Jobbet - The RPG

[Henke]

Jag har ibland lekt med tanken att man borde göra en tv-serie av tragikomiska och/eller allvarliga situationer som uppstår på arbetsplatsen (på liknande sätt som The Office men med en mörkare ton). Omorganisationer/förändringsledning som egentligen bara slutar i merjobb och fler omorganisationer eller som inte kommuniceras innan de träder i kraft, ledningsgrupper som inte är medvetna om vilka beslut de tar (och ibland tar kontrabeslut veckan efter), någon som alltid kommer försent, jobbromansen på firmafesten, orättvisor, förkortningarna som man knappt vet vad de betyder, föräldrapenningtillägget som försvann för att HR gjorde en miss, rädslan att bli avslöjad för att man inte uppfyller förväntningar, leverantörer som inte gör sitt jobb, offentliga upphandlingar som spårar ur, kollegor som får psykbryt, kunden som alltid tror den har rätt... etc etc etc.

Någon TV-serie lär det ju aldrig bli, men varför inte ett rollspel med fokus just på arbetsplatsen. Eller finns detta kanske redan? Jag tänker mig att rollpersonerna är en arbetsgrupp i linjeorganisation eller projektorganisation. Kanske är någon chef i gruppen och balanserar mellan att vara chef och kollega.

(Jag förstår förövrigt att det här tråden kan uppfattas tråkig av den som vill ha fantastik, skräck eller sci-fi i alla rollspel, men den här diskussionen är enbart tänkt för den grå vardagen, och jag hoppas alla kan ha överseende med det).

 

[Genesis]

Som forumets starkaste förespråkare för att spela vanliga jävla människor så tycker jag såklart att detta låter toppen. Jag har funderat i liknande banor ett par gånger, men det har aldrig blivit något*. För mig skulle det nog vara viktigt att det inte bara är komedi, utan att man spelar människor man kan ha empati med och har lite riktigt drama, även om det är saturerat med mer eller mindre mörk humor.

Jag kan inte på rak arm komma på ett spel som gör detta specifikt. Jag har spelat många spel som utspelat sig på en vanlig arbetsplats, men det har inte varit spel som är specifikt byggda för det, utan mer allmänna dramaspel som Psychodrame.

* Eller jo, nja, jag hade ett litet projekt som hette AB Calyptico, men det var inspirerat av Better off Ted och utspelade sig på ett företag som tillverkar allehanda domedagsvapen och experimentella produkter. Det var kontorsdrama, men inte bara.

 

[Henke]

Som forumets starkaste förespråkare för att spela vanliga jävla människor så tycker jag såklart att detta låter toppen. Jag har funderat i liknande banor ett par gånger, men det har aldrig blivit något*. För mig skulle det nog vara viktigt att det inte bara är komedi, utan att man spelar människor man kan ha empati med och har lite riktigt drama, även om det är saturerat med mer eller mindre mörk humor.

Jag kan inte på rak arm komma på ett spel som gör detta specifikt. Jag har spelat många spel som utspelat sig på en vanlig arbetsplats, men det har inte varit spel som är specifikt byggda för det, utan mer allmänna dramaspel som Psychodrame.

* Eller jo, nja, jag hade ett litet projekt som hette AB Calyptico, men det var inspirerat av Better off Ted och utspelade sig på ett företag som tillverkar allehanda domedagsvapen och experimentella produkter. Det var kontorsdrama, men inte bara.

Ja, men exakt. Mörk humor uppblandat med ordinarie drama tänker jag.

Jag vill se någon form av inramning som centreras till och fokuserar på händelser kopplade till arbetsplatsen (med det sagt så kan givetvis scener ändå råka utspela sig på andra platser).

Jag har egentligen ingen som helst erfarenhet av speldesign, men tänker spontant att jag vill skriva ner alla intressanta situationer som jag upplevt på olika arbetsplatser för att sedan försöka identifiera bakomliggande orsaker och hur dessa skulle kunna uppstå i spel (för att bygga någon form av stöd/mekanik för att aktivera dem.

