Nekromanti Jag recenserar de gammla DoD äventyren!

[God45]

Jag har fått backa lite i tiden för att jag missat saker. Så nu kommer två korta Samuraj och Ivanhoe äventyr, sedan Marsklandet och sedan tar vi tag i Svavelvinter som en vänlig själ fixade åt mig

Äventyret: Triangeldrama i Eldfara
Av: Oklart men Henrik Strandberg, Anders Blixt och Åke Eldberg gjorde hela Ivanhoe boxen.
År: 1988

En grupp adelsmän har hamnat i konflikt och det hela håller på att leda till våld. En muta, "fredsgåva", skulle överlämnas i form av en kista med pengar men riddaren som transporterade den blev mördad. Nu beskyller alla varandra för mordet och stölden av kistan. Här kommer karaktärerna in när de hittar ett mördat sändebud med hemliga order från en av de inblandade adelsmännen. Spelarkaraktärerna måste sedan utreda vad som hänt i en situation där alla ser misstänkta ut. Den skyldiga visar sig dock vara en ledare för svartalferna vars plan är att skapa kaos och sedan erövra medan människorna är splittrade och försvagade. Vilket är den mest spelarkaraktäriga planen jag någonsin hört och jag älskar den!

Det här är kort men innehålls fyllt och verkar superkul!

4 av 5 för smarta intriger!

 

[Fjodor Pollett]

När jag spelledde det här en gång i tiden var det ett av de kortaste äventyren någonsin. Det tog längre tid att presentera miljön än det tog för rollfigurerna att kasta en blick på ledtråden, ställa några ledande frågor och promenera rakt till de skyldiga och ta hand om dem. Jag tror inte någon hade läst på i förväg, allting bara klickade.
Ingen av oss var nöjd efteråt.

 

[Mekanurg]

Triangeldrama i Edelfara skrevs av Henrik Strandberg. Han skrev även Leka med elden till Samuraj-boxen.

 

[crilloan]

Listan utifrån Äventyrsspelsboken;



Det är ju för övrigt slående att de enda äventyr som företaget lyckades ge ut efter 1991 var avslutningen av Konfluxen. Många handböcker blev det däremot...

Det var intressant.

Jag la ned någon gång 92-93 då jag sedan åkte till uppsala för att plugga (plus att jag hade svårt för att det var så yrkesbundet i 91- o framåt) så jag missade det

C

 

[Bifur]

Jo. Det är även intressant att de flesta av grejerna som formellt sett är äventyr till 1991 års regler i praktiken är utformade till EDD.

 

[God45]

Äventyret: Leka med elden
Av: Henrik Strandberg
År: 1987

Det här äventyret är väldigt trevligt skrivet. Men det är rälsat. Karaktärerna måste bli tillfångatagna. Det finns ingen samuraj films känsla. Och spelarkaraktärerna är shit farmers som i äventyrets bakgrund har förrått sin herre och gett upp sin ära (utan att spelarna har något att säga till om) men förväntas sedan inte vara murder hobo fuckers.

2 av 5. Inte en 1:a eftersom det är pedagogiskt upplagt och trevligt skrivet.

 

[God45]

Äventyret: Marsklandet
Av: Anders Blixt, Ann-Sophie Qvarnström, Ewiz Ehrsson och Stefan Thulin
År: 1988

Alla äventyr som innehåller en del som explicit är Alien + The Thing på en magiker skola är bra! Det ger de spelare som vill ha skräck och stämning allt de vill ha. Alla äventyr som innehåller en mordisk krokodilkult är också bra! De ger spelarna som vill slåss mot vansinniga kultister som tänker ofta dem sitt lystmäte! Men vem säger nej till en riktigt klurig dungeon heller? Eller diplomati där våld är kontraproduktivt men man måste analysera och manipulera coola NPC:er. Oh, men det är ju synd att man inte kan ha alla de sakerna i samma kampanj. Om du inte spelar Marsklandet vill säga!

Det är inte ett äventyr, inte egentligen. Det är mer en väldigt, väldigt bra sandlåda som utspelar sig i ett floddelta med en massa öar. Detta gör att karaktärerna måste ta sig runt i en eller flera båtar vilket är en cool ide. Sedan tar de sig runt mellan de olika öarna, träffandes NPC:er, urbefolkningen (som består av mänsklig urbefolkningen och reptilfolk) och äventyrar. Ursäkten för varför karaktärerna är här är att hitta en kristallkula... men det finns faktiskt en mer värdefull drakskatt ute i träsket och en massa annat. Så det är mest en grej för att få hit dem.

5 av 5. Inte ett äventyr, men en jättebra sandlåda.

