Jag fick idag frågan om jag kunde spelleda Call of Cthulhu, och det slog mig då att jag inte kunde det.
Jag tänker mig Lovecraftnovellerna och sedan tar det stopp, det går inte. Dels för att några av dem är urbota tråkiga (är jag kättare nu?) och dels för att de av dem om är bra oftast har vansinnigt passiva protagonister som mest sitter och skriver brev och väntar på att monster ska käka upp dem eller så blir de galna.
De gånger jag spellett CoC har det istället mer liknat ett generiskt ockult konspirationsspel, lite som The Manchurian Candidate fast med ormfolk istället för kommunister och en förbudstidsgansterrulle fast med ghouls istället för spritsmugglare.
Är jag ensam i att spela så... fel?
Men du har läst novellerna? Då är du ju långt bättre förberedd än vad jag var när jag körde CoC. Det var fula bilder i boken så jag orkade inte längre än regelkapitlet.
Med tanke på vad som skrivits hitintills i tråden så kan inte jag spelleda CoC heller. Första steget är att erkänna problemet. Ses på anonyma CoC-spelledarmötet senare eller?
Tja, det är tydligt att indiana jones+tentakler helt klart är en viktig del i CoC som det är skrivet... Alltså kan jag inte spelleda det heller, för jag står inte ut med den sortens pulpighet.
Den vända Cthulu-spelledande jag gjort var Tatters of the King med mycket fokus på undersökande skräck, stämning, misstänksamhet. De första gångerna rollpersonerna såg Byakheer fick de bara minnesförlust; spelarna fick bara ett tidshopp. Mot finalen blev det rätt psykedeliskt, men jag försökte till varje pris undvika strider och fart och fläkt. Jag upplever att jag lyckades, och spelarna verkar ha uppskattat det hela.
Vill jag spela Indiana Jones + tentakler kan jag köra Hellboy istället...
Så... Jag spelleder det ungefär som andra ockulta skräckspel. Fast på 20-talet. (Och jag föredrar helt klart england; amerikansk förbudstid med gangsters är så... trist).
jag har beställt stealing chtulhu för en evighet sedan men inte fått mitt ex. Det verkar dock vara en grymt bra grej för CoC, tillsammans med Chtulhu Dark.
jag har beställt stealing chtulhu för en evighet sedan men inte fått mitt ex. Det verkar dock vara en grymt bra grej för CoC, tillsammans med Chtulhu Dark.
Fick boken idag, och den verkar asgrym- alla ni i tråden, go buy!
Såhär börjar den:
When you´ve played many Chtulhu scenarios, they start to look the same. You shoot cultists. You do rituals. You unearth a buried God that´s similar to every other God you´ve dug up.
This book makes a strange suggestion: to write original scenarios, go back to Lovecraft. Copy his ideas, adapt them, and use them again. Craft parts of his stories together. Steal his plots, locations and tropes, tweak them and reuse them.
Jag skulle säga att spelet formas väldigt mycket av spelarnas mentalitet. Jag brukar försöka fokusera på det moraliska incitamentet att bekämpa mörkret för att skydda de svaga samt den oundvikliga följden att man i slutändan blir precis som de man bekämpar. Med de spelare som tycker om att faktiskt försöka leva sig in i det obeskrivligt hemska/vidriga som sker brukar det funka jättebra, med andra kan det hela bli en humoristisk splatterfest (vid ett tillfälle under Shanghai-delen av Complete Masks of Nyarlathotep animerade spelarna ett dussin zombies, gav dem skjutvapen, placerade dem i en container och såg till att få denna levererad till huvudantagonistens residens). I och med att spelarkaraktärerna har så få begränsningar i sin utformning oc metnalitet (förutom de man själv väljer att lägga till, och jag tycker inte om att begränsa karaktärsskapandet allt för mycket) brukar det för mig bli svårt att på förhand styra spelet.
Mitt tips: Fråga dina spelare hur de vill spela, se om ni kan hitta ett alternativ ni alla är nöjda med och kör på det.
PS Visst går det att att spela Lovecraft, jag har spelare som är väldigt passiva i sin spelstil och föredrar att reagera istället för agera, om man inte har något emot det, i mina ögon, lite väl krystade melodramat.
Jag är en sådan där hädare som tycker att det är helt ok att köra CoC(eller någon CoC variant) som actionröj. Inte för att jag gjort det särskilt mycket. Jag har nästan bara spelat färdiga CoC/ToC äventyr. Men jag gillar att ta koncept från Lovecraft eller Cthulhu Mythos och sättas in dem i modern tid med sci-fi pulp horror stuk. Exempelvis tema från Tv-spel såsom Resident Evil. Eller annat såsom Fahrenheit, Silent Hill m.m. Eller försöka göra det lite mer World of Darkness och där spelare faktiskt kan spela en magiker/ockultist som faktiskt kan använda magi.
Samtidigt så ser jag charmen i sättet med det folk kallar för "purist" att spela CoC på. Det är bara det att det är en spelstil som inte tilltalar alla och de spelarna har andra historierer av Lovecraft att luta sig tillbaka på, än endast spela akademiker som svimmar stup i kvarten av att ha läst någon dammig gammal bok.