Skulle också gärna se no/low-prep (som du skrev om i en annan tråd igår) där man egentligen bara bestämmer sitt namn, sin tjänstetitel (och kanske namnet på arbetsgivaren) för att sedan samberätta fram resten. Kanske vore kul att nyttja det gamla "Johari"-fönstret (eller kanske en och annan management/coaching/lednings-modell) som en central mekanism karaktärerna emellan.

 

[EvilSpook]

Eller finns detta kanske redan? Jag tänker mig att rollpersonerna är en arbetsgrupp i linjeorganisation eller projektorganisation. Kanske är någon chef i gruppen och balanserar mellan att vara chef och kollega.

Bara att köra CoC rakt av men ersätta Cthulhu-Mythoset med Management-Mythoset.
Sen bara grajnda tills alla fått slut på sanity och sitter på psykakuten.


//EvilSpook

 

[Genesis]

Bestämma rollpersonens personlighet efter färger? Finns mycket potential till igenkänningshumor och playing close to home här. Jag spelar Okult nu, och det är något väldigt engagerande med att bygga in saker man har personlig erfarenhet av.

Jag tycker att det låter som ett spel helt i min smak. Gör detta! Och säg till om du vill ha hjälp/feedback/idéer. Lösa tankar:

• Omorganisationer som organiserar saker tillbaka till hur det var före den senaste omorganisationen
• Överpeppiga konferenser med fejkentusiastiska höga chefer som försöker vara någon sorts amerikansk pepp-ledare
• Teambuilding
• Underligt formulerade slogans (På mitt förra företag hade vi i åratal valspråket "Vi svettas mer")
• Känslan av att inte vara kompetent på sitt jobb
• Den där personen som är kompetent men en riktig skitstövel
• Den där personen som är trevlig men fullständigt inkompetent
• Att vara ansvarig för något men inte ha mandat för att driva igenom det
• Att sitta och låtsasjobba för att man inte har något att göra
• Att slåss mot ledningen för sina rättigheter
• Att slåss mot facket för sina rättigheter (Jag har mer erfarenhet av detta, men tog med den föregående av pliktskyldighet)
• Att verkligen brinna för projektet men inte lyckas vinna gehör
• Att se företaget kasta pengar i sjön
• Prestigefrågor där alla vet att det är menlöst, men nu har man sagt att man ska göra detta
• Program som lanseras med pompa och ståt och som är helt bortblåst ett halvår senare.

 

[Henke]

Sen bara grajnda tills alla fått slut på sanity och sitter på psykakuten.

Det där har jag faktiskt varit med om på riktigt. Hjälpte en kollega att komma till psykakuten då han blev suicid. Han körde dit med mig som passagerare och pratade om hur han ville "bara ville vrida om ratten" men jag kände inte just då att det låg något allvar i situationen då han hade mycket galghumor (hade t.ex. en bok i hyllan på jobbet med titeln "Döden löser alla problem". Han tackade mig senare för att han överlevt, men några år senare (när jag inte jobbade kvar) hörde jag att man hittat honom död på en semesterort.

Enormt tragiskt...

 

[EvilSpook]

Enormt tragiskt...

Ja - det är hemskt. Särskilt om man är ensam i situationen.
Jag har haft en arbetsgivare som var så besvärlig att Arbetmiljöverket även efter medling/chefscoachning (!) var dagar (eller kanske timmar?) från att stänga hela avdelningen av psykosociala skäl.
Men i det fallet var alla medarbetarna och facket på samma sida och stöttade varandra. Men inte så bra för hälsan ändå.

//EvilSpook

 

[wilper]

Jag har gått i liknande tankar.

 

[Henke]

Bestämma rollpersonens personlighet efter färger?

DISC-analysen med färgerna vore ju helt lysande att ha med!

Kanske ett rollformulär utformat som ett mini-CV / Linkedin-profil ? (om man nu har så mycket som ska fyllas i). Egentligen har jag inget problem med att ha ett rollformulär, men att det som fylls i utifrån det som kommer fram i berättelsen (som en slags löpande journal).