 

[Oldtimer]

Listan utifrån Äventyrsspelsboken;

Namn	År
Bland alfer och troll (DoD 1982)	1982
Spindelkonungens pyramid	1982
Tvillingbergen	1983
Dimön	1984
Sarkath Hans gravvalv (DoD 1984)	1984

Återigen, Sarkath Hans gravvalv publicerades första gången 1982 i Morgonstjärnan nummer 3. Så boken har fel.

 

[Torbjörn]

Jag har fått backa lite i tiden för att jag missat saker. Så nu kommer två korta Samuraj och Ivanhoe äventyr, sedan Marsklandet och sedan tar vi tag i Svavelvinter som en vänlig själ fixade åt mig

Äventyret: Triangeldrama i Eldfara
Av: Oklart men Henrik Strandberg, Anders Blixt och Åke Eldberg gjorde hela Ivanhoe boxen.
År: 1988

En grupp adelsmän har hamnat i konflikt och det hela håller på att leda till våld. En muta, "fredsgåva", skulle överlämnas i form av en kista med pengar men riddaren som transporterade den blev mördad. Nu beskyller alla varandra för mordet och stölden av kistan. Här kommer karaktärerna in när de hittar ett mördat sändebud med hemliga order från en av de inblandade adelsmännen. Spelarkaraktärerna måste sedan utreda vad som hänt i en situation där alla ser misstänkta ut. Den skyldiga visar sig dock vara en ledare för svartalferna vars plan är att skapa kaos och sedan erövra medan människorna är splittrade och försvagade. Vilket är den mest spelarkaraktäriga planen jag någonsin hört och jag älskar den!

Det här är kort men innehålls fyllt och verkar superkul!

4 av 5 för smarta intriger!

Å Triangeldrama! Ett av mina absoluta favoritäventyr. Har spellett det så många gånger. Underbart i all sin korthet. Framförallt intrigen och grisodlarnivån på det som tilltalar mig

 

[Vimes]

Äventyret: Marsklandet
Av: Anders Blixt, Ann-Sophie Qvarnström, Ewiz Ehrsson och Stefan Thulin
År: 1988

Alla äventyr som innehåller en del som explicit är Alien + The Thing på en magiker skola är bra! Det ger de spelare som vill ha skräck och stämning allt de vill ha. Alla äventyr som innehåller en mordisk krokodilkult är också bra! De ger spelarna som vill slåss mot vansinniga kultister som tänker ofta dem sitt lystmäte! Men vem säger nej till en riktigt klurig dungeon heller? Eller diplomati där våld är kontraproduktivt men man måste analysera och manipulera coola NPC:er. Oh, men det är ju synd att man inte kan ha alla de sakerna i samma kampanj. Om du inte spelar Marsklandet vill säga!

Det är inte ett äventyr, inte egentligen. Det är mer en väldigt, väldigt bra sandlåda som utspelar sig i ett floddelta med en massa öar. Detta gör att karaktärerna måste ta sig runt i en eller flera båtar vilket är en cool ide. Sedan tar de sig runt mellan de olika öarna, träffandes NPC:er, urbefolkningen (som består av mänsklig urbefolkningen och reptilfolk) och äventyrar. Ursäkten för varför karaktärerna är här är att hitta en kristallkula... men det finns faktiskt en mer värdefull drakskatt ute i träsket och en massa annat. Så det är mest en grej för att få hit dem.

5 av 5. Inte ett äventyr, men en jättebra sandlåda.

Marsklandet är min absoluta favorit! Jag har spelat det två gånger (och dött båda!) och lett det en gång.

 

[Bifur]

Återigen, Sarkath Hans gravvalv publicerades första gången 1982 i Morgonstjärnan nummer 3. Så boken har fel.

Just det ja, skrevs ju här. Jag förleddes av att det kom med 1984 års låda. För rättvisans skull är det ett av äventyren som inte nämns i boken. Jag förenklade något...

 

[God45]

Äventyr: Rösten från forntiden
Av: Torsten Alm & Lars Hellström
År: 1986

Det här är ett väldigt kreativt och kul scenario. Jag var pepp redan några sidor in bara och äventyret levererade sedan över förväntan.

Ett 400 år gammalt spöke kopplat till en 400 år gammal politisk konflikt vill köpa äventyrarnas tjänster. Han blev bunden till världen och förbannad till att vara en vålnad med hjälp av en magisk stav som sedan bröts i tre delar. Han vill att äventyrarna hämtar de tre delarna till honom så att han kan bli fri och erbjuder fina belöningar.

