Rising
Vila i frid
Jag märkte en märklig sak när jag kollade in mina gamla tidningsbackar hemma. Jag har ett knippe nummer med White Dwarf hemma, fastän jag aldrig har spelat warhammer och suger på att måla miniatyrer. Jag vet att jag bläddrat i en massa nummer och gjort korskollningar för att försöka lista ut vad WS, BS, I, A och W egentligen står för (jag vet det nu, och i stort så tycker jag att reglerna snaskar kotte på rätt många plan, faktiskt), och jag har nästan ingen koll alls på världen som det hela utspelar sig i. Dessutom tycker jag rätt illa om warhammerspelare; de är i mina ögon mycket värre än de värsta magicspelare (ett typiskt exempel på vilka "amen åh"-känslor warhammerspelare ger mig, är från den gången jag skulle måla en orcgubbe: Jag gillade en sida i deras armébok där man såg orchernas skrivtecken och några vanliga ord, och tänkte att det vore häftigt om min orc hade några fraser skrivna på sina kläder. Warhammerentusiasterna ba' "så där ska det inte vara! De skall se ut så här och så här:" och bläddrade fram en massa sidor och pekade. Överallt stod det att orcherna improviserade fram befästningar och utrustning, att deras kläder skulle se ihopkrafsade ut och att de inte hade någon disciplin eller ordning - ändå så var det alltså tokstyrt hur denna anarkism skulle visa sig på modellerna. Jag tyckte det var skittråkigt att man inte fick hitta på lite själv och övergav omedelbart miniatyren, samt har hatat hobbyn sedan dess)
Nå, vad får jag då ut av dessa dyra tidningar - jag som inte spelar spelet?
Jo, det jag gillar mest är nog hur hobby- och speldelen synergeras med varandra; hur personligt ett warband blir när man har satt ihop det själv, gjort egna modifikationer på det och när man slåss bland terräng som man har satt ihop själv. I White Dwarf så är det alltid kul att läsa om någon galnings armé.
Det är knappast samma sak att läsa om någons magiclek. Liksom, en magiclek är inte personlig på det sättet - lägger man till en disenchant så gör man det för att man själv behöver det, inte för att det skulle passa ens magiker.
Det blir liksom inte samma deltagande känsla i ett spel som saknar den där personliga dimensionen.
---
Jag älskar den där känslan, och skulle vilja göra ett spel som var så där personligt och deltagande. Jag vill dock inte spela warhammer eller något annat miniatyrspel. Tror ni att det finns något annat sätt att få fram den där känslan?
Det första man kommer att tänka på är ju andra miniatyrspelvarianter, typ spel med legogubbar och liknande. Det tror jag inte är rätt väg att gå.
En annan, lite intressantare variant, vore att göra ett KKS (=Kreativt KortSpel; alltså ett kortspel där man får göra sina egna kort enligt ungefär samma principer som man får göra sina egna arméer i Warhammer) eller något liknande. Vore det kul? Skulle det kunna bli samma sak?
Finns det andra varianter? Kanske något sätt att lyckas vara personlig och delaktig utan ett moment med fysiskt hantverk?
Nå, vad får jag då ut av dessa dyra tidningar - jag som inte spelar spelet?
Jo, det jag gillar mest är nog hur hobby- och speldelen synergeras med varandra; hur personligt ett warband blir när man har satt ihop det själv, gjort egna modifikationer på det och när man slåss bland terräng som man har satt ihop själv. I White Dwarf så är det alltid kul att läsa om någon galnings armé.
Det är knappast samma sak att läsa om någons magiclek. Liksom, en magiclek är inte personlig på det sättet - lägger man till en disenchant så gör man det för att man själv behöver det, inte för att det skulle passa ens magiker.
Det blir liksom inte samma deltagande känsla i ett spel som saknar den där personliga dimensionen.
---
Jag älskar den där känslan, och skulle vilja göra ett spel som var så där personligt och deltagande. Jag vill dock inte spela warhammer eller något annat miniatyrspel. Tror ni att det finns något annat sätt att få fram den där känslan?
Det första man kommer att tänka på är ju andra miniatyrspelvarianter, typ spel med legogubbar och liknande. Det tror jag inte är rätt väg att gå.
En annan, lite intressantare variant, vore att göra ett KKS (=Kreativt KortSpel; alltså ett kortspel där man får göra sina egna kort enligt ungefär samma principer som man får göra sina egna arméer i Warhammer) eller något liknande. Vore det kul? Skulle det kunna bli samma sak?
Finns det andra varianter? Kanske något sätt att lyckas vara personlig och delaktig utan ett moment med fysiskt hantverk?
