[Rant]
Okey, så sagodags.
Jag passar min grannes hund, Nala. Den är en unghund, men är fram tills nyligen bosatt på gatorna i Kairo. Min granne adopterade Nala genom ett program som en lokalförening startat. Summan av detta är att hunden är folkrädd, hundrädd och inte det minsta rumsren fast den är ett år gammal.
Det är ganska pissigt väder där jag bor i Skåne, men hunden måste ut typ en gång varje två timmar. När jag går ut med hunden så har jag gått ett tag när det plötsligt springer fram en Västgöta spets till mig, uppenbarligen en valp. Den är fullständigt dyblöt (ute minst en timme gissar jag på) och har en kedja som den släpar efter sig. Den är jättenyfiken och vill hälsa på min hund, så jag får binda Nala vid en lyktstolpe. Jag står på en gräsplätt precis bredvid en skola, klockan är runt tre och alla ungar ska hem så det är ganska vältrafikerat.
Jag ringer min sambo som får komma ut och hämta Nala. Under tiden frågar jag ett par som kommer gående med sin hund om de bor i området och kanske vet vem de tillhör, men de vet inte och rekommenderar mig att ringa polisen. Jag säger att jag ska nog gå och knacka dörr först. Jag har nu stått på samma plats i typ tio minuter och ska precis börja gå mot några hus när jag hör någon ropa.
"Släpp hunden för fan! Släpp den!"
Jag vänder mig om och ser en äldre herre (numera kalla jävla alkisgubbe/gubbjävel). Jag går mot honom och valpen drar ivrigt iväg mot honom, så jag gissar att det är hans. "Är det din?" ropar jag.
"Släpp hunden det fattar du väl för fan?!"
Jag släpper inte hunden. Jag går bort till vi är typ tio meter från varandra och då släpper jag hunden, när jag är säker på att den kommer springa till honom och inte ut på vägen igen. Han börjar skälla ut mig efter noter och verkar vara övertygad att jag tänkt stjäla hans hund. Han har kristallvitt, ovårdat skägg, djupt insjunkna ögon och har en uppknäppt jacka på sig utan någon tjockare tröja på sig. Han har varit inne och dragit på sig kläderna när han fick för sig att kolla om hans hundvalp fortfarande var i trädgården.
Jag sa att jag tänkte leta efter ägaren genom att gå runt och knacka dörr varpå han svarade att "det fattar jag väl för faaaan att det inte går. Om du träffar en hund som inte är din så ska du bara låta den vara!" (Trots att detta är vad jag gjort tidigare, vilket varit flera gånger. Inte med en valp, men ändå!)
Jag frågar vad han tycker jag ska göra om hunden springer lös på en väg. Då svarar han att jag ska sparka på den. Jag säger att jag inte tycker om att sparka hundar, och då himlar han med ögonen ungefär som om jag var tolv år istället för trettio och säger att då kan jag skrämma iväg hunden istället.
Jag börjar bli ganska irriterad och säger att han kanske istället han hålla koll på sin hund och ha den kopplad ordentligt nästa gång. Han säger att hunden har "alltid kommit hem i alla år och dar jag har haft den!"
Jag frågar hur gammal den är. Han säger att den är tio månader. Sen går jag. Jag är rätt trött på honom vid det här laget.
Min sambo, som inte kan svenska (från Irland så exotiskt!), frågar mig "Why was he shouting at you?" varpå jag svarade "I don't know."
Såhär i efterhand önskar jag att jag sagt och gjort andra saker. Alternativ ett hade varit att omedelbart ta hunden när den kom, gått hem och ringt 114 14. Då hade han fan kunnat noja sig i någon dag innan han sökte upp polisen för att kolla var hans hund är. Eller så kunde jag sagt att nästa gång jag träffas hand hund lös så tar jag med mig den hem och sen säljer jag den stackars fan på loppis, för det är nog bättre för den.
Summa kardemumma: Jävla äcklig alkisgubbe är ett as när jag ser till att hans hund inte blivit påkörd. Han säger inte tack utan skäller ut mig istället genom att stå och skrika på mig trots att vi inte är mer än några meter ifrån varandra.
Jag önskar han blev påkörd av något tungt och hans hund hittar en bättre ägare.