Problemet är bara att varje del bara råkar vara på ett sådant ställe att spelarkaraktärerna råkar snubbla in i en plan för att ta över riket med odöda och sinnesslavar, en aktiv krigszon mellan alverna och orcherna, piratattacker och så vidare. Det är alltså rejäl action och en "Jag försöker bada göra mitt jävla jobb! Dö pirathelvet!" stämning som förmedlas och jag diggar den hårt. Kartorna är också ovanligt bra i det här äventyret! Och små detaljer som vilka böcker som finns i den onda magikerns bibliotek (10 små svartalfer bland annat) är guld.

Så en nice kringstruktur med riktigt bra mindre äventyr. 4 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Svavelvinter
Av: Erik Granström
År: 1987

Äventyrarna anländer till ön Marjura som är så lik Morrowind att jag sneglar misstänksamt mot Bethesda. Det är en kall, sank och farlig ö fylld med inhemska invånare så som isjättar och dvärgar, en galen nekromantiker kult, straffarbetare och nu folk från fastlandet som kommit för att utvinna dyrbart svavel. Äventyrarna har kommit hit för att söka upp nekromantiker sektens högkvarter, en plats känd som Järntornet, av en av flera anledningar. Man kanske ska befria barnet till en adelsman som i Conan filmen eller så kanske man ska hitta politisk skit på dem till hovintriger på fastlandet eller så kanske man bara ska gå deus vult på dem för att de är motherfucking necromancers!

Vägen till tornet är dock allt annat än självklar och istället är ön en fisktanks och sandlåda hybrid som man måste navigera sig igenom. På vägen kommer spelarkaraktärerna med stor sannolikhet att hitta andra saker att göra än att hitta tornet. De fantastiska kartorna och tabellerna underlättar det fria upplägget något enormt.

Det finns mycket humor och roliga detaljer, som Snapphanarna som är en grupp gerilla vargmän som kommer fucka upp spelargruppen dumma nog att gå emot deras uppdragsgivare. Vissa saker fungerar inte alls, handelshuset av Joakim von Ankor är väldigt dumt. Det är det värsta tillfället av att ankor dyker upp i Drakar och Demoner jag sett hittills och ingen spelledare med en gnutta smak skulle ha kvar dem i den formen vid ett faktiskt spelbord. Å andra sidan vill jag örfila alla skriver om den reumatiska och svanslösa draken Blatifagus! Bästa Draken sedan Smaug!

Jag har svårt att se det här som första delen av en kampanj... det är för fritt men samtidigt sitter alltihop som kugghjul. Det är dock väldigt bra med bara ett par svaga delar. Nekromantiker sekten är dock helt fantastisk och typ felfri.

Jag hade dock definitivt kört det här i AD&D istället, ett spel kampanjen verkar passa mycket bättre till.

5 av 5.

 

[kloptok]

Äventyret: Svavelvinter
Av: Erik Granström
År: 1987

Jag hade dock definitivt kört det här i AD&D istället, ett spel kampanjen verkar passa mycket bättre till.

5 av 5.

Vilket den också spelades med innan den gavs ut till DoD, men det kanske du visste om redan

 

[God45]

Vilket den också spelades med innan den gavs ut till DoD, men det kanske du visste om redan

Det gjorde jag! Men bara för att du berättar det för mig tidigare Jag hade inte gjort research för det här! Det hade varit skitjobbigt Och kanske färgat mig med andras åsikter.

 

[Henke]

Äventyret: Svavelvinter
Vissa saker fungerar inte alls, handelshuset av Joakim von Ankor är väldigt dumt. Det är det värsta tillfället av att ankor dyker upp i Drakar och Demoner jag sett hittills och ingen spelledare med en gnutta smak skulle ha kvar dem i den formen vid ett faktiskt spelbord.

5 av 5.

Allt annat än 5:a skulle såklart vara grovt tjänstefel. Det här är en av ytterst få svenska spelprodukter genom tiderna som håller absolut toppklass. Håller till viss del med om ankorna som jag plockade bort på senare år när vi spelade kampanjen. Samtidigt kan jag känna att de skänker en viss stämning och nostalgi till produkten och när jag köpte Svavelvinter på 80-talet skapade jag en hel klan med ankor i Mogger-släkten

 

[Mekanurg]

Äventyret: Marsklandet
Av: Anders Blixt, Ann-Sophie Qvarnström, Ewiz Ehrsson och Stefan Thulin
År: 1988

5 av 5. Inte ett äventyr, men en jättebra sandlåda.

Konstruktör: Christer Regebro, med diverse tillägg av mig (karkion, svanmö, etc) och de andra. En av de bästa omslagsbilderna från vår guldålder.

