RECENSION Jon Peterson, The Game Wizards. The Epic Battle for Dungeons and Dragons (MIT Press, 2021)

[Skarpskytten]

Jag har läst Jon Peterson, The Game Wizards. The Epic Battle for Dungeons and Dragons (MIT Press, 2021).

Peterson är mest känd för sin Playing at the World (Unreason press, 2014), en massiv röra till bok om DnDs ursprung och första år, men har fortsatt skriva om spel och DnD. Om Playing at the World kan beskrivas som spelsystemet DnDs historia (fram till slutet av 70-talet) är The Game Wizards. The Epic Battle for Dungeons and Dragons företagshistoria - boken handlar om TSR historia från spelförening, till hobbyföretag, till krigs-/bräd-/rollspelscenens gigant. Boken täcker inte hela TSRs historia, utan de första elva åren, från 1975 till 1985.

Det var med viss bävan jag öppnade den här boken. Playing at the World är en fantastisk bok på många sätt, välunderbyggd, med intressanta och trovärdiga resultat, men den är en fruktansvärd röra. Peterson anno 2014 var en man i desperat behov av en vinkel och en redaktör, och Playing at the World hade vunnit mycket på att vara och kunde lätt ha varit hälften så lång. Det fanns dock ett gott tecken; förlaget. Playing at the World gavs ut av Peterson själv, The Game Wizards på ett riktigt fint förlag. Det bådade gott.

Och här är saken. Peterson är så vitt jag förstår inte en skolad historiker, men var redan 2014 en fantastisk arkivråtta och en god källkritiker. Det har han kvar. Men på de här sju åren har han lärt sig att skriva. The Game Wizards är en fokuserad bok med ett tydlig narrativ, Peterson håller sig till saken utan utvikningar, håller nere kontexten till det som behövs för berättelsen. Boken är mycket habilt skriven, kort sagt.

Livspusslel tar mig från datorn nu. Återkommer.

 

[Skarpskytten]

Bokens stora berättelse handlar om TSRs utveckling som företag, med fokus på inkomst/vinst, anställda, organisation och utgivning (där dock mycket dem gjorde inte får så stor plats, fokuset är rätt så mycket på regelböckerna till DnD och ADnD). Det är en uppgång-och-fall-berättelse, om hur TSR gick från att vara ett företag som täckte kostnaderna för att ge ut saker (inga löner), till att bli en succé som gjorde sina upphovsmän och ägare rika och ställde sina arga rivaler i bräd/krigsspelbranschen helt i sin skugga, till att stå på ruinens brant. Detta sätter Peterson fint in sin samtida spelkontext, inte minst konkurrensen med det tidiga 70-talets giganter Avanlon Hill och SPI, men också i den mån det är relevant med saker utanför företaget, som tonåringen som inte försvann i ångtunnlarna och "satanic panic". En stor slutsats här är att TSRs stora framgångar runt 1980 var en kombination av tur och opportunism, och att företaget till stor del lyckades trots att ledningen, Gygax och Blume-bröderna, var tämligen inkompetenta.

Ett slags undertema till den här berättelsen är fiendskapen och förvecklingarna mellan Gencon och Origins, där Gencon till slut gick om det länge dominerande Origins.

Ett centralt inslag i berättelsen är uppgörelsen mellan Gygax och Arneson kring den kvistiga frågan om vem som hade skapat DnD och därför skulle få tjäna pengar på det. Här skildras det två männens samarbete kring DnD, Arnesons misslyckade sejour vid TSR och sedan deras växande fejd och fiendskap som slutade med en stämning och förlikning som gjorde Arneson till dollarmiljonär. När väl den delen av berättelsen är ur världen seglar en annan upp: den om TSR kris under åren 1983-1985, orsakad av Gygax och Blumbrödernas inkompetens, och striden om kontrollen över företaget, den som bekant slutade med att Lorriane Williams tog makten över företaget och tvingade ut Gygax. Med Gygax sorti slutar boken.

Varken Gygax eller Arneson framstår som särskilt sympatiska i den här boken; småsinta, trätlystna bägge två, Gygax därtill förljugen och bråkig, medan Arneson är ineffektiv och patetisk. Peterson är dock mån om att inte skriva läsarna på näsan, trogen devisen show, dont tell.

Vad är nytt här? Det är Peterson inte så tydlig med, men det han gör här är att han struntar helt i allt vad alla inblandade sa efteråt: han bygger så långt det går på vad folk skrev när det begav sig, och samtida dokument (många från rättsfallet mellan TSR och Arneson, där många dokument från TSR har bevarats för eftervärlden). Så det nya är så vitt jag förstår att vi här för första gången får en källkritiskt väl underbyggd tolkning av TSRs tidiga historia, utan alla lager av lögner, myter och dimridåer som ligger över de här händelserna. Det är gott historiskt hantverk, det här, och som företagshistoria (som jag faktiskt aldrig har läst något tidigare) är det fascinerande.

 

[JohanL]

Hur ser framställningen ut jämfört med Appleclines, som inkluderar de sakerna också (fast betydligt kortare, förstås)?

 

[Skarpskytten]

Hur ser framställningen ut jämfört med Appleclines, som inkluderar de sakerna också (fast betydligt kortare, förstås)?

Har ej läst, tyvärr. Är nyfiken.

 

[Skarpskytten]

Här är en sak som slog mig först i efterhand, och som verkligen sticker i ögonen: Shannon Applecline har skrivit fyra tunga böcker om rollspelsindustrins historia, varav två täcker samma tidsperiod som den här boken gör och Peterson nämner inte denna forskning med ett ord i sin bok. Det är så klart dålig stil (TM) och om vi talar om amatörhistoriker vs yrkeshistoriker så är ju det en av de saker där jag tänker att amatören ofta fallerar. Andra fallgropar är dålig källkritik (det göra inte P) och dålig kontext (det gör inte P, i alla fall inte när det gäller själva spelvärlden - däremot är han dålig på att sätta in sin forskning i ett större samhälleligt sammanhang, men det är riktigt heller det han vill göra).