Samtidigt verkar "purist" stilen egentiligen kräva specialskrivna oneshot äventyr för 1-2 spelare om man ser till de historier som folk verkar syfta på när de menar "purist". Så de är inte alltid ideal att forma äventyr efter då det sällan kommer exakt klicka. På samma sätt som att när man spelar i Tolkien Midgård så kan man inte förvänta sig att äventyren kommer kännas som när man läste LotR. Även om vissa element finns där.
Lovecraft hör till de mest briljanta författarna under 1900-talet. Det kan egentligen inte förväntas att vi vanliga dödliga gamers ska sätta ihop våra äventyr på ett sätt som kan mäta sig med storheten i orginalhistorierna. För det andra så funkar inte alltid samma saker på ett bra sätt i rollspel men som funkar i skönlitteraturen. Med an andra ord: Strunta i att grubbla så mycket mad något pretto skulle säga om dennes antagligen felaktiga/onödigt snäva syn både på Lovecrafts historier och hur man ska spela CoC. Det enda sättet jag har känt att någon spelat CoC verkligen fel var personen som spelade spelet men använde aldrig något mythos relaterat. Endast splatterhumor, och de enda monster som dök upp var varulvar, spöken, vampyrer och vandrande skellet. Inte så meningsfullt att spela CoC då tycker jag. Det var fööör mycket bad-wrong-fun även för mig.
Jag ser inte CoC som något direkt heligt som man måste spela på ena eller andra sättet. Lovecrafts historier har olika teman och hans historier utspelar sig i olika tidsperioder. Men jag tror dock att Chaosium borde ta och slänga in The Dunwich Horror i grundboken istället, för den historien verkar vara mer lik ett typiskt CoC scenario än den klassiska The Call of Cthulhu historien som finns med i grundboken.
Ramar för cthulhurollspelande jag främst känner mig lockad av för tillfället(alla modern tid). Inget av dem är väl särskilt puristisk.
En Delta Green mashup med Resident Evil tema. Alltså mycket splatter och pangpang. Med en myhtoskopplat megaföretag givetvis som badguy.
Rollpersonerna är en klubb av ockultister/hemlig organisation som driver ett bokantikvariat som täckmantel och samlar Cthulhu Mythos böcker. Med avsikt att använda dem för egen vinnig eller skydda världen. Ett sorts Buffy-gäng i TV-serie episod stuk. Alla är utvalda av en excentrisk herre som ägde bokhandeln från början som nu givetvis är försvunnen och rp är utvalda som hans arvtagare. Trotts att de inte känt honom och deras enda koppling mellan varandra är att de antingen är ockultister eller att de upplevt traumatiska upplevelser med övernaturliga förtecken.
Min nu avsomnade kampanjark Twiligth City(nej den har inget med glittriga vampyrer att göra): Rp är FBI agenter/mordutredare som utreder flera Mythos kopplade mystiska händelser och personer samtidigt som staden de befinner sig i hållar på att braka ut i kollektivt kaos, anarki och primitivitet av värsta sort. Cthulhu har nästan vaknat. Referenser och besök på klassiska platser från Lovecrafts historier, bumpar ihop flera gånger med fiskfolk, droghandlande Thco-Thco gangsters m.m. Låter kanske rätt klassiskt men det har varit en del action och pangpang. Rollpersonerna mål är mest egentligen bara att ta reda på, hur allt hänger ihop, och om det är apokalypsen eller inte. Och hur stoppa den i så fall?
En invändning mot att spela CoC som ett action RPG kan då kanske vara regelsystemet (om man spelar Chaosiums system, har inte spelat D20-varianten eller konverteringar till andra mer actionfokuserade mycket nog att kunna säga något säkert där) som i mina ögon är lite för slätstruket (och kanske dödligt?) för att kunna spela regelrätta "strider" på ett meningsfullt sätt. Vågar man fråga hur ni löst detta? Visst kan man rollspela sig förbi mycket av tristessen men i slutändan är det inte mer än "slå 1D100, kom under target number", så hur har ni gjort för att få det intressant?
Om man kör BRP CoC och vill ha in mer action så skulle jag rekommendera att använda ett par av alternativen i stora gula BRP boken: Dubbla kroppspoäng, Fate Points och lite annat smått å gott.
CoC D20 är väldigt dödligt, till och med dödligare än vanliga CoC på låg nivå. Så där får man helt enkelt börja med några levels högre. Typ level 6 kanske för där börjar spelet luta mer åt pulp (har jag hört, jag har aldrig spelat det med en grupp så högt).
Shadows of Cthulhu (Savage Worlds) har actionpulp Indiana Jones stil som deafult av fyra möjliga lägen.
Trail of Chtulhu har Pulp och Purist läge i reglerna.
Jag funderar på att använda Barbarians of Lemuria+Dicy Tales(och antagligen grejer från Barbarians of the Aftermath som vertygslåda) som alternativ för högaction CoC.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