[/Rant]
Okey, så sagodags.
Jag passar min grannes hund, Nala. Den är en unghund, men är fram tills nyligen bosatt på gatorna i Kairo. Min granne adopterade Nala genom ett program som en lokalförening startat. Summan av detta är att hunden är folkrädd, hundrädd och inte det minsta rumsren fast den är ett år gammal.
Det är ganska pissigt väder där jag bor i Skåne, men hunden måste ut typ en gång varje två timmar. När jag går ut med hunden så har jag gått ett tag när det plötsligt springer fram en Västgöta spets till mig, uppenbarligen en valp. Den är fullständigt dyblöt (ute minst en timme gissar jag på) och har en kedja som den släpar efter sig. Den är jättenyfiken och vill hälsa på min hund, så jag får binda Nala vid en lyktstolpe. Jag står på en gräsplätt precis bredvid en skola, klockan är runt tre och alla ungar ska hem så det är ganska vältrafikerat.
Jag ringer min sambo som får komma ut och hämta Nala. Under tiden frågar jag ett par som kommer gående med sin hund om de bor i området och kanske vet vem de tillhör, men de vet inte och rekommenderar mig att ringa polisen. Jag säger att jag ska nog gå och knacka dörr först. Jag har nu stått på samma plats i typ tio minuter och ska precis börja gå mot några hus när jag hör någon ropa.
"Släpp hunden för fan! Släpp den!"
Jag vänder mig om och ser en äldre herre (numera kalla jävla alkisgubbe/gubbjävel). Jag går mot honom och valpen drar ivrigt iväg mot honom, så jag gissar att det är hans. "Är det din?" ropar jag.
"Släpp hunden det fattar du väl för fan?!"
Jag släpper inte hunden. Jag går bort till vi är typ tio meter från varandra och då släpper jag hunden, när jag är säker på att den kommer springa till honom och inte ut på vägen igen. Han börjar skälla ut mig efter noter och verkar vara övertygad att jag tänkt stjäla hans hund. Han har kristallvitt, ovårdat skägg, djupt insjunkna ögon och har en uppknäppt jacka på sig utan någon tjockare tröja på sig. Han har varit inne och dragit på sig kläderna när han fick för sig att kolla om hans hundvalp fortfarande var i trädgården.
Jag sa att jag tänkte leta efter ägaren genom att gå runt och knacka dörr varpå han svarade att "det fattar jag väl för faaaan att det inte går. Om du träffar en hund som inte är din så ska du bara låta den vara!" (Trots att detta är vad jag gjort tidigare, vilket varit flera gånger. Inte med en valp, men ändå!)
Jag frågar vad han tycker jag ska göra om hunden springer lös på en väg. Då svarar han att jag ska sparka på den. Jag säger att jag inte tycker om att sparka hundar, och då himlar han med ögonen ungefär som om jag var tolv år istället för trettio och säger att då kan jag skrämma iväg hunden istället.
Jag börjar bli ganska irriterad och säger att han kanske istället han hålla koll på sin hund och ha den kopplad ordentligt nästa gång. Han säger att hunden har "alltid kommit hem i alla år och dar jag har haft den!"
Jag frågar hur gammal den är. Han säger att den är tio månader. Sen går jag. Jag är rätt trött på honom vid det här laget.
Min sambo, som inte kan svenska (från Irland så exotiskt!), frågar mig "Why was he shouting at you?" varpå jag svarade "I don't know."
Såhär i efterhand önskar jag att jag sagt och gjort andra saker. Alternativ ett hade varit att omedelbart ta hunden när den kom, gått hem och ringt 114 14. Då hade han fan kunnat noja sig i någon dag innan han sökte upp polisen för att kolla var hans hund är. Eller så kunde jag sagt att nästa gång jag träffas hand hund lös så tar jag med mig den hem och sen säljer jag den stackars fan på loppis, för det är nog bättre för den.
Summa kardemumma: Jävla äcklig alkisgubbe är ett as när jag ser till att hans hund inte blivit påkörd. Han säger inte tack utan skäller ut mig istället genom att stå och skrika på mig trots att vi inte är mer än några meter ifrån varandra.
Jag önskar han blev påkörd av något tungt och hans hund hittar en bättre ägare.
[/Rant]
