Pom
Swashbuckler
Möta hat med kärlek, det är ett ideal värt att sträva efter.Var snäll mot din lokale spelhatare: han är en eldsjäl!
Möta hat med kärlek, det är ett ideal värt att sträva efter.Var snäll mot din lokale spelhatare: han är en eldsjäl!
Med barnsligt menar jag här att man följer sina impulser utan att ta hänsyn till att man sårar andra.Dock ser jag ingen som helst anledning till att du inte ska få uttrycka det hatet du känner på vilket sätt du vill, förutsatt att det inte är olagligt förstås. Vaddå barnsligt? Din övertygelse är av den graden; antingen det är du som person eller just din relation till sagda rollspel spelar ingen roll. Hata så öppet och mycket du vill, det har du faktiskt full rätt att göra.
Det kan nog balanseras upp med de nördar som har funnit det bästa rollspelet i hela världen och försöker kränga dess tankegångar till just hela världen (eller åtminstone forumet).Utan hat, kan det finnas kärlek?
Känner igen mig fast tvärt om. När någon sågar friform måste jag försvara friformens plats bland rollspelandet, när nån säger att det är föråldrat att rollspela med slumpsystem, måste jag proklamera alla fördelar med tärningar (eller kort). Säger någon att XXX RPG är det bästa rollspelet, hävdar jag prompt att det nog inte är det för alla. Och om folk säger att bu gör en till en bättre sl, frågar jag om det är säkert att det gäller för alla som uppskattar blä-spel också.Min fråga: är det någon som känner igen sig? Är det vanligt att spel man vill skriva hatinlägg om är sådana spel som man själv känt sig tvingad att spela en hel del (utöver enstaka provomgångar)?
Heh! Det där tycker jag är förrädiskt lätt att hamna i.Jag kan hamna i rätt passionerade försvar för olika vinklar och blir stundom tolkad som fanatiker för olika hållningar, men allt jag brukar vilja säga är att alla ska ha rätt till sin smak.
Det ser jag egentligen inga problem i, ska jag väl erkänna. Jag utgår från att det inte finns någon självklar koppling mellan de åsikter folk på forumet för fram och vilka åsikter de i själva verket har i privatlivet. Om jag då har "testat" en åsikt i en diskussionstråd genom att provocera med den, och upptäcker att jag målat in mig i ett hörn och att åsikten är ohållbar - tja, då finns det inget alls som hindrar att jag nästa gång ämnet förs på tal på samma sätt testar en helt annan åsikt. Det är så jag resonerar mig till vad jag egentligen ska tycka ("tyckande" är en kreativ process man har full kontroll över).En variant jag råkar ut för ibland är att man vips har man målat in sig i ett högstämt och högljutt försvar av en ståndpunkt som man ännu sekunden före trådstarten inte hade någon särskild åsikt om.
Det där älskar jag, det visar att tråden fått en att tänka till.En variant jag råkar ut för ibland är att man vips har man målat in sig i ett högstämt och högljutt försvar av en ståndpunkt som man ännu sekunden före trådstarten inte hade någon särskild åsikt om.
Vilket är tvärt emot vad jag gör, jag har lätt för starka åsikter, jag diskuterar gärna med hela hjärtat och tycker det är lite frustreande när folk "leker" med att diskutera emot "bara för att". Och det förekommer mycket mer sånt på forum än annars, mest för att många tror att folk ska ta för givet att de är andra personer i verkligheten. Men jag har inga indicier på det när det gäller folk som jag träffar på över forum. Så om jag träffar på krank i verkliga livet kommer jag att förmoda att han är samma person som på forumet (och se om jag kan få spelleda honom och hans gäng) och ta de åsikter som han ventilerat här som hans hjärta och passion.Det ser jag egentligen inga problem i, ska jag väl erkänna. Jag utgår från att det inte finns någon självklar koppling mellan de åsikter folk på forumet för fram och vilka åsikter de i själva verket har i privatlivet. Om jag då har "testat" en åsikt i en diskussionstråd genom att provocera med den, och upptäcker att jag målat in mig i ett hörn och att åsikten är ohållbar - tja, då finns det inget alls som hindrar att jag nästa gång ämnet förs på tal på samma sätt testar en helt annan åsikt. Det är så jag resonerar mig till vad jag egentligen ska tycka ("tyckande" är en kreativ process man har full kontroll över).
Därav min signatur.
//Krank, som ofta säger emot mest för att det behöver sägas emot
Starka åsikter har jag också. Det jag inte har så många av är fasta åsikter. Märker jag att en åsikt inte funkar, så byter jag ut den. Att kunna ändra sig borde väl inte vara något fel?jag har lätt för starka åsikter
Men förtar inte det lite vitsen av att diskutera om man inte är beredd att ompröva sina åsikter under disutiones gång? Då skulle man ju lika gärna bara göra ett anförande av sina åsikter och sedan säga "näh!" och "jo!" till varandra? Vilket visserligen ofta blir konsekvensen av nätargumentationer...När jag diskuterar är jag fullständigt övertygad. Före och efter diskussionen, däremot...