Nekromanti Jag föraktar mina spelare!

[Eagle]

Hej!

Idag har jag blivit medveten om ett problem hos mig själv. Jag är spelledare och har under en tid känt ett smygförrakt för spelarna, för deras brist på inlevelseförmåga och deras brist på intelligent när det gäller att lösa problem på ett smart sett. Det enda de förstår är att lösa konflikter med vapen. Jag ser ner på dem och tycker de avskum. Förraktet jag känner är så stort att det överskuggar nöjet med att vara spelledare för dem. Jag fantiserar om att förnedra och döda deras karaktärer. Som ni säkert förstår så upplever jag det här som ett problem. Problemet ligger mer på det mänskliga än på det speltekniska planet, men det är något jag behöver komma tillrätta med. Hur ska jag förändra mina attityder för att få tillbaka glädjen och sluta känna förrakt för dem?

 

[Ymir]

Förmodligen ligger problemet hos dig, men det måste ju finnas något hos spelarna som föranleder dig att känna sådana känslor?

Det kan inte helt sonika vara så att de är för dåliga spelare för att du ska kunna känna dig nöjd med spelandet?

Jag tycker du ska ta dig en funderare på vad du vill ha ut av rollspelandet och varför det inte blir så bra som du hade önskat, varför det blir så dåligt att du känner frustration och förakt. Något står sannerligen inte rätt till, men för att kunna gå till botten med det måste du komma på precis vad det är - är dina spelare verkligen så dåliga, tex?

När uppstod problemet?

- Ymir, försöker hjälpa

 

[anth]

Hör efter om det är någon av spelarna som vill vara spelledare istället.
På det sättet kan du själv visa hur man verkligen ska spela.

(OK, det var ett litet udda förslag - andra får lämna de "vanliga" förslagen.)

 

[Guest]

Du ska ta tjuren i hornen...

Kan det inte vara som så att du känner att du lägger ned mycket tid med arbeten till äventyr, men spelarna förstör lite av den kreativa tiden genom att hafsa igenom äventyr du lagt ned din själ i? Du borde få lite mer respekt från dina spelara och berätta gärna det för dem... Om de förstår vilken tid du lägger ned för din och spelarnas nöjes skull, och de förstör det så kan de nog komma underfull med problemet... Förhoppningsvis... Kanske något sådant?

Det var allt från Dr Phil idag...

 

[Pom]

Elände!

Om du föraktar spelarnas beteende kommer spelarna förr eller senare att börja märka det. Men eftersom du har uppmärksammat problemet kommer du också att hitta en lösning, det är jag övertygad om.

Jag har förstått genom egna och andras erfarenheter att det är väldigt svårt att ge spelare/rollpersoner för lätta problem. Även saker som SL upplever som pinsamt självklara undgår lätt de klipskaste spelare.

Kombinationen korkat beteende och inlevelsebrist kan i teorin bero på informationsbrist. Spelarna tar av något skäl inte till sig tillräckligt mycket av de situationsbeskrivningar du lämnar. I så fall är det helt enkelt ett pedagogiskt problem. En lösning kan vara att du börjar köra med vad du uppfattar som rejäl övertydlighet när du beskriver saker.

 

[Storuggla]

"Jag är spelledare och har under en tid känt ett smygförrakt för spelarna, för deras brist på inlevelseförmåga och deras brist på intelligent när det gäller att lösa problem på ett smart sett. Det enda de förstår är att lösa konflikter med vapen. Jag ser ner på dem och tycker de avskum."

Allltså... wow. En sak man måste förstå är att när man sitter på den bleka sidan av skärmen så vet man allt. Man vet att A är i maskopi med B som limmar på C som i sin tur gjort D, och alla bevis är så otroligt tydliga eftersom man själv vet allt. Spelarna däremot, de sitter på den färgglada sidan och greppar ingenting för de har inte all information. De vet inte allting och måste därför långsamt pussla sig fram till precis allt, och ofta blir det fel.
Det är, för att använda en opassande liknelse, enklare att stjäla en trädgårdstomte om man vet hur en trädgårdstomte ser ut.
Det brukar jag märka när jag gör resor till andra sidan skärmen i alla fall.
Och vad det gäller inlevelsen.. ja då är det värre.


Storuggla, bygger en ninja

 

[Maynewal]

Hmm.. Ett svårt problem det där. Men jag skulle nog försöka få de att försöka ändra inställning till det här med att lösa uppgifter. Varför inte bestämma att de inte får lösa någonting med våld om inte du har sagt något annat och se fall det fungerar?

Lycka Till!!

 

[Muggas]

Dags för en paus?

Jag är spelledare och har under en tid känt ett smygförrakt för spelarna, för deras brist på inlevelseförmåga och deras brist på intelligent när det gäller att lösa problem på ett smart sett. Det enda de förstår är att lösa konflikter med vapen.