Kanske klassiska rekryteringsfrågor om "bästa/sämsta egenskap, varför vill jag jobba här, var ser du dig om 5 år etc. ". Vad är jag stolt över alt. skäms över (kopplat till jobbet).

 

[TRÄNAD APA]

Är det inte bara en reskin av Paranoia ni beskriver?

 

[Henke]

Är det inte bara en reskin av Paranoia ni beskriver?

Det går säkert att göra en reskin från <> till vad som helst, men nej - det är inte syftet. Det är inte heller något syfte att spela med ett generellt spelsystem utan snarare bygga nytt med fokus på det som är viktigt i den här typen av teman.

 

[Stareater]

Jag har ett trick på detta tema som jag brukar köra. Med jämna mellanrum ordnar Sävspel öppna spelkvällar för högstadieelever där jag brukar spelleda. Ett intro för att sammanstråla en bunt vanliga människor är att de sitter på arbetsförmedlingen på en söka jobb-kurs och fyller i ett CV. De får var sitt formulär att fylla i och så byggs deras karaktärer upp under spelets gång medan de fyller i blanketten. Från detta utvecklar sig sedan friforms-äventyr i valfri värld. Har använts till allt från skräck, rymdsåpa, romantiska komedier i kontorsmiljö eller dokusåpaemuleringar.

EDIT: Hittade en ifyllbar pdf med arbetslöshetsformuläret som jag gjorde för en spelkväll under pandemin. Om någon är intresserad finns den här.

 

[Stareater]

Jag tycker att det låter som ett spel helt i min smak. Gör detta! Och säg till om du vill ha hjälp/feedback/idéer. Lösa tankar:

• Omorganisationer som organiserar saker tillbaka till hur det var före den senaste omorganisationen
• Överpeppiga konferenser med fejkentusiastiska höga chefer som försöker vara någon sorts amerikansk pepp-ledare
• Teambuilding
• Underligt formulerade slogans (På mitt förra företag hade vi i åratal valspråket "Vi svettas mer")
• Känslan av att inte vara kompetent på sitt jobb
• Den där personen som är kompetent men en riktig skitstövel
• Den där personen som är trevlig men fullständigt inkompetent
• Att vara ansvarig för något men inte ha mandat för att driva igenom det
• Att sitta och låtsasjobba för att man inte har något att göra
• Att slåss mot ledningen för sina rättigheter
• Att slåss mot facket för sina rättigheter (Jag har mer erfarenhet av detta, men tog med den föregående av pliktskyldighet)
• Att verkligen brinna för projektet men inte lyckas vinna gehör
• Att se företaget kasta pengar i sjön
• Prestigefrågor där alla vet att det är menlöst, men nu har man sagt att man ska göra detta
• Program som lanseras med pompa och ståt och som är helt bortblåst ett halvår senare.

• Den där personen som bara fortsätter göra saker för "så har vi alltid gjort" utan att reflektera
• Sitta och diskutera budgetar och se hur viktiga saker blir nedprioriterade till förmån för strunt.
• Den där säljaren som ringer oavbrutet och inte kan något utan bara säger meningslösa buzzwords.
• Den där chefen som varit på kurs och nu ska revolutionera verksamheten med en ny metodik som inte alls är applicerbar på det ni jobbar med.

 

[Henke]

Jag fundera lite kring strukturen här. Det finns väldigt många bra idéer kring situationer ovan som enligt mig har potential att bli väldigt bra spel. Frågan är hur man på ett bra sätt sorterar upp det här till något spelbart. Initialt tänker jag att man kanske bör identifiera vilka personligheter (likt färgkoderna som @Genesis föreslog ovan) som kan få situationen att uppstå och korsa dem mot någon slags samling med händelser.

