Ja! En astronom måste finnas! Hur kunde jag glömma det? Det där med stjärnorna är en grej jag har grubblat mycket på under veckan, därför att jag fick frågan, av @Oscar Silferstjerna tror jag, om just vad som faller ner från himlen, med förslaget att det bland annat kunde vara en mystisk, uråldrig kortlek, vilket jag fastnade för.
Men frågan är väl: vad är stjärnorna i den här världen? Jag har svårt för världar som explicit är något annat än en planet som färdas genom rymden, och stjärnor som är något annat än just stjärnor oändligt långt bort i natten, men samtidigt -- jag vet inte.
Det finns något som heter månpalatset, och månfolket eller nattfolket, och jag skulle vilja ha något liknande för stjärnorna. Några varelser som är bundna till stjärnbilderna, eller kommer från stjärnorna utan att vara "aliens" -- men alltså -- vad är "stjärfolket" ens? Månfolket kändes lättare att tänka sig ungefär. Lite mys-vampyrer, lite balen i askungen, lite atlantis kanske. Saxat ur arbetsfilen -- varning för motsägelsefull information och att det nog är lite skräpigt skrivet:
Månpalatset
Månpalatset framträder i den vanliga världen när det är fullmåne. Det är ett slott långt i väster, mer murar bleka som alabaster, och torn och broar som ser ut att vara spunna av silver och blåsta av glas.
Månpalatset är fullt av ekande pelarsalar, spiraltrappor, sammetsdraperier och balkonger. När man tittar ut genom de spröjsade kristallfönstren är det alltid natt, och månen hänger bland tusentals stjärnor.
Vid den västra murens fot slår vågor in, ifrån ett glittrande, ändlöst hav. Österut finns palatsets väldiga portar, och en bro som leder ut över stranden.
Bara natten när de är fullmåne går det att träda in i månpalatset, eller lämna det.
Månpalatset styrs av det gåtfulla nattfolket. De lyder under måndrottningen och kallar sig för hertiginnor och hertigar av stillhetens hav och av nymånens skära, och baronessor och baroner av månljusets blå nyans.
Nattfolket älskar att klä sig i dyrbara klänningar och böljande mantlar, och i vita uniformer med revärer och silvermedaljonger, och varje fullmåne anordnar de en stor bal, dit också utomstående ofta blir bjudna, därför att någon av nattfolket är intresserad eller till och med förälskad, eller för att sätta igång någon intrig, eller ge personen en uppdrag. Inbjudan är ett äpple blåst i det tunnaste kristallglas.
Månpalatset befolkas förutom av nattfolket också av många andra varelser, som har anlänt dit en natt under fullmånen, och stannat eller i vissa fall fängslats där. De är oftast uppassare åt nattfolket: det är de som lagar maten, städar undan efter festerna, och sköter det stora stallet med de vitfläckiga månhästarna som kan springa på strålar av månljus när det är fullmåne.
Nattfolket
Nattfolket ser mänskliga ut, och kanske levde de en gång i tiden i människornas värld. Men deras liv är bundna till månen sen tusentals år.
Nattfolket verkar aldrig bli särskilt gamla. Deras hud och hår suger åt sig solljus om de är utomhus på dagen, och skimrar svagt grått på natten.
Natten när månen är full, och natten innan och natten efter, är de mycket kraftfulla, och har tillgång till stark månmagi. Dessa tre dagar är de nästan osårbara. Om de ger sig ut i den vanliga världen brukar det under dessa tre dagar.
När månen är i nedan, och dagen innan och dagen efter, är nattfolk istället så svaga att de knappt kan resa sig upp: då föredrar de att vila i sina sängar med födragna gardiner och passas upp av sina betjänter.
Det händer att nattfolk lämnar månpalatset och lever i den vanliga världen.
Stjärnor är kanske just solar och planeter, som astronomerna i Crickvale studerar och räknar på. Men för Nattfolket är de avlägsna, mytiska platser som går att besöka - eller som gick att besöka för länge sedan, innan X förlorades. Med risk för att det kan komma något fruktansvärt därifrån.
