Tolka det som ni vill... =)
Fast det jag menar, är alltså att det finns rollspel som ger en en direkt känsla av att vilja göra något med rollspelet ifråga - NU!
Till exempel kan man känna att man vill skapa en rollperson - NU! eller att man vill spela en kampanj/ett äventyr - NU! eller att man vill spelleda en kampanj/ett äventyr - NU.
Jag är en fantasilös tradspelare, så jag kommer nog bara på de där tre. Idealiskt sett skulle givetvis alla spel ge alla tre, men det gör de oftast inte.
Rollpersoner, till exempel, vill jag NU skapa i Traveller och i Adventure!. När jag först köpte In Nomine kände jag något liknande där, men sedan dess har den entusiasmen tyvärr dött.
Spela kampanjer vill jag - NU - i Nobilis och i Coriolis. jag kan precis föreställa mig hur riktigt bra såna kampanjer är.
Spelleda kampanjer... Där är det nog värre, för här brukar nästan alla spel jag köper vara jättedåliga. Alltså, jag VILL spelleda en kampanj i Engel, och jag vill göra det NU - men jag kan för mitt liv inte komma på hur fan man gör. Jag kommer inte på några intressanta äventyr, konkreta problem att ställa rollpersonerna inför.
(Engel skulle jag förresten vilja skapa nåtslags dramafokuserade regler för... nångång)
Men nå, vafan vill jag ha sagt? Jo, jag vill snacka om vad det kan vara som skapar den där NU-känslan, och vart ni hittat den, och hur ni tror att den kan reproduceras.
Jag har några teorier...
skapa rollperson - för mig skapas den här känslan om spelet förmedlar på ett tydligt och intressant sätt vilka rollpersoner som kan skapas, och låter systemet se ut på ett sätt som låter rollpersonen knyta an till stämningen. Det kan vara så enkelt som Adventure! - systemets roliga små citat som finns till varje förmåga och sånt, eller Travellers yrkesval och intressanta händelser och sånt. I spel där karaktärsskapandet inte alls känns relaterat till spelet, där det inte enns finns fluff utan bara platta konstateranden och mekanik blir jag inte lika inspirerad. Eller ja, det funkar om man någon annanstans i materialet på ett inspirerande sätt berättar om möjliga rollpersoner. Det tror jag är det viktigaste.
spela äventyr/kampanj - även här tror jag att det är vitkigt att det skapas en bild av hur det är att äventyra - när jag läser Travellers spelexempel får jag rysningar längs ryggraden och vill verkligen spela en besättning som ska bemöta okända hot i rymden, när jag läser Coriolis vill jag utforska deras kryddrutter och mystik, de små stämningstexterna i marginalen i Nobilis får mig att verkligen vilja spela såna situationer.
spelleda äventyr/kampanj - konstigt nog tror jag även här att det handlar om kommunikation; här måste man kunna kommunicera till spelledare hur man bygger äventyr och kampanjer som är givande, passar spelets tema, motsvarar förväntningarna man fick från föregående punkt, och så vidare.
Finns det spel som gör alltihop? Finns det fler NU jag missat?
Fast det jag menar, är alltså att det finns rollspel som ger en en direkt känsla av att vilja göra något med rollspelet ifråga - NU!
Till exempel kan man känna att man vill skapa en rollperson - NU! eller att man vill spela en kampanj/ett äventyr - NU! eller att man vill spelleda en kampanj/ett äventyr - NU.
Jag är en fantasilös tradspelare, så jag kommer nog bara på de där tre. Idealiskt sett skulle givetvis alla spel ge alla tre, men det gör de oftast inte.
Rollpersoner, till exempel, vill jag NU skapa i Traveller och i Adventure!. När jag först köpte In Nomine kände jag något liknande där, men sedan dess har den entusiasmen tyvärr dött.
Spela kampanjer vill jag - NU - i Nobilis och i Coriolis. jag kan precis föreställa mig hur riktigt bra såna kampanjer är.
Spelleda kampanjer... Där är det nog värre, för här brukar nästan alla spel jag köper vara jättedåliga. Alltså, jag VILL spelleda en kampanj i Engel, och jag vill göra det NU - men jag kan för mitt liv inte komma på hur fan man gör. Jag kommer inte på några intressanta äventyr, konkreta problem att ställa rollpersonerna inför.
(Engel skulle jag förresten vilja skapa nåtslags dramafokuserade regler för... nångång)
Men nå, vafan vill jag ha sagt? Jo, jag vill snacka om vad det kan vara som skapar den där NU-känslan, och vart ni hittat den, och hur ni tror att den kan reproduceras.
Jag har några teorier...
skapa rollperson - för mig skapas den här känslan om spelet förmedlar på ett tydligt och intressant sätt vilka rollpersoner som kan skapas, och låter systemet se ut på ett sätt som låter rollpersonen knyta an till stämningen. Det kan vara så enkelt som Adventure! - systemets roliga små citat som finns till varje förmåga och sånt, eller Travellers yrkesval och intressanta händelser och sånt. I spel där karaktärsskapandet inte alls känns relaterat till spelet, där det inte enns finns fluff utan bara platta konstateranden och mekanik blir jag inte lika inspirerad. Eller ja, det funkar om man någon annanstans i materialet på ett inspirerande sätt berättar om möjliga rollpersoner. Det tror jag är det viktigaste.
spela äventyr/kampanj - även här tror jag att det är vitkigt att det skapas en bild av hur det är att äventyra - när jag läser Travellers spelexempel får jag rysningar längs ryggraden och vill verkligen spela en besättning som ska bemöta okända hot i rymden, när jag läser Coriolis vill jag utforska deras kryddrutter och mystik, de små stämningstexterna i marginalen i Nobilis får mig att verkligen vilja spela såna situationer.
spelleda äventyr/kampanj - konstigt nog tror jag även här att det handlar om kommunikation; här måste man kunna kommunicera till spelledare hur man bygger äventyr och kampanjer som är givande, passar spelets tema, motsvarar förväntningarna man fick från föregående punkt, och så vidare.
Finns det spel som gör alltihop? Finns det fler NU jag missat?