Behövs det något slumpmoment med tärningar eller motsvarande? Funderar på om det är bra eller dåligt med en scenstruktur där man t.ex. har obligatoriska scenerna "morgonfika", "förmiddagspass", "lunchrasten", eftermiddagspass" eller om det skall vara fritt att sätta själv. Fördelen med att sätta själv är såklart att man man fånga in helt andra idéer, men strukturen kan bli ett hjälpmedel att komma igång. Ser gärna att man också kan välja flashbacks (och kanske även flashforwards) som spelar ut bakgrunden till aktuella situationer.

 

[Svarte Faraonen]

Ett rollspel om att ha ett stadigt nio-till-fem-jobb med fast anställning? Ja, rollspel handlar ju ofta om svåruppnåeliga fantasier.

 

[Genesis]

Jag fundera lite kring strukturen här. Det finns väldigt många bra idéer kring situationer ovan som enligt mig har potential att bli väldigt bra spel. Frågan är hur man på ett bra sätt sorterar upp det här till något spelbart. Initialt tänker jag att man kanske bör identifiera vilka personligheter (likt färgkoderna som @Genesis föreslog ovan) som kan få situationen att uppstå och korsa dem mot någon slags samling med händelser.

Behövs det något slumpmoment med tärningar eller motsvarande? Funderar på om det är bra eller dåligt med en scenstruktur där man t.ex. har obligatoriska scenerna "morgonfika", "förmiddagspass", "lunchrasten", eftermiddagspass" eller om det skall vara fritt att sätta själv. Fördelen med att sätta själv är såklart att man man fånga in helt andra idéer, men strukturen kan bli ett hjälpmedel att komma igång. Ser gärna att man också kan välja flashbacks (och kanske även flashforwards) som spelar ut bakgrunden till aktuella situationer.

Okej, om du vill ha idéer, här är lite lösa tankar:

1. Skapa rollpersoner genom en kombination av en personlighet och en titel. En blå Technical Training Specialist, en grön Talent Aquisition Manager, ochs å vidare. Viktigt att spelet är på svenska och titlarna på engelska, såklart.
2. Jag personligen ogillar alltför tajta strukturer. Det tenderar att bli stelt och krystat. Det är det jag ogillar mest med A Taste for Muder, till exempel. Däremot, vill man ge spelarna lite hjälp på traven så kan man ju ge en liten riktning. InSpectres och Lasers & Feelings är bra inspiration här, tänker jag. "En ny omorganisation som ska konsolidera synergieffekterna och skapa mervärde genom kundnärhet" eller "Ett projekt som alla vet är dödsdömt, men som blivit en prestigefråga för ledningen".
3. Jag tror att bra inspiration kan hämtas från det utmärkta Keep it Sunny. Även om man inte sett tv-serien. Väldigt tajt spel.
4. Bra komedi i rollspel, och speciellt den här sortens komedi, hänger på att spelarna inte försöker att vara roliga. Absurda situationer ska vara i spelet, men när spelarna börjar agera pajas blir det bara flams av alltihop.
5. När det gäller slumpmoment: Tärningsslag för grejer som borde vara simpla tror jag kan vara en grej. Typ att slå ett slag för att lyckas förklara en teknisk lösning till en chef. Slå ett slag för att få ett tidrapportnummer på projektet innan tidrapporten måste vara inlämnad. Och så vidare.

Bara lite lösa tankar.

 

[Henke]

Ett rollspel om att ha ett stadigt nio-till-fem-jobb med fast anställning? Ja, rollspel handlar ju ofta om svåruppnåeliga fantasier.

Rollspelet handlar ju inte om att jobba, utan om intressanta situationer som uppstår under tiden man jobbar.

 

[Henke]

Viktigt att spelet är på svenska och titlarna på engelska, såklart.

Absolut. Gärna att titlarna används som förkortningar också, CEO, CIO, CTO, KAM, SDM osv osv...