Stjärnor är kanske just solar och planeter, som astronomerna i Crickvale studerar och räknar på. Men för Nattfolket är de avlägsna, mytiska platser som går att besöka - eller som gick att besöka för länge sedan, innan X förlorades. Med risk för att det kan komma något fruktansvärt därifrån.
Jag gillar detta. Just att det fanns en annan tid, en tid när stjärnorna gick att besöka, på något sätt. Kanske kan till och med den mystiska, uråldriga kortleken spela in där; korten användes för att öppna portaler till andra solar och planeter, fast de kallas bara "världar". Och nu är den borttappad, utspridd bland smådjur och tjuvar och andra som inte förstår vad de har att göra med.
Och det finns nattfolk som lever i månpalatset, som då kanske faktiskt ligger på månen, eller på en variant av månen där det går att andas och det finns maneter och mystiska stingrockor som svävar omkring, och snäckor av alla möjliga slag, men också månvargar, som nog är en sorts varulvar. Och annat. Och sen kan det finnas annat nattfolk är knutna till stjärnorna, eller som reser bland stjärnorna på nåt sätt. Eller reste. Jag vet inte. Tack! Det här öppnade mycket.
Allt det här är ju kosmologiska frågor som jag närmar mig liksom lite från sidan. Det viktiga är att stjärnorna inte alls får kännas som i science-fiction, utan ska kännas som i sagor eller myter. Jag ska grubbla på det. Det blir nog en egen tråd så småningom.
Jag gillar verkligen hur de flesta yrkesförmågorna är helt utan regelbagage. När de bara påverkar berättelsen direkt – du kan göra något du inte kunde innan, eller en viss handling lyckas automatiskt, eller du vet något ingen annan vet – ger de en väldigt trevlig sagoaktig känsla. Så jag skulle gärna se att alla var sådana, att de sista "+1" rensades bort. Nu vet jag inte hur stor roll det spelar i systemet i övrigt, med magi och allt sådant, för du vill ju inte ha ett helt sådant system, men det kanske ändå kan passa här?
Jag gillar verkligen hur de flesta yrkesförmågorna är helt utan regelbagage. När de bara påverkar berättelsen direkt – du kan göra något du inte kunde innan, eller en viss handling lyckas automatiskt, eller du vet något ingen annan vet – ger de en väldigt trevlig sagoaktig känsla. Så jag skulle gärna se att alla var sådana, att de sista "+1" rensades bort. Nu vet jag inte hur stor roll det spelar i systemet i övrigt, med magi och allt sådant, för du vill ju inte ha ett helt sådant system, men det kanske ändå kan passa här?
Ja, det har du rätt i. De svåraste att hitta på vettiga, balanserade förmågor till tycker jag är de "tuffa" jobben; det är väl t.ex. Ormjägare som har "du får plus när du X"; och Riddare av Den Sista gatlyktan har nog ingen förmåga än.
Förresten sitter jag just nu och skriver på Sällsamheten som är att man har ett magiskt fickur som driver ens hjärta -- lite osäker på vad det ger för förmåga. Man kanske aldrig blir trött, men det behövs något mer. Tänker att man vrider upp urverket en gång om dagen, men att man också kan skruva det baklänges, eller köra det snabbare. Inte att man kan resa i tiden, men något sånt.
Klart du gör, när du har Usagi som profilbild. O Usagi. Alltså hur många samurajkaniner försökte jag inte rulla fram i Mutant 2 under mina tonår, speciellt efter att det kom nån expansion med regler för katana, och ninjor i Norrland? Men ack, jag fick alltid gälar eller fyra armar eller något annat dumt, eller 6 i SMI och 19 i STO, och min SL var en sån regelbitare, du vet, så det var bara att lunsa runt med en fyrarmad jättekanin tills han dog och sen prova igen. Teleportering, vad ska jag med det till? Eldkvast. Jaha. Jag ville bara vara ambidextriös.
