Nekromanti Jag läser bara en tredjedel av spelet

[Rickard]

Nu i vrållådan så kom jag på att jag sällan orkar läsa spel som är längre än hundra sidor. Ett spel som jag promotar ofta, InSpectres, är exempelvis på 80 sidor.

Om spelet är längre än hundra sidor väljer jag istället ut valda delar och läser dem, vilka i regel brukar bli spelledarkapitlen och hur man gör rollpersoner. Jag har exempelvis läst en tredjedel av Trail of Cthulhu, Spirit of the Century, Unknown Armies och Dying Earth. Spel som jag ändå rekommenderar till andra.

Varför? Jo, för om spelet går över hundra sidor så finns det massor med information som jag redan vet. Jag vet vad skillen skulduggery gör och jag vet vad stunts gör i grund. Jag behöver inte läsa det om och om och om och om igen i varje nytt rollspel. Är spelet på mindre än hundra sidor betyder det att spelskaparen troligtvis har en helt annat syn på hur man ska spela rollspel än alla de tradspel som finns där ute. Därför måste jag läsa allt och jag vill läsa allt för det jag läser kommer att vara ny information.

Feng Shui (250 sidor) spelledde jag i många år utan att ha läst större delen av boken. Jag skippade saker som cybernetik, magi, djursjälar, parallella dimensioner, ninjapowers och koncentrerade mig istället på det som är viktigt för hong kong-acion: färdigheter, spelstil och strid. För att göra det behövde jag läsa ... en tredjedel av boken.

/Han som efter massvis av år snart har läst hela Feng Shui-boken

 

[Rickard]

Andra saker att reflektera kring:

Varför behöver vissa spelskapare mer än hundra sidor för att förmedla ett spel? Matiné är förvisso världslöst men behövde ändå 112 sidor och då utelämnade jag ändå färdighets- och magibeskrivningar till ett annat häfte. Mutiné är på 50 sidor och innehåller inte bara färdighets- och magibeskrivningar utan tillägnar en femtedel av texten till att förklara hur man skriver scenarion. Det spelet innehåller alltså mer information på mindre yta.

Om du är en person som är som mig, vilka delar tycker du är mest intressant att läsa om? Jag läser som skrivet främst om grundmekaniken, hur man skapar en rollperson samt spelledarkapitlet. Jag ögnar även igenom världen i den mån jag kan. Jag uppskattar de spel som har en inledande prosa/förklaring om världen.

/Han som säkert har läst minst 50-60 spel och har spelat ungefär hälften så många

 

[Max Raven]

Oftast har det varit fluffet som intresserat mig - vad gäller systemet är det oftast bara "hur slår man"-delen och karaktärsskapande som jag läser - färdigheter och annat sånt bös läser jag bara som referens eller om något drar in mig (Adventure! hade roliga små historier för varje färdighet etc).

Spelledarkapitlet beror på. Brukar komma till det så småningom om jag spelleder spelet, men annars är det inte något jag bryr mig om.

Så fluff och absoluta grundregler. Man kan lista ut rätt mycket från formuläret.

Det är lite dumt eftersom jag hoppas få en intressant äventyrsgenerator i Äventyrssommar och det blir lite risk att veteranrollspelar skippar det. Fast å andra sidan så funderade jag på formulär till det...

 

[krank]

Jag läser nästan bara regelsystem för att kunna avfärda dem som kassa.

Jag köper rollspel för att få en ball setting och bra guider till hur man skapar äventyr i denna setting. Oftast får jag bara möjligen det förra, för väldifgt få spelskapare kan inspirera till äventyr, än mindre förklara hur man skriver äventyr. Åtminstone inte den sortens äventyr jag gillade (improviserade äventyr räknas alltså inte).

Så jag läser hela spelen, oavsett hur tjocka de är. Förutsatt att de inte bara har regler, då. Regeldelarna brukar jag få plåga mig igenom oavsett om det är trad eller indie. För regler är trista, och jag är inte så värst nyfiken eller intresserad av att hitta nya sätt att rollspela.

På senare år har jag dock börjat skumma färdighetslistor. I en del spel är det dumt; i t.ex. Götterdämmering ligger säkert 70% av den information som överhuvudtaget finns om vad man förväntas göra när man spelar i färdighetsbeskrivningarna. I Adventure! är beskrivningarna av färdigheter och förmågor det som inspirerar till rollpersoner och äventyr.

Men ofta hoppar jag över dem.



Jag gillar att läsa. Att läsa är inget jag gör motvilligt eller som känns jobbigt. I vanliga fall läser jag mycket sällan böcker på under 100 sidor; de känns sällan värda besväret, på samma sätt som filmer eller alltför korta TV-serier sällan är värda besväret.

