Levels, revels!
Jag har några invändningar mot en del debattörer som i den här debatten hävdar att hög nivå=stor makt, och därför är karaktären i stort sett utan utmaningar.
Som den personen som Eleas citerade ifrån:
"If you allow players to start powerful, there is little or no personality to them. All the player has to work with is the power. Consequently you get characters who only think in terms of their power because that’s all they have.
When characters are built up to powerful levels from next to nothing, the player will have a powerful character that has had the time to evolve to that stage."
Jag har märkt att detta gäller mest för olika RPG där man rankar PC:s genom levels/nivåer.
Både AD&D och Rolemaster/MERP fungerar på detta sätt, t.ex.
Naturligtvis är det alltid så att en "första-nivåare" kommer att ha en i stort sett omöjlig uppgift i en strid mot en "20:e-nivåare" i nämnda spel, oavsett yrke.
Alltså kan man säga att en karaktär som startar med tunga värden från början i ett nivågraderat RPG har ett stort och nästan ointagligt övertag. Men detsamma tycker inte jag gäller för BRP-relaterade rollspel (nu är jag där igen och tjatar om BRP, jag vet!). Och varför? Jo, därför att i ett nivålöst rollspel som t.ex. Elric! kan din karaktär vara en asmäktig trollkarl från Pan Tang som äter demoner till frukost, men har han en dålig dag och råkar vända ryggen till en liten tjuv med en mycket vass stickert och oerhörd tur, så kan nämnda trollkarl förpassas till dom sälla jaktmarkerna hur snabbt som helst. Jag pratar från egen erfarenhet för detta har hänt mig, fast det var ett spjut,
inte en stickert och en liten snorig vakt, inte en tjuv!
Denna hela tiden närvarande stora fara gör att flera hundra procent i en vapen-färdighet eller en stor mängd KP inte är likhetstecken med den makt som en hög nivå gör i ett levelspel. Och det tycker jag är bra.
OK, det gör att det överlever betydligt mindre mängd "stora karaktärer", alltså heroes-to-be, men det är också bra eftersom dom som verkligen lyckas överleva den farliga tiden i början, blir något av legender, som dom helst ska bli. För jag tycker att det nästan alltid är lite slentrian efter ett tag på dom "hög-nivåiga" karaktärer som kommer upp sig, spelarna vet nämligen efter ett tag vilka bonusar och utvecklingssteg man får tilldelat till sin PC vid varje nivå-höjning.
Det skapar, tycker jag, mer eller mindre kopior, eftersom spelarna efter ett tag vet vilka super-spells eller extra-attacks-typer dom ska välja till sina PC:s.
Jag nämnde Rolemaster/MERP som ett av de spel där det är svårt eller nästan omöjligt att hävda sig som "låg-nivåig" gentemot högre nivå-monster eller -motståndare. Men det är inte riktigt sant, eftersom det finns en teoretisk chans (som ibland slår in) att en liten tuva kan välta berg eftersom detta RPG innehåller "open-ended"-procentslags-tabeller vilka kan leda till ödesdigra konsekvenser. Exempel finns t.ex. på en låg nivå-karaktär som dödade en balrog i ett slag. Dåligt omdöme från den spelledaren eftersom han lät den "lille" slå först, men det hände dock!
Men chansen för att nåt sånt här ska hända är så otroligt mycket mindre än i ett nivålöst rollspel, åtminstone visar mina erfarenheter på det.
Signing off. D.