Förresten sitter jag just nu och skriver på Sällsamheten som är att man har ett magiskt fickur som driver ens hjärta -- lite osäker på vad det ger för förmåga. Man kanske aldrig blir trött, men det behövs något mer. Tänker att man vrider upp urverket en gång om dagen, men att man också kan skruva det baklänges, eller köra det snabbare. Inte att man kan resa i tiden, men något sånt.
Under rocken, i en innersta ficka i västen, eller kanske i ett mycket tunt silverhalsband som försvinner i din täta päls, bär du ett vackert fickur. Du vrider upp det var tredje dag. Gör ingen stor affär av det. Men glömmer det aldrig. Tick-tack.
Du minns inte allt som hände innan ditt liv bands till fickurets lilla sprittande. En olycka; mörker och kyla. Du minns en stor, hemsk tystnad, avlägsna skimrande ljus. Och sen ljudet: tick-tack. Du vaknade. Fickuret låg på ditt bröst, alldeles över hjärtat, och någon satt vid sängkanten, och viskade:
"Det håller igång ditt hjärta, och det kommer inte sluta ticka slå förrän tiden själv tar slut."
Tick-tack. Tick-tack.
Sen du fick fickuret blir du aldrig trött. Du kan gå och gå utan att stanna, så länge du vrider upp klockan var tredje dag. Du behöver knappt sova eller äta, även om du gör det ibland, därför att det är trevligt att drömma och dela en bit ost med vänner. Du kan bli skadad precis som andra, och du åldras ibland, långsammare än dina kamrater. Du tror att du bara kommer att dö på riktigt om någon tar fickuret ifrån dig, och väntar tills det stannar, eller slår sönder det. Måhända är du redan mycket gammal -- så gammal att du vagt, som om i en dröm, eller långt borta i tät dimma, minns en barndom när Krickdala By bara var ängar med vilda blommor och igenvuxna flodstränder, då amfibiernas kejsarinna härskade över världen, och sände sina postryttare längs slingrande vägar.
Vad hände som fick ditt hjärta att stanna? Var det ett ormyngel som bet dig i tassen? Föll du ner från ett tak eller var du nära att drunkna? Blev du träffad av blixten? Olycklig kärlek? Var du barn eller vuxen när det hände? Tänker du ofta på de där timmarna i mörkret, när ditt hjärta stod alldeles stilla, eller försöker du glömma det du upplevde? Vem var urmakaren som gav dig det magiska fickuret? En släkting, eller någon som dina föräldrar bar din livlösa kropp till, eller bara någon som råkade hitta dig?
Drönare
Det här med att arbeta i ditt anletes svett har aldrig legat gör dig. Istället föredrar du att lita på släkt och vänners godhet, och din förmåga att charma och övertyga dina kamrater. På något sätt lyckas du alltid hanka dig fram. Du bor antagligen hos en gammal faster, och äter vanligtvis på nota.
Inte kommer du att få Lögnarens Märke på dig? En så elak sak att säga. Du som planerar att betala varenda nota du eventuellt har glömt när du varit tvungen att rusa. Och självklart ska du återlämna alla de glittrande broscher och ljuvliga pajbitar som du genom åren har lånat.
Du skulle gärna arbeta i ditt anletes svett som alla andra, men det ligger helt enkelt inte för dig: du saknar just den begåvningen, även om du har andra, som uppriktigt talat är att föredra: du är ett utmärkt middagssällskap, romantisk lagd, full av historier, bra på att klättra och vissla eller, för den delen, låta bli att alls föra oväsen om stunden så kräver.
Du bor antagligen hos en gammal faster, eller så har du alla dina ägodelar i ett knyte och bor här och där beroende på vart vinden blåser eller vems dörr fordringsägarna knackar på just inatt.