Rollspel på under 100 sidor är antagligen spel jag kommer att läsa men inte spela, och definitivt inte spelleda. Jag har mycket svårt att tro att man kan beskriva en spelvärld adekvat på 100 sidor, än mindre om den ska trängas med nåt trist jäkla regelsystem.

 

[solvebring]

För mig handlar det om tid och ork. Jag har inte så mycket tid till övers för nöjesläsning numera så jag läser sällan långa spel på grund av det. Jag föredrar därför spel som är korta och enkla i sin helhet.

Vad gäller ork så tja, det är oftast drygt att läsa rollspel. Jag läser dem för att kunna spela dem och detta läsande känns som plugg, som ett besvärligt måste. Så vad gäller längre spel slutar det med att jag läser de partier jag tycker är intressanta och så spelar jag dem aldrig. Jag är lat med andra ord.

Med åren har jag av blandade anledningar kommit att föredra regellätta spel. Jag tycker som sagt om när spel är enkla till sin natur. Jag ogillar att spelleda med mycket regler, jag ogillar att plugga regler osv. Det bidrar också till att jag föredrar att läsa kortare spel och att de tjocka spelen blir liggande. Jag tycker helt enkelt inte att det är intressant eller roligt att läsa hundra sidor regler. Ett spel på över hundra sidor känns oftast för stora för att ge sig in i - det kommer ta tid att lära sig dem och det är bara besvärligt och slöseri med tid. Feta spel avskräcker mig.

Det är likadant med scenarion. Därför improviserar jag helst så mycket jag kan, skapar själv eller väljer ut kortare gratisscenarion. Köpäventyr innebär mest en massa drygt plugg och en jävla massa kom ihåg för att det ska bli "rätt". Stelt... Usch.

... Jag klarar nog av att läsa mer i spel jag redan kan, för då känns inte läsandet så kravfyllt. Att lära sig nya spel med mycket innehåll är ångest.

Annars gillar jag att läsa. Skönlitteratur.

/solvebring som aldrig spelar spel han i alla fall inte läst igenom allt av minst en gång. Pickup is the shit.

 

[Niklas73]

+1. Jag älskade regler en gång i världen. Nu blir jag sjukt avskräckt då jag ögnar igenom rollspelshyllan på sci fi bokhandeln. Det kommer med åren. Få saker är värdefulla nog att lägga mycket tid på. Spel som inte gör som jag vill är inte en sån sak. Jag håller helt med om att regellätta spel är de som grabbar min uppmärksamhet. Men det gäller allt. Krångligt och mycket går fetbort.

/Niklas som älskade instruktionsböcker som liten och avskyr dem idag.

 

[anth]

Jag läser så mycket som behövs för att förstå hur det spelas, resten av texten används som referens.
Jag ser inget fel med detta resonemang, jag har t.ex. ett uppslagsverk i min bokhylla som jag tycker mycket om, men jag har knappt läst någonting i det - betyder det att uppslagsverket är dåligt?

sedan är det helt rätt att man bara ska behöva läsa max 50 sidor för att förstå hur spelet spelas. Förstår man inte hur spelet spelas efter 50 sidor borde konstruktören skjutas.

 

[MrG]

Du läser då fortfarande mycket mer än mig. Och som flera är inne på så är det nog ålder, eller för mig mer vana. Jag upplever mig inte behöva läsa lika mycket regler/världsbeskrivningar för jag har rollspelat i typ ett kvartssekel och känner mig rätt bra på det. När jag började lusläste jag allt, sedan mindre och mer selektivt. Ett par spel har lockat mig till att läsa mer, som Castle Falkensteins världsbeskrivning i romanform, eller Adventure! där jag gillade sättet de skrev reglerna på (men hoppade över novellerna). Mest extremt är nog Baron Münchaussen som jag läst hela de korta regelrna för att sedan kunnat konstatera att det inte behövdes mer än den sammanfattande sista sidan

Jag tror generellt att för mycket text är en av de svåraste trösklarna för nybörjare och lite märkligt så låter det som det inte heller lockar så många erfarna heller.

-Gunnar (som senast jag läste kompletta regelr lästa hela Operation: Fallen Reich, men det för att jag lovat att skriva äventyr i systemet)

 

[Eksem]

Man behöver ju inte läsa t.ex. spell lists, monsterlistor, skill lists, föremålslistor, etc; och i många spel tar de upp en väldigt stor bit av boken men behöver inte läsas förrän de blir aktuella.

Samma med spelvärldar, man behöver ju inte läsa alla hexrutorna i en följd, man bara läser lite av dem från och till.