Nekromanti Jag minns... En preptung regelidé (mystik/deckare)

[ikaros]

Tänk er att ni får ert karaktärsblad precis innan ni börjar spela, det är ett A4 med massa diffusa små bilder på allt möjligt: kanske en blommg äng i en a hörnet, kanske en detaljerat karta över kroppens anatomi nära mitten, ett fönster en stormig höstnatt, ett blodigt lakan...

Detta är vad du minns, fragment, när du vaknar upp isolerad med andra vilsa själar i en främmande och hotfull miljö.

Reglerna är enkla; när du försöker göra något kan du åberoba ett minne: "jag minns hur man dyrkar upp lås...", "jag minns hur man styckar en gris..." och får en stor bonus på sitt slag.

mer kommer vid lunch!

 

[.:Warwolt:.]

... Låter VÄLDIGT intressant!

 

[Poseur]

Re: Jag minns... En preptung regelidé (mystik/deck

Jag tycker själva handouten är otroligt grym för någon form av konspirationsäventyr där man "förlorat" sitt minne. Och allt man minns är fragmentbilder som man har på sitt formulär. Sen själva äventyret börjar så klart med att man ska ta reda på vem man är, och desto längre man kommer desto mer börjar konspirationen öpnnas upp framför ens ögon.

/Poseur intresserad.

 

[krank]

Oerhört intressant, även om jag nog antagligen skulle använda ett sådant rollformulär på ett annat, mindre regelstyrt, sätt...

 

[.:Warwolt:.]

Sådant här känns mer som något som skulle bygga på friform, och knappast mer än ett enkvälls-scenario. Mycket intressant dock, att man inte har några för-gjorda karaktärer utan bara utgår ifrån bilderna.

Ang. ditt exempel med låsdyrkningen skulle jag hellre bara låta det vara så att ja, du kan dyrka upp låset med en motivering. Istället bör man ha regler för vilka minnesbilder som får användas hur många gånger som motivation, alltså, så att man ser till att man använder upp hela papperet och inte bara återanvänder en enda bild som råkar gå att använda universellt.

Målet bör ju vara att man drar linjer mellan alla minnen och bildar en röd tråd vilket resulterar i svaret på "Vem är jag?" och "Varför är jag här?"

 

[ikaros]

But why?

Har ni någon gång kört mysterie/deckarävetyr där spelarna har massa bakgrund som knyter till massa invecklade relationer som sl har klurat ut?

Jag tycker att det känns dåligt att ge spelarna sådana hooks i textformat, de är så himla osubtila (om ni tycker jag är otydlig kan jag försöka utveckla), det är svårt att lämna tolkningsutrymme åt spelarna och det är inte så härlig känsla i att ha tio punkter som säger vad man minns.

En massa bildfragment är så mycket bättre i mina ögon, det är lättare att tolka bildfragment fritt, och lättare att känna empati åt t.ex. ett ansikte än två rader text som beskriver ett ansikte, och det kan vara mycket mer creepy

Exakt hur reglerna skulle funka har jag inte tänkt på så mycket men ska man väva ihop historien som bilderna hintar om tycker jag att man ska låta minnesfragmentkonceptet få dominera ganska starkt, eftersom det kommer kräva en hel del jobb att hitta och passa ihop bilder tror jag. jag tänker mig inte ett tradspel med minnen ovanpå liksom utan minimalistiskt med regler, kanske helt deterministiskt i att man lyckas om man åberopar minnen eller inte. Det är väl mycket en fråga om stil antar jag.

Men för mig är åberopandet av minne en viktig sak! Speciellt om man spelar i grupp, för samtidigt som du liksom upptäcker vem du var så får de andra spelarna reda på vad du minns på ett smidigt sätt, ypperligt om man vill knyta ihop folks förflutna utan att de ska jämföra anteckningar.

 

[ikaros]

Jag skulle också ha väldigt lite regler, kanske skulle äventyret mer handla om att upptäcka och utforska, för i så fall känner jag inte något behov av ett synligt regelsystem. jag vill engentligen bara ha en morot för spelarna att berätta vad dom minns för varandra, och visa vad de var för personer innan.

 

[ikaros]

Precis, jag tänkte mig först att det skulle vara ett förberett enkvällsscenario med mkt friform men jag kan också tänka mig att man kan knöka ihop en massa random bilder från t.ex. google och sen utforska vad för karaktär man var, utan något som helst facit eller plan. Då kan ju spelarna samla bilderna själva.

kan tänka mig att karaktärsskapande vore ganska coolt då, typ: "ska jag ta denhär läskiga bilden?", "Vilken vacker havsvy, undrar var det var någonstans?" osv...

Jag håller med, hela poängen bör väl vara att svara på de frågorna: Vem är jag? varför är jag här? Kul att ni gillar det

 

[.:Warwolt:.]

Just det här blev jag dock sugen på att skriva som ett konventsscenario. Det passar ju ypperligt för det, också, då man väldigt snabbt kan gå igenom reglerna och det engagerar de som betalt för konventet i ett snabbt och roligt spel. Älskar sådant.

Rent spontant vill jag skriva det lite som ett reverse-flagbomb spel, alltså, istället för att SL improviserar utifrån det spelarna gör så är det spelarna som hittar på saker om sina karaktärer utifrån minnesfragmenten baserat på vad SL kastar fram.

Dessutom skulle det passa ihop med "Utforska konspirationen"-spel, vore kul att se vad spelarna hittar på. Har spelat ett äventyr som gick ut på att vi spelare, i rollen som superskurkar, skulle förgöra den lokale superhjälten och det var helt utan regler. Det fungerade helt underbart, så det lär knappast behövas mer regler än ett system för att använda sig utav minnesbilderna.

Åååh, nu vill jag skriva på det här NU.

Edit; Skulle ju kunna gå att ha en massa förberedde bilder, och sedan låta spelarna välja ut dessa själva?