Avundsjukt skvaller gör säkert gällande att du brister i alla möjliga sorters moral, men det är ju tvärtom: ditt hjärta är så rent, och ditt uppsåt så gott, och ditt ansikte så uppriktigt, att du inte bara kan snacka till dig mat och husrum av i stort sett vemsomhelst, utan till och med låna saker rakt ur folks fickor, och detta utan att bestraffas med fula horn eller svart tunga eller en arom av ruttna ägg, vilket du alltså har hört att lymmlar och tjuvar råkar ut för.
Kommer du ärva ett jaktslott och dess parker när den nuvarande ägaren behagar dra vidare? Väntar du på en skeppslast exotiska dyrbarheter från De Yttersta Öarna? Man kan förstås bara låna om man väntar sig att förr eller senare komma över vissa medel. Är det en lysande affärsidé som kommer att göra dig rik, bara du tar tag i den? Har du hittat en karta som du är övertygad om leder till en gömd skatt?
"Vad sa ni, kära vän? Att den här kartan bara är en gammal meny från en vägkrog? Min bäste herre, det är välkänt att banditer och rackare använder alla möjliga sorters koder och schiffer när de ritar kartor till sitt nedgrävda byte."
Lappad elegans. En kråkfjäder i hatten och en fjädrande värja, lika användbar när man skrämmer bort skogens vilddjur från ett nattläger som när man fiskar fickur ur fickor.
Men tänk på att Lånaren ju har en stor förmögenhet som kommer ramla in närsomhelst. Och så fort de får en ordentlig bank i Krickdala kan hon ju dessutom äntligen växla in sina obligationer och reseväxlar mot reda pengar.
- Lärda och magiker finns representerade som Bokhandlare, Urmakare och Mystiker, och Biskötare och Floddrömmare och ett par andra jobb fyller nog rollen som jägare och resenärer, och krigarna är väl Riddaren av Den Sista Gatlyktan och Ormfiskaren, och det finns ett par ”barder”, men jag tycker att det saknas är ”Rogues” nästan helt: figurer som kan smyga omkring och snoka reda på saker, och kanske stjäla föremål och ljuga. Det har lite att göra med att man i Tistelriddare förväntas vara ädla och ärliga — och detta i så hög grad att det är en ”Sällsamhet” att ha varit en person som förr i tiden stal och rånade andra smådjur. Jag antar att den första frågan är: vad för yrke skulle bli en bra ”Rogue” under ett äventyr, utan att vara tjuvaktig i sig själv. Det närmaste jag har kommit är Sotare, som jag eventuellt ska skriva ihop något om.
Inte exakt men kanske: Spelman
En professionell musiker som tjänar sitt levebröd på att gå från festlighet till tillställning, konstant på resande fot. Kanske har hen ett permanent hem hen återkommer till under de säsonger inget sker (likt Paradis Oskar), eller spenderar den kalla årstiden som inneboende underhållning hos någon bättre bemedlad. En och annan stulen paj, tjuvsnärjd skalbagge, o gåva från en förförd flickas/karl/liknande drygar ut maten o kassan. Hör en massa saker o fungerar lite som den lokala spridaren av nyheter/skvaller.
Har nog som en del av konceptet att "Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin, / ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin." vilket gör att många tänker på dem som lata eller svaga.
Inte exakt men kanske: Spelman
En professionell musiker som tjänar sitt levebröd på att gå från festlighet till tillställning, konstant på resande fot. Kanske har hen ett permanent hem hen återkommer till under de säsonger inget sker (likt Paradis Oskar), eller spenderar den kalla årstiden som inneboende underhållning hos någon bättre bemedlad. En och annan stulen paj, tjuvsnärjd skalbagge, o gåva från en förförd flickas/karl/liknande drygar ut maten o kassan. Hör en massa saker o fungerar lite som den lokala spridaren av nyheter/skvaller.
Har nog som en del av konceptet att "Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin, / ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin." vilket gör att många tänker på dem som lata eller svaga.
Jag gillar den här hemskt mycket, bara den får en lämplig yrkesförmåga som skiljer sig från Lånaren, och en egen ton, som jag tänker kanske är lite sorgligare än Lånaren. Tack!