 

[God45]

Äventyr: Oraklets fyra ögon
Av: Erik Granström
År: 1990

Det här tog lite tid att formulera... Men jag tycker inte om OFÖ. Det finns spännande äventyr, stämningsfulla sekvenser och det hela är kopplat till en kul sandlåda... Men strukturen för äventyret är så fundamentalt ofungerande att det inte går att spela.

Så, spelarna måste hitta 4 Mcguffins. Men för att göra det måste de tyda några profetior i form av gåtor. Men svaren finns bara att få om man lusläser Traktorien boken. Och det är inte ens problemet, problemet är att med facit och boken kan jag ändå inte tyda fanskapen! Gåtorna är dåliga och för svåra. Ingen spelare kommer lyckas med detta och då vandrar de bara runt slumpvis i en sandlåda. När spelarna, genom att spelledaren fuskar, når äventyrsplatserna är de ganska rälsade och medan de är bra är de inte lika bra som del 1 i kampanjen.

Det finns också en mekanik där spelledaren ska rekrytera extra spelare för att spela vissa NPC:er... Och det är inte gjort på ett bra sätt även om det är en kul liten idé.

Mycket svagare som en helhet en dess individuella delar är. 3 av 5.

 

[Henke]

Äventyr: Oraklets fyra ögon
Av: Erik Granström
År: 1990

Det här tog lite tid att formulera... Men jag tycker inte om OFÖ. Det finns spännande äventyr, stämningsfulla sekvenser och det hela är kopplat till en kul sandlåda... Men strukturen för äventyret är så fundamentalt ofungerande att det inte går att spela.

Så, spelarna måste hitta 4 Mcguffins. Men för att göra det måste de tyda några profetior i form av gåtor. Men svaren finns bara att få om man lusläser Traktorien boken. Och det är inte ens problemet, problemet är att med facit och boken kan jag ändå inte tyda fanskapen! Gåtorna är dåliga och för svåra. Ingen spelare kommer lyckas med detta och då vandrar de bara runt slumpvis i en sandlåda. När spelarna, genom att spelledaren fuskar, når äventyrsplatserna är de ganska rälsade och medan de är bra är de inte lika bra som del 1 i kampanjen.

Det finns också en mekanik där spelledaren ska rekrytera extra spelare för att spela vissa NPC:er... Och det är inte gjort på ett bra sätt även om det är en kul liten idé.

Mycket svagare som en helhet en dess individuella delar är. 3 av 5.

Jag håller med om att Oraklets fyra ögon inte är riktigt lika bra som Svavelvinter, men jag tycker fortfarande äventyret bjuder på en del bra grejer som både går att lösa med diplomati och våld (mötet med vargfolket, tvillingmagikerna, björkbeningarna, osv). Dessutom bra grejer som Kamalkus magiska speglar och stenstatyn Nekromorben som för evigt jagar den som stjäl hans smycke. Intressanta utmaningar som hur man skall nå barnet på Basenanji´s klippa, hur man skall lyckas förflytta Nastigast och vad man skall göra med den remuntrasjuka Raoga. Spelet drivs också av den mordiska Rhabdorana-sekten och öppningsscenen med Bodonius är en av de bästa öppningsscenerna någonsin. Metaspelet med Shagul och Praanz var iaf vad jag minns banbrytande för sin tid även om greppet kanske är svårt att få till. Visst håller jag också med om att Vox Ranzina är svår (omöjlig) att tolka, men det förtar egentligen inte upplevelsen att man knuffar spelarna lite rätt.

Som tidigare vet jag inte riktigt vilka återkommande kriterier du väger in i dina recensioner, men för sin tid är det vad jag kan se inte mycket som är bättre än O4Ö. Att O4Ö skulle vara en trea (likställd med Äventyrspaket 1&2) känns inte rimligt (samtidigt som det, enligt mig, mediokra grottkrälet Djupets Fasor skulle vara en fantastisk 5:a).

Jag är också helt med på att detta är din tråd och ditt tyckande, men likväl måste jag reservera mig

 

[Bifur]

Jag håller inte heller med. Tycker tvärtom O4Ö är seriens bästa del. En personlig smakfråga men just att plöja den fiktiva reseberättelsen från Trakorien är en av höjdpunkterna med äventyret (tycker även att de flesta svaren finns där även om en del är mer svårtillgängliga) och att metaspelet med Shagul och Digeta Longa är roligt och innovativt (men visst, det är ganska utmanande att få till). Tycker också de flesta äventyrsplatserna är intressanta liksom den politiska utvecklingen runt omkring, även om en av äventyrets svagheter är att det inte riktigt integrerar politiken med det RPna gör.