Jag personligen ogillar alltför tajta strukturer. Det tenderar att bli stelt och krystat. Det är det jag ogillar mest med A Taste for Muder, till exempel. Däremot, vill man ge spelarna lite hjälp på traven så kan man ju ge en liten riktning. InSpectres och Lasers & Feelings är bra inspiration här, tänker jag. "En ny omorganisation som ska konsolidera synergieffekterna och skapa mervärde genom kundnärhet" eller "Ett projekt som alla vet är dödsdömt, men som blivit en prestigefråga för ledningen".

Ja, jag gillar ju egentligen också det fria upplägget. Det finns ju ingenting som säger att man inte kan inkludera förslag på scenens inramning. Har läst A Taste of Murder, men däremot inte InSpectres och Laser & Feelings (men har dem så jag ska försöka kika på dem vid tillfälle.

Jag tror att bra inspiration kan hämtas från det utmärkta Keep it Sunny. Även om man inte sett tv-serien. Väldigt tajt spel.

Bra tips! Känner till serien, men har inte sett den. Ska ta en titt på spelet.

Bra komedi i rollspel, och speciellt den här sortens komedi, hänger på att spelarna inte försöker att vara roliga. Absurda situationer ska vara i spelet, men när spelarna börjar agera pajas blir det bara flams av alltihop.

Medhåll även här. Jag tänker att det här beror mycket på tonen i beskrivningen av regler/premiss. Kanske om spelet skulle beskrivas med en vardaglig och allvarsam attityd, men korsas sedan med bidragande faktorer till situationerna i stil med de som lyfts ovan, så kanske den önskade nivån kan infinna sig av sig själv? Om den inte gör det så ser jag hellre att spelet blir allvarsamt rätt igenom än att det blir flamsigt.

När det gäller slumpmoment: Tärningsslag för grejer som borde vara simpla tror jag kan vara en grej. Typ att slå ett slag för att lyckas förklara en teknisk lösning till en chef. Slå ett slag för att få ett tidrapportnummer på projektet innan tidrapporten måste vara inlämnad. Och så vidare.

Ja, eller som Fiasco´s tärningsslag med ljusa/mörka tärningar som ett slags "fler-scens-montage" av beskriven lycka/olycka för aktiviteter som går rätt alt. snett under ett arbetspass (och vilka konsekvenser det medför).

Men jag tror kanske att det där ger sig om man väl har kokat ner syftet med spelet och vad det är tänkt att fokusera på.

 

[Basenanji]

Det finns inte tillräckligt mycket serverutrymme för att beskriva hur kränkt, besviken och hånad jag känner mig med tanke på att i n g e n har nämnt

Framgångståget - Där Framgången tuffar På!

Spoiler

Som är en lajvad version av verklighetens mediabyråer, kommunikationskonsulter, innovationsjonglörer, framgångsestradörerer influencers, informationshandläggare, PR-tämjare och People Managers. På denna fantasiskapelse klistrar jag allt ovett jag ser i form av felstavade (meh licksom vem bryr sej?) Framtids-förstå-sig-på:are som bara är ute efter yta "'Vi kallar det 'media break-throw'") och enkla sätt att snabbt bli rik ("Vi ger Dig och Ditt företag tillgång till 4st Zoom-seminarier där ni får diskutera Hur Ni Bygger Framgång! 15999:- ex moms, använd koden "IwannaFramgång" så kostar det bara 12999:- Sweet Deal!")

 

[Basenanji]

Lite mer allvarligt: jag gillar verkligen konceptet "Vanlig vardag" och skulle gärna spela i en sån setting, om det kryddades med något utöver vardagens alla dråplighetet.

Och jag älskar den där grejen att "vanliga människor förstår det som inte ska förstås - och förändras", men det kanske är något annat än vad OP tänkte sig.

Hursomhelst, d20 Modern är kanske varken bra eller modernt, men om man nu måste ha ett gejmistiskt system så gillar jag hur det lyfter fram karaktärsdrag (Stark, Uthållig, Smidig, Smart, Idealistisk, Charmig) som grund för en rollperson istf yrke/karriär etc.

Jag tycker att det passar bra för "vardagsspel i samtiden".