Jag var lite osäker på i vilken av trådarna jag skulle lägga detta, men det fick bli här. Utgår, liksom förut, ifrån frågor.
1. Vad har försvunnit i Krickdala? Några förslag: ett golvur som mäter tid på ett annat sätt (kanske med visare som bara flyttar sig vid märkliga händelser), ett läderinbundet fotoalbum (kanske med foton på personer som aldrig har funnits men kanske kommer att finnas?), en Krickdala-karta med hus som lyser (där det spökar?), en kikare som gör det möjligt att märkliga ting (magiska stjärnor, spår av drömmar, onda avsikter), en antik musköt (en dyrbar släktklenoder, omstridd i en utdragen arvstvist), en hattask med magiska hattar (som ger bäraren särskilda krafter) eller en meteorit (som glöder när spöken eller annan fara närmar sig).
2. Vem har försvunnit? Det här blir också ett sätt att befolka Krickdala och visa vilka som är betydelsefulla - och varför. Det kan exempelvis vara urmakare, borgmästare, brottsling (finns de?), fotograf, bokhandlare eller barn som har rymt eller gått vilse. Förklaringarna kan självfallet variera, men jag tror att det är bra om åtminstone några försvinnanden har med något större skeende att göra. Typ sådant som kan ligga till grund för en kampanj.
Kommentar: Det här är ju grejer som det är ganska enkelt att göra scenarion av - följ spåren för att hitta den försvunna personen eller föremålet och upptäck oväntade saker på vägen. Vill du göra något i OSR-stil, så går det ganska enkelt att göra tabeller av detta. Allt i spelvärlden handlar förmodligen inte om att leta upp saker eller personer, men det är ett enkelt sätt att både ge SL handfasta verktyg och samtidigt indirekt beskriva världen.
- Jag är på jakt efter ett annat namn på Ormyngelfiskare, som det heter nu. Nån som är expert på att jaga och döda snokar och huggormar och en del mytologiska, drakliknande små kryp som finns i världen. ”Ormjägare” låter så — jag vet inte. Prosaiskt.
Ryktesspridare eller kunskapare --- typ journalist-aktig, men handlar med information. Lyssnar och lär och snokar reda på information där individen normalt inte får höra hemma. "Kunskapare" är i princip en spion.
Bytesdjur --- vet inte om ordvitsen är något bra, men det handlar om djur som byter varor med andra, utan att de andra känner till detta förrän efteråt. Kan vara en del av en mental sjukdom, en profetia där bytesdjuret vet saker andra inte ens kan förstå och där saker måste stå på ett visst sätt, annars kommer det hända dåliga saker.
"Svansfiskare -- vad låter det som? En misse som lapar sol på bryggan, stoppar svansen i vattnet och lurar en smaskig abborre att nappa? Kanske det. Om man inte vet att de allra hemskaste sakerna i världen, de måste man ge de allra sötaste namnen för att ens våga prata om dem. Vem tror du man menar när man säger att Gamle Gråben stryker omkring i skogsbrynet? Och Hornpelle och Tant Grå som sköter om vinterälvornas midvinterfest -- tror du inte de har värre namn på sig själva, namn som bara de dumdristigaste av trollkarlar och äventyrare ens vågar viska, än mindre säga högt?
Nej, en svansfiskare fiskar varken fiskar med eller efter svansar, men väl efter något som ser ut som en enda lång svans på vift utan sitt djur, och fisket sker lika ofta i underjorden och i ängarnas höga gräs som i floden.
Sagorna säger att världens slingrande reptiler kläcktes av en väsande drake någonstans långt i söder, bortom törnbuskar, gyttjiga träsk och bränd ödemark, och att de slingrar sig på magen och ringlar sig i öglor och knutar fulla av gift därför att en förbannelse vilar över dem. osv."
Jag var lite osäker på i vilken av trådarna jag skulle lägga detta, men det fick bli här. Utgår, liksom förut, ifrån frågor.
