"Jag spelar bara min rollperson" - ett problem eller inte?

[Zimeon]

Alltså, det var över tio år sedan och hade inget med min rollperson att göra. Så bra är inte mitt minne.

Jag tycker ändå att vi lugnt kan konstatera att det i slutändan ändå resulterade i något bra; som du sa fick ni ett gott skratt långt senare, och nu har det stötts och blötts här också. Så något gott kom det ur det.

 

[Conan]

Det är här en högt respekterad SL kliver in och säger - nej du går inte alls upp i natt och äter upp hans häst. Fler såna fasoner och du får färdighetspoängavdrag för dåligt rollspel.

 

[gizmo]

Men.. Man kan väl fråga, helt enkelt?

Alltså om man tycker det kan vara intressant att tillföra dramatik genom antipatier i en grupp som sedan måste hitta en väg att komma över det för det ödesviktiga uppdragets skull. Kanske spännande att se vad det kan bli för ursäkter och hur man kanske kommer fram till något slags förlåtelse.

Jag menar att det inte nödvändigtvis är en dålig idé så länge alla är med på det. Kommer någon med ett sådant förslag -- timeout, behöver vi prata om det? -- ja: inte min häst, jag blir ledsen/har planer för den framöver/investerat för mycket i den -- ok, rimlig invändning, motion denied.

 

[Franz]

Det är här en högt respekterad SL kliver in och säger - nej du går inte alls upp i natt och äter upp hans häst. Fler såna fasoner och du får färdighetspoängavdrag för dåligt rollspel.

Men tyvärr visade sig SL vara en lillebror och sådana kan man ju inte respektera

 

[erikt]

Det är här en högt respekterad SL kliver in och säger - nej du går inte alls upp i natt och äter upp hans häst. Fler såna fasoner och du får färdighetspoängavdrag för dåligt rollspel.

En bra SL bestämmer inte vad spelarnas rollpersoner försöker göra eller inte göra. Gör de det blir de inte respekterade särskilt länge.
Avdrag för dåligt rollspel är märkligt om det nu inte är dåligt rollspelande. (Dåligt omdöme är inte samma sak som dåligt rollspel.)

 

[Sömniga Isaac]

Nu kan jag inte få ur tanken ur huvudet, men det här låter som att exemplet i Polaris dragits till sin yttersta spets.

Men endast om jag får ... lägg in resterande om den stackars hästen ...

Och den andra spelaren som blev för chockad glömde bort frasen "Du begär för mycket..."

Vet inte varför det dök upp i mitt huvud men var tvungen att få ur mig det.

 

[Conan]

Men tyvärr visade sig SL vara en lillebror och sådana kan man ju inte respektera

Ah, problematiken i ett nötskal :=)

 

[GVDT]

lol! Åt han upp hästen? ! Jag dör.... Det var fan i mig det roligaste jag läst idag iaf.

Starkt jobbat av Alven. Jag hade gett honom bonusXP och en magisk pilbåge.

 

[Conan]

En bra SL bestämmer inte vad spelarnas rollpersoner försöker göra eller inte göra. Gör de det blir de inte respekterade särskilt länge.
Avdrag för dåligt rollspel är märkligt om det nu inte är dåligt rollspelande. (Dåligt omdöme är inte samma sak som dåligt rollspel.)

Jag bestämmer sånt hela tiden när jag är SL. - Nej du hugger inte alls ner statvakten som förolämpa dig, du har både låg aggression och högt rättspatos enligt rollformuläret.

 

[Troberg]

Jag tillåter inte sådana karaktärer. Inte värt besväret.

Om en spelare envisas med att spela på det sättet, så spelar jag inte med den spelaren. Inte värt besväret.

Denna husregel var att du kan inte påverka en annan karaktär utan att spelaren godkänt detta.

Lysande lösning på problemet.

En liknande grej finns i vissa datorspel, där, om man blir dödad av en medspelare, kan välja "Forgive" eller "Punish". Se det som något slags karma. I rollspelstermer skulle "punish" innebära att något otäckt händer vid något tidpunkt när spelledaren tycker det är underhållande.