Jag tror att ni behöver sätta er ner och tillsammans diskutera vilken slags rollspel ni vill spela. Du har dina mål med spelsessionerna som spelledare och spelarna har sina. Problemet är ofta att speldeltagare i rollspelsgrupper inte konkret uttrycker sina önskemål på spelandet innan man börjar spela. Fråga dina spelare om hur de vill spela rollspel och uttryck dina önskemål för hur du vill spela rollspel med dem. Kanske kan ni kompromissa?

Vår första spelledare hade precis din inställning till spelarna, men inte för att de inte kom med kreativa lösningsförslag på olika problem de konfronterades med, utan för att de inte löste saker och ting på exakt de sätt som han (spelledaren) hade planerat. Om detta är fallet kanske det är spelledaren som måste anpassa sig och improvisera fram handlingen mer, anpassat efter spelarnas agerande. Men om spelarna saknar engagemang att lösa problem och bara vill slå sig fram, kanske de ska söka sig till andra spelformer än rollspel...

Har det alltid varit så när du är SL? Hur länge har ni spelat rollspel?

Det kan vara så att ni fastnat i samma hjulspår, d v s samma rollspel, samma slags äventyr, samma slags rollpersoner o s v. Mina förslag i så fall är att byta rollspel och kanske byta spelledare. Låt någon annan känna på hur det är ett tag. Annars kan ni testa att ta ett speluppehåll för att se om ni behöver lite distans till spelandet...

...hur som helst hoppas jag det löser sig. När spelandet väl fungerar för alla, då är det riktigt kul att lira rollspel.

 

[Ithaqua]

Jag fantiserar om att förnedra och döda deras karaktärer.

Verkligen?! Gör inte alla spelledare det?

 

[vandraren]

Jag också!

Nej men skämt åsido så får du väl ta ledigt från SL-posten ett tag och låta någon annan ta över så kanske du förstår hur de har det varje dag, de små djuren.

 

[zuntona]

Rör det sig om hela gruppen så borde du ändra ditt sätta att spelleda eller ansluta dig till deras skara av rollpersoner och låta någon annan spelleda. Jag måste säga att jag själv spelledde något hemskt ibland och lät inte spelarna lösa saker på sitt vis. Men jag ska ta mig i kragen och försöka spelleda så deras mål uppfylls.

 

[zuntona]

Rör det sig om hela gruppen så borde du ändra ditt sätta att spelleda eller ansluta dig till deras skara av rollpersoner och låta någon annan spelleda. Jag måste säga att jag själv spelledde något hemskt ibland och lät inte spelarna lösa saker på sitt vis. Men jag ska ta mig i kragen och försöka spelleda så deras mål uppfylls.

 

[zuntona]

Rör det sig om hela gruppen så borde du ändra ditt sätta att spelleda eller ansluta dig till deras skara av rollpersoner och låta någon annan spelleda. Jag måste säga att jag själv spelledde något hemskt ibland och lät inte spelarna lösa saker på sitt vis. Men jag ska ta mig i kragen och försöka spelleda så deras mål uppfylls.

 

[zuntona]

Dubbelposta?

Va, satan. Mitt inlägg blev postat flera gånger, vad berodde det på? Irreterande.

 

[Krille]

There will be only one!

One click, one post, one ring, one whateva!

 

[Baron]

Jag hade problem med en spelledare en gång. Han hade skrivit sitt äventyr och planerat allt som skulle hände så mycket att det bara kändes som Hans historia och vi var bara statister som skulle fylla ut... Det var vansinnigt tråkigt så våld blev för oss sista utvägen att påverka något. Till slut så lät han oss inte ens dö i våra desperata självmordsattacker för att få slut på eländet och förödmjukelsen (svärdet missar precis och du förstår att din fiende bara leker med dig...nu ska du utföra ett uppdrag åt honom så får du leva...neeeeeeej).
Nåja...det här kanske inte gäller dig men jag vill bara varna för den fällan. Uppenbarligen drabbar det ofta dem som just lägger ner mycket möda och förberedelse på sina kampanjer...

 

[fattigjon]

varför ser du det som ett problem? [NT]

[NT] No Text

 

[Sodivra]

Oj, crap.

Ifall du tycker att dina spelare är avskum så låter spelledande verkligen inte stimulerande eller rätt överhuvudtaget.

Men ja, jag kan känna igen det, jag har själv blivit frustrerad över hur mina spelare verkligen inte delar min vision och stil, och på sätt och vis föraktat dem, de är ju helt hopplösa som inte fattar vad jag försöker uttrycka.. arrg..

Nåja, jag slutade spela med dom. Spelledande ska vara ett nöje, inte en plikt. Du däremot vill helst bota situationen? Puh, jag vet inte - Försök få dem att förstå att du anstränger dig, menar allvar? Vad du försöker uppnå, och att det faktiskt krävs ansträngning både från dig och från spelarna. Hur gör man det? Snackar med dom, antar jag. Det är standardsvaret, men det är inte så mycket mer som funkar.
Försök sedan förmedla din vision på ett sätt som dom kan ta sig till, arbeta för att engagera dom bättre genom att beskriva stämningen och sådant bättre.

Ifall det inte hjälper så är ni väl för olika helt enkelt. Fortsätt inte spelleda dom ifall du gör det av plikt. Spela med andra om det går.