Jag drömde ett rollspelsäventyr inatt. En av mina bästa drömmar någonsin (sällan jag minns nåt alls nuförtiden).
Trots tendensen att glömma bort drömmar samtidigt som man vaknar ska jag försöka skriva ner plotten.
---
Drömmen utspelar sig någonstans i Ereb Altor, baserat på att det ska visa sig att Den Lysande Vägen är statsreligion. Jag är en magiker (eventuellt stavmagiker, men jag har bara en stav i början av drömmen) och befinner mig tillsammans med ett flertal människor i en borg, eller snarare ett befäst hus (nån kombo av min morfars hus och Glimmingehus). Plötsligt blir vi anfallna av en varelse/svart dimma som är omöjlig att skada. Det är strid på ett murkrön där våra svärd och min magi är verkningslös, men varelsen oskadliggör oss bara så ingen dör. Jag springer in i ett rum där en vän i form av en sjöfarare med en rejäl kroksabel befinner sig med ett par kompanjoner. Han har hört talas som en sådan här varelse och säger att strid är meningslöst.
Nu har varelsen materialiserat sig och visar sig vara en ond (well, duh) magiker/präst med syftet att tvinga alla att ansluta sig till hans religion och bli hans undersåtar. Detta ska genomföras genom att vi alla tvingas dricka en brygd, varpå vi för alltid kommer att tvingas lyda honom. Nu har all strid upphört då alla insett att vi inte kan skada ondingen, och han har heller ingen brådska då han vet att vi inte kan undkomma (såhär i vaket tillstånd kan man ju tycka att nån borde försökt fly, men i drömmen var det logiskt att bara acceptera sitt öde i det här läget).
Nu är det så att det ska bli ett bröllop mellan två personer som befinner sig i borgen och strax är alla på väg till en katedral som praktiskt nog ligger typ granne med borgen. Medan alla i finklädsel beger sig ditåt pratar jag och ondingen (som verkar vara en schysst typ (förutom att han vill förslava oss då)) på om hans religion. Det framkommer att han måste betala skatt vidare till sin religions överhuvud. Hela 75% av de pengar han får in från sina egna tillbedjare ska vidare. När jag frågar vem som är överhuvudet i hans religion skruvar han på sig, men erkänner till sist att det är Etin (dvs hans "svarta" kyrka är en underkategori till Den Lysande Vägen, vilket såklart måste vara pinsamt för honom).
Nu är vi inne i katedralen och jag vet att han har gjort bort sig! För om man är präst inom Den Lysande Vägen samt gäst på ett bröllop så kommer man att bli förälskad i en bröllopsgäst och därmed tvinga förkasta sin prästtitel (tydligen!)!! Ondingens kyrka kommer att tillintetgöras och det finns ingenting han kan göra åt det. Jag tröstar honom medan bröllopsceremonin fortskrider "såja såja, du kommer ju själv att få gifta dig med en vacker flicka".
Sen slutar drömmen i triumf och jag vaknar.
---
Nu har jag säkert tappat bort halva drömmen, och det är i vanlig ordning omöjligt att förmedla hur otroligt stämningsfull drömmen var rakt igenom, men jag var tvungen att skriva av mig.
Trots tendensen att glömma bort drömmar samtidigt som man vaknar ska jag försöka skriva ner plotten.
---
Drömmen utspelar sig någonstans i Ereb Altor, baserat på att det ska visa sig att Den Lysande Vägen är statsreligion. Jag är en magiker (eventuellt stavmagiker, men jag har bara en stav i början av drömmen) och befinner mig tillsammans med ett flertal människor i en borg, eller snarare ett befäst hus (nån kombo av min morfars hus och Glimmingehus). Plötsligt blir vi anfallna av en varelse/svart dimma som är omöjlig att skada. Det är strid på ett murkrön där våra svärd och min magi är verkningslös, men varelsen oskadliggör oss bara så ingen dör. Jag springer in i ett rum där en vän i form av en sjöfarare med en rejäl kroksabel befinner sig med ett par kompanjoner. Han har hört talas som en sådan här varelse och säger att strid är meningslöst.
Nu har varelsen materialiserat sig och visar sig vara en ond (well, duh) magiker/präst med syftet att tvinga alla att ansluta sig till hans religion och bli hans undersåtar. Detta ska genomföras genom att vi alla tvingas dricka en brygd, varpå vi för alltid kommer att tvingas lyda honom. Nu har all strid upphört då alla insett att vi inte kan skada ondingen, och han har heller ingen brådska då han vet att vi inte kan undkomma (såhär i vaket tillstånd kan man ju tycka att nån borde försökt fly, men i drömmen var det logiskt att bara acceptera sitt öde i det här läget).
Nu är det så att det ska bli ett bröllop mellan två personer som befinner sig i borgen och strax är alla på väg till en katedral som praktiskt nog ligger typ granne med borgen. Medan alla i finklädsel beger sig ditåt pratar jag och ondingen (som verkar vara en schysst typ (förutom att han vill förslava oss då)) på om hans religion. Det framkommer att han måste betala skatt vidare till sin religions överhuvud. Hela 75% av de pengar han får in från sina egna tillbedjare ska vidare. När jag frågar vem som är överhuvudet i hans religion skruvar han på sig, men erkänner till sist att det är Etin (dvs hans "svarta" kyrka är en underkategori till Den Lysande Vägen, vilket såklart måste vara pinsamt för honom).
Nu är vi inne i katedralen och jag vet att han har gjort bort sig! För om man är präst inom Den Lysande Vägen samt gäst på ett bröllop så kommer man att bli förälskad i en bröllopsgäst och därmed tvinga förkasta sin prästtitel (tydligen!)!! Ondingens kyrka kommer att tillintetgöras och det finns ingenting han kan göra åt det. Jag tröstar honom medan bröllopsceremonin fortskrider "såja såja, du kommer ju själv att få gifta dig med en vacker flicka".
Sen slutar drömmen i triumf och jag vaknar.
---
Nu har jag säkert tappat bort halva drömmen, och det är i vanlig ordning omöjligt att förmedla hur otroligt stämningsfull drömmen var rakt igenom, men jag var tvungen att skriva av mig.