1. Vad har försvunnit i Krickdala? Några förslag: ett golvur som mäter tid på ett annat sätt (kanske med visare som bara flyttar sig vid märkliga händelser), ett läderinbundet fotoalbum (kanske med foton på personer som aldrig har funnits men kanske kommer att finnas?), en Krickdala-karta med hus som lyser (där det spökar?), en kikare som gör det möjligt att märkliga ting (magiska stjärnor, spår av drömmar, onda avsikter), en antik musköt (en dyrbar släktklenoder, omstridd i en utdragen arvstvist), en hattask med magiska hattar (som ger bäraren särskilda krafter) eller en meteorit (som glöder när spöken eller annan fara närmar sig).
2. Vem har försvunnit? Det här blir också ett sätt att befolka Krickdala och visa vilka som är betydelsefulla - och varför. Det kan exempelvis vara urmakare, borgmästare, brottsling (finns de?), fotograf, bokhandlare eller barn som har rymt eller gått vilse. Förklaringarna kan självfallet variera, men jag tror att det är bra om åtminstone några försvinnanden har med något större skeende att göra. Typ sådant som kan ligga till grund för en kampanj.
Kommentar: Det här är ju grejer som det är ganska enkelt att göra scenarion av - följ spåren för att hitta den försvunna personen eller föremålet och upptäck oväntade saker på vägen. Vill du göra något i OSR-stil, så går det ganska enkelt att göra tabeller av detta. Allt i spelvärlden handlar förmodligen inte om att leta upp saker eller personer, men det är ett enkelt sätt att både ge SL handfasta verktyg och samtidigt indirekt beskriva världen.
Alltså vad roligt att den här tråden hoppade till och började prata i sömnen. Allt det här är hemskt bra, och precis tonen jag tänker mig för spelet. Det första äventyret, har jag kanske nämnt, handlade om att brevbäraren hade försvunnit, och det knyter an till en större kampanj. Alltså jag älskar klockan och fotoalbumet till exempel. Det känns som två mystiska klenoder som någons gamla farfar som var en mästerurmakare hade på sin vind. Man kan bygga en hel kampanj bara kring dem, ju. Nästan nån sorts stiftelsen-aktig grej.
Jag sitter just nu och knypplar saker om Månpalatset och nattfolket på kvällarna. Siktar på att lägga upp nåt här till helgen. Men jag har också ett annat dokument som handlar om just kampanjmaterial, olika intriger och konflikter. Typ en lista över vilka "resurser" smådjuren i Krickdala kämpar om och en som handlar om de olika nivåerna på konspirationer och mystiska händelser som pågår i byn och som sträcker ut i storskogen, österut till de märkliga länderna där, och till månen, älvalandet, skugglandet, etc.
Skälm är en utmärkt översättning av rogue. Om jag på nytt skriver ett fantasyspel ska det bli möjligt för spelarna att ha skälmar som äventyrare. Svenska akademiens ordbok har följande att säga om ordet:
Skälm är en utmärkt översättning av rogue. Om jag på nytt skriver ett fantasyspel ska det bli möjligt för spelarna att ha skälmar som äventyrare. Svenska akademiens ordbok har följande att säga om ordet:
Ja, skälm är bra. Det finns en sorts sällsam bakgrund i det här spelet som är att man har varit lite skurkaktig i sitt förflutna, och till och med har fått ett sorts otäckt kainsmärke på sig. Den bakgrunden heter Rackare, som väl trots att det kanske från början var en sorts bödelsdräng (?) i mina öron låter lite mer som något som finns i en saga. Svarta Vargen i Bamse typ. Men flera av de där namnen tycker jag funkar bättre än "tjuv", som det väl ofta får heta i rollspel. Spjuver såg jag fanns i synonymerna, det är också bra, fast med en annan klang. Just skälm är ju gött för att det låter som att man är både listig och opålitlig på ett halvt skämtsamt, halvt otäckt sätt.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