 

[cogitare]

Som sagt, glyttigt beteende, men ingen dålig idé egentligen. Hade kanske passat bättre i ett annat sammanhang. Odödliga, vackra alver som dekadenta psykopater.

Ja, Chronopia är vackert på något sätt

Cog.

 

[Zeedox]

Mitt starkaste minne av att ha gjort detta själv är när jag spelade en rollperson som var ganska ensam och svältfödd på relationer, men också del av ett hemligt sällskap. Rollpersonen hade hittat en ny vän spelmötet innan, men råkat försäga sig om hemligheterna till vännen. Resten av gruppen ville då lönnmörda den nya vännen för sekretessens skull, medan min rollperson desperat försökte rädda sin nya vän.

Hade jag haft huvudet med mig hade jag använt ett säkerhetsverktyg där för att bromsa och ta ett metasnack, men minns mig själv som trött det spelmötet.

 

[Gerkub]

Ja, Chronopia är vackert på något sätt

Cog.

Kan nästan ingenting om äldre svenska rollspel så jag är lättimponerad av sånt som andra kanske tycker är gammal skåpmat

 

[chrull]

Kan nästan ingenting om äldre svenska rollspel så jag är lättimponerad av sånt som andra kanske tycker är gammal skåpmat

tack för att du kallade Chronopia för ett äldre svenskt rollspel. Nu kryper det nog i rynkorna på nacken för många forumanvändare!

 

[hedmeister]

tack för att du kallade Chronopia för ett äldre svenskt rollspel. Nu kryper det nog i rynkorna på nacken för många forumanvändare!

Ja, 1994 var väl kring 7-8 år sen va?

 

[cogitare]

Kan nästan ingenting om äldre svenska rollspel så jag är lättimponerad av sånt som andra kanske tycker är gammal skåpmat

Att kalla Chronopia för gammal skåpmat är 'fighting words'

Och om det är gammal skåpmat vad är då Mutant (1984) eller Drakar och Demoner (1982). Chronopia är ju en veritabel ungdom i jämförelse

Cog.

 

[Zeedox]

Att kalla Chronopia för gammal skåpmat är 'fighting words'

Och om det är gammal skåpmat vad är då Mutant (1984) eller Drakar och Demoner (1982). Chronopia är ju en veritabel ungdom i jämförelse

Cog.

Hedenhös!

 

[crilloan]

..

I just det nämnda exemplet hade jag antagligen deklarerat RP:n som en ny SLP, tagit över den och orkestrerat situationen på så sätt att hästen överlevt och alven nu var gruppens fiende.

Bra idé, kombinerat med att spelarens nya karaktär blev nerfad o det grymmaste, halt o lytt gnom som får gå tiggande genom spelet.
Ärligt talat, jag skulle bli skitförbannad som spelare

C

 

[Zimeon]

Jag undrar hur vanligt det är att man spelar en rollfigur son har ett helt annat lynne än man själv. Jag inbillar mig att det är ett av nöjena, och att det är ganska vanligt.

Jag minns en friform på Lincon på tror jag, för typ 15 år sedan, jag trillade in på rollspelet och blev tilldelad att vi var bankrånare, och därtill politiskt motiverade. Vi stod i bankens källare, hade bundit kapitalistsvinet (bankdirektören) och hörde nu att polisen omringat området, och att vi skulle komma ur med händerna lyfta. Vad gör vi?

Det var SKITKUL. Jag är som många andra ganska långt ifrån en rabiat kommunistisk bankrånare, och skulle aldrig kunnat spela en om jag slog fram honom, men som one-shot var det bara att leva sig in järnet och bara kötta. Slutade med att vi alla blev nedskjutna av polisen, men det står och förblir en av de mest spännande rollspelssessionerna jag spelat.

 

[erikt]

Jag undrar hur vanligt det är att man spelar en rollfigur son har ett helt annat lynne än man själv. Jag inbillar mig att det är ett av nöjena, och att det är ganska vanligt.

Jag tror inte det är så vanligt, mest för att det kan vara ganska svårt att rollspela någon som är helt olik en själv.
Men visst förekommer det, och det kan vara en bra övning att spela en sådan rollperson.