Hej!
Idag har jag blivit medveten om ett problem hos mig själv. Jag är spelledare och har under en tid känt ett smygförrakt för spelarna, för deras brist på inlevelseförmåga och deras brist på intelligent när det gäller att lösa problem på ett smart sett. Det enda de förstår är att lösa konflikter med vapen. Jag ser ner på dem och tycker de avskum. Förraktet jag känner är så stort att det överskuggar nöjet med att vara spelledare för dem. Jag fantiserar om att förnedra och döda deras karaktärer. Som ni säkert förstår så upplever jag det här som ett problem. Problemet ligger mer på det mänskliga än på det speltekniska planet, men det är något jag behöver komma tillrätta med. Hur ska jag förändra mina attityder för att få tillbaka glädjen och sluta känna förrakt för dem?
Idag har jag blivit medveten om ett problem hos mig själv. Jag är spelledare och har under en tid känt ett smygförrakt för spelarna, för deras brist på inlevelseförmåga och deras brist på intelligent när det gäller att lösa problem på ett smart sett. Det enda de förstår är att lösa konflikter med vapen. Jag ser ner på dem och tycker de avskum. Förraktet jag känner är så stort att det överskuggar nöjet med att vara spelledare för dem. Jag fantiserar om att förnedra och döda deras karaktärer. Som ni säkert förstår så upplever jag det här som ett problem. Problemet ligger mer på det mänskliga än på det speltekniska planet, men det är något jag behöver komma tillrätta med. Hur ska jag förändra mina attityder för att få tillbaka glädjen och sluta känna förrakt för dem?