reglerna och delar av de publicerade äventyren.

Som exempel på, enligt mig, bra äventyrsmoduler så vill jag nämna King of Spring till Agone (tjusigt skriptat sagofantasyäventyr) och Weep och One Shots till Unknown Armies (inte så mycket fantasy men väldigt bra äventyrssupplement). Ett annat bra men tämligen skriptat och hyffsat styrt äventyr är Festival of the Damned till Ars Magica.

Sådärja... hoppas nu att ni har överseende och ignorerar mitt förra inlägg. Jag brukar själv bli irriterad när folk postar hat- eller gnällinlägg på forumen.

 

[Vitulv]

Re: Uj uj!

Ibland skriver man saker som man inte riktigt förstår själv i efterhand. Tro mig, jag om någon vet hur det är.

Nu har du däremot förklarat vad du menade på ett betydligt smidigare sätt och jag kan hålla med dig på flera punkter. Även om jag fortfarande anser att Vildhjärta är suveränt så förstår jag vad det är du inte gillar och kan lätt konstatera att det, som så ofta, handlar om tycke och smak.

- Vulf

 

[Totenklage]

Re: Uj uj!

Även om jag fortfarande anser att Vildhjärta är suveränt så förstår jag vad det är du inte gillar och kan lätt konstatera att det, som så ofta, handlar om tycke och smak.

Hehe, det är bara så ironiskt att man så ofta sitter och irriterar sig på arga inlägg som helt är subjektivt baserade och när man själv slutligen får tummen ur och gör ett inlägg så blir det just ett sådant fylleargt subjektivt inlägg.

 

[Brunalven]

Re: När man säger...

Vissa perioder har varit farming, dvs att rollpersonerna slagit sig ner på en plats i skogen, byggt ett mer permanent läger och försöker bli friska och bygga upp sitt matförrråd osv. Under vintern har de hållit sig på samma ställe i ett förberett läger eller en nybyggd stuga.

 

[Renfield]

Re: När man säger...

Ah, det förklarar ju saken.. Så mycket sånt var det inte när jag SLade hela den äventyrstrilogin, men det kan nog ha berott på att jag stressade spelarna ganska mycket. Inbillade överfall under natten, psykadeliska viskningar om dagarna, mardrömmar, hallucinationer, etc. Jag gjorde helt enkelt skogen en annan mer psykiskt sjuk, så att säga. Mina RP var riktiga nervvrak när dom kom ut, och det var bara en som hade alla leder i behåll..

 

[Brunalven]

Re: När man säger...

Jag har inte valt att göra Vildhjarta så aktivt. Det är en enorm skog och om det händer saker hela tiden, blir det konstigt tycker jag. Därför är det helt enkelt en vanligt, jättestor skog, som man bara inte hittar ut ifrån. De rollpersoner som en gång i äventyrets början tog sig in i skogen kommer aldrig att komma ut därifrån pga att de dött eller lidit andra kval.

 

[Renfield]

Re: När man säger...

Just för att folk inte skall komma ut har jag istället valt att göra stället väldigt aktivt, så att det blir mer än att man bara inte hittar. Med tanke på att man ändå kan leva ganska länge i en sådan skog om man är handlingskraftig borde det vara ett antal personer där, så genom att lägga på en mängd psykiska påfrestningar tyckte jag att det blev mer trovärdigt. Sen kan man ju då fråga sig varför just RP skulle klara sig, men och andra sidan ställde jag höga PSY-krav vid rollpersonsgenereringen..